I slutet på 2011 skrev jag nedanstående inlägg. Förstörd som man är av skolans värld kan det vara läge för en utvärdering. Någonting kan man säkert kvalitetssäkra på detta vis.
Löften har aldrig varit min grej, men jag kan väl få önska lite iaf?
2012 vill jag...
...fortsätta bli en gladare person. Det gick ju faktiskt himla bra första halvan av året. Andra halvan inte alls.
...träffa mina vänner oftare. Samma som ovan ungefär, träffade massor av vänner under årets första månader, inte minst på Festen. Men efter 25:e juli gick luften ur oss och vi drog ner rejält på umgänget.
...åka till Finland. Check. Visserligen inte i den vanliga formen, men lika fint ändå.
...hitta min trivselvikt. Jag både hittade och förlorade den.
...köpa ett par jeans som sitter som en smäck. Det gjorde jag.
...vara mer strukturerad på jobbet. HAHAHAHAHAHAHA.
...få en fast tjänst. Nope. Men Love fick en, så nu är vi halvvägs.
...göra i ordning Elis rum igen. En ny säng, nya möbler och en del nytt pyssel, men så värst annorlunda blev det inte. Längtar efter att bo större så att han inte behöver ha våra fula kontorshyllor inne hos sig.
...pyssla klart det jag påbörjat 2011. Vad menar jag här? Min papperslampa? Började jag med den 2011? Omg, den är fortfarande inte klar...
...ha ett fantastiskt år! Nej, 2012 var inte ett fantastiskt år. Det hade utsikterna att bli det och var på god väg, men nej. 2012 har varit ett skruttår.
måndag 31 december 2012
onsdag 26 december 2012
Kerstin goes viral
Jag ska snart sluta tjata om min film, ville bara visa hur många visningar den fått. Har också fått två kommentarer, den ena var lång och uppskattande, den andra löd: "löjligaste jag sett" (helt utan stor bokstav och punkt - ingen av mina elever alltså). Härligt med input!
tisdag 25 december 2012
Julen del 1
Nu har vi mellanlandat i hemmets lugna vrå efter ett par snöiga härliga dagar i Backa. Vi har åkt pulka, spelat spel, ätit massa god mat och godis, träffat faster Torun, tittat på film, öppnat paket - the usual. Tomten kom också förbi, men eftersom vi inte hade någon tomtedräkt fick han bara passera i mörkret med en lykta och lämna en säck på trappen. Funkade finfint, Elis vaknade till efter sin Kalle-tupplur och tyckte det här med paket var himla trevligt. Särskilt de paketen som var till honom.
Är behagligt nöjd med mina julklappar so far, har inte behövt hånskratta en enda gång. Fick, precis som jag önskade mig, bland annat garn och stickor så nu måste jag bara lära mig sticka ordentligt, för jag vill verkligen kunna sticka sockor av någon oförklarlig anledning.
Är också nöjd med avvägningen av Elis presenter. Samtidigt som jag vill ge honom allt vill jag också hålla igen så man inte skapar ett monster som bara öppnar paket efter paket utan att bry sig. Nu hade vi två små paket och ett som vi visste skulle gå hem, plus att min familj hade ett par stycken. Nu hann han se allt han fick och de två "bästa" sakerna kunde han kombinera när han lekte.
Synd bara att vi inte lyckades göra den avvägningen när det kommer till leverpastej. Där fanns det inga begränsningar den här helgen. Ungen har levt på det. Det och julmust. Eller julmus som han säger.
Kajsa och jag byggde en snökanin, efter att jag blivit inspirerad av en bild jag sett på nätet. Fast vi hade tyvärr inte kramsnö, så resultatet blev lite därefter. Någon tyckte det var likt Pippi Långstrump vilket hade kunnat funka om det inte varit för den fluffiga svansen. Visserligen har Pippi kort klänning i filmerna, men inte så att hon visar så pass mycket.
Om vi hade gjort den på ett träd, då hade den varit ännu bättre. Helt klart. Och om vi hade fått den att se ut som en kanin också, då hade den varit perfekt.
Vi har också ägnat stora delar av helgen åt att skratta åt Elis som har börjat säga "Seriöst!" och "På riktigt!" med rätt tonfall och allt. Kanske att skrattet sätter sig i halsen sedan när det är dags för förskolan igen, men vi lever väldigt mycket i nuet, som man ju ska.
Imorgon åker vi vidare till Loves familj i Linköping och firar resten av julen. Jag bävar redan för ett eventuellt möte med Loves mormor. Om Axel har blivit tjock och fet, vad har jag blivit då? Tur det är nyår snart så man kan börja om.
Är behagligt nöjd med mina julklappar so far, har inte behövt hånskratta en enda gång. Fick, precis som jag önskade mig, bland annat garn och stickor så nu måste jag bara lära mig sticka ordentligt, för jag vill verkligen kunna sticka sockor av någon oförklarlig anledning.
Är också nöjd med avvägningen av Elis presenter. Samtidigt som jag vill ge honom allt vill jag också hålla igen så man inte skapar ett monster som bara öppnar paket efter paket utan att bry sig. Nu hade vi två små paket och ett som vi visste skulle gå hem, plus att min familj hade ett par stycken. Nu hann han se allt han fick och de två "bästa" sakerna kunde han kombinera när han lekte.
Synd bara att vi inte lyckades göra den avvägningen när det kommer till leverpastej. Där fanns det inga begränsningar den här helgen. Ungen har levt på det. Det och julmust. Eller julmus som han säger.
Kajsa och jag byggde en snökanin, efter att jag blivit inspirerad av en bild jag sett på nätet. Fast vi hade tyvärr inte kramsnö, så resultatet blev lite därefter. Någon tyckte det var likt Pippi Långstrump vilket hade kunnat funka om det inte varit för den fluffiga svansen. Visserligen har Pippi kort klänning i filmerna, men inte så att hon visar så pass mycket.
 |
| Snökaninsförlaga |
 |
| Nailed it |
 |
| Det här hjärtat var redan uppsprutat och klart, behövde bara ta fram konturerna. Typ. Kanske att jag skulle ha gjort en kanin här istället när jag tänker efter. Nåja, efterklok osv. |
 |
| Mycket springande med Elis på bob blev det. "Fortare! Fortare I say!" (ej autentiskt citat) |
 |
| Medan vi väntade på Kalle gick vi ut och slickade på träd. As you do. |
 |
| Sedan tog vi hoppbilder. Den första (och andra och..) blev såhär. |
 |
| Jag lyfter från marken! Det har typ aldrig hänt! |
 |
| Nästa steg är att lära sig slappna av i ansiktet samtidigt. |
Vi har också ägnat stora delar av helgen åt att skratta åt Elis som har börjat säga "Seriöst!" och "På riktigt!" med rätt tonfall och allt. Kanske att skrattet sätter sig i halsen sedan när det är dags för förskolan igen, men vi lever väldigt mycket i nuet, som man ju ska.
Imorgon åker vi vidare till Loves familj i Linköping och firar resten av julen. Jag bävar redan för ett eventuellt möte med Loves mormor. Om Axel har blivit tjock och fet, vad har jag blivit då? Tur det är nyår snart så man kan börja om.
lördag 22 december 2012
Nog finns det mål och mening i vår färd...
...men sorry Boye, just med den här resan är det inte vägen, som är mödan värd. Jag ser inte fram emot resandet denna jul, jag ser bara fram emot att vara framme på våra olika destinationer.
Idag bär det av till första anhalten, dvs min familj hemma i Backa. Där ska det firas jul bland annat, men det kanske ni förstod. Det blir en klassisk julhelg med mycket mat och sällskapsspel. Det är planen iaf.
På juldagen åker vi hem, packar om och far sedan på annandagen vidare till Linköping. Där hänger vi ett par dagar, passar på att träffa Gustis och Charlotte (längt på den) och bara tar det lugnt. Den 29:e åker vi vidare söderut, till Kristianstad. Där ska vi gå på handboll, fira min födelsedag samt fira nyår. Därefter är det dags att köra hemåt igen, med mellanlandning i Linköping. Efter det är det bara ett par dagar kvar på jullovet (hemska tanke) och under den tiden ska jag slappa, plocka bort julen (eller om jag hinner det på juldagen?) och se Hobbiten. Så många fler planer har jag inte faktiskt.
Apropå att plocka undan julen: igår slog jag till på en Barry Gransäck. Innan jag ens har använt den vet jag att den kommer vara det bästa jag har köpt på hela året, iom att årets gran är så sjukt tät. Den rekommenderas.
Nu ska jag äta frukost samt börja packa. Cirka halv nio rekommenderar jag er att titta på Barnkanalen, då blir det julbord i "Köket". Kan bara bli bra.
Idag bär det av till första anhalten, dvs min familj hemma i Backa. Där ska det firas jul bland annat, men det kanske ni förstod. Det blir en klassisk julhelg med mycket mat och sällskapsspel. Det är planen iaf.
På juldagen åker vi hem, packar om och far sedan på annandagen vidare till Linköping. Där hänger vi ett par dagar, passar på att träffa Gustis och Charlotte (längt på den) och bara tar det lugnt. Den 29:e åker vi vidare söderut, till Kristianstad. Där ska vi gå på handboll, fira min födelsedag samt fira nyår. Därefter är det dags att köra hemåt igen, med mellanlandning i Linköping. Efter det är det bara ett par dagar kvar på jullovet (hemska tanke) och under den tiden ska jag slappa, plocka bort julen (eller om jag hinner det på juldagen?) och se Hobbiten. Så många fler planer har jag inte faktiskt.
Apropå att plocka undan julen: igår slog jag till på en Barry Gransäck. Innan jag ens har använt den vet jag att den kommer vara det bästa jag har köpt på hela året, iom att årets gran är så sjukt tät. Den rekommenderas.
Nu ska jag äta frukost samt börja packa. Cirka halv nio rekommenderar jag er att titta på Barnkanalen, då blir det julbord i "Köket". Kan bara bli bra.
torsdag 20 december 2012
ETT sådant skämt kan väl jag också få dra?
Kommer på mig själv i soffan med chipsskålen i knät tänkandes att jag äter chips like there's no tomorrow, för att sekunden efter komma ihåg att folk tror att världen går under imorgon. Tvingar ner alla impulser att skriva det på FB. Tur man har bloggen då.
- - - - -
Love jobbade sin sista dag på InfoKomp idag. Från och med nästa termin är han kommunalt anställd och tills vidare dessutom. Hurra på det! Iom att han skulle sluta fick han en present av sina arbetskamrater. En liten flaska Absolut och Steffos Spritbibel. Nu är jag förvisso lite avundsjuk för att jag inte fick någon inslagen julklapp från jobbet (fick rafsa åt mig en pocket i en papperskasse), men min spontana tanke är att antingen har Love förmedlat en diametralt annorlunda bild av sig själv på jobbet eller så har jag fattat honom fel. Men alla mina empiriska studier pekar på att jag har en ganska tydlig bild av Love och hans förhållande till alkohol (på 10 år har han varit fyllsjuk* 2 ggr).
Jag? Kanske 5 ggr.
*dvs druckit och sedan kräkts
- - -
Måste revidera bilden av min morgondag. Hade helt förträngt omfattningen av vårt tvättberg.
- - - - -
Love jobbade sin sista dag på InfoKomp idag. Från och med nästa termin är han kommunalt anställd och tills vidare dessutom. Hurra på det! Iom att han skulle sluta fick han en present av sina arbetskamrater. En liten flaska Absolut och Steffos Spritbibel. Nu är jag förvisso lite avundsjuk för att jag inte fick någon inslagen julklapp från jobbet (fick rafsa åt mig en pocket i en papperskasse), men min spontana tanke är att antingen har Love förmedlat en diametralt annorlunda bild av sig själv på jobbet eller så har jag fattat honom fel. Men alla mina empiriska studier pekar på att jag har en ganska tydlig bild av Love och hans förhållande till alkohol (på 10 år har han varit fyllsjuk* 2 ggr).
Jag? Kanske 5 ggr.
*dvs druckit och sedan kräkts
- - -
Måste revidera bilden av min morgondag. Hade helt förträngt omfattningen av vårt tvättberg.
Obligatoriska jullovsinlägget
Japp, nu har jag det. Jullov alltså. Himla fint.
Sista veckan har jag slitit (nåja) som en dåre med en avslutningsfilm som några av oss lärare spelat in. Yours truly var regissör och redigerare. Vi hade väldigt roligt när vi höll på och mina kollegor är väldigt begåvade måste jag säga, natural born teaterapor. Eller så har vi bara haft chansen att under väldigt lång tid studera elevers typiska beteenden. Den filmen skrev och spelade sig själv, kan man säga.
Det är väl oklart om någon annan än Irstaskolans lärare och elever har någon behållning av den men jag lägger upp den ändå.
Ikväll är jag ensam hemma med Elis, men det är inget jag sörjer över. Jag är så trött och ser fram emot att dega i soffan med julmust och Historieätarna på tv:n. Fast nu när jag sitter och skriver hostar Elis sig halvt fördärvad vilket möjligtvis kommer lägga lite sordin på stämningen här hemma. Klassiskt, bli sjuk när jullovet ska börja. Min tur imorgon kanske?
Imorgon ska vi för övrigt bara ta det lugnt. Vi åker till Dalarna på lördag men först ska jag ha en dag när jag bara är hemma och känner lugnet sänka sig. Jag ska njuta av mina blommor, min gran och alla fina saker. Det är bara en sak som stör mig... jag tror att vår gran luktar för mycket! Eller om det är kombinationen av hyacint och gran, men det luktar inte riktigt rätt. Ni förstår ju allvaret.
Sista veckan har jag slitit (nåja) som en dåre med en avslutningsfilm som några av oss lärare spelat in. Yours truly var regissör och redigerare. Vi hade väldigt roligt när vi höll på och mina kollegor är väldigt begåvade måste jag säga, natural born teaterapor. Eller så har vi bara haft chansen att under väldigt lång tid studera elevers typiska beteenden. Den filmen skrev och spelade sig själv, kan man säga.
Det är väl oklart om någon annan än Irstaskolans lärare och elever har någon behållning av den men jag lägger upp den ändå.
Ikväll är jag ensam hemma med Elis, men det är inget jag sörjer över. Jag är så trött och ser fram emot att dega i soffan med julmust och Historieätarna på tv:n. Fast nu när jag sitter och skriver hostar Elis sig halvt fördärvad vilket möjligtvis kommer lägga lite sordin på stämningen här hemma. Klassiskt, bli sjuk när jullovet ska börja. Min tur imorgon kanske?
Imorgon ska vi för övrigt bara ta det lugnt. Vi åker till Dalarna på lördag men först ska jag ha en dag när jag bara är hemma och känner lugnet sänka sig. Jag ska njuta av mina blommor, min gran och alla fina saker. Det är bara en sak som stör mig... jag tror att vår gran luktar för mycket! Eller om det är kombinationen av hyacint och gran, men det luktar inte riktigt rätt. Ni förstår ju allvaret.
lördag 15 december 2012
Väx upp
Det är en märklig dag idag. Elis hade en ny febertopp igår kväll lagom till På spåret och var speedad och svamlig. Sova var inte att tänka på så till slut gav jag upp och lade mig med honom redan vid halv tio. Farväl fredagskväll.
Därmed vaknade jag utvilad tidigt imorse och tassade upp för att få vara ifred en stund. Knas att gå upp före sex en lördag, men jag uppskattar lugnet. Men glädjen blev kortvarig när jag läste om skolskjutningen i USA. Jag snuddade vid nyheten redan igår men då hade det inte kommit några uppgifter om hur många som faktiskt dött.
Samtidigt som detta och andra vansinnigheter sker runt om i världen har delar av svenska folket så galet fel fokus att det kryper i hela kroppen på mig. Det är sällan (aldrig) jag skriver om politik här på bloggen så håll i er nu.
Jag har aldrig förbjudits att sjunga nationalsången, eller vifta med en flagga, eller att fira skolavslutning i kyrkan, det har bara varit olika traditioner på olika jobb. Jag har aldrig blivit kränkt pga min hudfärg, nekad ett jobb pga mitt namn, flytt från krig och förföljelse eller blivit förhindrad att fira olika högtider på det sätt jag finner bäst. Aldrig.
Med det sagt är det kanske lätt att förstå hur folk i det här landet har blivit så jävla lättkränkta och bajsnödiga - vi har aldrig drabbats av något riktigt jobbigt. Ändå har jag så sjukt svårt att få in min skalle hur folk kan uppröras så otroligt mycket över skitsaker som blåses ur proportion i media. De raljerar om hur vi snart inte får ha skyltar vid övergångsställen eller ens bajsa, "för det är ju samma sak."
Jag mår uppriktigt dåligt över detta och efter att ha läst följande inlägg än sämre. Några av mina "vänner" på FB skojar och skämtar på detta sätt. Raljerar. Förfasas. "Nej nu får det väl ändå vara nog!" Men definitionen av en kränkning ligger alltid hos den kränkte.
När jag så trodde att det lugnat sig kommer nyheten om att Disney klipper bort ett par sekunder ur Kalle. Då är måttet rågat för vissa. 10 gr fler kommenterar den artikeln än dödsskjutningarna. Vad säger det om oss? På riktigt så skriver folk att det avgör saken för dem: "Nu röstar jag på Sverigedemokraterna i nästa val!" Det är så skrämmande att det inte finns ord. Menar de att SD kommer att kunna fixa tillbaka de förlorade sekunderna från Kalle? Många är alltså så dumma att de inte fattar att det är Disney som bestämt detta, inte några skitnödiga PK-nissar. Man borde fan inte få rösta om man är så dum.
Några hävdar att censuren innebär en förlust av mångfalden i Kalle. De har uppenbarligen inte läst på om de nidbilder som det faktiskt handlar om. De har inget med mångfald att göra.
Känner mig frustrerad och ser framför mig hur SD kommer få skyhöga siffror i valet. Jag vill inte det. Jag vill verkligen inte det. Någonstans inom mig pyr en konspirationsteori - är det kanske SD som ligger bakom allt detta? Allt som skett den senaste tiden har ju spelat dem rakt i händerna.
Mitt i all detta har jag en genommysig helg. Det är det som är märkligt. Vi har gjort mängder av julgodis, klätt granen och bara njutit av att inte vara ute i någon snöstorm. Elis feber kommer och går och nu när det närmar sig kväll stiger den igen med konsekvensen att han inte vill äta. Gissar att han kommer vakna igen mitt i Loves och mitt försök till lördagsmys framför sista Ringen-filmen.
Men det är verkligen inte något att gnälla för en dag som denna.
Fick en förfrågan på receptet till min mormors chokladkola, så det får avsluta detta ovanligt politiska inlägg.
6 dl socker
1,5 dl farinsocker
1,5 dl ljus sirap
1 msk vaniljsocker
1,5 dl kakao
60 g smör
5 dl grädde
Blanda allt, men rör inte när det väl börjat kommit igång. Puttra tills kolan klarar kulprovet eller ligger strax över 120 grader. Häll upp i lättoljad form (långpanna el mindre - ju mindre desto tjockare kolor). Skär i bitar när den stelnat i kylen ett par timmar och slå in i smörpapper.
Därmed vaknade jag utvilad tidigt imorse och tassade upp för att få vara ifred en stund. Knas att gå upp före sex en lördag, men jag uppskattar lugnet. Men glädjen blev kortvarig när jag läste om skolskjutningen i USA. Jag snuddade vid nyheten redan igår men då hade det inte kommit några uppgifter om hur många som faktiskt dött.
Samtidigt som detta och andra vansinnigheter sker runt om i världen har delar av svenska folket så galet fel fokus att det kryper i hela kroppen på mig. Det är sällan (aldrig) jag skriver om politik här på bloggen så håll i er nu.
Jag har aldrig förbjudits att sjunga nationalsången, eller vifta med en flagga, eller att fira skolavslutning i kyrkan, det har bara varit olika traditioner på olika jobb. Jag har aldrig blivit kränkt pga min hudfärg, nekad ett jobb pga mitt namn, flytt från krig och förföljelse eller blivit förhindrad att fira olika högtider på det sätt jag finner bäst. Aldrig.
Med det sagt är det kanske lätt att förstå hur folk i det här landet har blivit så jävla lättkränkta och bajsnödiga - vi har aldrig drabbats av något riktigt jobbigt. Ändå har jag så sjukt svårt att få in min skalle hur folk kan uppröras så otroligt mycket över skitsaker som blåses ur proportion i media. De raljerar om hur vi snart inte får ha skyltar vid övergångsställen eller ens bajsa, "för det är ju samma sak."
Jag mår uppriktigt dåligt över detta och efter att ha läst följande inlägg än sämre. Några av mina "vänner" på FB skojar och skämtar på detta sätt. Raljerar. Förfasas. "Nej nu får det väl ändå vara nog!" Men definitionen av en kränkning ligger alltid hos den kränkte.
När jag så trodde att det lugnat sig kommer nyheten om att Disney klipper bort ett par sekunder ur Kalle. Då är måttet rågat för vissa. 10 gr fler kommenterar den artikeln än dödsskjutningarna. Vad säger det om oss? På riktigt så skriver folk att det avgör saken för dem: "Nu röstar jag på Sverigedemokraterna i nästa val!" Det är så skrämmande att det inte finns ord. Menar de att SD kommer att kunna fixa tillbaka de förlorade sekunderna från Kalle? Många är alltså så dumma att de inte fattar att det är Disney som bestämt detta, inte några skitnödiga PK-nissar. Man borde fan inte få rösta om man är så dum.
Några hävdar att censuren innebär en förlust av mångfalden i Kalle. De har uppenbarligen inte läst på om de nidbilder som det faktiskt handlar om. De har inget med mångfald att göra.
Känner mig frustrerad och ser framför mig hur SD kommer få skyhöga siffror i valet. Jag vill inte det. Jag vill verkligen inte det. Någonstans inom mig pyr en konspirationsteori - är det kanske SD som ligger bakom allt detta? Allt som skett den senaste tiden har ju spelat dem rakt i händerna.
Mitt i all detta har jag en genommysig helg. Det är det som är märkligt. Vi har gjort mängder av julgodis, klätt granen och bara njutit av att inte vara ute i någon snöstorm. Elis feber kommer och går och nu när det närmar sig kväll stiger den igen med konsekvensen att han inte vill äta. Gissar att han kommer vakna igen mitt i Loves och mitt försök till lördagsmys framför sista Ringen-filmen.
Men det är verkligen inte något att gnälla för en dag som denna.
Fick en förfrågan på receptet till min mormors chokladkola, så det får avsluta detta ovanligt politiska inlägg.
6 dl socker
1,5 dl farinsocker
1,5 dl ljus sirap
1 msk vaniljsocker
1,5 dl kakao
60 g smör
5 dl grädde
Blanda allt, men rör inte när det väl börjat kommit igång. Puttra tills kolan klarar kulprovet eller ligger strax över 120 grader. Häll upp i lättoljad form (långpanna el mindre - ju mindre desto tjockare kolor). Skär i bitar när den stelnat i kylen ett par timmar och slå in i smörpapper.
fredag 14 december 2012
Tar ut segern i förskott
Det verkar som att vi har klarat oss från magsjuka för den här gången. Alla tecken tyder istället på att Elis är ett barn som kräks när han får hög feber. Det är visserligen ingen höjdare heller, men det är definitivt bättre än magsjuka eller ännu värre, den onämnbara vinterversionen.
torsdag 13 december 2012
Välkommen Lucia med kräksjukefrid el. VM i ordet kräk
Jorå, så den här dagen började ju bättre än den slutade kan man säga. Åkte till jobbet tidigt imorse för att hjälpa till vid niornas luciatåg, som var jättefint, men såg i ärlighetens namn mer fram emot Elis första luciatåg på förskolan sen på eftermiddagen.
När vi kom till förskolan var vi ett andäktigt (skrev först andaktigt, men det är ju något helt annat) gäng föräldrar som väntade i salen. Sedan kom alla gullfjuttar in och såg mer eller mindre förskrämda ut. Elis, som vanligtvis är en oblyg kille, stod som paralyserad med munnen på glänt och bara stirrade på oss. Han som har sjungit alla sångerna här hemma mimade bara med i en halv textrad ungefär.
Love och jag gjorde vårt bästa för att få igång honom, men det lyckades inte. Efter ett par låtar gav han upp och kom bort till oss. Det var dock otroligt mysigt ändå, de var så fina alla barnen! Förstås.
Efteråt var det fika och då berättade läraren att han inte käkat så bra under lunchen, men varit som vanligt i övrigt. Han fikade också med god aptit så vi tänkte inte så mycket på det. Elis och jag skulle direkt hem till Ingela och Elias på glöggmys så vi stannade inte så länge.
Ute i kapprummet var Elis lite emlig, gnydde och hade sig. Då började vi fundera på om det var något eller om han bara ynkade ändå, det har ju hänt...
Vi packade in oss i bilen och Elis lugnade sig. När vi var framme och hade gått ur bilen var han på riktigt gott humör och pratade om vad han och Elias skulle hitta på. Vi gick upp för trappen och samtidigt som jag plingade på tittade Elis ner på sina skor och kräktes.
Love skulle tillbaka till jobbet och hade precis vänt bilen och passerade förbi och vinkade. Jag viftade frenetiskt och skrek STANNA! samtidigt som Ingela och Elias glatt öppnade dörren.
"Hej, Elis har kräkts på er trapp!" sa jag, varpå Ingela drog igen dörren igen, av förståeliga skäl.
Love vände bilen igen, Elis kräktes två gånger till och jag fick en hink vatten att försöka skölja med. Jättesmart i 15 minusgrader att hälla en hink vatten på trappen... Hur tänkte jag där? Försökte skotta bort så mycket jag kunde. Ganska jobbig sits medan Ingela stod och aktade sig innanför dörren. Stackars Elias kan inte ha fattat någonting av vad vi höll på med.
När vi kom hem satte jag Elis i duschen och alla våra kläder i tvätten. Elis var ändå rätt pigg i badet och lekte. När han ville upp fixade vi ny blöja och kläder. När jag skulle ta på byxorna hostade han till och jag frågade om han måste kräkas. Eftersom Elis inte förstår skillnaden mellan vill/måste när det kommer till kräk sa han "nej". Sekunden efter hostade han till igen och kaskadkräktes ner i min urringning och i sitt eget knä.
Nytt bad, både för Elis och mig.
Resten av kvällen har vi spenderat på en handduksinpackad madrass på golvet framför youtube, och nu sover han en stund. Love och jag sitter och känner efter om vi också mår illa, och under middagen bestående av korv med bröd satt jag och funderade på om jag kommer återse sagda korvar senare under kvällen. Det är ju kul.
Imorgon är Love och Elis lediga, men jag funderar på att vara hemma ändå. Är det magsjuka som det verkar (han har feber) känns det schysstast mot mina jullovslängtande kollegor att jag stannar hemma. Jag har ju marinerats i kräks ett par timmar här nu...
När vi kom till förskolan var vi ett andäktigt (skrev först andaktigt, men det är ju något helt annat) gäng föräldrar som väntade i salen. Sedan kom alla gullfjuttar in och såg mer eller mindre förskrämda ut. Elis, som vanligtvis är en oblyg kille, stod som paralyserad med munnen på glänt och bara stirrade på oss. Han som har sjungit alla sångerna här hemma mimade bara med i en halv textrad ungefär.
Love och jag gjorde vårt bästa för att få igång honom, men det lyckades inte. Efter ett par låtar gav han upp och kom bort till oss. Det var dock otroligt mysigt ändå, de var så fina alla barnen! Förstås.
Efteråt var det fika och då berättade läraren att han inte käkat så bra under lunchen, men varit som vanligt i övrigt. Han fikade också med god aptit så vi tänkte inte så mycket på det. Elis och jag skulle direkt hem till Ingela och Elias på glöggmys så vi stannade inte så länge.
Ute i kapprummet var Elis lite emlig, gnydde och hade sig. Då började vi fundera på om det var något eller om han bara ynkade ändå, det har ju hänt...
Vi packade in oss i bilen och Elis lugnade sig. När vi var framme och hade gått ur bilen var han på riktigt gott humör och pratade om vad han och Elias skulle hitta på. Vi gick upp för trappen och samtidigt som jag plingade på tittade Elis ner på sina skor och kräktes.
Love skulle tillbaka till jobbet och hade precis vänt bilen och passerade förbi och vinkade. Jag viftade frenetiskt och skrek STANNA! samtidigt som Ingela och Elias glatt öppnade dörren.
"Hej, Elis har kräkts på er trapp!" sa jag, varpå Ingela drog igen dörren igen, av förståeliga skäl.
Love vände bilen igen, Elis kräktes två gånger till och jag fick en hink vatten att försöka skölja med. Jättesmart i 15 minusgrader att hälla en hink vatten på trappen... Hur tänkte jag där? Försökte skotta bort så mycket jag kunde. Ganska jobbig sits medan Ingela stod och aktade sig innanför dörren. Stackars Elias kan inte ha fattat någonting av vad vi höll på med.
När vi kom hem satte jag Elis i duschen och alla våra kläder i tvätten. Elis var ändå rätt pigg i badet och lekte. När han ville upp fixade vi ny blöja och kläder. När jag skulle ta på byxorna hostade han till och jag frågade om han måste kräkas. Eftersom Elis inte förstår skillnaden mellan vill/måste när det kommer till kräk sa han "nej". Sekunden efter hostade han till igen och kaskadkräktes ner i min urringning och i sitt eget knä.
Nytt bad, både för Elis och mig.
Resten av kvällen har vi spenderat på en handduksinpackad madrass på golvet framför youtube, och nu sover han en stund. Love och jag sitter och känner efter om vi också mår illa, och under middagen bestående av korv med bröd satt jag och funderade på om jag kommer återse sagda korvar senare under kvällen. Det är ju kul.
Imorgon är Love och Elis lediga, men jag funderar på att vara hemma ändå. Är det magsjuka som det verkar (han har feber) känns det schysstast mot mina jullovslängtande kollegor att jag stannar hemma. Jag har ju marinerats i kräks ett par timmar här nu...
tisdag 11 december 2012
Glamorös tisdag
När man står helt jäkla genomsvettig i ett trapphus med ett tjurigt barn i handen som vägrar ta ett enda steg till efter att man för bara en liten sekund tappat tålamodet och lite för hårt sagt "Men kom nu då!" eftersom man är helt jäkla färdig och bara vill hem efter att ha plogat hem genom snömodd med vagn och unge, då är man inte så jäkla sugen på att dra igång lussebullebaket direkt, det kan jag säga.
fredag 7 december 2012
torsdag 6 december 2012
Rätta rätta räääätta
Jag bloggar inte mer den här veckan. Jag bara rättar hela tiden. Det enda jag skriver är följande ord, om och om igen: respons, stavning, grammatik, verbböjning och ordföljd. Fast först skriver jag: repsons, staving, grammtik, verbbjöning och ordflöjd. Mycket frustrerande.
Idag har Elis varit med mig på jobbet. Han har varit hemma hela veckan och idag skulle mamma ha varit barnvakt, men jag förbjöd henne att köra till oss i det här vädret som var igår, så det fick bli bring your kid to work-day, igen, iom att både Love och jag hade saker vi inte kunde ställa in. Sjukt egentligen.
Först fick han vara med Viktoria en stund när jag hade ett möte, sedan har han suttit med en egen dator och kollat jytyb, därefter tömde han alla mina pennvässare på golvet, spelade pingis med några elever innan det var dags för korvlunch på Macken. Martin bjussade på korv, äpple och en liten present. Nu ska jag bara övertyga Elis om att de små hjärtana som flyter runt i pennans övre del inte är godis.
På eftermiddagen skulle jag följa med mina nior på gymnasiebesök och då fick Love ta över den barnformade stafettpinnen vid namn Elis istället. När besöket var klart hämtade jag Elis och så åkte vi hem. När vi kom hem och pustade ut i soffan konstaterade min son, de sociala klyschornas kille: "Vilken dag vi har haft mamma!"
Idag har Elis varit med mig på jobbet. Han har varit hemma hela veckan och idag skulle mamma ha varit barnvakt, men jag förbjöd henne att köra till oss i det här vädret som var igår, så det fick bli bring your kid to work-day, igen, iom att både Love och jag hade saker vi inte kunde ställa in. Sjukt egentligen.
Först fick han vara med Viktoria en stund när jag hade ett möte, sedan har han suttit med en egen dator och kollat jytyb, därefter tömde han alla mina pennvässare på golvet, spelade pingis med några elever innan det var dags för korvlunch på Macken. Martin bjussade på korv, äpple och en liten present. Nu ska jag bara övertyga Elis om att de små hjärtana som flyter runt i pennans övre del inte är godis.
På eftermiddagen skulle jag följa med mina nior på gymnasiebesök och då fick Love ta över den barnformade stafettpinnen vid namn Elis istället. När besöket var klart hämtade jag Elis och så åkte vi hem. När vi kom hem och pustade ut i soffan konstaterade min son, de sociala klyschornas kille: "Vilken dag vi har haft mamma!"
tisdag 4 december 2012
Skit-tisdag
Idag har jag varit hemma med en hostig Elis. Ändå har jag lyckats ha en riktigt dålig dag på jobbet. Allt detta tack vare den underbara uppfinningen mail.
Men jag ska inte bittra om detta nu, det spar jag tills det fortsätter hagla in mail imorgon (har nämligen stängt ner mailen för kvällen). Istället ska jag berätta en gullig sak om Elis, det livar alltid upp.
Han börjar nämligen bli en hejare på typisk familjemiddagskonversation.
- "Vad har du gjort på din jobb idag då mamma?" (med ett tonfall som om han pratade med ett litet litet barn)
- "Eh, jag har rättat barnens läxor.."
- "Vad har du gjort mer då mamma?" (med fortsatt samma tonfall)
- "Jag har försökt lära barnen tyska."
- "Vad har du gjort mer då mamma?"
Detta höll på ett bra tag, tills jag tvingades erkänna att jag inte gjort så mycket mer. Idag fick Love samma pedagogiska utfrågning.
Undrar var han har fått det ifrån?
Men jag ska inte bittra om detta nu, det spar jag tills det fortsätter hagla in mail imorgon (har nämligen stängt ner mailen för kvällen). Istället ska jag berätta en gullig sak om Elis, det livar alltid upp.
Han börjar nämligen bli en hejare på typisk familjemiddagskonversation.
- "Vad har du gjort på din jobb idag då mamma?" (med ett tonfall som om han pratade med ett litet litet barn)
- "Eh, jag har rättat barnens läxor.."
- "Vad har du gjort mer då mamma?" (med fortsatt samma tonfall)
- "Jag har försökt lära barnen tyska."
- "Vad har du gjort mer då mamma?"
Detta höll på ett bra tag, tills jag tvingades erkänna att jag inte gjort så mycket mer. Idag fick Love samma pedagogiska utfrågning.
Undrar var han har fått det ifrån?
måndag 3 december 2012
JFGI
Varför glömmer jag alltid att man kan Googla grejer nuförtiden med det däringa internet? Nu sitter jag och förminskar bild efter bild. Det kommer ta 300 år så egentligen kan jag lika gärna lägga ner bloggen iom att jag inte hinner blogga innan jag dör av tristess.
Kerstin frågar - Bloggen svarar?
Hej hej hallå dagboken! Idag har jag hållit på och gjort mig till och fotat alla spännande händelser under min dag som lärare och skulle nu skriva inlägget och lägga in bilderna, men bloggen är full! Det har varit så en gång tidigare och då tog jag bort en del onödiga bilder från gamla inlägg, men det vill jag inte göra nu... någon som har en bra idé på hur jag löser detta problem utan att a) skaffa ny blogg, b) betala för mer utrymme? Finns det någon bra lösning?
lördag 1 december 2012
Kubik!
Jo, det är precis så mysigt just nu som jag hade bestämt. Skönt när det inträffar för en gångs skull. Inte ens mitt pepparkakshusfail kan få mig ur gängorna. Imorgon kanske jag orkar sammanfatta härligheten med bilder och allt, just nu ska jag pensla lussekatterna och sedan kolla hur vår skumtomtefudge tar sig i kylen. Min vän Sara hade hittat något recept och länkat på FB till en annan skumtomtefanatiker och iom att vi hade alla ingredienser hemma var det inte mycket att fundera på. Om det blir lyckat är det ungefär julens enklaste julgodis att göra. Återkommer med resultat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)