Försök till pysselskryt

Först måste jag dock erkänna att jag ljög när jag skrev att jag inte virkat sedan småskolan... hittade påsklammet jag virkade så sent som på högstadiet. För det ser ni väl att det är ett påsklamm?

Hade man varit smart hade man sagt att man virkade Milou, då hade ju resultatet varit perfekt.

Igår bjöd vi Loves päron på italienska delikatesser och vi fick maten levererad i kartonger. Då slog pysselhjärnan till och på 10 minuter hade jag styrt upp en lådbil till Elis. Är supermorsa på riktigt ibland.

Observera instrumentbrädan. Sportig.

Men jag skulle ljuga om jag sa att han sedan lekte i timtal i den och ville ha den i sängen när han skulle sova. Ett par minuter fick den iaf hans uppmärksamhet, vilket ändå får anses som godkänt i hans värld.

Sedan är mössorna som sagt klara. Elis fick prova den bruna med elefanten på och kanske, bara kanske, att jag överdrev längden lite på just den... den behöver tryckas till rejält. Elis är nu alltså officiellt ägare till sin första douche-mössa, men en sötis klär i allt. Ni andra kan ta det lugnt, era är inte lika långa. Tror jag. Det ska bli väldigt spännande att se hur de passar på alla ungar, det har varit knivigt med storlekarna. Snart kanske det vimlar av ungar i Västerås med omnejd som ser ut som små ollon!

Such a douche!

Mitt senaste inköp måste jag visa också. Det är ett resultat av för mycket Pinterestande helt klart. Istället för att ha knapparna undangömda i Larsson ville jag göra något roligare med dem. Hittade glasskålen på Åhléns och det blev riktigt bra. Problemet är att jag tror att det är godis i hela tiden.

Mössorna är klara!

Okej, nu finns det ett antal mössor för avhämtning/leverans/ivägskickning. Några av er träffar jag inom en snar framtid men om man inte pallar att vänta är det bara att höra av sig så styr vi upp något.

Nu kommer det nog dröja ett tag innan jag syr mössor igen.

Tänkte försöka mig på pannband istället.

Inlägget nedan handlar nästan om badminton

Igår var det idrottsdag med jobbet. Fem timmar i en badmintonhall är ungefär fyra för mycket.

Två reflektioner:

- Efter en match med/mot några elever har jag idag träningsvärk. I ena smalbenet. Bara. Normalt?

- Det här med att några av dagens tonåringar idrottar med stora stickade sjalar runt halsen och samtidigt klagar på att det är varmt, begåvat?

*insert valfri oinspirerad rubrik* el. Vi kan inte alla döpa våra inlägg som Axel

Imorgon ska jag spendera hela dagen på Bellevue för ungarna har indrottsdag och jag är satt på att hålla koll på racketspelandet. Nu kanske det låter oroväckande för den okunnige men ni som varit med ett tag vet ju att jag på inget vis är nybörjare när det kommer till spel med rack. Eller vad det heter.

Jag har ju spelat en gång förut. Och hade jag inte varit gravid då hade jag kanske gjort reklam för skavsårsplåster vid det här laget.

Det bästa med idrottsdag är att man får arbeta i mjukisbyxor. Löv it. Mer idrottsdagar åt folket.

Slänger helt spontant in en bild jag tog häromdagen när jag skulle gå till jobbet. De behagar inte ens vakna längre, männen i mitt liv. De är så upptagna med sitt synkroniserade sovande.

Fast det har de ju hållt på med sedan Elis var en liten plutt...

Sedan har jag förstått att många av er funderat en hel del på vad det är för något jag virkar så jag faller för trycket och visar upp mitt första alster sedan småskolan (då jag virkade en korv, dekorerade den till döds så att den såg ut som gay-Elvis och satte den på en skateboard jag gjort i träslöjden. Tror jag gav den till farfar i julklapp. Han ba´ ok tack.)

Det blev en nästan fyrkant. Fast med böj. Syr jag ihop den och stoppar upp den har jag virkat min andra korv i detta liv. Vad skulle Freud säga?

Fast det var inte meningen att det skulle bli något, jag har bara testat några olika varianter på maskor. Nästa steg är att virka något runt. Det kanske blir ett par bollar som matchar korven? Återkommer om det.

Ett stort tack...

...till alla kära kollegor och elever som lät mig gå runt med en halv kräftstjärt inkilad mellan tänderna hela eftermiddagen utan att säga något. Det gör ju nöjet när man hittar den efter man kommit hem så mycket större då man får tänka igenom alla situationer den varit högst delaktig i. Tack.

Så. Trött.

Det är mycket nu. Massor. Lots.

Mina elever tycker att jag är fett chill. Jag tar det som en komplimang men när jag jämför mig med mina kollegor, där vissa är så långt från fett chill man kan komma, undrar jag ibland om jag gör det här jobbet rätt. Borde jag vara mer ochill?

Slapp laga mat idag, det är väl ungefär det bästa som kan hända en tisdag. Love hade fixat in oss hos Mickis så det var bara att sätta sig vid dukat bord. Väldigt mycket tack på den, även om jag var för trött för att vara något vettigt sällskap... Det är så roligt att se hur kul Elis och Wera har tillsammans, de busar, kramas och pussas. Och ramlar och gråter och retas men det ingår liksom. Söta ihop är de iaf.

Nu ska jag lägga mig i sängen och virka. Det är det senaste i min värld. Wordfeud är nerpetat till andraplats i tidsfördrivslistan.

In väntan på den rätte

Sitter och väntar på att Love ska komma hem från Lidköping där han varit med sitt lilla lag. För att jag skulle slippa vara ensam hela helgen kom mamma och pappa på besök. Det var bra på många sätt.

1. Man fick mamma-stek till middag.
2. Man fick lägenheten städad (man städade den själv, men fick ändan ur att göra det)
3. Man bytte lakan.
4. Man fick mammas virknålar.
5. Man fick höra pappa prata med sin bebisröst i över ett dygn.
6. Man fick massa rättning gjord.
7. Man fick massa lägenhetsfix gjord (man gjorde det själv, men.. ah ni fattar)
8. Man fick fina blommor från mammas trädgård.

Det fanns dock några nackdelar också.

1. Man åt för mycket mat.
2. Man blev trött av att städa.
3. Man fick en massa lakan att tvätta (och måste hänga hela lägenheten full).
4. Man måste lära sig virka.
5. Man fick höra pappa prata med sin bebisröst i över ett dygn.
6. Man blev trött av all rättning.
7. Man tvingades åka till Jula och köpa gipsankare. Igen.
8. Man fick.. nej jag kan inte krysta fram något dåligt om blommorna. De är bara fina. Kanske att man måste diska vasen sedan. Ja, den tar vi.

På lördagen när Elis somnat tittade vi på tv och som vanligt var pappa chef över dosan. Helt plötsligt insåg jag att jag satt och tittade på Fångarna på Fortet med mina föräldrar. Det var en tidsresa som hette duga och hade jag haft en Palle Kuling Lördagsgodis i knät hade jag trott att jag var 12 igen.

Elis har lagt sig till med några nya vanor. För det första har han insett kraften i ordet "nej". Nu är det nej till allt, tom det som det är ja till. Fast då nickar han samtidigt så jag tolkar det som att kroppsspråket fortfarande har företräde. Men efter sin febertrip när aptiten var dålig har han fortsatt neka mat bara för att han kan vilket så här i början är rätt roligt. Han vrider på hela kroppen, lägger armarna i kors och säger "nä". Efter ett tag inser han dock att han faktiskt är hungrig och äter som vanligt.

För det andra har han lärt sig öppna kylskåpet. Flera gånger har han kommit gående med något egenhändigt hämtat mellis i munnen, särskilt paprika och sockerärtor. Läge att sätta någon form av lås på kylen. Det har det ju ifos varit sedan långt innan Elis kom.

Slutligen är han vansinnigt söt när han läser bok. Det är lika roligt när han läser för mig som tvärtom. Särskilt när han läser om mammor som bannar sina barn, då är det action. Han viftar med pekfingret och säger ajajajajajajajaj, osv.

Så nu har småbarnsföräldern skrutit klart, nu ska jag ägna mig åt det faktiskta barnet ifråga.