Igår - Idag

Igår: Glamourös (nåja) mamma på sångstund och efterföljande stadslunch.

Idag: Sömnberövad, seg, nypt och på dåligt humör.

Dagens enda plus: Fick Edith att skratta igen, det väger nästan (nej) upp för all gråt hon bjudit på idag.

Varsågod!

Vill på inga vis förminska skidlandslagets insatser i helgen, men jag kan inte heller blunda för fakta: Jag har bara sett två grenar/sändningar av detta OS.

1. Satte mig i fåtöljen när Kalla gick ut på sin sista sträcka i damstafetten. Hon gick därefter som en maskin fram till guld.

2. Började titta på herrarnas stafett strax efter att Nelson tappat skidan. Han gick därefter ikapp och upp i ledning, en ledning som aldrig släpptes. Guld.

Slump? I think not.

Alla hjärtans dag

I vår familj har vi lite olika inställning till det här med Alla hjärtans dag och det firas med varierande entusiasm och inlevelse från år till år. Ibland får man en bakelse, ibland en mopp. I år fick jag en förkyld sambo, kanske inte drömkärleksgåvan nr 1 direkt även om det ändå slår moppen.

Min gåva till Love, som var hemma från jobbet, var vila. Jag tog helt enkelt med mig båda barnen och åkte till en vän. Visserligen var det redan bestämt innan Love blev sjuk men ändå, det räknas!

Av Elis fick Love ett hemritat pussel. Jag köpte ett vitt pussel och tuschpennor och lät Elis gå all in. Han valde, inte helt oväntat, att rita en "pig" ([pe:g] Elis uttal)från Angry birds samt skriva pappa. Så fint så. Förklarade för Elis att det var en hemlis till idag, men det första han sa när Love kom hem i onsdags var: "Vi har gjort en överraskning till dig! Det är ett pussel!" så det sket sig. Love blev dock glad ändå.

Vi åkte buss till vår playdate imorse. Redan vid 9:20 stod vi och väntade vid busshållplatsen. Där hittade Elis en stor sten, i storleksordningen apelsin. Med tanke på alla de krossade busskurer jag sett på sista tiden bad jag Elis slänga stenen i buskarna "så ingen dumming skulle få tag i den". Berömvärd tanke i teorin, men inte i praktiken, då Elis behöver finjustera vissa saker, som tex hand/öga-koordination.

Han tog i allt han hade, men istället för att kasta stenen framåt mot buskarna, kastade han den sidledes, rakt in i glasrutan. Det tjongade till över hela grannskapet, och den unga killen som också stod och väntade på bussen hoppade högt, men var lyckligtvis för upptagen med att spela cool för att låtsas om att han hade märkt något.

Som tur var behöver Elis även träna upp styrkan i skottarmen så rutan höll. Det samtalet hade jag inte velat ringa. "Funny story! Jag bad min son kasta bort den här stora stenen så ingen skulle ha sönder någon glasruta med den..." Tanken var god, genomförandet var uselt.


Efter några timmars häng hos Shags med barn fick jag vad som skulle visa sig vara min Alla hjärtans dag-present, nämligen hämtning, en helt ok gåva med tanke på att det besparade oss 40 minuters bussresa en fredagseftermiddag. På vägen hem slängde jag mig in på närmsta Ica och plockade korgen full med onödigheter. Inspirerad av Shags tänkte jag tapas till mat för kvällen men hade för bråttom att tänka ut exakt vad, så det blev vad helst ögonen föll på. Kom ut därifrån med räkbakelser, brie, gruyere, bresaola, ölkorv, tapenade, crostinis, gott bröd, chokladbollar, Rocky road-kaka, oreochokladkaka, öl, chips och avokado. Men vi glömde äta avokadon.

Den finaste gåvan stod dock Edith för då hon idag för första gången bjöd på ett litet skratt! Det är lycka det! Visserligen var skrattet något ansträngt och kanske ett framtvingat resultat av idogt kittlande från min sida, men det var definitivt ett hahaaa, inte bara knorrande som det varit hittills! Stackars barn, jag kommer killa slut på henne...

Sådant jag inte bloggar om nuförtiden.

Känns som att jag har Edith i famnen mest hela tiden och då blir det inte mycket knattrat på tangenterna. Har väl heller inget fantastiskt spännande att skriva om heller, vardagen lunkar på, lite förskola, lite mammahäng, lite hemmahäng, lite lekparkshäng. Mycket häng.

Kliar i fingrarna efter förändring och eftersom vi inte lär hitta drömhuset än på ett tag har jag börjat snegla på vårt kök, som är det enda rum som vi inte gjort något åt sedan vi flyttade in. Tänker kakeldekor, nya knoppar, rensing i skåpen och någon ny gardin kanske. Men än så länge stannar det på tankestadiet, får inte mycket gjort om dagarna. De få stunder Edith tål att ligga själv försöker jag ta hand om det mest kaotiska hemma, dvs köksbord/bänk samt tvätt. Ständigt denna tvätt. Särskilt kräkdukar.

Jag ska elda upp varenda kräkduk när det stadiet är passerat. Kräkduksbål. Kanske grilla en korv över glöden.

Elis är ett spirande busfrö. Hittade häromdagen en leksaksmorot med ett klippjack i sig så nu är det dags att låsa in alla saxar. Han verkar vara väldigt lik mig i det hänseendet, jag kan ha klippt en och annan grej i mina yngre dagar (gardin, matta, mjukisdjur, Barbiehår, eget hår) nämligen. Han försöker också skylla ifrån sig, den där moroten var det ju Love som hade klippt i, alldeles säkert. Eller Edith. Inte han iaf.

På sportlovet som hägrar vankas det trevligheter deluxe, då vi åker till Kristianstad! Har ännu inte outat det för fler än de vi tänkt bo hos än så länge men räknar med få träffa så många fina vi bara hinner med!

I take it all back

Trodde för en stund att det värsta strulet med Elis hade lugnat sig, men det var nog bara reaktionen på att bli storebror som var färdig. Nu när det är avklarat kan han ägna sig helhjärtat åt att bara vara en snart fyraårig kille i sina bästa år.

Den här helgen alltså... Herre. Min. Je.

Utan att gå in på några detaljer kan jag avslöja att det verkligen inte finns något som är för litet och obetydligt att bråka om. Placering av sugrör i glas, kalsonger (på/av, placering, tid per par etc.) och ytterkläder ("aldrig på" är alltid utgångspunkten) är bara några exempel på vad helgen bjudit på i form av tjafs som får mig att vilja skrika värre än Ronja om våren.

Under tiden detta eviga tjafsande och tjatande pågår försöker vi göra saker som en familj. I lördags besökte vi saluhallen och i ett ställe fullt av kött, fisk, ost och annat ätbart lyckades Elis lokalisera en chokladfontän att gnälla om. 10 kr för en marshmallow och en bananskiva på en pinne är ett billigt pris för att slippa en scen kan jag informera om. Särskilt eftersom det var Loves tia.

Vi köpte på oss goda ostar, lax, kött, sylt och honung. Sylten var samma som Elis fick på sin lunchvåffla och den var vansinnigt god. Kommer inte kunna köpa Bob's igen. Däremot kanske de som utformat etiketten borde tänka om kring att sätta citationstecken kring "naturlig och äkta". Det såg för ironiskt ut.

På kvällen såg vi sedan fram emot att äta en riktigt god och närproducerad bit kött med smaskiga tillbehör, och visst var köttet gott men tack vare att Edith oftast väljer att tjura när man vill äta i lugn och ro så fick jag skära köttet i bitar och snabbt slafsa i mig det med en hand samtidigt som jag försökte vagga henne lugn. Njutigt värre.

Idag fick vi inte på Elis kläder förrän framåt två-tiden då vi äntligen lyckades övertyga honom att åka med till Mickis och fira henne på födelsedagen. Varför är kläder så känsloladdat för 3-åringar, det är nog det vi bråkar om mest tror jag.

Hos Mickis med familj var det lugnt om man bortsåg från att Elis och Wera umgicks som två osynkade berg- och dalbanor humörmässigt. Vi blev kvar på handboll och kvällsmat innan vi for hemåt och fortsatte gnälla på varandra om tex kvällsyoghurtens vara eller icke vara.

Ny dag imorgon. Kämpa.