Där stod vi, med ett kök fullt i fika, och visste knappt på råd. Den enda lösningen vi kunde tänka oss var att tappert försöka fika upp allt själva. Perfekt när man försöker droppa ett par kilon.
Igår kväll höll jag på och plockade fram fika till kvällen medan Love var med Elis i vardagsrummet. Jag bar in ett fat med kakor och ställde på soffbordet, som nuförtiden är helt tömt på prylar eftersom Elis försöker ta allt. Men eftersom Love var där tänkte jag att det var lugnt så jag gick tillbaka för att hämta vårt te.
Från köket hör jag Elis skrika. Det var inte något av de vanliga skriken (jag har ramlat, jag har tråkigt, jag är trött), det var ett av hans ovanligare skrik, som vi bara hört ett par gånger tidigare och endast på nätterna när han av någon outgrundlig anledning verkar helt otröstlig och förbannad på livet.
När jag kom tillbaka till vardagsrummet förklarade Love, något skamset, vad som hade hänt. Under ett obevakat ögonblick hade Elis kommit åt kakfatet och hunnit slicka både på en Chocolate chip cookie och en chokladkakemazarin... När Love fick se vad han gjorde och tog bort honom från godsakerna - ja, ni förstår nu skriket.
Därmed har vi ett något tyngre arbete framför oss med att försöka hålla Elis borta från godsaker. Redan innan har han ju varit intresserad av allt vi äter men efter Cookie-gate är han snudd på manisk.
Under tiden vi försökte fika klart mutade vi honom med majskrokar, något som alltid har funkat. Visst, han åt dem, men på ett mycket bistert sätt blängandes på oss och vårt fika hela tiden. Man riktigt såg hur han bebismuttrade för sig själv.
Ni kan ju räkna ut vem som fick äta de dreggliga kakorna sedan...
Hihi
SvaraRadera