Jag har haft en helt underbar födelsedag!
Love kom hem safe and sound från Alinsgsås vid tvåtiden, lyckades inte sova något och vid niotiden gick vi och käkade hotellfrukost i en och halv timme. Vi fick även sällskap av Claus, en av danskarna från Loves lag som övernattat på hotellet. Romantisk frukost för tre med uteslutande handbollsprat med andra ord. Dock är människan så genomtrevlig att det inte ens finns en tanke på att bli irriterad. Dessutom hade jag och Love inte hunnit diskutera matchen ännu så ämnet passade mig fint.
Efter det gick vi och hämtade ut ca 200 biljetter från SJ:s automat. Jäklar vad vi ska åka tåg. Som vanligt.
Love betedde sig märkligt under hela morgonen men jag var för självupptagen för att reagera och inte ens när han tyckte att vi skulle skriva en lista på allt vi behövde packa innan vi gick ut i solen som jag ville tyckte jag att det var konstigt. Jag trodde att han bara ville undvika en promenad. Men helt plötsligt ringde det på dörren. Där stod Olle och Nasti och sjöng hållandes en tårta med min nya ålder på. Nu är man uppe i 28 raka utan förlust. Gammalt.
Jag blev hur som helst väldigt överraskad men eftersom ingen av oss hade ätit lunch bestämde vi att vi skulle äta lunch först sedan gå hem och fika igen. Dock hade mitt sug efter snömölkky vuxit sig stort under förmiddagen och innan vi fick fika tvingade jag alla att förfrysa låren av sig i parken under två partier.
Själva firandet avslutades med middag på Bar-b-ko och Olle och Nasti hängde med dit också. Det blev en fortsatt mysig födelsedag för fyra. Jag stortrivdes och är så himla glad att vi har så fina vänner härnere.
I present har jag fått en bok som heter "Så överlever du ditt första år som mamma", en sköldpadda med backhoppningskomplex och ett presentkort på en badrock. Presentkortet var en post-it inslagen i en toarulle. Min favoritpresent var sköldpaddan, som egentligen är en överdesignad dörrstopp, eftersom den är stor, mjuk och har världens gulligaste ansiktsuttryck. Eddie heter han, som the Eagle.
Imorgon bitti bär det av till Eskilstuna, jag bara hoppas att Anna lyckas knipa igen det sista dygnet, annars kan det bli en mer spännande nyårsafton än vi räknat med!
Tack för alla fina hälsningar via telefon, sms och Facebook. Jag och Love önskar er alla ett Gott Nytt År, Tjugotio blir något alldeles extra ya'll! (Vad hände där?!)
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Erik <3 Karin = 20 år
Min mamma och pappa träffades på lantbruksgymnasiet Vassbo och blev tillsammans efter pappas ihärdiga jagande av min otroligt söta mamma. Eftersom mamma hade träskor hann hon inte undan och i och med att han inte hade skägg än på den tiden gav mamma till slut med sig. Detta var på mitten av 70-talet och ungefär sedan dess har pappa haft skägg. Jag har aldrig sett honom utan och jag fyller 28 imorgon.
Efter att ha fött två oäkta barn bestämde de sig att åtminstone det tredje barnet skulle födas inom äktenskapet och den 29 december 1989 åkte de till rådhuset i Säter och gängade sig. Åtta månader senare föddes lillasyster Kajsa.
Så här fantastiskt fina var de på sin bröllopsdag, men självklart klarade inte pappa av att bli fotograferad utan att fjanta sig men kostymen är ball.
Min kusin Linda var på besök och vi gjorde oss så fina som slutet på åttiotalet tillät.
Dessutom hade vi vett att le ordentligt för kameran.
Idag har det gått 20 år och med detta lilla inlägg, som skrivs i viss frustration efter IFK:s förlust, vill jag önska dem ett stort grattis! Vi ses snart kära mamsen och pappsegubben.
Efter att ha fött två oäkta barn bestämde de sig att åtminstone det tredje barnet skulle födas inom äktenskapet och den 29 december 1989 åkte de till rådhuset i Säter och gängade sig. Åtta månader senare föddes lillasyster Kajsa.
Så här fantastiskt fina var de på sin bröllopsdag, men självklart klarade inte pappa av att bli fotograferad utan att fjanta sig men kostymen är ball.
Min kusin Linda var på besök och vi gjorde oss så fina som slutet på åttiotalet tillät.
Dessutom hade vi vett att le ordentligt för kameran.
Idag har det gått 20 år och med detta lilla inlägg, som skrivs i viss frustration efter IFK:s förlust, vill jag önska dem ett stort grattis! Vi ses snart kära mamsen och pappsegubben.
Tomorrow tomorrow!
Då är det min födelsedag, och Love lyckas alltid göra min dag till något extra, så jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att fylla år fastän man börjar bli till åren. I år ska han inte träna heller, så vi får hela långa dagen tillsammans.
Förhoppningsvis kommer de inte hem alltför sent från Alingsåsmatchen ikväll för imorgon ska vi börja dagen med hotellfrukost. Sedan är dagen öppen för förslag, kanske en tur till utställningen om Kristianstad eller en promenad i det fina vädret som utlovats? På kvällen ska vi käka på vår favoritrestaurang Bar-b-ko.
Någonstans ska vi hinna packa också, eftersom vi åker tidigt mot Eskilstuna på nyårsafton.
Idag ska Nasti och jag gå på stan, fika, sy kuddar och kolla IFK:s match via nätet. Det kan du också göra om du inte har något vettigare för dig den här tisdagen. Klicka här!
Förhoppningsvis kommer de inte hem alltför sent från Alingsåsmatchen ikväll för imorgon ska vi börja dagen med hotellfrukost. Sedan är dagen öppen för förslag, kanske en tur till utställningen om Kristianstad eller en promenad i det fina vädret som utlovats? På kvällen ska vi käka på vår favoritrestaurang Bar-b-ko.
Någonstans ska vi hinna packa också, eftersom vi åker tidigt mot Eskilstuna på nyårsafton.
Idag ska Nasti och jag gå på stan, fika, sy kuddar och kolla IFK:s match via nätet. Det kan du också göra om du inte har något vettigare för dig den här tisdagen. Klicka här!
måndag 28 december 2009
Personlig utveckling
Igår var en väldigt utvecklande dag måste jag säga. Jag utökade mitt CV med två punkter: Tennisproffs och Pressfotograf.
Långt innan jul föreslog Nasti att vi skulle spela tennis och efter diskussioner preliminärbokade vi den 27:e december, eftersom det är en tung dag för en julivrare som jag själv. Då är alla dagar som heter något med jul slut och det är bara att inse fakta - det är jävligt långt till nästa jul. Då kan man lika gärna spela tennis, resonerade jag.
När vi passerade hallen häromdagen påminde Nasti mig om vår deal och vi bokade en tid. Helt plötsligt var min tennisdebut ett blivande faktum. Men sedan vi flyttade till Skåne är det så här jag är. Jag provar tennis fast jag har medelmåttigt bollsinne och nedsatt sidledsförflyttningsförmåga.
Efter att ha stissat om vilken klädsel man förväntades ha (vit kjol, pannband?), vilket iofs inte spelar någon som helst roll eftersom min klädkod nuförtiden är "det jag kommer i", begav vi oss till hallen.
Vårt mål med tennistimmen var att ha roligt och att få röra på oss. Check and check. Jag skrattade så jag grät stundtals och sprang som en vettvilling. Eftersom varken Nasti eller jag hade fickor på kläderna fick vi proppa ner bollarna i byxlinningen. Så länge jag inte kutade alltför mycket funkade det bra, men så fort jag gjorde en tjurrusning mot nät förflyttade de sig söderut i brallan. Det var ett grävande i byxorna efter nya bollar utan dess like och ett tag var jag orolig att jag skulle hitta bollar i skinkvecken veckor senare.
Jag var inte helt värdelös på tennis, men samtidigt spelade jag och Nasti efter våra egna regler, vilket några söta små blivande tennisproffs i 4-årsåldern påpekade så gulligt så. Vårt mål var inte att spöa varandra utan att slå bollen till varandra och minimera antalet gånger vi behövde böja oss ner och samla ihop alla bollarna igen. Vi lyckades iaf med det förstnämnda.
Jag blev så inspirerad att jag fick för mig att jag och Love skulle spela på min födelsedag men när jag skulle boka var hallen stängd för reparation då, så det får vänta.
På eftermiddagen var det dags för hemmamatch och det var bara att pälsa på sig halsduken och bege sig. Det var en trevlig match med seger och go stämning som vanligt. Love lyckades blåsa caféteriakillen på 4000 kr i målchansen. Han hade spelat på 30-24 men med fem sekunder kvar spikade Love slutresultatet till 31-24... Han blev uppringd efteråt och krävd på pengarna, på skoj förstås även om frustrationen var äkta.
Efter matchen blev killarna intervjuade och tidningen hade koll på att vi firat jul tillsammans och ställde lite frågor om det. Då informerade Olle om vårt pepparkaksbygge och då ville förstås Bladet ha bilder, eftersom Arenabygget är något av en het potatis i staden. Då Olle inte hade någon redo fick jag i uppgift att maila reportern vilket jag gjorde. Från och med imorse kan jag därmed titulera mig pressfotograf eftersom min bild fanns i både pappersbilagan och på nätet.
Nu sitter jag i soffan med tummarna i hängslena och bara pyser av stolthet.
Långt innan jul föreslog Nasti att vi skulle spela tennis och efter diskussioner preliminärbokade vi den 27:e december, eftersom det är en tung dag för en julivrare som jag själv. Då är alla dagar som heter något med jul slut och det är bara att inse fakta - det är jävligt långt till nästa jul. Då kan man lika gärna spela tennis, resonerade jag.
När vi passerade hallen häromdagen påminde Nasti mig om vår deal och vi bokade en tid. Helt plötsligt var min tennisdebut ett blivande faktum. Men sedan vi flyttade till Skåne är det så här jag är. Jag provar tennis fast jag har medelmåttigt bollsinne och nedsatt sidledsförflyttningsförmåga.
Efter att ha stissat om vilken klädsel man förväntades ha (vit kjol, pannband?), vilket iofs inte spelar någon som helst roll eftersom min klädkod nuförtiden är "det jag kommer i", begav vi oss till hallen.
Vårt mål med tennistimmen var att ha roligt och att få röra på oss. Check and check. Jag skrattade så jag grät stundtals och sprang som en vettvilling. Eftersom varken Nasti eller jag hade fickor på kläderna fick vi proppa ner bollarna i byxlinningen. Så länge jag inte kutade alltför mycket funkade det bra, men så fort jag gjorde en tjurrusning mot nät förflyttade de sig söderut i brallan. Det var ett grävande i byxorna efter nya bollar utan dess like och ett tag var jag orolig att jag skulle hitta bollar i skinkvecken veckor senare.
Jag var inte helt värdelös på tennis, men samtidigt spelade jag och Nasti efter våra egna regler, vilket några söta små blivande tennisproffs i 4-årsåldern påpekade så gulligt så. Vårt mål var inte att spöa varandra utan att slå bollen till varandra och minimera antalet gånger vi behövde böja oss ner och samla ihop alla bollarna igen. Vi lyckades iaf med det förstnämnda.
Jag blev så inspirerad att jag fick för mig att jag och Love skulle spela på min födelsedag men när jag skulle boka var hallen stängd för reparation då, så det får vänta.
På eftermiddagen var det dags för hemmamatch och det var bara att pälsa på sig halsduken och bege sig. Det var en trevlig match med seger och go stämning som vanligt. Love lyckades blåsa caféteriakillen på 4000 kr i målchansen. Han hade spelat på 30-24 men med fem sekunder kvar spikade Love slutresultatet till 31-24... Han blev uppringd efteråt och krävd på pengarna, på skoj förstås även om frustrationen var äkta.
Efter matchen blev killarna intervjuade och tidningen hade koll på att vi firat jul tillsammans och ställde lite frågor om det. Då informerade Olle om vårt pepparkaksbygge och då ville förstås Bladet ha bilder, eftersom Arenabygget är något av en het potatis i staden. Då Olle inte hade någon redo fick jag i uppgift att maila reportern vilket jag gjorde. Från och med imorse kan jag därmed titulera mig pressfotograf eftersom min bild fanns i både pappersbilagan och på nätet.
Nu sitter jag i soffan med tummarna i hängslena och bara pyser av stolthet.
söndag 27 december 2009
lördag 26 december 2009
Julens
Sådärja, dags att bli som folk igen.
Julhelgen har varit mycket lyckad. I nuläget är jag väldigt väldigt trött, gissningsvis har tid och trötthet nu kommit ikapp mig och det känns skönt att bara vara hemma med Love och inte göra ett skvatt förutom att titta på tv, lösa korsord, hyra film och äta icke-julaktig mat.
För att spara lite på bokstäverna får det bli en Julens...
Julens finaste present:
Smurrehalsbandet som Love helt på egen hand komponerat. Det bästa är, vilket han noggrannt förklarade, att jag kan köpa till andra berlocker och förändra halsbandet i takt med Smurre.
Julens roligaste spel:
Alla som vi spelade. Jag hade sjukt flyt och vann både Dotcard och Uno. Däremot var jag helt värdelös på Quackle, ett spel där det gällde att härma rätt djur först under stressade former. Jag bara skrattade hejdlöst istället, i synnerhet när Olle skulle härma en östgötsk ko som enligt Love och Gustis sa "Möu dö". Olle tyckte att han sa det likadant, men jag tyckte det lät som om han sa murder med talfel och överdimensionerad tunga.
Julens adrenalinkick:
Julklappsspelet. Vi hade två julklappar med oss var som vi lade i en hög på bordet. Sedan slog vi två tärningar laget runt och varje gång någon fick ett par fick denne välja ett paket. När alla paket var utdelade öppnade de som fått (jag fick inga, Love fick fem). Sedan satte Gustis larmet på en tid som vi andra inte visste och nu började vi om igen, med en tärning. Slog man en sexa fick man ta ett paket från någon annan och slog man en etta fick man ge någon annans paket till någon annan. När sedan alarmet tjöt var leken slut och man fick de presenter man hade framför sig.
I början var det ganska lugnt men allteftersom tiden gick blev det hetsigare och hetsigare. De populäraste presenterna var Ice Age med lotter, Unospelet, ryggkliaren och fem små Absolutflaskor. De for fram och tillbaka över bordet och vi hade så himla skoj! När tiden var ute hade jag lyckats behålla en påse röda värmeljus och Uno-spelet. Love hade en termos, en bok och Ord-yatzy. När han öppnade boken visade det sig ligga en dubbeltriss i som ingen vetat om, kanske att boken blivit något populärare om folk vetat det...
Julens "och vad läser du?":
I ett obevakat (trodde han) ögonblick bläddrade Love i norrmannens jultidning och självklart kände jag mig tvingad att fota.
Julhelgen har varit mycket lyckad. I nuläget är jag väldigt väldigt trött, gissningsvis har tid och trötthet nu kommit ikapp mig och det känns skönt att bara vara hemma med Love och inte göra ett skvatt förutom att titta på tv, lösa korsord, hyra film och äta icke-julaktig mat.
För att spara lite på bokstäverna får det bli en Julens...
Julens finaste present:
Smurrehalsbandet som Love helt på egen hand komponerat. Det bästa är, vilket han noggrannt förklarade, att jag kan köpa till andra berlocker och förändra halsbandet i takt med Smurre.
Julens inte riktigt i samma klass:
En av mina julklappar till Love. Han tyckte om den, vilket jag visste att han skulle, men efter han fått den fick jag halsbandet och då kändes våra gåvor väldigt olika. Jag sa att jag tyckte det var fånigt: "Du får en tramsig t-shirt och jag får världens finaste present!" Då plockade Love ytterligare poäng genom att konstatera att det passade bra: "Jag är tramsig och du världens finaste..." Han var jätteretsam resten av julen för att det inte skulle bli för mycket gulligull.
Julens matbesvikelse:
Laxen. Om jag någonsin gravar igen ska jag vara ute i betydligt godare tid och köpa en finfin färsk lax och frysa på egen hand. Nu pga tidsbrist tvingades vi köpa en som redan var fryst och den var alldeles för sladdrig i köttet. Tror dessutom att jag var för snål med saltet. Den smakade bättre på juldagen men var fortfarande ingen superupplevelse.
Julens mest förväntade "besvikelse":
Björnpatén. En liten knivsudd med paté testade jag och jag kan inte påstå att jag vet om det smakade värst björnigt, men gott var det inte iaf. När Nasti läste innehållsförteckningen innehöll patén dessutom mest fläsk. Fläskpaté smaksatt med en nypa björn.
Julens mest spännande julbord:
Vårt. Roligt att testa andra länders julmat men det var ingen höjdare att vara gravid eftersom jag egentligen inte kunde äta merparten av den. Men jag testade minibitar av det jag tyckte såg godast ut.
Från Finland bjöds det på karelska piroger med äggsmör, potatislåda, morotslåda och björnpaté. Pirogerna är egentligen inte någon typisk julmat utan bara något som Olle velat bjuda på sedan vårt besök i somras. Han berättade också att man kunde märka att Finland länge varit fattigt eftersom det finska julbordets rätter till större delen var baserade på billiga råvaror såsom olika rotsaker serverade i lådform.
Från Norge fick vi prova Räkfisk, lufttorkat lamm och lufttorkad skinka. Räkfisk är (om jag förstod Eriks södervästländska rätt) öring eller sik som filéats och grävts ner i marken i 40 dagar där den får ruttna. Sedan skulle man äta fisken i en smörad läfsa. Norsk kebab. Det var gott men eftersom det stod på förpackningen att gravida skulle vara försiktiga så var jag det också.
Våra svenska bidrag, förutom laxen, var julskinka, köttbullar och två sorters sill. Dessutom hade jag bakat mammas bröd tidigt på julaftons morgon så det var ordentligt färskt och gott.
Utöver detta hade vi lite ostar och korvar som bara halkat med. Vi led ingen brist på mat iaf.
Julens roligaste spel:
Alla som vi spelade. Jag hade sjukt flyt och vann både Dotcard och Uno. Däremot var jag helt värdelös på Quackle, ett spel där det gällde att härma rätt djur först under stressade former. Jag bara skrattade hejdlöst istället, i synnerhet när Olle skulle härma en östgötsk ko som enligt Love och Gustis sa "Möu dö". Olle tyckte att han sa det likadant, men jag tyckte det lät som om han sa murder med talfel och överdimensionerad tunga.
Julens adrenalinkick:
Julklappsspelet. Vi hade två julklappar med oss var som vi lade i en hög på bordet. Sedan slog vi två tärningar laget runt och varje gång någon fick ett par fick denne välja ett paket. När alla paket var utdelade öppnade de som fått (jag fick inga, Love fick fem). Sedan satte Gustis larmet på en tid som vi andra inte visste och nu började vi om igen, med en tärning. Slog man en sexa fick man ta ett paket från någon annan och slog man en etta fick man ge någon annans paket till någon annan. När sedan alarmet tjöt var leken slut och man fick de presenter man hade framför sig.
I början var det ganska lugnt men allteftersom tiden gick blev det hetsigare och hetsigare. De populäraste presenterna var Ice Age med lotter, Unospelet, ryggkliaren och fem små Absolutflaskor. De for fram och tillbaka över bordet och vi hade så himla skoj! När tiden var ute hade jag lyckats behålla en påse röda värmeljus och Uno-spelet. Love hade en termos, en bok och Ord-yatzy. När han öppnade boken visade det sig ligga en dubbeltriss i som ingen vetat om, kanske att boken blivit något populärare om folk vetat det...
Julens "och vad läser du?":
I ett obevakat (trodde han) ögonblick bläddrade Love i norrmannens jultidning och självklart kände jag mig tvingad att fota.
Julens försvarstal:
Love upptäcker att jag fotar och vänder på tidningen för att visa att han faktiskt läste spelrecensionerna, inget annat.
Julens tristaste:
Snön. Fram till julaftonsmorgon var det snökänsla, men redan på morgonen började det töa och när vi skulle masa oss hem mitt i natten regnade det sidleds.
Julens samlade betyg:
Årets firande får 4 björnpatéer av 5 möjliga. Det var bara släkten som saknades.
torsdag 24 december 2009
How to...
...make your girlfriend cry on christmas morning:
Köp ett jättefint Smurresmycke med ett hjärta och en silvernapp.
Köp ett jättefint Smurresmycke med ett hjärta och en silvernapp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)