Bloggen har varit en del av mig i många år och det går inte att lämna den så här så nu sitter jag och försöker förgäves skriva ett första inlägg på över en vecka som är värdigt att följa på det föregående. Det är svårt.
Vad vill jag då ha sagt i korthet?
- Vi mår efter omständigheterna bra.
- Elis är bättre än all samlad medicinsk kompetens som finns att tillgå.
- Love och jag är tightare än någonsin.
- Vi har ägnat tiden efter åt att vara med varandra och folk vi tycker om. Mycket fokus på roliga utflykter för Elis.
- Vi är oerhört tacksamma över de fina vänner som hört av sig och tagit hand om oss dessa dagar, skämt bort oss med sällskap och bara låtit oss vara som vanligt och funnits där när behovet att prata har dykt upp.
- Jag är också tacksam för de vänner som berättat om sina upplevelser och orkat lyssna på min.
- När Elis väl någon gång i framtiden blir storebror kommer det att vara den bebisen vi väntat på.
Va skönt att du är tillbaka. Hade blivit ett så sorgligt slut på något jag följt nästan varje dag,
SvaraRaderaHar ju ingen erfarenhet av det ni går igenom. Men det verkar som om ni hittar bästa rehabiliteringen för er alla.
Hoppas Elis gillar nya förskolan!
Kramar