På torsdagar brukar jag feja inför helgen här hemma på Klockartorpsgatan. Det brukar vid det laget behövas om man säger. Då är det också något enklare att motivera sig att sätta igång.
Men idag är det inte jättestökigt faktiskt. De flesta av Elis saker är i hans rum, möbler står där de ska, diskbänken är tom och köksbordet likaså.
Jag har motivationsproblem med andra ord. Det mest logiska vore ju att vara tacksam för en snabbt avklarad städning, men jag kommer inte igång. Behovet är liksom inte skriande.
Elis sitter på golvet nedanför mig och leker med några bilar. Han vill att jag ska titta när de åker iväg och i ett ogenomtänkt ögonblick börjar jag leka racerbilsexpertkommentator och refererar allt han gör med hög röst och irriterande tonfall. Elis älskar det och nu tvingas jag således prata så hela tiden. Eller jag menar: HEEEEEEELA TIIIIIIIIDEN. Om jag slutar kommer det direkt:
- "Prata mamma, prata mera högt!"
- "..." (försöker ignorera i hopp om att han ska ge upp/glömma/gå vidare)
- "Hallå! Hör du mig, lyssna jag pratar!"
- "HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR KOMMER VITA BILEEEEN!"
Men nu sitter han framför Bolibompa Play så kanske att jag fick tillbaka min motivation nu. Allt för att slippa skrika hela kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar