Berg- och dalbanan som är livet

Man får aldrig vara tillfreds med livet några längre stunder, det borde man ju ha lärt sig vid det här laget.

Ni vet det där jobbet som Love fick? Det verkar ha gått om intet så där är vi tillbaka på ruta ett igen. Känns så vansinnigt tråkigt eftersom att allt gick så himla bra för alla parter. Anledningen är att pojken som Love var assistent åt är skriven i en annan kommun och den kommunen ville inte betala för de två timmar om dagen som han är med honom i skolan utan bara de två timmar som ligger utanför skolan (och knappt det). Eftersom skolan inte har råd med Love blir det inget eftersom han inte tjänar något på att arbeta 9-10 timmar i veckan.

Det är det som är neråt.

Uppåt finns det dock desto mer att njuta av. Helt plötsligt tycker jag att det här med höst är rätt trevligt ändå, fast vi just gått in i den värsta tiden i Skåne med sprayduschregn och hurv som blåser rakt igenom en. Iförrgår var det fint, igår var det okej och idag är det sol, klarblått och krispigt.

Nu vet de flesta i laget om att Smurre är på gång, även om de inte vet att den kallas för just Smurre. Det pallar jag nog inte förklara igen. Kanske att jag får ljuga där och säga att alla arbetsnamn på bebisar i Asplundssläkten varit Smurre. "Det går ända tillbaka till 1200-talet!" Känns trovärdigt.

När Love berättade för resten av laget visade det sig dessutom att en annan av spelarna och hans tjej också ska ha barn, i slutet på april. Satan vad glad jag blev, känns roligt att ha någon härnere som går igenom samma sak. Bra för Love också att ha någon i laget i samma sits. Problemet är väl bara att tjejen alltid jobbar när vi andra har träffats så henne har jag knappt pratat med sedan vi flyttade ner. Men kanske att det blir ändring på det nu.

Vi slog till på månadens erbjudande igår och köpte äntligen Lennart Nilssons Ett barn blir till. Jag har ju varit in på Bokia och bläddrat i den så många gånger (en gång i veckan) att den mer eller mindre tillhörde mig. Häftig bok som gör en smått vimmelkantig ibland.

För första och enda gången denna handbollsskoletermin hade vi ingen träning imorse och all den extra tiden (1,5 timme) ägnades åt soffbestyr. Sedan förde jag över pengar till vårt nya Smurrekonto och efter det tyckte jag att jag varit så duktig att jag gick en sväng på stan. I cirklar närmar jag mig barnavdelningarna och affärerna men ännu är jag inte mogen att ta klivet in. Det är lite för tidigt ännu. Men jag går förbi och kikar in lite hastigt ibland. Someday...