Trodde för en stund att det värsta strulet med Elis hade lugnat sig, men det var nog bara reaktionen på att bli storebror som var färdig. Nu när det är avklarat kan han ägna sig helhjärtat åt att bara vara en snart fyraårig kille i sina bästa år.
Den här helgen alltså... Herre. Min. Je.
Utan att gå in på några detaljer kan jag avslöja att det verkligen inte finns något som är för litet och obetydligt att bråka om. Placering av sugrör i glas, kalsonger (på/av, placering, tid per par etc.) och ytterkläder ("aldrig på" är alltid utgångspunkten) är bara några exempel på vad helgen bjudit på i form av tjafs som får mig att vilja skrika värre än Ronja om våren.
Under tiden detta eviga tjafsande och tjatande pågår försöker vi göra saker som en familj. I lördags besökte vi saluhallen och i ett ställe fullt av kött, fisk, ost och annat ätbart lyckades Elis lokalisera en chokladfontän att gnälla om. 10 kr för en marshmallow och en bananskiva på en pinne är ett billigt pris för att slippa en scen kan jag informera om. Särskilt eftersom det var Loves tia.
Vi köpte på oss goda ostar, lax, kött, sylt och honung. Sylten var samma som Elis fick på sin lunchvåffla och den var vansinnigt god. Kommer inte kunna köpa Bob's igen. Däremot kanske de som utformat etiketten borde tänka om kring att sätta citationstecken kring "naturlig och äkta". Det såg för ironiskt ut.
På kvällen såg vi sedan fram emot att äta en riktigt god och närproducerad bit kött med smaskiga tillbehör, och visst var köttet gott men tack vare att Edith oftast väljer att tjura när man vill äta i lugn och ro så fick jag skära köttet i bitar och snabbt slafsa i mig det med en hand samtidigt som jag försökte vagga henne lugn. Njutigt värre.
Idag fick vi inte på Elis kläder förrän framåt två-tiden då vi äntligen lyckades övertyga honom att åka med till Mickis och fira henne på födelsedagen. Varför är kläder så känsloladdat för 3-åringar, det är nog det vi bråkar om mest tror jag.
Hos Mickis med familj var det lugnt om man bortsåg från att Elis och Wera umgicks som två osynkade berg- och dalbanor humörmässigt. Vi blev kvar på handboll och kvällsmat innan vi for hemåt och fortsatte gnälla på varandra om tex kvällsyoghurtens vara eller icke vara.
Ny dag imorgon. Kämpa.
Ta det lugnt bara, det är ingen fara med Elis! Klipper han sönder saker? Måste man dra fram honom skrikade (Elis alltså) från under sängen? Inte? Då är det lungt!
SvaraRadera