Vad blir det för mat...

...så här på matchdagen, Love Asplund?

- "Det blir en klassisk Pasta Carbonara med Scans finbacon. Notera hur perfekt balansen är mellan kött och fett!"

Inget billigt skit här inte?

- "Nej, är det match så är det! Idag ska vi dessutom fira vårt elitserieavancemang med vår trogna hemmapublik så då gäller det att ha ätit ordentligt innan, så att man orkar ta emot alla hyllningar."

Prupplördag

Efter allt skoj som jag har haft de senaste dagarna var det inte helt oväntat att det skulle komma en liten svacka, men att den skulle komma på en lördag kändes lite otippat. Jag hade mina pengar på söndagkväll, vid 22:30.

Igår var det först after work-fika med Nasti och ett par till. Det var trevligt och väldigt avkopplande. Vi gick även en sväng på stan och unnade oss två feta buketter med tulpaner. Senare på kvällen fick Love ett sms från Jepsons som informerade oss om att det var vin och sällskapsspel hemma hos dem klockan nio. Det blev en jättetrevlig kväll och helgen lovade gott!

Idag lördag var dessutom killarna träningslediga på morgonen, vilket inte händer jätteofta, så jag var lite sugen på att gå på stan och mysa och fika. Tyvärr vaknade Love med nackont och någonstans efter det började mitt humör långsamt försämras. Det jäkla vädret med blåst och isregn bäddade inte heller direkt för något mysigt lördagspromenerande så det sket sig direkt.

Halv tolv skulle Love iväg och repa med sitt nya band T.O.L, sedan skulle IFK stå och visa sig hos en sponsor. I tidningen imorse var det helsidesannons om detta, där Kökscentrum lockade med att man kunde få skjuta straffar på deras danske supermålvakt och få rabatt på vitvaror beroende på hur många mål man satte. Problemet var bara att målisen var i Danmark, eftersom det inte var någon träning idag... IFK framstår gång på gång som mästare i organisation och kommunikation. Skickligt att dabba sig så grovt inför sponsorer i dessa tider.

Jag hade som vanligt handbollsskola och idag var de tamejtusan helt galna! Vi spelade plintboll men de verkade ha missuppfattat någonting för det liknade snarare "Battle of Middle Earth". Den ena ungen efter den andra bars/leddes av storgråtande efter diverse armbågar, tacklingar, nacksvingar och krokben. Det var liksom ingen ordning och jag fick lov att nästan skälla för första gången... Vi tog efter moget övervägande beslutet att inte spela någon match som vi vanligtvis avslutar med utan körde "Under hökens vingar" istället. Det gick lite bättre och de lugnade sig lite. Vi avslutade med samling och en duktig moralpredikan/hotbild om att om de inte var snälla kunde vi inte spela match nästa gång heller, "för när man är i ett lag tar man hand om varandra bla bla bla."

Hur tjurig jag än var kunde jag inte låta bli att le åt en kommentar som kom på slutet när vi frågade om de skulle hem och äta godis efteråt. "Ja, jag ska äta godis och kolla på Fidestifestivalen!" Från och med nu kommer jag också säga Fidestifestivalen istället för Melodifestivalen, så jäkla gulligt! Tänk er en femårig killes ljusa röst som lite för snabbt ska säga ett så långt och svårt ord! Aaaww....

När Love väl hade hittat hem från sin sponsorgrej inleddes stora Vad-ska-vi-göra-ikväll-bryderiet. Nasti och jag hade löst pratat om att träffas på kvällen, men efter Handbollsskolan frågade Johanna om vi ville äta hos dem och helt plötsligt kändes allt jättekrångligt. Då bestämde vi oss för att dissa alla och gå på bio istället. Tydligen är Larssons film väldigt populär för om ca 50 minuter kommer vi beklaga oss över våra onda nackar. Front row people, front row....

Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, att det började halvkasst men nu är det bättre. Det var ju inte så svårt.

En bild säger mer än 1000 ord.

OBS! Omoget inlägg!

Jag tror iofs inte att jag känner någon helt genommogen människa men jag utfärdar ändå en varning, för nedan följer ett fruktansvärt barnsligt inlägg...

Har ni någon gång lekt leken när man byter ut ett ord i en filmtitel mot ordet bajs? Det har jag. Tror det var bror min som först gjorde mig uppmärksam på denna otroligt tacksamma lek, sedan har den följt mig i olika sammanhang. Bland annat när jag läste högt för mina elever ur en bok där huvudpersonen listade sin top 10-lista. Jag bara kved mot slutet.... "Mitt stora feta grekiska bajs..."

Igår innan vi skulle sova diskuterade vi om vi kanske skulle ta och se filmatiseringen av Stieg Larssons bok och då kom helt plötsligt leken tillbaka till mig. "Män som hatar bajs." Sedan var det igång. Problemet är ju att har man lekt leken några gånger är det svårt att komma på nya titlar.

Det var då som vi fick syn på bokhyllan vi har i sovrummet...

Då åker vi...

Almqvist - Bajs går an

Auel - Grottbjörnens bajs

Austen - Stolthet och bajs

Balzac - Pappa Bajs

Bengtsson - Röde Bajs

Billingham - Den brinnande bajsen, Bajslek, Sömnbajs

Brecht - Den kaukasiska bajscirkeln

Conrad - Mörkrets bajs

Dahl - Ont bajs, Dödsbajs

Dostojevskij - Bajs och straff

Edwardsson - Bajs från långt avstånd

Emicheta - Second-class bajs

Englund - Silverbajsen

Fogelström - Mina drömmars bajs, Bajs av sin stad, Minns du den bajs, I en förvandlad bajs, Bajs
i världen

Frank - Das Bajs der Anne Frank

Gabaldon - Bajsets dån

Gudmundsson - Bajsmanifestet

Guillou - Tempelbajsaren

Hearn - Över näktergalens bajs, På kudde av bajs, Under lysande bajs, Vid hägerns skarpa bajs.

Hemingway - Den gamle och bajsen.

Irving - En bajs för Owen Meany

James - Smak för bajs

Jansson - Stum sitter bajsen, Alla de stillsamma bajsarna

Johnson - Bajsets svall

Kallifatides - De sju bajsarna i paradiset

Lagerlöf - Herr Arnes bajsar

Lapidus - Snabba bajs, Aldrig bajsa upp

Larsson - Flickan som lekte med bajsen

Larsson - Det bajs som spillts

Linderborg - Bajs äger ingen

Loe - Fakta om bajs

Magorian - Godnatt Mister Bajs

Mankell - Bajsspår

McCourt - Bajsen på sjunde trappsteget

Moberg - Inbajsarna, Utbajsarna

Moore - Korkade vita bajsar

Nesser - Kim Novak bajsade aldrig i Genesarets sjö

Niemi - Bajshålet

Pleijel - En bajs i Stockholm

Rankin - Den hängande bajsen, Rebus sista bajs

Rowling - Harry Potter och den vises bajs

Sandahl - Vi som aldrig sa bajs

Sinisalo - Bara sedan bajsen sjunkit

Theorin - Skumbajsen

Tremain - Bajs & Tystnad

Vallgren - Den vidunderliga bajsens historia

Så. Nu vet ni vad jag är för en typ. Sådant här skrattar jag åt sent en torsdagskväll. Det blir inte roligare än man gör sig här i Skåne!

Schyffert och mullvadar

Jag gör mitt bästa för att roa mig härnere och här kommer ett urval av saker som får mig att le lite grann.

1. Mullvadar.
När jag pendlar till jobbet och tittar ut över den skånska plattheten kan jag inte hjälpa att notera de mängder med mullvadshögar som är överallt på åkrar och folks gräsmattor. Det som roar mig är att mullvadarna inte verkar ha någon plan för sitt grävande utan de far runt i cirklar, in i stängselpålar, vägkanter och andra mullvadar. Sedan börjar jag alltid nynna på "Mullvad" från Djurens Brevlåda.

2. Mysteriet med tjuven på jobbet.
Först försvann ett par fula tennljusstakar med Bjärnums skola ingraverat från fikarummet. Efter mycket rabalder och spekulationer dök de helt plötsligt upp igen. Idag blev en kollega av med sin Ost- och skinkpaj som låg och tinade på bänken med ett par tomater i en påse ovanpå. Tomaterna var kvar men pajen var spårlöst försvunnen. Vi håller på att formulera en gärningsmannaprofil och än så länge har vi: en icke-vegetarian som ogillar tomater och har nyckel till fikarummet. Det är nog det som roar mig mest, att det faktiskt kan vara en kollega som käkat upp någon annans paj, helt utan skrupler.

3. Jeppatorp
Ett roligt ortsnamn som jag passerar på vägen till jobbet. Känns väldigt skånskt. Där bor nog bara ena riktiga jeppar, tänker jag.

4. Skåningar och vinterkläder
När det är ca 1-3 plus ute, grått som bara den och fukten blåser rakt igenom en, då fryser jag som mest och bäddar in mig i min tjockaste vinterjacka, modell Michelin, och till och med långkallingar åker på. Men, när det är ca 4-7 minus, strålande sol och lite snö, då räcker det med en vanlig vinterjacka. Under sportlovet var det precis så fint väder och då fick jag som bekant med mig Love ut på promenad. Då mötte vi den ena lokalinvånaren efter den andra i full vintermundering, med tillhörande pannband och klämmiga vantar. "Äntligen" tänker skåningen och plockar fram täckbyxor och täckjacka från sent 80-tal och ger sig ut och spatserar. Det ler jag åt.

5. Schyffert
Idag skulle jag gå på promenad så jag följde Love en bit när han gick till träningen. Jag gick och berättade med mycken inlevelse om den dramatiska utvecklingen med pajtjuven och var totalt uppslukad. Vid en kort andhämtningspaus flikade Love in: "Du vet att vi precis mötte Henrik Schyffert va?" Det hade jag inte koll på... Det enda jag pratade om när vi mötte honom var "Paaaj paj paj paj, paj paj paj paj. Paj." Hoppas Schyffert tänkte: "Åh vad befriande, en människa som inte blir kändisgalen utan fortsätter att prata om paj. Jättehögt dessutom."

6. Min totala avsaknad av viktiga funderingar.
Jag orkar verkligen inte tänka på något ordentligt nuförtiden. Det är jeppar och mullvadar. Det är vad min energi räcker till.

Skåne gör mig glad

Särskilt efter att ha sett detta inslag på Sydnytt ikväll... Det är så mycket humor! Hur kan man inte vilja bo kvar i denna landsände? Jag hittar hur mycket skoj som helst utan problem i inslaget men det är framförallt karln som startat Facebook-gruppen som är den stora behållningen.

Jag kände direkt när jag såg inslaget att jag inte bara kunde sitta still så jag satte mig i soffan och bloggade om det...

Dagen efter

Igår tog sig IFK Kristianstad tillbaka till Elitserien efter tolv år i de lägre divisionerna. Tolv tuffa år, i synnerhet för oss två. Vi har lidit så svårt under dessa tolv år att vi tvingats förtränga all smärta. Jag minns i nuläget inte ens hur jävligt jag tyckte att det var att IFK trillade ur Elitserien -97. Men nu är vi tillbaka där vi hör hemma! Om vi stannar i stan det vill säga.

Det var en riktig skitdag igår annars rent ut sagt. Handbollsskolan innehöll döva och tjuriga ungar. Stan innehöll väldigt lite köpvänliga kläder och väldigt mycket dumt folk. Websändningen från Loves match innehöll väldigt lite match och väldigt mycket tekniskt strul. Livebloggen från Kristianstadsbladet innehöll inte ett vettigt skit. Dagen som helhet innehöll väldigt mycket frustration.

Jag har hela veckan varit oerhört besviken att jag inte kunde åka till Göteborg och kolla matchen och den usla rapporteringen gjorde inte humöret bättre. De få brottstycken av matchen som nådde oss gjorde sitt för att ytterligare sänka stämningen hos mig och Johanna, som satt hemma hos oss och lyssnade. Det enda vi hörde om var Loves missar och att Johannas sambo "troligen brutit nyckelbenet". För min del kunde de gärna ha förlorat matchen, det hade varit bättre. Då hade Nasti, som är i Finland, också kunnat vara med. Det var verkligen helt fel match att bli klara.

När matchen var slut och segern och avancemanget ett faktum var det ett enormt antiklimax. Jag surade och Johanna försökte få klarhet i hur illa det var med Christian. Så hade jag inte föreställt mig att det skulle vara direkt. Att flytta till Skåne för Loves skull och inte få dela det som varit målet med säsongen... Det kommer jag nog aldrig över. Så här bitter har jag inte varit sen balkonglådan mördades.

Eftersom det skulle bli firande på Banken på kvällen gjorde vi oss i ordning och mötte spelarbussen vid hallen. På IFK:s gästbok skrev folk att de skulle samlas och möta bussen och det lät som om det skulle komma en del folk. Folkmassan var väl inte riktigt i paritet med Kungsträdgården -94, men nästan. Tio pers var vi väl åtminstone som väntade i kylan.

När vi stod där och väntade steg spänningen och humöret något, bland annat tack vare den oranga halsduken som jag snodde och ett par glas vitt vin före. Till slut kom de tutande och sjungande och inte ens jag klarade av att inte vara glad för allas skull. De här killarna har jag lärt känna på ett helt annat sätt än de i förra laget så det kändes lite extra och många kramar blev det.

Johanna och jag väntar på bussen och peppar lite.

Love kom av bussen och annonserade glatt att han förlorat en strumpa. Först kändes det som ett litet pris att betala för Elitserien med det visade sig sedan att han förvarat sin Mp3 och sina nycklar i den... Som tur var hade den hamnat i botten på en väska och en yngre förmåga i laget lyckades gräva fram den till Loves stora glädje.

Lycka kommer i olika former - ibland i formen av en vit sportsocka.

Segercigarren, som man måste puffa utomhus tack vare rökförbud. Slapp vi det i kläderna!

Alldeles för få av tjejerna var representerade för att det skulle kännas riktigt bra.

En blöt kväll på många vis.

Återigen var det VIP på Banken som gällde och stämningen var hög. Under de timmarna som följde fattade jag en rad felbeslut:

1. Dricka Absolut Pears-drinkar - inte ens gott.
2. Köpa ett glas rött på det.
3. Tacka nej till medföljande vattenglas med orden: "Det är inte en sådan kväll."
4. Köra tvåhandsfattning i baren med drink och vitt vin.
5. Blanda.
6. Dricka alkohol överhuvudtaget med tanke på min kassa uppladdning under dagen.

Vid ett-tiden, enligt osäkra källor (Love), bestämde jag mig helt plötsligt för att jag behövde gå hem. Love följde mig fast jag insisterade på att han skulle stanna och roa sig och att jag klarade mig själv. Dock var Love så utmattad på alla vis att han gladeligen mottog en ursäkt att lämna lite tidigare. Med facit i hand var det tur att han följde med för annars hade jag fått sova med stövlarna på. Fötterna sitter långt bort ibland som man brukar säga.

Idag: Vasalopp, fett och salt.