Happy happy! Joy joy!

Under tiden som jag bloggat om kläder och barnvagnar har det försiggått en himla massa annat som det inte varit läge att prata om än.

Förra veckan var Love på intervju på mitt jobb för ett vikariat som drar igång efter sportlovet, eller när kollegans bebis kommer. Måndag till onsdag var han med till jobbet och träffade elever och kollegor och idag när jag kom hem sa han "Hej kollega!" Chefen hade ringt honom och på måndag ska det skrivas papper!

Vi gör verkligen det mesta ihop just nu. =)

Först kändes det märkligt att ha Love på mitt jobb, bland mina kollegor, på min arena, men det gick över på en kafferast. Tvärtom känns det skönt att ha honom på samma arbetsplats fram till det är dags för mig att gå på mammaledighet.

Sedan har vi ju fortfarande en hel del pusselbitar som måste falla på plats angående vårt vara eller inte vara i Skåne. Förhoppningsvis kommer saker och ting att klarna de närmsta dagarna om bara IFK får ändan ur.

In other news har jag tagit tidig helg idag. Imorgon är det dags för glukosbelastning på MVC vilket innebär att jag inte hinner till jobbet. Trist. Verkligen.

"Ett pussel att bli farfar"

Eftersom jag inte hittade någon länk till Lollos krönika om att bli farfar skriver jag helt sonika av den istället.

"Det kom ett grönt, vadderat kuvert med posten. Avsänt från äldste sonen och hans sambo i Kristianstad. "Öppnas gemensamt" löd anvisningen, vilket förstås trissade upp förväntningarna.

I försändelsen låg en massa pusselbitar. Vi satte igång och efter en kvart hade vi fått fram en bild av hustrun, här betitlad "Farmor".

Resten av livspusslet lade vi med svirr i hjärtat. Vi läste "I vår är det dags för nya roller" och såg ett collage av bilder på sonen, sambon, oss själva och våra gamla föräldrar.

Vi ringde upp och grattade och det bubblade av lycka i luren. Det kom tårar i ögonvrån på både mig och hustrun. Jag blir rörd igen när jag skriver detta.

Sen dess har det gått några veckor och glädjechocken har övergått i mild förväntan. Jag klarar inte att sätta ord på känslan som strömmar fram när jag tänker på Smurre (som arbetsnamnet lyder), hemlighetsfullt simmandes i mammas mage.

Jag kan titta på Smurre när jag vill. En bild från ultraljudet har landat i min mobil. Det är en extraordinärt söt bebis, om ni frågar mig.

Född i tvillingarnas tecken är jag kluven till det mesta i tillvaron. Men det här är bara roligt. Spännande. Och helt fantastiskt.

Jag ska bli farfar! Livet börjar om. Som George Harrison sjöng: "Life goes on, within you and without you".

Vecka 28

Smurres nya kläder

Det verkar som om barnvagnsköpet förlöste någon spärr hos oss för innan dess hade vi inte handlat någonting till Smurre förutom de obligatoriska tvättlapparna från IKEA. Jag har inte orkat titta på alla kläder som finns utan bara scannat av hyllorna och konstaterat att det verkar sjukt svårt att hitta könsneutrala kläder. På de flesta barnavdelningar finns det en blå-grön sida och en rosa-röd och även om det funnits plagg som går åt båda hållen har jag inte brytt mig om att titta närmare utan bara muttrat och gått därifrån.

Dessutom har jag haft en föreställning om att Smurres första kläder, de som vi tar hem h*n i från BB (om de skriver ut oss dvs...), måste vara något alldeles extra och därför har det varit svårt att bestämma sig, för tänk om det finns något ännu bättre i en annan affär eller på nätet?

Men på stan häromdagen fick jag en uppenbarelse.

Behöver kläderna verkligen vara så jäklarns fräna, Smurre ska ju bara bäras runt och bajsa i dem? Svar nej. Helt, rent och icke estetiskt frånstötande blir kalas.

Igår gick därför Love och jag en vända förbi de flesta barnklädesavdelningarna i stan och nu börjar Smurres lilla garderob så sakteliga ta form. Vi inhandlade några bodies, byxor och strumpor. Men, jag ska erkänna en sak. Storlekarna var för en något större Smurre, vi har fortfarande inte köpt hemresekläderna än. Tänkte vänta tills vi ser hur stor Smurre verkar bli samt tills det kommer lite vårigare kläder till affären.

(Nu pockar Smurres pappa på uppmärksamhet, det visar sig nämligen att Love har lika stor vitpepparburk som Per Morberg, vilket enligt honom rättfärdigar inköpet av en livstidsförbrukning malen vitpeppar. Varför mal inte Per pepparn själv undrar jag?)

I fredags hade vi besök av Smurres farfar. Han kom för att titta på matchen i fredags. Det var ju synd eftersom han då på tre dagar lyckades se IFK förlora två matcher ordentligt stort. Men om man bortser från att han somnade i soffan var det trevligt med besök. Mer besök från er alla uppmuntras!

Eftersom Loves pappa jobbar på tidning har nu Smurre varit i tidningen för första gången. Lollo skrev en jättefin krönika om att bli farfar till Smurre. Det var stort och krönikan sitter på kylen.

I lördags efter shoppingrundan var vi hem till Olle och Nasti och hade speltävling. Fyra olika spel avverkades: Heckmeck, Dotcard, Kasta gris och Uno. Beroende på placering fick man poäng, som Olle skrev in i Excel. Tyvärr vann Olle totalen men jag tog en säker seger i Kasta gris (spelet som kräver mest skicklighet). Dessutom vann jag stort i den omgång Dotcard vi körde när det kom förbi lite folk som inte var med i tävlingen. Det hade förmodligen inte något alls att göra med att jag var den enda som var nykter.

Det blev vansinnigt sent igår, och vi var inte i säng förrän kl 4 på morgonen. Idag har det varit slowmotion men det har bara varit skönt. Snart ska jag steka några pannkakor med bär och vit choklad samt stretcha min piriformis som verkar ge mig falsk ischias i höger skinka. När jag går känns det ibland som om någon kör en kniv i skinkan och mitt ben bara dör. Ser roligt ut när jag går tror jag. I klass med Cleese.

Smurre on wheels

Så, förhoppningsvis slipper jag fler konstiga drömmar och funderingar kring barnvagnsinköp, för idag var vi till barnvagnsaffären och slog till på följande åbäke:



Vi hade bestämt oss för vilka funktioner vi ville ha och kikat lite extra på just Emmaljungas Nitro City. Jag hade också mätt hissen för att kunna kolla om den skulle gå in, men när man glömmer lappen på byrån är den inte till mycket hjälp.

Väl i affären frågade vi ut biträdet om en massa och när vi fått alla svar frågade hon oss i sin tur varför vi "snöat in" på just den. "Det finns fler likvärdiga vagnar, exempelvis den här som är flera tusen kronor dyrare." Bra säljknep det där.

När vi försökte få fram om det fanns någon annan skillnad mellan vagnarna att ta ställning till menade hon att det främst var att den dyrare var mer fashionabel och den vi tittat på var lite gammaldags och robust. Om hon hade brytt sig om att titta en extra gång på hur vi såg ut (Love alldeles tuffsig i håret och jag i en tältjacka med en tappad knapp) hade hon förstått att det inte var vår första prioritet.

Hon fortsatte med att kalla Love för soffpotatis eftersom han sa att han inte hade några större planer på att gå raska promenader med vagnen (vilket skulle innebära att han kanske skulle slå i benen).

Nu är det iaf gjort och det känns skönt. Vi köpte en separat liggdel och en skötväska. När hon frågade om vi skulle köpa en bilbarnstol också sa vi att vi inte behövde någon just nu eftersom vi inte kör, men då sa hon att BB inte alltid skriver ut bebisar om man inte tar hem dem i en bilbarnstol. Galet.

Sicken jevra dag

Det började med att IFK fick stordäng i Eskilstuna igår kväll.

Sedan skulle de åka buss hem hela natten genom snöovädret. Halv fyra ungefär var de beräknade att komma hem och runt den tiden började jag kolla på klockan och lyssna efter Love. Målade förstås upp ett och annat skräckscenario för mig själv allteftersom tiden gick.

Klockan fem rasslade äntligen nycklarna i dörren. Klockan sex skulle både Love och jag upp och jobba så det var bara att glömma vidare sömn. Istället körde vi lite catching up tills klockan ringde.

Upp och iväg, vänta på bussen till jobbet. Medan jag står där och väntar tänker jag att jag genom hela vintern och allt snökaos har klarat mig undan pendlingssvårigheter.

Det var ju dumt tänkt.

Ingen buss på en kvart. Börjar ana oråd. Efter ett tag kommer nästa buss, den som inte tar vägen förbi min arbetsplats utan släpper av folk i "fel" ände av Sibbhult. Den glada busschauffören berättar att min buss inte lyckats starta. Därmed var det bara att packa sig på den bussen som var knökfull med dubbel uppsättning pendlare. Många gymnasiebarn var det. Usch. Spela musik på mobilen högt för alla är fan inte okej i en buss!

Sitter och stressar på bussen att jag skulle bli sen till jobbet och inte hinna fixa det jag tänkt till lektionen. Väl framme inleds den dryga promenaden genom oskottade gator.

Väl framme på jobbet får jag veta att nästan alla är sjuka, och att vi andra måste täcka upp så gott det går. Med andra ord försvann min planeringstid för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men att planera inför lektioner är ändå överskattat, när det funkar att snuttifiera.

Efter en lektion där eleverna lyckades slåss med ett pingisracket samt riva ner draperiet framför glasdörrarna släpade jag min trötta lekamen till lärarrummet.

Där möts jag av en bricka med semlor. "Kan detta vara vändningen på denna usla dag?" tänker jag och närmar mig. Då upplyser en kollega mig om att de är utan mandelmassa eftersom en i kollegiet är superduperallergisk.

"Fanihelvetesjävlaskit, ska eländet aldrig få ett slut!?" Nytt lågvattenmärke och tjurigt tvingar jag motvilligt i mig bulle med grädde i mitten. Tycker så synd om mig själv att jag nästan startar en insamling.

Efter att med nöd och näppe ha överlevt de tre sista lektionerna fram till halv fyra och hemgång får jag ett samtal från min mentorskollega som glömt att inhandla kondomer till no-lektionen imorgon. "Kan du...?"

"Inga problem, jag tar Smurre med mig och köper en klassuppsättning kondomer. Det blir nog bara skoj!"

Det var det inte. Särskilt inte med tanke på att jag behövde fråga om hjälp eftersom jag också behövde något mot halsbränna och inte visste om det var något som inte Smurre skulle gilla.

Idiotförklarad much? Men kanske att de fick något att jamsa om på kafferasten imorgon. När det är fredag och allt.

Dagens inlägg

I skrivande stund sitter Love på en buss till Eskilstuna. Imorgon är det match mot GUIF. Det betyder att jag är handbollsänka två kvällar i rad och det är inte roligt. Och varför måste det alltid vara snöoväder när de ska åka långt? Sömnlös i Kristianstad, den filmen skulle handlat om mig dessa två dagar.

Idag hade vi studiedag, och då planerade vi tema om Färes historia. Mina kollegor är vansinnigt ambitiösa och jag försökte göra mitt bästa för att inte spela djävulens advokat hela tiden men i mitt stilla sinne är jag övertygad om att det kommer bli svårt att hinna med allt detta vi tänkt. Särskilt eftersom vi under vårterminen ska klämma in sportlov, påsklov, prao, lägerskola, nationella prov i svenska, engelska, matte och no, några långhelger, handlingsplansskirvning samt utformning av lokala kursplaner i alla ämnen för särskolan.

Ett litet filmprojekt ovanpå det kommer sitta fint. Men tack vare Smurre kommer jag inte vara med när det ska ros i hamn.

För någon timme sedan kom jag hem från ett Body Balance-pass, men det var ingen höjdare, eftersom Smurre är i vägen lite då och då, i synnerhet när man skulle ligga på mage. Får nog fortsätta mitt gymmande istället. Men nu har jag testat iaf.

På fredag ska Love och jag bege oss till barnvagnsaffären och göra slut på barnvagnsfunderandet. Vi vet ungefär vad vi vill ha, nu ska barnvagnsmänniskan på affären bara visa vilken det är. Återstår också att se hur mycket tillbehör vi kostar på oss.

Nu sitter jag och tittar på "Sagan om livet" på Kunskapskanalen. Bilderna är fantastiska men musiken är fruktansvärd. Det hörs att filmen har några år på nacken. Men när jag tittar kan jag bara tänka på hur jäkla osannolikt det egentligen borde vara att få till en Smurre (och att jag saknat E-types pappas röst).

Avslutningsvis vill Love rikta ett varmt tack till mamma och pappa för 30-årspresenten på Smurrekontot. Smurre blev också glad.