Bongo on ice

Igår på förmiddagen fick vi ett ryck av friluftsliv och packade matsäck, pulka och unge och styrde kosan mot Mälarens is, där vi tänkte oss en skön och idyllisk promenad på den fina isbanan som plogats fram.

Trots gråvädret var det riktigt skönt att komma ut och vi var långt ifrån ensamma. Vi bestämde oss för att gå till Östra holmen, den ö som vi om sommaren åker båt ut till för att bada vid. Elis var helt med på noterna, i alla fall ca 100 meter ut på isen då han fick nog av att åka pulka. Istället ville han gå och plocka med varenda liten snöklump som låg längs kanten. Visst, det gick lite långsammare men han var fortfarande vid gott mod.

När vi hade kommit 2/3:s väg började hans ork tryta. "Bääära! Mamma bäära!" Han ville inte åka i pulkan, han ville inte att Love skulle bära honom - bara jag. Dessutom ville han fika, men såg inte sambandet mellan hans eget krångel och väntetiden. Småungar alltså.

Vi kom aldrig till Östra holmen utan vände om och kämpade oss tillbaka. Kände mig som Ola Skinnarmo där jag stretade fram över isen. Fast han slapp ju bära på 15 kg ålande overallunge så liknelsen haltar lite.

Några gånger försökte vi sätta honom i pulkan men han rullade ur den lika fort. Några gånger bar Love honom trots hans protester, men huvuddelen av promenaden tillbaka fick jag bära honom. Ja, jag har träningsvärk idag, i en arm.

Matsäcken åt vi sittandes på bryggan vid parkeringen, sedan åkte vi hem. Elis sov i över två timmar och jag åt lösgodis framför några avsnitt av Downton Abbey. Så det ordnade upp sig till slut.