Nostalgi

Om Love tex har träning sent en tisdag och man har lite småtråkigt kan man lätt hamna i nostalgiträsket. Har nu ägnat en stund åt att läsa igenom gamla handbollsartiklar på Kristianstadsbladet och herregud vad jag saknar det livet ibland, människorna, hallen, matcherna, allt. Vilken jäkla lycka att ha fått uppleva allt det.

Säsongen i Elitserien i all ära, högsta serien är ju alltid högsta serien, men det var säsongen i Allsvenskan som var roligast att vara med om. Roliga människor, roliga fester, roliga matcher.

Vilken tid. Vilka minnen.

Planen

På lördag ska Love åka till Kristinehamn hela dagen med sitt lilla lag. Jag funderar lite grann på vad jag och Elis ska hitta på. Det lutar åt att vi, beroende på väder, tar en ordentlig mor- och sondag. Det var ett tag sedan. Jag tänker att jag kanske hinner pyssla lite, förbereda lite julstök. Efter senaste veckornas eskapader ser jag fram emot en lugn helg.

Men det är ju kul att se något annat ansikte, så då undrar jag såhär... Om jag tex testar att baka Cake pops på Ballerina pepparkaka på framåt eftermiddagen på lördag, är det någon då som vill komma förbi och smaka?

Intresseanmälan lämnas i kommentarsfältet.

Helgen lite baklänges

Jag ska verkligen inte bli långrandig, är tröttare än tröttast efter en natt på madrass med Elis bredvid mig. Men mer om det sedan.

Jag skulle kunna inleda med det som fick avsluta min helg, men jag är inte en sådan person som skriver snaskiga inlägg efter att jag råkat öppna en (märk väl) olåst toadörr hemma hos Mickis och hittat Martin sittandes på toa i lugn och ro. Jag är en för snäll människa.

Men nu vet jag iaf under vilken typ av ansträngning alla hans bästa wordfeud-ord kommer till, så mycket kan jag säga. Vår vänskap fördjupades verkligen där på bara en mikrosekund, innan jag fick igen dörren.

Anledningen till att jag var och slet i deras toadörr var att de var snälla nog att låta mig och Elis spendera eftermiddag/kväll där eftersom Love åkt till Ludvika för att coacha match med sitt lilla lag. Kanske efter den incidenten att jag inte är välkommen mer, vi får se. Men Martin låser nog noggrannare om sig ett tag framöver.

Anledningen till att jag sov på en madrass med Elis var att lördag-söndag spenderades i Etuna hos familjen Fjaestad. De har varit sjuka på alla vis fram till nu så det allra extremaste festandet uteblev och det passade oss precis för då körde vi all in på hemmakvällstemat och hyrde film, glöggade och åt pepparkakor med riktigt ful men god ost på.

Två väldigt fina killar.

Som sagt, inga principer.

Till barnen hyrde vi Lejonkungen, på mitt initiativ, har inte sett den sedan vhs:ens tid. Mufasas död var kämpigare än någonsin (Until you have a child)... Till oss hyrde vi något lättsmält, så det blev Pirates of the Caribbean 4. Vet fortfarande inte i detta nu vad filmen egentligen heter eller varför det helt plötsligt stod någon och höll i en gris mitt i alltihop. Hur manusförfattarna lyckas (fast det kan man ju omöjligt veta iofs) hålla ihop det är ett mysterium. Men lättsmält var det iaf, så det räckte och blev över. Det bästa med filmen var en blooper efteråt där Barbossa inte fick på sitt träben igen. Ni förstår.

Det här med Fars dag tar vi rätt stillsamt på i vår familj, iaf gör jag det, Love hade kanske hoppats på något storslaget. Vi passade på att fika på Tingsgården i Etuna innan vi åkte hem, räckte bra, Love fick marängrulle och kärlekste, vad mer kan en man begära?

Ska vi se framåt så har jag en vecka fullspäckad av omdömen och utvecklingssamtal. Må de förflyta smärtfritt. Ses på andra sidan!

Principlös

Ni som hängt med några jular på den här bloggen kan upplägget. Jag börjar få julpirr i mitten av oktober, Love tvingar mig att vänta till dagen före första advent, då jag får pynta, spela julmusik och gå loss totalt.

Men i år... Vad är det som händer? Love, av alla människor, gick och köpte en julmust att ha i bilen när vi körde ner till Kristianstad. Efter det var det kört och det dracks kopiösa mängder julmust där nere i söder. Fast med ursäkten att jag annars inte skulle få dela någon must med Olle det här året och att det skulle bli ordning när vi kom hem igen.

Men vad händer då? Jo, då bjuds det på pepparkakor till fikat på måndagen. Samma sak igår när vi var och fikade hos Lina och hennes lilla Viola. Med en riktigt kladdig mögelost till dessutom. Jag åt like there was no tomorrah.

Som om inte det vore nog köpte vi oss varsin foam gnome på Maxi, Love och jag. Skumtomtar som det varit förbjudet att mumsa på innan Galadriel börjat prata. Är verkligen inte jättetaggad inför att se Ringentrilogin igen, men det kanske kommer. Faktiskt att det kommer lite myskänslor nu när jag tänker på det, jag hör musiken i mitt huvud, jo, det ska nog gå ett år till! Bara vi ser till att bulla upp med gott.

Efter jobbet idag drog vi till ikea, och mini lade ännu ett viktigt ord till sin vokabulär, när han glatt tjoade "kea, kea, kea" hela vägen dit. Love kanske kände stolthet när Elis citerade Family Guy, men det var ingenting i jämförelse med det här.

Väl på ikea bröt jag mot den sista uppsatta regeln, den mot pynt, och gick loss bland julsakerna. Vi (jag) har bestämt att vi ska granen på balkongen i år, av praktiska skäl, så då behövde jag köpa utomhuskompatibla julgranskulor i plast, eftersom jag bara har glaskulor hemma. Tänker mig en gran som kan stå på bordet med bara ljus och röda kulor. Kan nog bli bra. Om jag i år lyckas hitta den där halvmeter höga granen vi letade efter förgäves förra året.

Apropå förra året. Där ligger nog förklaringen till årets principlösa inställning. Förra julen bodde vi ju i pitthålet till lägenhet och hela julgrejen kändes som ett skämt. Som att pynta en bajs, har jag för mig att jag skrev. Nu är det revansch som gäller. Jag har en fin lägenhet som jag trivs i med en öppen spis som ska maximera mina julkänslor. Det kommer bli fantastiskt.

När egot svämmar över

Igår överraskade min vän Sara mig med att skriva ett helt blogginlägg om bara mig och vår vänskap. Jag var inte beredd på det när jag surfade in där på lunchrasten och hittade rena rama orgien i superlativer, om mig! Det är ju inte varje dag direkt, men med tanke på hur det fick mig att må borde alla i hela världen få ett sådant inlägg om dagen, då skulle världen vara en mycket trevligare plats.

Jag påbörjade själv en sådan här bloggserie när vi bodde i Kristianstad, och jag hann skriva om både Kicki och Helena innan jag kom av mig. Nu har jag fått världens finaste komplimang och känner att jag på något sätt vill återgälda den, men att omedelbart skriva ett inlägg som svar känns lite fånigt. Jag kanske ska köra en pay it forward och skriva om en annan kompis (till att börja med och sedan återkomma till Sara?), jag får se hur jag gör.

Men jag vill börja med att rikta ett stort jäkla tack till Sara för de underbara orden. Du är bäst!

Men han såg ju så liten och rolig ut!

Man känner sig kanske inte som teacher of the year när man under en engelsklektion för åttorna hittar en gammal skolkatalog från när de gick i fyran och börjar asgarva när man får se en av eleverna på bild. Det kan jag inte påstå.

Men man känner sig ändå omtyckt när eleverna trängs runt en och skrattar med, inklusive killen i fråga.

Ibland tar Love också kort