Once you pop

Ok, jag måste berätta en sak. Av någon anledning kan jag inte lägga upp filmsnuttar på Instagram, för det kraschar så fort jag försöker och detta retar mig mer än jag helst vill erkänna. Därmed är min telefon sprängfull med små snuttar av rolig-/gullig-/skojigheter som aldrig visas upp för fler än Love och det känns ju ovärt. I brist på bättre och i väntan på att IG-teknikerna får tummen ur och fixar skiten (hur svårt kan det vara, det har ju funkat förut, 14 uppdateringar senare är det fortfarande inte fixat, COME ON!) tänker jag filmbomba här istället.

För den som fruktar ännu en babyversion av Ben Hur kan vara lugn, filmen är endast 8 sekunder lång. I'm learnding, som den gode Ralph sa.

The Sequel - Uppföljaren

Nu kommer den efterlängtade uppföljaren till 80tals-klassikern "Lille Love sover", detta mästerverk på närmare 20 minuter i endast en tagning där inte ett andetag från den lille gossen klipptes bort.

När vi kommer in i handlingen har åren gått, Love har blivit vuxen äldre och fått egna barn. Stjärnan i denna film är nu istället hans dotter Edith, som vi får följa under hennes första månader i livet.

Filmens upplägg följer inte riktigt föregångaren då vi här ser flera olika kortare tagningar, men en röd tråd återfinns ändå då filmens regissör dragit sig för att klippa allt för hårt i materialet på Edith, och många av scenerna upplevs som plågsamt långa för den ointresserade (dvs alla utom kanske närmast sörjande, om ens det).

Ett varningens finger höjs därmed, om du inte är ett fan av minutlånga klipp på en bebis som gör fuck all, är detta inte filmen för dig. Dock att spänningen stegras i takt med att stjärnan växer och finalen är episk (nej).

Klick för film!

The things we do

Min köksrenovering kom av sig lite efter vi varit till ikea. Deras utbud på skåpknoppar är milt sagt magert och först tänkte vi köpa de allra billigaste i många olika färger för att skoja till det istället, ni vet "hellre kult än fult", men det fanns bara gula kvar, och gult är ju fult (iaf den knoppen), så det blev inget. Inte heller har jag sytt någon gardin eller hittat/tillverkat en lampa som passar. Ni får därmed vänta på före- och efterbilderna ett tag till.

Det klarar ni.

Imorgon kommer barnens mormor på besök, eller iaf barnens förmodade mormor: nämligen min vän Ulrika. När jag och Edith var på besök hos henne förra veckan begav vi oss ut på en promenad i det fina vädret och i trapphuset utanför hennes lägenhet stötte vi ihop med en av hennes grannar som glatt hejade och sedan frågade Ulrika om hon hade barnbarnet på besök när han såg vagnen med Edith i.

Ulrika är tre år äldre än mig.

- "Öhm, nej.." fick Ulrika fram och när han äntligen kommit ut ur huset bröt vi ihop av skratt (och Ulrika kanske bröt ihop lite i allmänhet). Ulrika ser ut som många saker, men inte en mormor. Innan hatmailen börjar hagla vill jag bara klargöra att det på inga vis är något fel att se ut som/vara mormor, särskilt inte till mina söta barn, jag känner minst en som verkar trivas med just det, men kanske att man, när man ska ut på promenad med sin i princip jämnåriga vän, inte vill bli tagen för den äldsta generationen av tre, när det i själva verket bara är två representerade.

Första 20 minuterna av promenaden gick åt till att försöka smälta "Grandmagate". Resten av promenaden diskuterade vi om inte jag och Love hade bott i en annan lägenhet än den vi gjorde innan vi flyttade till Kristianstad och Ulrika mindes så övertygande att jag flera gånger funderade på om jag faktiskt hade lyckats glömma bort ett av alla våra boenden. Vi har ju bott runt en del. Men nej, hon fick till slut ge sig. Vi bodde bara på två olika ställen innan Skåneäventyret.

Den här helgen har Kajsa varit här och observerat en tvåbarnsfamiljs öden och äventyr. Lördagen spenderade vi på stan och det tyckte Elis till stora delar var aströkigt och försökte därmed liva upp sin egen tillvaro på olika mer eller mindre tilltalande sätt. Vissa av oss (Love) irriterades en del av detta. Men visst, det kanske inte var jättesmart att försöka hitta tre par skor (3 för 2-erbjudande) när precis alla i gruppen led av lågt blodsocker. När en jobbig försäljare inne på Intersport inte kunde förstå vad Love tyckte var fel med skon han provade omdefinierades begreppet "dålig stämning".

Love lider fortfarande av sviterna efter sitt jobb som skoförsäljare i K-stad tydligen.

Stadsbesöket var dock inte enbart jobbigt, bland annat fick jag casha in på vadslagningen som jag vann i helgen. Love och jag bettade om syrran skulle vara gravid än, och jag vann! 100 kr rikare som jag spenderade på Lagerhaus, eller egentligen 140 kr, för jag plockade på mig några stora värmeljus också och Love fick betala. Win win-situation. Köpte även doftpåsar (apropå det här med att vara mormor) och en ljushållare. Fick för några månader sedan en ljushållare i present och nu har jag på kort tid inhandlat tre kompisar till den. Alla vet ju att EU:s ljushållarskyddsregler kräver att ljushållare ska ha sällskap, annars ser de så ensamma och ledsna ut.

Kvällen ägnades åt att försöka täppa igen de kulturella luckor som bebisskaffande skapar när det kommer till tex rörliga bilder på bio. Vi hyrde Turbo (inte nya Bilar direkt, men några skratt), Gravity (ett skrämselhopp, vackert foto men nja) och Catching fire (mest intressant att se hur de lyckats få liv i boken, som såklart är bättre).

Till maten i lördags drack jag mitt första glas vin sedan evigheters evighet. I Kristianstad drack jag ett halvt glas champagne för att fira att Olle skrivit en typ avhandling med en titel som kräver en PhD i språk för att kunna uttalas och förstås men i övrigt har jag hållit mig ifrån procenthaltiga drycker. Efter två klunkar var jag blossande varm om kinderna och när glaset var slut sa jag fel på ord, uttalade tex "efter maten" som ett ord, med samma betoning som efterrätt.

Idag utnyttjade vi det faktum att Kajsa var här med att åka till Leos lekland. Vem är bättre lämpad att hänga Elis i hasorna runt ett lekland än en kombinerad förskolepedagog/moster? Ingen! Jag bar på Edith, Love bar på sin mobil och två timmar förflöt hur smärtfritt som helst. Visserligen blev Kajsa skjuten i huvudet med en skumgummiboll av ställets minst sympatiska sockerstinna 10-åring, som  vrålade "HEADSHOT" så fort han fick in en träff på någon, men det gick bra. Bollen klarade sig. 10-åringen också, även om Kajsa för en sekund var på väg upp till honom innan hon sansade sig.

Kvällen skulle vi ha spenderat hos vänner ätandes tacos, men sjukdomen med det onämnbara namnet satte stopp för det så istället blev det mitt första löppass på evigheter och våfflor. Våfflor är ju sjukt bra mat för återhämtning. Pulver, vatten, smält smör som steks och serveras med sylt, hela kostcirkeln representerad.

Löppasset, eller "löppasset", var det första i Rönnisch running school 5K. Köpte två nya par löparskor igår och invigde ett par idag. Borde egentligen kanske träna lite annat (sluta stirra på mig bäckenbottenövningar - jag ska!) innan jag ger mig på löpning men som träningsform är det så enkelt och det får styra nu när Edith inte tolererar sin pappa så värst långa stunder i taget. Passet idag tog en halvtimme, och jag tog det överdrivet lugnt för att testa vad kroppen klarar av.

Skönt att vara igång med någonting.

DEKORPLAST FTW!

Vad jag har gjort de här dagarna min mamma varit här? Ptja, idag har jag städat och organiserat om städskåp, skafferi och kryddskåp. Visserligen är det skönt när det är klart och jag älskar verkligen att få ordning och rensa bort skräp, men ur pysselsynpunkt, nja, där blir jag inte helt tillfredsställd.

Det är därför jag ägnat större delen av dagen åt att halka in på sidoprojekt, som jag kommit på längs vägen. Som tex att klä in allt jag fäster blicken på i dekorplast. Herregud vad roligt det är! Hyfsat snabbt, få redskap och omedelbart resultat, my kind of pyssel!

Nedan ser ni några av mina alster. Får verkligen lov att hejda mig för att inte gå överstyr (mer överstyr) med detta. Varenda yta jag ser är en potentiell mottagare av dekorplast och jag tror tyvärr inte att "more is more" i det här fallet.

Medicinskåpet i städskåpet har varit låst sedan vi flyttade in, men idag bröt jag mig in. Hittade tyvärr ingen skatt utan bara gulnad plast. Klädde botten med plast och ställde in en massa... ja gissa?

*sneglar på den vita micron* Borde de inte matcha varandra?

På kylskåpet har jag satt ett stort sjok dekorplast av chalkboardtextur. Himla smidigt att skriva veckomenyer, handlingslistor, kom-ihåg och kärleksmeddelanden. För det är ju exakt så det kommer att fungera.

Igår gick jag lös på vårt kakel och satte upp dekoren men sparar före- och efterbilden till efter att jag varit på ikea och fixat det sista piffet. Nu när kaklet är fint* känns resten av köket hemskt fult, så nu måste jag fixa nya knoppar, ny fönsterlampa och ny gardin, minst. Det enda som stör nu är att hur jag än försöker fixa till köket så kommer man inte ifrån de otroligt tråkiga sjabbiga luckorna. Så mycket dekorplast vill inte ens jag köpa.

*alltså, om man tittar på håll. Tittar man nära ser man gamla kaklet titta fram, alla sneda skarvar och ojämnheter.

Extreme home makeover

Idag kommer mamma och håller i Edith så att jag kan köra järnet med lite olika projekt jag har på kö i huvudet. Har som en liten Ty Pennington innanför pannbenet som vrålar en massa saker om sådant jag vill/borde göra. Känner mig redan stressad eftersom jag vill hinna med så mycket som möjligt men inser att det inte kommer att gå så jag måste prioritera. Men vad? Dessutom har ju Elis tajmat feber och någon sorts halsåkomma så han kommer säkerligen kräva sin del av mormors (och min?) uppmärksamhet och det är möjligt att jag måste sänka ambitionerna ytterligare.

Sänka ambitionerna är såå inte min stil. Förutom när det kommer till det mesta här i livet.

Det jag vill hinna med är främst köket. Har inhandlat dekorplast till kaklet, men innan jag kan festa loss (läs: säkerligen bli oerhört frustrerad ggr 50) med dem måste kaklet skrubbas. Värdelöst pyssel. Skulle gärna rensa något skåp också, i synnerhet skafferi och städskåp. Därefter vill jag sy nya gardiner, och när jag ändå har maskinen framme har jag en del annat jag gärna skulle sy.

När detta är gjort hade det varit fint med ett IKEA-besök för att kanske köpa nya knoppar och något annat fint som blir pricken över i, men jag kanske får bejaka modern i mig och sätta mitt barns hälsa främst. Vi får se.

Denna iver att göra något åt köket är ett försök att få lägenheten att kännas som hemma ett tag till. Har ju länge stört mig på bristen på förvaring och ju mer jag velat flytta (och dreglat över fina tvättstugor på hemnet), desto mindre har lägenheten och jag kommit överens. Jag gillar ju i grunden denna lägenhet massor, men har väl blivit hemmablind och behöver en nytändning, i brist på bättre ord.

Vabrumars?

Det var många planer som gick om intet under februari månad pga sjukdom men inte så mycket i denna familjen (om man inte räknar Love) utan hos de vänner vi tänkt träffa. Elis har hållit sig frisk och när februari var över drog jag en lättnadens suck över att tex vårt sportlov inte blev sabbat.

Igår var vi trötta efter söndagens bilåkande och var bara hemma och skrotade, men idag hade jag tänkt att vardagen skulle ta vid med förskola för Elis och sångstund för Edith. Det sket sig när Elis inatt vid tretiden sportade en väsande andning och feber. Förhoppningen var att lite alvedon och vatten skulle få honom att somna om snabbt men nej. Har man väsande andning måste den testas och efter en stund vaknade även Edith, och började göra gulliga pruttljud med munnen.

Denna lilla beatbox-konsert pågick alldeles för länge och istället för att duscha och träffa folk sitter jag nu i soffan med flottigt hår och funderar på om jag ens orkar vika tvätt idag för att göra plats på torkställningen för det sista som måste tvättas efter vår resa.

Det var inte planen för den här veckan om en säger.

Barn är ett folk, och de är överallt

*infoga valfri ursäkt för ständigt dåligt bloggande osv*

Idag Igår kom vi hem efter fina dagar i Kristianstad. Det har varit härligt att träffa alla men också ganska intensivt stundvis. Inte intensivt som i stressigt, utan intensivt som i "herregud vad mycket ungar det börjar bli här". Jag påstår inte att ljudnivån på ett gäng speedade barn kan mäta sig med ljudkulissen lördagens IFK-match bjöd på, men i fredagskväll vid 19-tiden var det fan nära. Då vistades 12 vuxna och 8 barn under samma tak, och när den äldre ligan spelade attackbrottningshandboll samtidigt som bebisgänget skrek av olika anledningar funderade jag på om det hade varit smartare att sprida ut umgåsandet i flera pass istället för att samla merparten där under en och samma kväll.

Men det var trevligt ändå, på ett lätt kaotiskt vis.

Så här såg det ut mest hela tiden, ungar på golvet, flaxande kroppsdelar och en Elis som skulle gosa/busa lite för "mycket".

Grunduppställningen under vårt besök var familjerna Stenius och Jepson/Distner, vars hus vi alla intog. Det har varit fint att vara tillsammans i så många dagar och dela lite föräldraledig vardag, med allt vad det innebär i form av sömn, mat och barnagråt. Klassiska artighetsfrasen "Har ni sovit gott?" formulerades om till "Har ni sovit något?"

(Inser att dagarna då jag kunde blogga ostört och otroligt detaljerat om våra äventyr är över och att det är därför det inte bli något bloggat alls. Därför publicerar jag det här nu, fast det är ofärdigt.)