Allting har ett slut

Jag drar ett streck här. Tiden för bloggen finns inte längre, inte heller lusten eller orken. I början av mitt bloggande formulerade jag konstant blogginlägg i mitt huvud, men inte längre. Nu är det möjliga Instagrambilder jag ser istället.

Så jag lägger ner nu. 2014 sägs vara bloggdödens år och man vill ju inte vara sämre än någon annan.

Bloggen startades för att ge familj och vänner en inblick i vårt skånska äventyr, sedan har det bara fortsatt. Bloggen har funnits med under de mest omvälvande åren i mitt liv, med flyttar, graviditeter, missfall och bebislycka men också de där vanliga trökiga underbara dagarna som är livet. Det är ett stycke livsdokument som heter duga, och som jag är glad att jag har.

Förutom att jag fått massor med fina komplimanger och kommentarer (och ibland lätt hybris) har jag även fått vänner genom bloggen, en trevlig sidoeffekt som jag inte hade räknat med. Jag tänker framförallt på Filippa som trots att vi bara träffats en gång irl var en av de viktigare stöttepelarna när livet var som mörkast för snart två år sedan. 

Jag skriver mitt sista inlägg sittande i soffan i den lägenhet som blev vändningen i Västerås, som äntligen fick oss att trivas borta från Kristianstad. Den är för liten och visst längtar jag till något större, men ändå. Så länge som vi bott här har vi inte bott någon annanstans tillsammans. Vårt mesta hem. Nästa hem vi flyttar till kommer inte att dokumenteras i bloggform, några arga inredningsinlägg kommer inte att formuleras.

På ett sätt sorgligt, på ett sätt skönt. Det känns bra att sluta en sådan här fin dag.

Idag har vi haft kalas för Elis, som fyller fyra på tisdag. Vi skulle ha varit i lekparken men vädret satte stopp för de planerna. Istället trängdes vi 20någonting pers i vår lägenhet, varmt som satan, men fint. Fina vänner, stora som små, fina släktingar och fina presenter som alla gjorde Elis väldigt glad. Han har pusslat, läst bok, lekt med Angry birds-bollar, byggt lego och kört en liten batteridriven bil på alla möjliga och omöjliga sätt, allt detta iförd spindelmannendräkt. Jag har också försökt förklara för Elis att han måste vänta med att måla en egen t-shirt tills vi har köpt en för det ändamålet, men det tog en stund. Nu sover han i sin säng och tvärsöver rummet har han knutit serpentiner, eller jag menar spindelväv, som han förmodligen kommer fastna i när han ska smyga in till oss inatt.

Vill man veta hur det gick får man börja följa mig på Instagram istället.

Avslutningsvis vill jag rikta en stor varm kram till alla som läst, både kända och okända (?). Jag hoppas att ni fått ut något av det, om så bara ett litet tidsfördriv under toalettbesöket.

Love och jag året jag började blogga.

Elis

Edith

Familjen Bongo - Over and out.

Åh vad trist (för Hälsingland)

Igår, under projekt "Fösa ut ungar, vagn och skötväska med en läckande kaffemuggstermos i en hand", stötte vi ihop med vår rökande och skrikande granne. Iaf tror jag att det är hon som skriker som en galning ibland (förutom när det är jag själv, men då vet jag ju), det låter som att det kommer från hennes lägenhet, men när man träffar henne i trapphuset är hon så tyst och försiktig att möss från hela världen hör av sig och ber om råd på hur man bäst smyger längs väggar.

Igår tog hon dock bladet från munnen och frågade oss om vi planerade att flytta snart. Jag fattar att vi kanske inte är de stillsammaste grannarna med en skrikande bebis, en 4-åring som tränar grodhopp och en moder som med jämna mellanrum får sammanbrott i hallen när det ska kläs på ungar, men vem fan är hon att fråga så? tänkte jag men höll god min och sa som det var, att vi letar större.

Då säger hon helt plötsligt: "Jag flyttar om en vecka!"

Hade mycket svårt att ordna anletsdragen och hindra mig själv från att springa jublande genom trapphuset och high-fiva alla som ville, men lyckades samla mig så pass att jag med ett stort leende kunde fråga vart hon skulle ta vägen.

Hon skruvade på sig lite och då tänkte jag att hon kanske hade blivit vräkt eller skulle bli inlagd, men så svarade hon "Hälsingland. Långt in i skogen."

Det låter ju helt perfekt, där finns det massor med skog att röka och skrika i (var ligger ens Hälsingland?). Nu hoppas vi att den/de som flyttar in är fina människor som aldrig syns till! Fast med min karma så blir det väl värre. Två som röker och skriker.

Mini-inlägg 2: Elis lär sig om påsk

Förra året var första året vi drog igång påskfirandet för Elis på allvar. När han kom upp på morgonen visade det sig att påskharen hade varit i vårt vardagsrum och bajsat ut smågodisar lite här och var som Elis fick leta efter. Dessutom hade han gömt ett påskägg och lämnat en karta så mystiken kring påskharen var minst sagt tät, eller vad man säger.

I söndagsmorse kom han ropande in i sovrummet efter att ha kollat på Bolibompa: "Mamma mamma, påskharen är ingen kille, det är en kanin!"

Först fattade jag inte alls vad han pratade om, såklart det är en kanin? Men sedan insåg jag att han trott att vi säger "påsk-karlen".

Så jäkla obehagligt att ha påsk-karlen bajsande hemma (till skillnad från en hare).

Mini-inlägg 1: Lekar vi minns

Elis gillar att leka alla möjliga lekar. Han är bekant med klassiker som Kurragömma (även om han fnissar högt och ropar "Här är jag!" innan man ens hunnit leta) och Kull men han är också något av en expert på att komma på egna. Vad sägs om Rädd & Häst? Eller Påkörd? Bara hans fantasi som sätter gränser, dvs inga.

Gröna skinkor

Ni vet när man ibland önskar att det skulle hända en något roligt, något totalt oväntat och överraskande? Ibland slår sådana önskningar in. Men jag skulle ju hellre ha tex vunnit på Triss än att, som i morse, hitta en ampellilja mellan skinkorna. Visserligen väldigt roligt och överraskande, men med facit i hand, inte särskilt oväntat.

Det är ju inte första gången det fastnar saker där.

Keep out osv

När jag var liten och hade lärt mig skriva kan det ha hänt att jag någon gång författade en arg lapp att sätta på dörren till mitt rum, för att på ett enkelt sätt förmedla till en tex "dum mamma" mina känslor för stunden. Det stod kanske något i stil med "Kom inte in!" eller "Förbjudet för mammor!", jag minns inte så noga.

Nu faller ju inte äpplen så långt från träden, men jag hade nog trott att de arga lapparna skulle dröja ett par år till. Men Elis, han låter inte en så liten detalj som att han inte kan skriva hindra honom. Idag blev han arg på mig när jag blev arg på honom för att han sparkade en boll rakt in i babygymmet där Edith låg och han stormade således in på sitt rum, som han gärna gör nuförtiden. Efter en stund gick jag dit för att kolla läget (det har ju hänt att han försökt hämnas genom att förstöra saker) och när jag klev över tröskeln till hans rum tittade han på mig och sa: - "Vet du mamma, det sitter en skylt på dörren där det står att den som går in i mitt rum blir tillfångatagen och biten. En osynlig skylt."

Message received.

Ögonblicksbilder

Elis beställde en skurkmask, och fick en kombinerad Batman/skurkmask.

Elis hittade en guldtia på parkeringen och sitter här och funderar på vad han ska köpa för alla sina pengar. Eventuellt har han något orealistiska förväntningar på vad 61 kr kommer att räcka till.

Här leker vi på Elis rum. Dvs jag tittar på mobilen när Elis leker. Edith tränar rullningar.

Huxflux blev Edith för lång för liggdelen och är nu väldigt liten i sittdelen istället. Bytet möttes med viss skepsis.

En eftermiddag när Love slutade tidigt hängde vi i lekparken. Det skulle i vanlig ordning lekas Bockarna Bruse.

Edith växer så det knakar, särskilt på bredden. Tights i hennes storlek är för tajta för hennes bulliga lår!

Imorse försökte vi ta en familjebild i sängen. Det här blev typ den bästa. Familjen Bongo är sig lik på det viset.