Det har varit väldans mycket sista tiden samtidigt som hela familjen varit mer eller mindre förkylda och sjuka så att knappra på tangenterna har inte varit prio 1. Men nu, i arla morgonstund, ger jag det ett försök.
Avslutningsfesten:
Det var ömsom väldigt roligt, ömsom sorgligt. Mitt i allt det trevliga kunde blicken fastna på någon elev och så kom man ihåg att de skulle sluta, det var ju därför vi satt där. Vi lärare, i synnerhet jag och Viktoria som lyckats hamna på mitten vid honnörsbordet som ett annat brudpar, höll låda hela kvällen. Vi är himla roliga tillsammans, kanske att vi borde åka på turné.
Det var olika tävlingar under kvällen, bland annat en då man skulle gissa vilken elev eller lärare en fråga gällde, exempelvis "Vem hade en katt i garderoben?" Vi i lärarlaget gjorde oväntat bra ifrån oss trots att många frågor kring eleverna var sjukt interna och egentligen omöjliga för oss att veta. Det ungarna inte hade kläm på var sina pokeransikten. Det var helt enkelt bara att se sig om i salen och kolla vem som fnissade mest/vem de kollade på. Vi lärare kan det här med att läsa av elever.
En fråga var vilken lärare som var skolans "Bad ass" och 2 av 3 klasser svarade "Kerstin" dvs jag. Jag fattade ingenting, då jag stunden innan blivit utnämnd till skolans skönaste språklärare av lika många. Men det visade sig att frågan var felformulerad då den de avsåg inte är lärare utan datasnubbe så ingen tänkte på honom. Skolans Bad ass alltså. Big ass hade jag fattat direkt.
Under kvällen ville många elever fotografera sig tillsammans med oss lärare vilket vi såklart ställde upp på. En konsekvens av detta blev dock att många bilder åkte upp på Instagram sedan och dagen efter nåddes jag av ryktet att en bild på mig tillsammans med en kille från min klass fått diverse kommentarer och hashtags som kändes sådär,"Milf" och "Cougar" bland annat. Jag lämnar definitionerna av dessa till google.
En elev som jag slitit extra hårt med under åren höll oväntat tal uppe på scenen och då var det svårt att hålla tårarna borta. Det har hänt så mycket med den här eleven och den resan/förvandlingen hen har gjort kan få skryta med.
Kollegorna och jag avslutade kvällen, till elevernas skräckblandade förtjusning, med att busta några moves på dansgolvet, sedan inleddes den stora väntan på att festen skulle ta slut så vi fick börja städa någon gång. Halv två var vi hemma och när jag vaknade nästa morgon, blott fyra timmar senare, kände jag mig bakis och kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle palla med någon avslutning.
Avslutningen:
Efter en lång dusch lyckades jag få liv i mig själv. Framme på jobbet återstod bara att fixa i ordning i klassrummet. Vi hade i samråd med eleverna bestämt att avslutningen skulle vara föräldrafri men det hade inte de föräldrar som ordnade med fikat koll på så vi hade väl säkert 10 liter kaffe, 5 liter cider, 2 kladdkaketårtor, 3 liter jordgubbar och 2 liter grädde att kalasa på tillsammans. Jag tog min uppgift på stort allvar och fick grädde på magen som resultat av detta. Fick stå med händerna knutna under magen i kyrkan för att inte skämmas.
På plats i kyrkan stegrades anspänningen till vad som skulle visa sig bli Tearfest 2013. En klass i taget fick komma fram och få sina betyg av rektorn och det är tradition att eleverna överlämnar en ros till oss handledare efterföljt av en mer eller mindre avslappnad kram. Min klass hette 9b och att sitta i bänken och vänta och se hur kollegorna kämpade mot tårarna gjorde inte saken bättre. Jag snörvlade redan på väg upp och när första eleven kom fram var det redan i full gång. Helena Bergström hade dött av avund om hon sett mig.
Utanför kyrkan blev det ytterligare några avsked innan vi kunde ta oss tillbaka till skolan för vår egen avslutningslunch. Vid det laget var jag så trött att jag trodde att jag skulle spy. Dessutom hade jag under veckan motat en förkylning med alvedon och annat, men snörvlandet i kyrkan tillsammans med att luften gick ur mig tog bort de sista murarna och när jag kom hem var jag så snuvig och trött att jag lade mig och dregelsov i en timme. Hade egentligen velat röja lägenheten men det fanns inte en enda ork kvar i mig.
Avslutningsfilmen:
Som tidigare nämnt gjorde jag ännu en film som visades på festen och sedan dagen efter för resten av skolan. Grejen var att jag inte hade koll på att jag själv skulle presentera och sätta igång den på festen, utan det trodde jag att jag hade lämnat vidare till någon annan. Därför hade jag inte koll på när i programmet den skulle in så när toastmastereleven ropade upp mig satt jag i godan ro på toaletten och kissade. Tydligen fick man inte gå från bordet före efterrätten, men mina kollegor lyckades rädda min heder genom att spela ut gravidkortet åt mig. När jag sedan skulle smyga tillbaka till min plats möttes jag istället av glada tillrop "Nu är hon här! Nu blir det film!" osv. Jag fick göra det bästa av situationen och göra show av mitt lilla toabesök istället. Drömscenario. Sedan fick jag igång filmen och kunde äntligen sätta mig och njuta av ungarnas reaktioner.
Sjukstugan:
Elis inledde vår segdragna sjukdomsperiod med att få ögoninflammation med tillhörande förkylning. Sedan började Love och jag tävla om vem som kände sig tröttast och mest i startgroparna för en förkylning under sista veckan med eleverna. På lördagen efter avslutningen tog jag en klar ledning då jag hostade oavbrutet och hade så ont i halsen att jag ville såga av den. Tyvärr för egen del så hade Love roligheter inbokat på lördagen med kollegor så jag var hemma själv med Elis hela dagen. Det var ingen höjdare, och vi var mest osams kändes det som. Hade själv bokat in fika, pyssel och middag med Kristina, men fick ställa in. Jag hade aldrig orkat, blev kallsvettig bara av att försöka fixa lunch.
På söndagen skulle vi har åkt på lille Elvins dop men det skulle vi ha förstört med våra hostningar så vi stannade hemma. Det kändes väldigt bittert och inte blev det bättre när Ingela lade upp bilder på allt smarrigt hon fixat. Jag älskar ju smarr!
På måndagen åkte jag av någon ännu oförklarad anledning till jobbet. Med facit i hand borde jag ha stannat hemma, vilket jag istället gjorde på tisdagen. Hade tänkt att jag då skulle kunna ta tag i vår alltmer förfallna lägenhet men det var bara att glömma. Istället låg jag på soffan och kollade film.
Onsdagen, som var läsårets sista dag, ville jag verkligen jobba. Den dagen får vi ägna åt vårt eget, och det betyder rensa skrivbord och klassrum på läsårets samlade skit. Åh vad jag älskar att slänga! Dessutom skulle mina närmsta kollegor och jag äta lunch på stamstället, dvs den lokala (enda) pizzerian. Blev klar med allt, hade precis fått in min mat och såg framför mig hur sommarlovet hägrade. Då ringde de från förskolan och berättade att Elis grät och hade ont i magen och att vi behövde hämta honom så fort som möjligt.
Love hämtade Elis och sedan mig. Elis ojade sig och grät, tog sig för örat och var allmänt risig. När vi kom hem sa han att han ville kräkas i toaletten, vilket han också gjorde. Där kan man säga att inledningen på sommarlovet tappade lite fart. Planen var att packa ihop oss och åka till Linköping för Loves föräldrars bröllop, men det kändes helt plötsligt lite krångligare. Elis somnade i sin säng och Love och jag bara satt och stirrade och försökte komma fram till något beslut.
Vi vet ju sedan tidigare att Elis ofta kräks innan han får hög feber och om det var en sådan kräk kunde vi åka till Linköping, i värsta fall kunde jag stanna hemma från vigseln med honom, men ändå slippa vara själv i flera dagar (är ju själv fortfarande inte frisk) med sjuk son. Men om det var en första magsjukekräks var ju läget ett annat. Det slutade med att vi packade i olika väskor och om Elis strax innan avfärd visade minsta tecken på förbättring så skulle vi chansa och åka.
När han vaknade hade hans temp gått upp lite, men han kunde dricka utan att få upp det igen och vi packade sålunda in oss i bilen och drog. Jag satt på helspänn hela vägen med handduk, hushållspapper och spypåse utifall, men det gick bra. I Katrineholm åt han lite risifrutti och en glass, och efter det kändes det lite lugnare.
Linköping:
Väl framme i Linköping kändes det skönt att vi bestämt oss för att följa med. Jag hade förmodligen blivit tokig av att vara hemma med sjuk och trotsig treåring. Med alvedon i kroppen var han som vanligt och härjade omkring med Loves familj, men framåt kvällen slokade han lite och febern gick upp igen. Det blev därför inte alltigenom vilsam natt med feberyrande unge och hostiga föräldrar.
Bröllopet:
Loves föräldrar skulle efter 37 år tillsammans äntligen gifta sig. Vigseln ägde rum under ett äppelträd i Trädgårdsföreningen, Linköpings vackraste park? De vigdes av en kristdemokrat och jag hade lovat att fotografera. Tog jättemånga foton innan vigseln, men under själva akten var det svårt att veta hur mycket jag kunde ta utan att störa, kameran låter ju en del i ett så litet sällskap. Fick iaf många fina bilder som jag hoppas att de blir nöjda med. Lägger alltså "Bröllopsfotograf" till mitt cv, som bara blir längre och längre.
Midsommar:
Efter bröllopet låg jag utslagen i en säng, något som verkar vara ett tema den här sommaren. Men vilan blev kortvarig då vi redan samma kväll skulle vidare till Loves land för midsommarfirande. Elis feber gick som brukligt upp framåt kvällen och när jag i 40 min satt med en febrig och gnällig Elis i knät på parkeringen utanför Maxi i Katrineholm medan övriga var inne och handlade midsommarmat var jag inte på något strålande humör direkt. När vi kom fram till landet gick jag direkt och lade mig med Elis, och missade därmed veckans andra chipspåse pga sänggång. Men jag är inte bitter.
Midsommarmorgonen började med strålande sol och vi åt frukost ute under parasollet, som man ska när man är på landet. Därefter drog Loves föräldrar igång trädgårdsröj inför firandet och jag plockade lite blommor, ungefär det jag hade energi till. Tappade dock lusten att röra mig i skog och mark när jag bara genom att plocka blommor i kanten på gräsmattan fick en fästing på handen.
Elis fick åka skottkärra med farmor och det var bland det roligaste han hade gjort så det fick hon göra om några gånger under dagen. När övriga midsommarfirare anlände käkade vi och sedan var det tårta. Jag gillar tårta. Efter det bestämde vi att det var dags att åka hem så att vi skulle få en dag i lugn och ro innan vi åker till Bornholm på söndag. Har fortfarande inte fattat varför barnet har feber och hoppas innerligt att det går över idag. Har under dessa dagar hunnit diagnostisera honom med öroninflammation, öronkatarr, påssjuka och diverse annat men det verkar inte vara något utav det.
Idag är planen att tvätta, packa och städa lägenheten inför avresan. Vill verkligen inte komma hem till det här stöket en gång till, så nu jäklar!
