Suck. Hade nästan glömt hur det är härhemma efter en förlust. Under Västeråstiden var man ju van vid en och annan förlust och plattmatch, men förra säsongen blev det inte så himla många vilket gjorde att man förträngde det jobbiga.
Men.
Vi visste ju att det skulle bli fler förluster den här säsongen. Förmodligen fler förluster än vinster. De är tippade näst sist i serien, kom igen! Get real!
Men ändå.
Så jäkla jobbigt att se.
Först såg jag dock ingenting. Rutan i datorn var svart. Jag panikladdade ner flash player kanske tio gånger, startade om datorn och ringde brorsan men inget hjälpte. När jag insåg att jag inte skulle stå ut med att lyssna på matchen genom telefonen sprang jag över till Ann. När jag kom fram var dock matchen mer eller mindre körd och vi förberedde oss på att få hem varsin deppig, tjurig, frustrerad, besviken och arg sambo.
Och man vet att det inte finns något man kan säga för att göra saken bättre. Det är vansinnigt jobbigt.
Men tack och lov går det över. Love väljer själv när han vill prata och jag pratar om annat istället.
På söndag är det hemmamatch mot Lindesberg. Det kommer att bli en minst lika tuff match som mot RIK men nu har de åtminstone hemmapubliken i ryggen. Jävlar i min låda vad jag kommer gorma.
Annars har jag jobbat både igår, idag och snart imorgon. Det är ju bra. Love har jobbat sin första dag idag på sitt nya jobb och det gick fint. Smekmånad kanske men man är ju tacksam för allt som flyter på.
tisdag 29 september 2009
måndag 28 september 2009
I väntan på
Kladdkaka på söndagkvällen. Verkligen taggad inför det. Har heller aldrig misslyckats med det receptet.
Förutom igår.
Vilket antiklimax. Istället för seg kladdig kaka - torr intetsägande kaka. Man kan tjura ihop för mindre.
Brutalt uppvaknande idag. Mr. Cash (min mobil) började ringa 07.20.
- "Kan du vikariera idag, från så fort som möjligt till kl. 14?"
- "...krax...ähurm... Ja, det ska väl gå bra." *göra sig i ordning på 5 minuter och dra*
När jag kom hem hade Love åkt till Göteborg för kvällens match mot RIK, som för övrigt sänds på webben. Det har varit oklart ett tag om han skulle spela eftersom han varit förkyld, men det ska till mycket för att han ska stanna hemma. Återstår att se om han får spela något. Klockan 18.50 börjar sändningen. Jag kommer att titta.
Förutom igår.
Vilket antiklimax. Istället för seg kladdig kaka - torr intetsägande kaka. Man kan tjura ihop för mindre.
Brutalt uppvaknande idag. Mr. Cash (min mobil) började ringa 07.20.
- "Kan du vikariera idag, från så fort som möjligt till kl. 14?"
- "...krax...ähurm... Ja, det ska väl gå bra." *göra sig i ordning på 5 minuter och dra*
När jag kom hem hade Love åkt till Göteborg för kvällens match mot RIK, som för övrigt sänds på webben. Det har varit oklart ett tag om han skulle spela eftersom han varit förkyld, men det ska till mycket för att han ska stanna hemma. Återstår att se om han får spela något. Klockan 18.50 börjar sändningen. Jag kommer att titta.
söndag 27 september 2009
Koncist om Söndag
Sovmorgon.
Två rum till ordentligt städade.
Nya sängkläder.
3 maskiner tvätt.
Handla.
Ringa hem.
Baka kladdkaka.
Fundera på hur allvarligt sjuk Love är när han inte vill slicka skålen.
Läsa bok.
Mysa framför tv:n.
Äta tacokyckling.
Sörja att Elvis är död. (Kickis fina fina tupp)
Två rum till ordentligt städade.
Nya sängkläder.
3 maskiner tvätt.
Handla.
Ringa hem.
Baka kladdkaka.
Fundera på hur allvarligt sjuk Love är när han inte vill slicka skålen.
Läsa bok.
Mysa framför tv:n.
Äta tacokyckling.
Sörja att Elvis är död. (Kickis fina fina tupp)
lördag 26 september 2009
The Dalkulla Who Went Up a Mountain But Came Down a Hill.
Imorse bar det av till Balsberget, berg som i skånskt "berg", där vi skulle hålla utflykt och femkamp med Handbollsskolan.
För att stärka lagkänslan hade vi samling vid hallen och det är så roligt att se hur spända och förväntansfulla barnen är innan, samtidigt som de är lite blyga inför varandra. Ett av småsyskonen som var med kände jag igen från en förskola jag arbetat på och när han fick syn på mig hamnade han nästan i chock. Jag var i fel sammanhang.
Det förklarade också varför så många föräldrar på förskolan hejat glatt på mig de senaste dagarna. De har äldre barn i handbollsskolan, men eftersom de befunnit sig i en annan kontext har jag inte kännt igen dem. Fåraktig är ett bra ord som stämmer in på hur jag känner mig.
Väl på plats i skogen konstaterade ungarna att det inte såg ut som en handbollsplan där.
Vi körde föräldrarna mot barnen och vissa pappor var verkligen taggade inför uppgiften. "Om inte vi föräldrar vinner får ni inget lördagsgodis!"
Första grenen var Blindstyre, där de ställdes upp på ett led med förbundna ögon och skulle ta sig så nära ett streck 5 meter bort utan att passera det. Den vann barnen.
Andra grenen var Ärtpåse i hink och även där vann barnen och jag tror att mer än en pappa grämde sig lite över sin insats...
Tredje grenen var Spotta gelégroda. Barnen älskade denna lek men tyckte att det var konstigt att spotta ut godiset istället för att äta upp det och grenen krävde noggranna instruktioner. De fick tävla två och två mot sin egen förälder och vissa av föräldrarna var schyssta nog att böja sig ner för att komma på samma nivå som sina barn men inte alla... Den grenen vann föräldrarna enkelt, mycket tack vare sin längd. Jag hörde också hur några föräldrar oroligt förklarade för sina barn att den här leken lekte man bara här, bara idag - inte hemma!
Fjärde grenen var Popcorn-stafett. De skulle springa fram, flytta ett popcorn från en skål till en annan med hjälp av ett sugrör och springa tillbaka. När barnen väl fått kläm på att de skulle suga, inte blåsa (det kom inte bara luft genom sugröret om man säger..) så vann de faktiskt grenen! Jag behövde inte ens krydda resultatet.
Sista grenen var Sakletning i naturen. Så många olika föremål som möjligt på 5 minuter. Barnen släpade fram varenda pinne och stenbumling de kunde hitta, helt ointresserade av det faktum att det skulle vara olika saker. För dem räckte det att pinnarna var olika långa. Men de höll ändå högre tempo och vann både grenen och totalsegern, trots att föräldrana försökte få poäng för mikroorganismerna.
När vi annsonserat vinnarna undrade barnen om det var dags att spela handboll snart. "Nej inte idag, det är lite för mycket träd."
Det var en riktigt skön dag där i skogen och Balsberget ska jag besöka igen i lugn och ro. Det fanns både utsiktsplats och grotta som inte hann undersökas. När jag kom hem kände jag mig fruktansvärt nöjd med förmiddagen. Alla verkade nöjda och glada och föräldrarna verkade ha haft lika kul som sina barn.
Sedan skulle jag bara lägga upp lite bilder på hemsidan, men det var på inga vis så lätt som jag hade tänkt mig och jag satt och pillade med det från 11 till 16. Efter det försvann något av morgonens skimmer.
För att stärka lagkänslan hade vi samling vid hallen och det är så roligt att se hur spända och förväntansfulla barnen är innan, samtidigt som de är lite blyga inför varandra. Ett av småsyskonen som var med kände jag igen från en förskola jag arbetat på och när han fick syn på mig hamnade han nästan i chock. Jag var i fel sammanhang.
Det förklarade också varför så många föräldrar på förskolan hejat glatt på mig de senaste dagarna. De har äldre barn i handbollsskolan, men eftersom de befunnit sig i en annan kontext har jag inte kännt igen dem. Fåraktig är ett bra ord som stämmer in på hur jag känner mig.
Väl på plats i skogen konstaterade ungarna att det inte såg ut som en handbollsplan där.
Vi körde föräldrarna mot barnen och vissa pappor var verkligen taggade inför uppgiften. "Om inte vi föräldrar vinner får ni inget lördagsgodis!"
Första grenen var Blindstyre, där de ställdes upp på ett led med förbundna ögon och skulle ta sig så nära ett streck 5 meter bort utan att passera det. Den vann barnen.
Andra grenen var Ärtpåse i hink och även där vann barnen och jag tror att mer än en pappa grämde sig lite över sin insats...
Tredje grenen var Spotta gelégroda. Barnen älskade denna lek men tyckte att det var konstigt att spotta ut godiset istället för att äta upp det och grenen krävde noggranna instruktioner. De fick tävla två och två mot sin egen förälder och vissa av föräldrarna var schyssta nog att böja sig ner för att komma på samma nivå som sina barn men inte alla... Den grenen vann föräldrarna enkelt, mycket tack vare sin längd. Jag hörde också hur några föräldrar oroligt förklarade för sina barn att den här leken lekte man bara här, bara idag - inte hemma!
Fjärde grenen var Popcorn-stafett. De skulle springa fram, flytta ett popcorn från en skål till en annan med hjälp av ett sugrör och springa tillbaka. När barnen väl fått kläm på att de skulle suga, inte blåsa (det kom inte bara luft genom sugröret om man säger..) så vann de faktiskt grenen! Jag behövde inte ens krydda resultatet.
Sista grenen var Sakletning i naturen. Så många olika föremål som möjligt på 5 minuter. Barnen släpade fram varenda pinne och stenbumling de kunde hitta, helt ointresserade av det faktum att det skulle vara olika saker. För dem räckte det att pinnarna var olika långa. Men de höll ändå högre tempo och vann både grenen och totalsegern, trots att föräldrana försökte få poäng för mikroorganismerna.
När vi annsonserat vinnarna undrade barnen om det var dags att spela handboll snart. "Nej inte idag, det är lite för mycket träd."
Det var en riktigt skön dag där i skogen och Balsberget ska jag besöka igen i lugn och ro. Det fanns både utsiktsplats och grotta som inte hann undersökas. När jag kom hem kände jag mig fruktansvärt nöjd med förmiddagen. Alla verkade nöjda och glada och föräldrarna verkade ha haft lika kul som sina barn.
Sedan skulle jag bara lägga upp lite bilder på hemsidan, men det var på inga vis så lätt som jag hade tänkt mig och jag satt och pillade med det från 11 till 16. Efter det försvann något av morgonens skimmer.
fredag 25 september 2009
Pa-us
Fick order av Love att vila mig frisk idag men i flera dagar har det kliat i fingrarna att få städa, något som är gravt eftersatt sedan 2 veckor tillbaka. Idag känner jag att jag orkar städa lite åt gången med vilopaus emellan. Tror det går snabbare att bli frisk om vi sanerar lite. Jag har ju hostat överallt. Det kommer garanterat kännas bättre i hjärnan iaf.
Det som är jobbigast är att dammsuga men nu har våra dammråttor kommit så långt i utvecklingen att de uppfunnit demokrati och ryktet går att de planerar en omröstning för att nedmontera dammsugaren. Alla dammråttor som fyllt en vecka har rösträtt. Läge att dammsuga med andra och mer normala ord.
Något som nästan alltid inträffar när jag städar riktigt ordentligt är att jag snöar in på ett projekt som jag bara känner måste göras, även om det innebär att det tar oproportionerligt lång tid i förhållande till resten av lägenheten. Ofta slutar det också med att jag tappar tempo i städningen.
Dagens dylika projekt var laptopen. Skärmen har länge varit under all kritik och vad som gömmer sig under tangenterna vill man knappt tänka på så idag när jag gick över allt med trasa fastnade jag vid datorn. Mitt mål blev att få bort varenda liten smutsmoj i varenda liten dataskreva.
Tidsödande.
Nu har jag paus från datarengöringen eftersom jag kände ett behov av att blogga om det samt testa att internetta med kliniskt ren skärm. Betydligt färre å,ä och ö och mystiska fläckar i folks ansikten än tidigare.
Nej, nu verkar vallokalerna ha öppnat, dags att döda Ludde Lump och Greta Garn (en barnboksfavorit när jag var liten).
Det som är jobbigast är att dammsuga men nu har våra dammråttor kommit så långt i utvecklingen att de uppfunnit demokrati och ryktet går att de planerar en omröstning för att nedmontera dammsugaren. Alla dammråttor som fyllt en vecka har rösträtt. Läge att dammsuga med andra och mer normala ord.
Något som nästan alltid inträffar när jag städar riktigt ordentligt är att jag snöar in på ett projekt som jag bara känner måste göras, även om det innebär att det tar oproportionerligt lång tid i förhållande till resten av lägenheten. Ofta slutar det också med att jag tappar tempo i städningen.
Dagens dylika projekt var laptopen. Skärmen har länge varit under all kritik och vad som gömmer sig under tangenterna vill man knappt tänka på så idag när jag gick över allt med trasa fastnade jag vid datorn. Mitt mål blev att få bort varenda liten smutsmoj i varenda liten dataskreva.
Tidsödande.
Nu har jag paus från datarengöringen eftersom jag kände ett behov av att blogga om det samt testa att internetta med kliniskt ren skärm. Betydligt färre å,ä och ö och mystiska fläckar i folks ansikten än tidigare.
Nej, nu verkar vallokalerna ha öppnat, dags att döda Ludde Lump och Greta Garn (en barnboksfavorit när jag var liten).
torsdag 24 september 2009
Denna dagen en seger!
Ouuuh vad guutt!
De vann! IFK besegrade Malmö inför nästan 2000 personer i oranga tröjor. För första gången i IFK:s organisatoriska historia hade de faktiskt lyckats med något. På varje stol hängde det en t-shirt och de flesta åskådarna fattade vad de skulle göra med den, till skillnad från de oranga A4 som tejpades dit förra säsongen. När jag kom till hallen supermegatidigt innan matchen, tidigare än Love till och med så såg hallen ut så här:
Ganska mäktigt för lilla Idrottshallen.
Annars kan jag väl lugnt konstatera att jag aldrig någonsin kommer att sälja lotter igen. Fy fan vad dålig jag är på att hojta och sälja till människor jag inte känner. De enda som köpte lotter var bekanta eller förståndshandikappade.
Fick bastning av en tant som sålde 50/50-lotter också. "Du kan inte bara stå tyst, du måste skrika och visa vad du har!"
Mmm, nämnde jag att jag hostat i två veckor nu och inte har någon röst? Jävla...
Tio minuter innan avkast kastade jag in handduken och gick och satte mig på läktaren.
Sedan var det ren och skär gastkramning som gällde. Första halvleken spelade IFK offensivt försvar och Love satt på bänken. Andra halvlek körde de 6-0 och Love spelade från start. När han satte 25-21 var jag så glad att jag nästan började lipa på läktaren. Hela Loves kroppsspråk uttryckte allt som vi gått igenom och lättnaden över att det börjat ljusna lite. För de flesta i hallen var målet en snygg flip, för mig och Love var det mycket mer.
Vi kanske överlever det här.
För övrigt slog IFK nytt rekord i pausunderhållning. Janne "Loffe" Carlsson med hela ensemblen till teatern "Oliver" gjorde entré. Först rev de av ett ganska fartigt nummer och alla i hallen som inte gått för att fika och kissa applåderade pliktskyldigt. Men sedan får de hjärnsläpp och en tjej kör en lugn ballad playback och ljudet går knappt ut ur högtalarna. Samtidigt värmer killarna upp runtikring henne.
Love värmer ljumskarna. Friis stretchar. Möllerberg leker med en boll. Underbart. Bättre än modellflygsuppvisningen.
De vann! IFK besegrade Malmö inför nästan 2000 personer i oranga tröjor. För första gången i IFK:s organisatoriska historia hade de faktiskt lyckats med något. På varje stol hängde det en t-shirt och de flesta åskådarna fattade vad de skulle göra med den, till skillnad från de oranga A4 som tejpades dit förra säsongen. När jag kom till hallen supermegatidigt innan matchen, tidigare än Love till och med så såg hallen ut så här:
Ganska mäktigt för lilla Idrottshallen.
Annars kan jag väl lugnt konstatera att jag aldrig någonsin kommer att sälja lotter igen. Fy fan vad dålig jag är på att hojta och sälja till människor jag inte känner. De enda som köpte lotter var bekanta eller förståndshandikappade.
Fick bastning av en tant som sålde 50/50-lotter också. "Du kan inte bara stå tyst, du måste skrika och visa vad du har!"
Mmm, nämnde jag att jag hostat i två veckor nu och inte har någon röst? Jävla...
Tio minuter innan avkast kastade jag in handduken och gick och satte mig på läktaren.
Sedan var det ren och skär gastkramning som gällde. Första halvleken spelade IFK offensivt försvar och Love satt på bänken. Andra halvlek körde de 6-0 och Love spelade från start. När han satte 25-21 var jag så glad att jag nästan började lipa på läktaren. Hela Loves kroppsspråk uttryckte allt som vi gått igenom och lättnaden över att det börjat ljusna lite. För de flesta i hallen var målet en snygg flip, för mig och Love var det mycket mer.
Vi kanske överlever det här.
För övrigt slog IFK nytt rekord i pausunderhållning. Janne "Loffe" Carlsson med hela ensemblen till teatern "Oliver" gjorde entré. Först rev de av ett ganska fartigt nummer och alla i hallen som inte gått för att fika och kissa applåderade pliktskyldigt. Men sedan får de hjärnsläpp och en tjej kör en lugn ballad playback och ljudet går knappt ut ur högtalarna. Samtidigt värmer killarna upp runtikring henne.
Love värmer ljumskarna. Friis stretchar. Möllerberg leker med en boll. Underbart. Bättre än modellflygsuppvisningen.
Breaking news!
En sak till som jag inte nämnde med Loves uppladdning för att inte jinxa det, är att han var iväg på intervju idag, för ett assistentjobb på 50%. Han åkte precis när jag kom hem från jobbet. För en stund sedan ringde han och berättade att han tagit det!
Love har ett jobb! Idag är jag glad för det.
Love har ett jobb! Idag är jag glad för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)