Enligt Tele2 är det bara att stoppa i nätverkssladden i datorn och väggen för att man ska kopplas till deras sida för att beställa bredband. Tog tag i det nu. Men inte kopplades jag till något Tele2. Istället kom jag ut på nätet, där jag nu befinner mig. Antingen har de innan oss inte stängt av bredbandet än, eller så är det något som är knas.
Två funderingar på detta:
Varför har jag suttit och författat föregående inlägg på mobilen med mycket möda och har vi nu fri surf?
söndag 3 april 2011
Förresten...
Hur tycker ni att man ska lägga upp det här med listor? Från 1-5, eller 5-1, om ni förstår hur jag menar. Man vill ju ibland när det inte är utan inbördes ordning, spara den bästa till sist, men det ser så fult ut att börja med 5!
Om vikten av att vara glömsk
Första gången jag tapetserade tänkte jag "aldrig igen". Det var drygt och petigt och jag är inget fan av att det måste vara skitnoga att det blir rakt. Då tapetserade jag dessutom bara en vägg, typ 4 våder...
Men vid vår nya matplats är det bara tapetserat på väggarna runt fönstret och bort till ett skåp. Det är då det är himla bra att man lite grann glömmer exakt hur jobbigt det var förra gången. Precis som när man föder barn. Nu har jag förstås börjat lura på om det inte vore en himla bra idé att tapetsera ändå, det är ju bara 5-6 våder? Eftersom köket är helvitt, v-rummet blir helvitt med grön wallsticker och hallen också vit, med kanske något kul som jag inte kommit på än så vore det roligt med något som ger lite karaktär.
Min inredningshjärna är tillbaka med råge, och verkar försöka kompensera för lost time. Har så mycket tankar och idéer ätt hälften vore nog. Först ska vi packa upp det vi har, sedan får vi se vad som behöver köpas. Det är nu man skulle behöva vinna på triss. Köpte faktiskt en lott igår och vann. Men 25 spänn räcker tyvärr inte långt.
Något som vi däremot måste köpa är någon form av insynsskydd till sovrummet. Behöver inte bjussa hela grannskapet på naket liksom. Synd att det inte fanns persienner...
Men vid vår nya matplats är det bara tapetserat på väggarna runt fönstret och bort till ett skåp. Det är då det är himla bra att man lite grann glömmer exakt hur jobbigt det var förra gången. Precis som när man föder barn. Nu har jag förstås börjat lura på om det inte vore en himla bra idé att tapetsera ändå, det är ju bara 5-6 våder? Eftersom köket är helvitt, v-rummet blir helvitt med grön wallsticker och hallen också vit, med kanske något kul som jag inte kommit på än så vore det roligt med något som ger lite karaktär.
Min inredningshjärna är tillbaka med råge, och verkar försöka kompensera för lost time. Har så mycket tankar och idéer ätt hälften vore nog. Först ska vi packa upp det vi har, sedan får vi se vad som behöver köpas. Det är nu man skulle behöva vinna på triss. Köpte faktiskt en lott igår och vann. Men 25 spänn räcker tyvärr inte långt.
Något som vi däremot måste köpa är någon form av insynsskydd till sovrummet. Behöver inte bjussa hela grannskapet på naket liksom. Synd att det inte fanns persienner...
lördag 2 april 2011
Tillbaka till livet!
Ett fjuttigt äntligen räcker liksom inte till för att beskriva känslan av att vi nu ska få lämna den här lägenheten. Vi har sovit sista natten här! Vi har känt de skumma tacolukterna från grannen för sista gången och aldrig kommer jag behöva irritera mig på alla olika element igen. Det kommer finnas dubbelt så många eluttag dit vi flyttar! Kan lycka vara ett välplacerat eluttag? Tydligen.
Men hur blev det så här? Varför är hatet mot denna lägenhet så stort?
Att lämna Kristianstad, våra vänner och det liv vi skapat åt oss där var otroligt jobbigt och det tror jag ingen läsare av denna blogg har missat. Det var som att vi hade gjort slut med en älskad partner och nu tvingades leva vidare utan varandra. Hela den här tiden fram till nu har varit ett enda stort sorgearbete och vi har väl i sanningens namn fortfarande inte helt kommit över det som hänt.
När vi väl var på plats i Västerås blev det rätt snart uppenbart att ett liv här skilde sig markant från det liv vi haft i Skåne. Vårt sociala liv gick från att ständigt ingå i en tight självklar grupp där man träffades flera gånger i veckan till att kanske styra upp något med någon då och då och nästan uteslutande till helgen. Så som jag alltid tänkt att livet ska se ut, innan jag träffade Kristianstad. Dessutom var ingen av oss egentligen redo att "börja dejta" igen, särskilt inte jag, som i egenskap av mammaledig behövde skapa mig ett större kontaktnät. Men det krävde av mig att jag tog initiativ och var trevlig mot nya människor och det var väl ungefär det sista jag var sugen på. Jag kände mig som en obstinat liten unge som lägger sig på golvet och skriker: "Jag vill inte ha några nya kompisar, jag vill ha MINA kompisar!"
Det har varit en lång vinter. De första månaderna här, från augusti till början på november minns jag knappt. Vad gjorde vi? För mig blev det vinter direkt vi kom hit. När erbjudandet om lägenheten vi flyttar till idag kom vände det. Det fanns ett slut på skiten, det fanns en vår!
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag oroade mig för att jag ställde för höga förväntningar på den automatiska lycka och känsla av "nu blir allt bra" som kommer infinna sig när vi flyttat, men efter att ha sett lägenheten ordentligt igår är jag inte längre lika oroad. Det kommer bli bra det här. Vi kommer trivas. Vi kommer må bra. Vi kommer kunna bjuda hem folk utan att skämmas. Vi kommer kunna dejta igen.
Jag tänker ofta på den första lägenhet som vi blev erbjudna här i stan. Den var ganska liten, men väldigt fint renoverad. Jag listade ju en rad brister men när jag tittar igenom dem så har ju lägenheten vi hamnade i ungefär samma brister, fast värre. Anledningen till att vi hamnade här var tidsbrist och inget annat. Vi behövde någonstans att bo fort.
Men jag tror inte att vi hade varit lyckligare i den fina lägenheten. Jag trodde det först och grämde mig något otroligt över att vi tackat nej till den. Visst, vissa saker hade varit något bättre men sorgen efter flytten skulle varit densamma. Nu tänker jag att det kanske var tur att vi hamnade i den här dumma lägenheten så att vi kunde arbeta oss igenom sorgen och sedan (idag) ta avstamp mot något helt nytt. Hade vi bott i en lägenhet som var helt okej hade vi kanske aldrig kommit till skott utan bara sörjt på utan att fatta att det var det vi höll på med.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort mått kärlek till min familj som återigen ställer upp och hjälper oss att flytta. Ni tog oss till Skåne och tillbaka och nu tar ni oss tillbaka till det ljusa livet, tack för att ni alltid ställer upp!
Men hur blev det så här? Varför är hatet mot denna lägenhet så stort?
Att lämna Kristianstad, våra vänner och det liv vi skapat åt oss där var otroligt jobbigt och det tror jag ingen läsare av denna blogg har missat. Det var som att vi hade gjort slut med en älskad partner och nu tvingades leva vidare utan varandra. Hela den här tiden fram till nu har varit ett enda stort sorgearbete och vi har väl i sanningens namn fortfarande inte helt kommit över det som hänt.
När vi väl var på plats i Västerås blev det rätt snart uppenbart att ett liv här skilde sig markant från det liv vi haft i Skåne. Vårt sociala liv gick från att ständigt ingå i en tight självklar grupp där man träffades flera gånger i veckan till att kanske styra upp något med någon då och då och nästan uteslutande till helgen. Så som jag alltid tänkt att livet ska se ut, innan jag träffade Kristianstad. Dessutom var ingen av oss egentligen redo att "börja dejta" igen, särskilt inte jag, som i egenskap av mammaledig behövde skapa mig ett större kontaktnät. Men det krävde av mig att jag tog initiativ och var trevlig mot nya människor och det var väl ungefär det sista jag var sugen på. Jag kände mig som en obstinat liten unge som lägger sig på golvet och skriker: "Jag vill inte ha några nya kompisar, jag vill ha MINA kompisar!"
Det har varit en lång vinter. De första månaderna här, från augusti till början på november minns jag knappt. Vad gjorde vi? För mig blev det vinter direkt vi kom hit. När erbjudandet om lägenheten vi flyttar till idag kom vände det. Det fanns ett slut på skiten, det fanns en vår!
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag oroade mig för att jag ställde för höga förväntningar på den automatiska lycka och känsla av "nu blir allt bra" som kommer infinna sig när vi flyttat, men efter att ha sett lägenheten ordentligt igår är jag inte längre lika oroad. Det kommer bli bra det här. Vi kommer trivas. Vi kommer må bra. Vi kommer kunna bjuda hem folk utan att skämmas. Vi kommer kunna dejta igen.
Jag tänker ofta på den första lägenhet som vi blev erbjudna här i stan. Den var ganska liten, men väldigt fint renoverad. Jag listade ju en rad brister men när jag tittar igenom dem så har ju lägenheten vi hamnade i ungefär samma brister, fast värre. Anledningen till att vi hamnade här var tidsbrist och inget annat. Vi behövde någonstans att bo fort.
Men jag tror inte att vi hade varit lyckligare i den fina lägenheten. Jag trodde det först och grämde mig något otroligt över att vi tackat nej till den. Visst, vissa saker hade varit något bättre men sorgen efter flytten skulle varit densamma. Nu tänker jag att det kanske var tur att vi hamnade i den här dumma lägenheten så att vi kunde arbeta oss igenom sorgen och sedan (idag) ta avstamp mot något helt nytt. Hade vi bott i en lägenhet som var helt okej hade vi kanske aldrig kommit till skott utan bara sörjt på utan att fatta att det var det vi höll på med.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort mått kärlek till min familj som återigen ställer upp och hjälper oss att flytta. Ni tog oss till Skåne och tillbaka och nu tar ni oss tillbaka till det ljusa livet, tack för att ni alltid ställer upp!
fredag 1 april 2011
Bilder från nya lägenheten
Idag klockan tolv blev lägenheten äntligen vår! Vi åkte och hämtade nycklarna vid 14-tiden och då visade det sig att de som bott där innan förstört tapeterna i båda sovrummen vilket innebär att vi får omtapetserat! Underbart! De skulle också fräscha upp en vägg i köket och fixa kanterna på köksluckorna, så förhoppningsvis blir det bra till slut. När vi gick upp till lägenheten höll hon som de anlitat att städa fortfarande på och det såg rent ut sagt för jäkligt ut på sina ställen. Det kom också fram att de sagt att de bestämt en massa saker med oss som inte stämde, som att de inte behövde frosta av frysen... Hallå?! Vi hade inget annat val än att låta det vara eftersom vi var tvungna att köra dit våra frysgrejer ikväll. Hur kan man ens komma på tanken?
Persiennerna var borta, hoppas det var jobbigt för dem att fixa det! Vi kommer bara fixa något till vardagsrummet och våra sovrum, sedan om det blir persienner eller något annat får vi se. Rätt trött på persienner nu. Ni med va?
Öppna spisen var finare än jag mindes så den fick en kram. Sa jag att det låg ett gym jättenära?
Vy från balkongen genom vardagsrummet bort till köket. Hur lyckas vi alltid hamna i lägenheter med gula vardagsrum? Vi köper färg redan nästa vecka, blir nog vitt i både vardagsrum, hall och kök till att börja med.
Elis rum när vi väl sorterat genom allt som inledningsvis kommer hamna här. Här blir det omtapetserat som sagt och jag ser verkligen fram emot att se vilket utbud vår hyresvärd bjussar på. Är det bara Boråstapeter blir det förmodligen den vanligaste vita de har och så får vi spexa loss med tyger och dylikt istället. Men jag hoppas förstås att det ska finnas något som är snäppet vassare.
De ville tydligen inte ha betalt för allt de kunde tänka sig att lämna kvar då vi hittade den här fantastiska skapelsen på insidan av garderobsdörren i Elis rum: En spegel med icke centrerad avsågad handdukshängare. Kan hända att den ryker.
Vårt sovrum, där de ställt en garderob mitt på väggen och det endast för att dölja en stor jäkla colafläck (tänk tonåring som välter en joltcola när han kör WoW och det skvätter och rinner över hela väggen) men eftersom vi ska få omtapetserat här med spelar det inte oss någon roll att deras ungar höll på på det viset.
Ännu en garderobsspegel dolde sig i vårt rum. Vissa tyckte det var roligare än andra.
Det fantastiska badrummet som jag först nöjt konstaterade att man skulle måla om på en pisskvart för att få bort den gräsliga aprikosa färgen. Men det var innan jag tittade ner på golvet. Suck, det är värre än det ser ut på bilden så det blir att fixa stora badrumsmattor, då brukar man glömma rätt fort. Tänk att jag faktiskt skulle sakna något med vår nuvarande lägenhet och tänk att det skulle vara det gröna badrumsgolvet! Toasitsen i trä ryker på måndag, så skulle de komma med en ny. Tack.
Här har ni utsikten från ballen och det ser ju inte mycket ut för världen, men det som min mobilkamera inte är förmögen att visa är att man har fin utsikt (eller glimt snarare, mellan huset och tallen) över centrala Västerås och dess stadssilhuett. Ser fram emot första solnedgången! Det var vindstilla btw. Vem behöver vindskydd liksom?
Lägenheten var rätt sliten nu när man verkligen kunde ta sig en titt men vi kommer få mycket fixat, fixa mycket själva och när man väl fått i ordning kommer det nog att bli kalas det här!
Imorgon halv elva kör vi! Nu ska jag njuta av sista kvällen på Svärdsliljegatan. Eller snarare ATT det är sista kvällen på Svärdsliljegatan...
Persiennerna var borta, hoppas det var jobbigt för dem att fixa det! Vi kommer bara fixa något till vardagsrummet och våra sovrum, sedan om det blir persienner eller något annat får vi se. Rätt trött på persienner nu. Ni med va?
Öppna spisen var finare än jag mindes så den fick en kram. Sa jag att det låg ett gym jättenära?
Vy från balkongen genom vardagsrummet bort till köket. Hur lyckas vi alltid hamna i lägenheter med gula vardagsrum? Vi köper färg redan nästa vecka, blir nog vitt i både vardagsrum, hall och kök till att börja med.
Elis rum när vi väl sorterat genom allt som inledningsvis kommer hamna här. Här blir det omtapetserat som sagt och jag ser verkligen fram emot att se vilket utbud vår hyresvärd bjussar på. Är det bara Boråstapeter blir det förmodligen den vanligaste vita de har och så får vi spexa loss med tyger och dylikt istället. Men jag hoppas förstås att det ska finnas något som är snäppet vassare.
De ville tydligen inte ha betalt för allt de kunde tänka sig att lämna kvar då vi hittade den här fantastiska skapelsen på insidan av garderobsdörren i Elis rum: En spegel med icke centrerad avsågad handdukshängare. Kan hända att den ryker.
Vårt sovrum, där de ställt en garderob mitt på väggen och det endast för att dölja en stor jäkla colafläck (tänk tonåring som välter en joltcola när han kör WoW och det skvätter och rinner över hela väggen) men eftersom vi ska få omtapetserat här med spelar det inte oss någon roll att deras ungar höll på på det viset.
Ännu en garderobsspegel dolde sig i vårt rum. Vissa tyckte det var roligare än andra.
Det fantastiska badrummet som jag först nöjt konstaterade att man skulle måla om på en pisskvart för att få bort den gräsliga aprikosa färgen. Men det var innan jag tittade ner på golvet. Suck, det är värre än det ser ut på bilden så det blir att fixa stora badrumsmattor, då brukar man glömma rätt fort. Tänk att jag faktiskt skulle sakna något med vår nuvarande lägenhet och tänk att det skulle vara det gröna badrumsgolvet! Toasitsen i trä ryker på måndag, så skulle de komma med en ny. Tack.
Här har ni utsikten från ballen och det ser ju inte mycket ut för världen, men det som min mobilkamera inte är förmögen att visa är att man har fin utsikt (eller glimt snarare, mellan huset och tallen) över centrala Västerås och dess stadssilhuett. Ser fram emot första solnedgången! Det var vindstilla btw. Vem behöver vindskydd liksom?
Lägenheten var rätt sliten nu när man verkligen kunde ta sig en titt men vi kommer få mycket fixat, fixa mycket själva och när man väl fått i ordning kommer det nog att bli kalas det här!
Imorgon halv elva kör vi! Nu ska jag njuta av sista kvällen på Svärdsliljegatan. Eller snarare ATT det är sista kvällen på Svärdsliljegatan...
Bedstefar, jeg kan ikke sove!
Åkte till Kristina för att låna en kylväska och blev lämpligt nog kvar där på fika och prat hela kvällen. Det var otroligt skönt att se något annat än vår tråkiga lägenhet en stund. De har det så himla fint hemma hos sig och nu längtar jag verkligen efter att få komma in i lägenheten och börja greja!
Jag försökte lägga mig och sova när jag kom hem men besöket hos Kristina verkar ha öppnat dammluckorna för jag kunde verkligen inte somna och här sitter jag nu och bloggar kl 01 och försöker få mig själv trött.
Min internetkompis Filippa bidrog också till sömnbristen då hon visade fina bilder på hennes Billies fina rum. Jag blev så vansinnigt sugen på att fixa ett Elis-rum, fick en massa idéer och tankar. Bland annat så hade vi ju spanat in en röd byrå på ikea och nu kom jag på att jag ville sätta vårt stora röda E som vi fick från K-stad över den, tror det skulle bli himla fint. Och så håller det på i huvudet...
Det vil være det bedste træk i hele vores liv.
Förklaring till danskan här.
Jag försökte lägga mig och sova när jag kom hem men besöket hos Kristina verkar ha öppnat dammluckorna för jag kunde verkligen inte somna och här sitter jag nu och bloggar kl 01 och försöker få mig själv trött.
Min internetkompis Filippa bidrog också till sömnbristen då hon visade fina bilder på hennes Billies fina rum. Jag blev så vansinnigt sugen på att fixa ett Elis-rum, fick en massa idéer och tankar. Bland annat så hade vi ju spanat in en röd byrå på ikea och nu kom jag på att jag ville sätta vårt stora röda E som vi fick från K-stad över den, tror det skulle bli himla fint. Och så håller det på i huvudet...
Det vil være det bedste træk i hele vores liv.
Förklaring till danskan här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)