Framtid någon?

Det har varit en del upp och ner denna vecka. IFK har pratat med Love i veckan och vill förlänga kontraktet med minst 1 år, vilket är trevligt och ett bevis på att Love gör bra ifrån sig härnere.

Men, rent konkret innebär det att vi måste ta ställning till om vi vill bo kvar härnere eller inte, och var vi isåfall vill bo istället. Love vill stanna och spela elitserien om de går upp, helt förståeligt. Jag kommer aldrig heller säga till Love: "Nej, jag vill flytta, du får inte spela i elitserien." Därmed kan beslutet tyckas rätt enkelt.

Problemet är, som jag redan nämnt, att Love vill att jag ska vilja bo i Skåne av egna skäl, inte hans handboll. Men det gör jag inte. Inget av det jag pysslar med härnere behöver jag bo i Kristianstad för att pyssla med.

Därmed har vi hamnat i ett läge där jag kommer känna mig som en skurk om vi flyttar härifrån och Love kommer känna sig som en skurk om vi stannar. Inte helt lätt som ni kanske förstår.

Av någon anledning har man diskussioner av det här slaget sent på kvällen och långt in på natten och jag har sovit alldeles för lite den här veckan. Varför börjar man inte prata om det vid halv åtta åtminstone, så man har en chans på några timmars stängöga?

I torsdags kände jag mig otroligt trött och hängig och allt eftersom mina kollegor och till och med elever kommenterade min slitna look kände jag mig sjukare och sjukare och efter lite övertalning åkte jag hem tidigare. Det kändes som om det mesta i sjukdomsväg var på G och jag bestämde mig ganska tidigt för att jag inte ville/kunde jobba på fredagen heller.

Imorse försökte jag känna efter och visserligen var magontet kvar, men i övrigt var det mesta som vanligt. Men jag stannade hemma iaf. Även om jag mådde ok fysiskt kände jag mig helt ursliten psykiskt. Det tär verkligen att fundera på framtiden och jag kände att jag behövde en paus från allt skånskt på jobbet. Eftersom det är så in i helvete dyrt har jag inte heller något dåligt samvete, det svider ju värst för mig själv.

Idag har Love och jag pratat, storhandlat, gått på värdelös bokrea och fikat. Det har varit en bra dag och det känns som om vi dels förstått varandra, dels fattat ett beslut som båda kan leva med.