Gott nytt år - annars vet jag inte om jag står ut...

Sista dagen på 2008. Någon form av summering tänkte jag skriva någon annan dag, självaste nyårsafton kan ju få vara med på ett hörn.

Igår hade jag en mycket fin födelsedag, fick paket lite då och då under dagen, fin lunch på stan, färska räkor till kvällsmat och smaskiga bakelser till efterrätt. Den bästa presenten var när vi gick till färgaffären och köpte färg (vad annars?). Hallen kommer att bli ljust grå. Sedan ska jag förstora upp en bild på canvas och sätta över byrån. Egentligen vore det fränt att måla upp motivet direkt på väggen men jag har lovat fastighetsägaren att hålla mig i skinnet.

Jag är väldigt otålig att sätta igång med allt, har fått något av en nytändning i inredningshjärnan, men först ska man tydligen fira nyår, mycket irriterande! Dessutom är allt stängt på nyårsdagen... Två dagar till spillo! Fast, jag måste ju spackla och slipa först så det spelar väl egentligen ingen roll.

Ikväll är vi bjudna till Sandbergarna på massa mat och eventuellt lite Lips (Singstar till xbox). Jag kommer att behöva dricka en del innan jag vågar mig fram. För många år sedan, hos kusin Linda, var jag en ljudlig motståndare till att karaoken skulle fram, bara för att några glas senare sjunga "Sexbomb" med mycken inlevelse... Ett liknande scenario är inte otänkbart. Ny låt kanske.

Hur det än blir med den saken vill jag önska er alla ett gott nytt år, och mig själv också, för om det inte blir bättre tror jag inte vi stannar i Skåne längre än ett år...

Jullista

Det har varit en händelserik jul och att skriva om allt är både tidsödande och rätt ointressant läsning. Jag nöjer mig med att göra en liten lista istället. Planen var att kalla den "Julens top 5" men i skrivande stund vet jag inte ens vilka händelser som kvalar in på listan. Det kan mycket väl bli "Julens top 13" innan jag är klar. Oavsett så är de listade utan inbördes ordning.

1. Loves lillebror Axel var med på Radio Östergötlands Rimstuga kvällen innan julafton. Vi andra skojade om alla omöjliga förslag på paket vi skulle skoja med honom om. "Jag ska ge min brorson en fladdermusfåtölj." Alternativt tänkte vi ringa in och få honom att rimma på sina egna paket. "Jag ska ge min svåger ett underställ." Men till slut fastnade vi för att låtsas ge bort en Tottenham-tröja. För er som inte vet så är Axel något högt uppsatt inom Arsenal Swedens fanclub och fullkomligt avskyr Tottenham, som är ärkefienden numero uno. För att inte Axel skulle ana oråd använde vi min mailadress som vi tänkte att han kände minst igen. Loves andra bror Hannes och jag fnittrade oavbrutet när vi formulerade mailet som löd:

Hej hej hallå Rimstugan! Min storebror, som älskar engelsk fotboll, ska få en matchtröja från laget Tottenham Hotspurs. Det är hans absoluta favoritlag och det vore roligt med ett riktigt bra rim eftersom jag själv inte kan så mycket om fotboll. Tröjan är vit om det kan vara till någon hjälp!=) Axel, som jag hört är fotbollsintresserad kanske har ett bra rim? Tack på förhand!! =) God jul önskar Maria Nordlund

Vi klickade på skicka och skyndade oss tillbaka till radion. Efter inte mer än 10 minuter säger programledaren: "Och nu vänder jag mig till Axel, för vi har fått in en liten specialare här till rimstugan!" Sen läste hon upp mailet ordagrannt. Vi (i synnerhet Hannes och jag då) tyckte att det var så himla skoj. Axel hanterade det hela galant, erkände sitt dilemma och rimmade på ett sätt som framhävde Arsenal och gav en känga till Tottenham. Hade jag på riktigt velat skänka bort en tröja till min Tottenham-galne bror skulle jag nog inte velat använda det rimmet.

"Ett lag från norra London, så långt är det rätt

men alla vet ju att Arsenal är nummer ett

så denna ger jag bort med fasa

jag hade använt den som trasa"

När han kom hem sen sa han lugnt: "Kul det där med Tottenham..." Jag, som har ett ansikte som en väldigt lättläst bok, kunde inte hålla masken. Men det spelade iallafall ingen roll eftersom det hade stått från Kerstin Pehrs överst på mailet. I all vår iver glömde vi bort den lilla detaljen. Snällt av radiomänniskorna att släppa igenom ett så uppenbart skämt! Men trots den missen var det väldigt roligt. Vi gjorde Axel nästan en tjänst kan man säga, eftersom han fick dissa Spurs på radio.

2. Det snöade på julafton!

3. Jag fick massa fina julklappar. Det blir nog aldrig tråkigt att få paket. Alla var bra, men ett särskilt omnämnande till Love som gav mig Wall-e, Loves mamma som gav mig (och Love) en jättefin ljusstake och min mamma som gav mig en tavla som jag själv får "designa". Sedan har jag fått massa bra böcker, filmer, skivor och annat kul.

4. Jag lyckades göra en eltandborsrelaterad fadäs för andra året i rad. Förra året ratade jag Loves eltandborstjulklapp på ett synnerligen osmidigt sätt (väldigt olikt mig att vara osmidig). För några månader sedan fick Love en eltandborste i pris som matchens lirare. Detta berättade jag för Axel på julafton när han nämnde förra årets debacle, helt glömsk av det faktum att Love hade gett honom den i födelsedagspresent. "Åh, tack!" sa Axel. "Jag fyllde ju bara 25..." Jag kommer från och med nu aldrig någonsin prata om eltandborstar igen. Det har hittills inte gjort mig gott någonstans.

5. Loves mormor. Hon är en riktig pärla till personlighet och med sin breda östgötska myntar hon det ena uttrycket efter det andra: "Greddiljera skinkan" är en klassiker men årets höjdare är "Scharfs", en blandning av sjal och scarf. Mycket användbart.

6. Det fina vädret vi hade i Dalarna. Sol varje dag, några minus och pulkaföre. Jag har saknat snö. Ett stort svullet blåmärke vittnar om min senaste snowracer-färd och dess slut. Jag vurpade lite i hög hastighet när jag försökte väja för... snön, eller något. Men det var sjukt roligt! Det som inte var så kul dock var att ta sig upp för backen igen. Vi hade som stående tema att man skulle springa upp som när man var liten och ville skynda sig att åka igen, vilket var oerhört jobbigt.

7. Mitt rim till mammas nöthackare. "Var försiktig när du väljer nötter, så du inte tar de som dinglar vid pappas fötter!" Ett rim under bältet i alla hänseenden men jag skrattade så jag grät både när jag skrev och när jag skulle läsa upp det. Eller läsa och läsa.. jag kved.

8. Alla sällskapsspel vi hann spela. Ena dagen är man kung, andra dagen är man förbannad på gränsen till gråtfärdig.

9. Jag fick mitt hundbegär tillfredsställt och stillat. Två sötnosar/pipnissar som man ena stunden bara vill gosa med, andra stunden strypa (den stunden infaller vid 05.30 när blåsan gör sig påmind hos lilla Kila).

10. Liverpool vann julhelgens två matcher på strålande fint sätt vilket ytterligare spär på den trevliga stämningen därhemma.

11. Allt tågåkande gick helt smärtfritt, inget krångel, inga förseningar eller tokgråtande barn.

12. Att slutligen komma hem. Borta bra, men hemma också bra.

Något negativt denna helg då?

Att vi under den dryga veckan vi var borta suttit på diverse tåg i ungefär 14 timmar. Det är långt till Skåne, no doubt about it.

Imorgon fyller jag år! Vilken ålder jag ska inträda i är dock oklart, jag kommer aldrig lära mig. Enligt min kära sambo blir jag 27. I present ska jag bland annat få renovera hallen efter nyår! Det ska bli riktigt skojigt!

Julen i bilder

Har inte orkat sortera alla helgens intryck tillräckligt för att kunna skriva om dem. Det får bli sen. Nöjer mig med lite bilder och filmer. Den sista filmen drar Love mig på pulkan och min syster går bakom min rygg, i ordets alla bemärkelser. Lyssna efter mitt *phhrrt*. Då har jag fått snö över mig... Men hon kommer att få igen!

Avfärd

Idag åker vi till Lkpg, där vi firar julen, sedan på juldagen far vi vidare till Dalarna och förhoppningsvis lite snö. Den 28e räknar vi med att vara tillbaka. En veckas julturné som går lös på 3500 kr. Man måste ju bara älska SJ...

Ska bege mig ner på stan och shoppa Loves julklappar. Fick lön idag, vilket jag tycker är ett ofog samtidigt som det är en nödvändighet. Egentligen skulle man få lönen efter jul så att man inte får för sig att köpa lite extra julklappar precis innan jul men i år är det bra eftersom jag inte skulle ha råd med Loves klappar annars.

Hur det blir med bloggandet över julen är lite oklart, kanske kan jag smyga mig till en kortis vid datorn, men om det inte blir så vill jag önska Er allihop en riktigt skön och mysig jul, fri från stress och kanelollon (vegetarisk julmat, morotsslantar stekta i smör och kanel). Avslutar med lite bilder från förra årets firande.

Fick lov att ta hjälp av klipinnen för att nå

Det var ingen lätt match...

Resultatet - synd att kungsgran blir så trist i färgen på kort.

Pepparkaksbak kan vara en otäck upplevelse...

...eller idylliskt.

Julklappsutdelning - röd mössa på!

Love med årets doft.

Kalabaliken i Lambohov - Love välter en blomkruka i mitt huvud. Krukan sprack men mitt huvud höll...!

Från Oss två till Er alla: En riktigt God Jul!

Tillbakablick och glögg

Det har varit ett par omvälvande dagar och jag har knappt haft tid eller förmåga att försöka få ner något vettigt på bloggen om det som hänt. Minns knappt vad det är jag har missat att skriva om.

Intervjun

Resan, som var det som jag var mest nervös över, gick helt okej utan någre större missöden. Jag klev av vid Bjärnum skola och lyckades orientera mig fram till expeditionen. Där möttes jag av biträdande rektor för 7-9 som visade mig runt på skolan. Det visade sig att skolan stod inför en renovering och höll på att flytta ut stora delar av verksamheten till baracker så hela stället var ett enda kaos.

Därefter var det dags för själva intervjun, och jag var inte nervös alls. Det jobbigaste, själva resan, var ju över. Jag svarade på frågorna utan större problem, den enda som fick mig att tveka lite var om jag hade trivts med min Skånevistelse hittills. Under intervjun nämnde jag ju av en slump att jag hade tänkt söka tjänsten som bildlärare och att jag tyckte om att hålla på med händerna. "Jag går bland annat en keramikkurs."

Intervjun avslutades med att de sa att de skulle ringa så fort som möjligt kommande dag och om det var så att de inte ringde kunde jag ringa istället för då hade förmodligen något med omflyttningen strulat till sig bara.

Hela tisdagen kånkade jag runt på min mobil, men det var som att kånka runt på en tekokare och vänta på att den skulle tjuta. Inte ett ljud på hela dagen. Jag hade till och med med mig mobilen in på tjotta... men vad jag hade gjort om det ringt just då har jag inte klart för mig.

Dagen gick och vid det här laget hade jag analyserat sönder precis allt jag sagt under intervjun och kommit fram till att det inte fanns en chans i helvetet att de skulle anställa mig. "Hur kunde du vara så jäkla korkad och säga så? Du skulle ha sagt såhär istället..." Klockan fyra stod jag inte ut med att vänta längre utan ringde upp själv.

- "Har du några fler frågor?"

- "Nej, undrar mest hur det gick..."

- "Har du fått något annat jobb?"

- "Nej. (Inte sen igår, nej.)"

- "Inom en timme kommer jag ringa och ha ett svar till dig."

- "Okej."

Vad detta kryptiska lilla samtal betydde hade jag ingen aning om, så det var bara att vänta. Något senare, när jag sitter på bussen på väg hem, ringer han igen, och frågar om jag kan tänka mig att vara bildlärare. "Du sa ju att du höll på med keramik och jag tror faktiskt att vi har köpt in en massa lera, så det är ju bra."

Vänta nu... Jag har gått en termin och lyckats modellera en snopptomte och några löv. Jag kan knappt dreja, än mindre lära ut och jag kan definitivt inte köra en keramikugn! Det sa jag förstås inte högt men tankarna fanns där. Sen tänkte jag att det kanske inte var den typen av lera utan sådan som man inte behöver bränna. "Ja, så måste det ju vara, hur många skolor har egen ugn liksom? Hahaha..ha.. ehm."

I fredags åkte jag på kortvisit till mitt nya jobb och skrev på papprena, samt slog en snabbkik i min blivande bildsal. Den kan nog bli bra, men människan som haft den före mig var inte direkt ordningssam så det blir till att styra upp den ordentligt. Men vad hittar jag i ett angränsande rum? En keramikugn! Det blir en spännande vår.

Igår var Love i Karlskrona och spelade match och jag tog tag i vår lägenhet som helt har fått förfalla de sista dagarna eftersom det har varit så mycket annat. Nu ser det bättre ut men vårt lilla rum ser värre ut än någonsin. Kanske beroende på att jag slängt in mycket av all skit där för att bli av med den.

På kvällen var det dags för glöggparty med laget. Det var riktigt trevligt och mycket folk, både A och B-laget med respektive plus några gamla IFK:are. När vi kom dit så försvann Love ganska omgående och efter ett tag började jag undra var han var. Då fick jag höra att de hade ett hockeyspel i ett rum och sedan undrade jag inte mer. Lite senare på kvällen körde jag en kort match mot Love men kunde snabbt konstatera att jag inte skulle ha vunnit ens om Love aldrig rört sina gubbar. Tacka vet jag Guitar Hero, det är ett riktigt spel. (Jag är bättre på det än Love om någon inte visste det.)

Nasti och jag

Free at last

Flög upp ur sängen idag. Jag har väldigt sällan svårt att komma upp på morgonen även om jag är trött (har aldrig snoozat) men idag var det lite mera stuns i uppstigningen. Sista dagen på Ekbackeskolan var på G.

Var det någon som trodde att sista dagen skulle kunna passera i lugn och ro utan att jag blev förbannad på min chef?

Sista veckan hade vi från början räknat ut att jag kunde ta två block gymnasieengelska av tre möjliga. Av eleverna (inte chefen) fick jag sedan reda på att det fanns fyra block, det sista extrainklämt idag på förmiddagen. För att få ledigt i måndags tvingades jag ta tre block. Men, eftersom chefen inte nämnt något om det fjärde och jag dessutom hade lektion med en IV-klass bekymrade jag mig inte ett dugg, men jag sa till Love och mina kollegor att det inte skulle förvåna mig om det blir något joll med torsdagen också.

Mycket riktigt. Halv nio började jag min lektion och 20 minuter senare kommer en kollega och vinkar ut mig.

- "Din favorit ringde just."
- "Jaha." (I knew it...Bring it on!)
- "Han frågade om du hade kommit och jag sa att du hade det och att du var i IV B."
- "Mhm." (Återhållen begynnande vrede.)
- "Då säger han: Har hon skippat IP08? Jag svarade: Nej, hon har haft IV B varje torsdag nu sen du ändrade i schemat så att hon kunde ta CG:s engelska."
- "Han är ju tamejfan helt dum i huvudet, jag skulle kunna ge på han en propp" (exakt formulering märk väl! Visst är jag hotfull?)

Efter att han hade fått den förklaringen hade han till slut gett sig. Jag kokade resten av dagen kan jag säga. Det är ju på grund av honom som jag jobbar torsdagar, eftersom han tvingade oss och mig att ändra i schemat så att jag kunde ha BF-klassen. Två gånger den här veckan har han frågat om jag jobbar på torsdag och jag har förklarat hur det ligger till. Ändå så är han så jävla (ursäkta alla svordomar) trög. Det är inte mitt problem att eleverna står på hans expedition och undrar vem de ska ha i engelska. Det ska han ha koll på! Men jag ska väl vara tacksam för att jag inte behövde bryta min lektion.

Han ska vara tacksam för att inte jag svarade i telefonen.

Avslutar med att lista det som har varit positivt med det här jobbet.

Avtackad, my ass

Fick ju som sagt jobb igår. En oehörd lättnad och även "in your face"-känsla spred sig ganska snabbt och sitter väl mer eller mindre i fortfarande. En ynka gång ska jag åka till jobbet sen är jag färdig med Osby och deras crazy ways.

Idag var det personalmöte. Under punkten "personalfrågor" tog cheferna upp vilka de nyanställt och vilka som skulle sluta. Den ena efter den andra nämndes och en karl fick paket och applåder. Sen tittade de på varandra och sa: "Har vi något mer på personalfrågor? Nej." Då räckte det fackliga ombudet (som är i luven på kommunen och rektorerna) upp handen och sa: "Ja, och så har ju Kerstin Pehrs fått nytt jobb så jag skulle vilja önska henne lycka till och grattis!" Jag tackade henne hjärtligt utan att ens titta på rektorerna. Dumrektorn sa inte ett ljud, men handbollsrektorn frågade iaf vilken skola. Det var knappt så jag ville svara.

När vi gick därifrån var mina kollegor väldigt sura och tyckte det var dåligt att de inte ens tackat mig för terminen. Jag kände väl att jag skiter i vilket, jag var bara nöjd över att det fackliga ombudet hade gjort bort rektorerna inför alla.

På eftermiddagen satt jag och skrev överlämningsomdömen då dumrektorn kommer in. Med sig har han en hafsigt inslagen blomma. "Vi hade helt glömt bort dig! Så här får du en blomma som tack för den här tiden. Jag visste inte att du hade fått nytt jobb?" Jag tvingade mig själv att ställa mig upp och tacka för blomman men jag hade väldigt svårt att dölja vad jag tycker om den människan. Han kanske inte visste att jag fått nytt jobb men han visste mycket väl att jag skulle sluta... Springa och köpa en blomma i all hast utan någon som helst omtanke bara för att rädda sitt ansikte. PATETISK! Blomman åker i soporna. Jag vill inte bli påmind om deras ynklighet.

Kenta och jag

Jag fick inte tjänsten som jag sökte.......

































Däremot fick jag en annan tjänst och ni läser nu ord skrivna av Bjärnum skolas nya lärare i bild/svenska/engelska! Minns ni att jag för någon månad sen skrev om en tjänst som bildlärare 60%? Jag sökte aldrig den tjänsten eftersom den bara var på 60%, men nämnde det igår på intervjun. Då tittade rektorerna på varandra och började småle.

Idag ringde han och frågade om jag var intresserad av att jobba 60% som bildlärare och ha svenska/engelska 40%. Jag svarade ja.

Jag skriver mer sen, nu ska jag nämligen på julbord med mitt nuvarande fantastiska jobb. Gratis mat.

Planen: Dricka mig ordentligt talför och säga några väl valda ord. Eller också inte. Tror iofs att jag inte behöver någon alkohol i kroppen för att säga vad jag tycker, har ju inte behövt det hittills.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Eller vad säger du Kristina?!=)

Om stress

Jag har alltid trott att jag är hyfsat stresstålig. Att jag klarar av att ha mycket att göra. Att jag rent av blir mer effektiv av stress.

Att fortsätta hävda detta efter idag vore dock att å det grövsta lura både mig själv och andra.

Igår kväll gick jag och lade mig, strax efter 22, men släckte inte förrän vid halv ett någonting. Jag somnade helt ok men vaknade kl 03 och kunde inte för mitt liv somna om. Olika ord och tankar malde runt i huvudet på mig om och om igen samtidigt som jag hade en och samma låtslinga på repeat i bakgrunden.

"Bjärnum............Markaryd.........................Forgiveness, forgiveness........................Hässleholm....................532.........................hur ska jag köpa biljett?.............................jag måste ta ut pengar..........................när gick mitt busskort ut?.............................Markaryd.......................it seemed like the softer way out.............................Bjärnum" (Foregiveness med Goldfinger)

Klockan fem gav jag upp och gjorde mig i ordning för en av de mer spännande dagarna här i Skåne.

Förmiddagen var lugn, förutom att jag var nervös och mådde lite småilla. På eftermiddagen däremot blev det smärtsamt tydligt att mina tankar var någon annanstans när jag skulle ha Industriettorna. Häng med nu...

Klockan 14.50 hade jag fått tillåtelse att sluta för att hinna till tåget. Min plan var att jag skulle gå direkt från klassrummet och då verkade en film vara den perfekta lösningen, eftersom en dvd inte tar någon plats i väskan. Jag plockade fram Life of Brian och även lite rättning som jag skulle kunna roa mig med under tiden. Men, i sista sekunden ändrade jag mig och tog inte med rättningen.

12.30 börjar lektionen och jag knatar bort till gamla byggnaden som ligger på andra sidan en stor kulle, det tar ca 3 minuter att gå. När jag kommer in i klassrummet som ligger på tredje våningen, inser jag att tv:n inte har någon dvd, bara video. Jag letar igenom hela skolan, varenda klassrum på varenda våning och i det sista klassrummet hittar jag skolans enda dvd. Tyvärr används den av en annan lärare. (Nej, det finns inget vettigt bokningssystem eller en särskild plats där den ska stå.)

Vad i h-e gör jag nu? Jag har ingen back-up med mig, plus att jag har sagt att eleverna inte behöver ha med sig något material från sina skåp som är i nya byggnaden (skit, skit, skit). Jag går tillbaka till klassrummet, något svettig av både stress och trappor. Nu är väl klockan 12.45. Eleverna frågar vad det blir för film och jag svarar trött:

- "Life of Brian... "
- "Vad handlar den om?"
- "Brian..."

En av mina elever föreslår att vi ska gå till aulan i nya byggnaden och titta där det finns projektor och sköna stolar och vid detta laget är jag så off i hjärnan att jag säger: "Ah, visst, kolla om det är ledigt." Eleven går och kollar och rapporterar att det är ledigt. Jag har aldrig varit i aulan och haft lektion och har ingen som helst koll hur det funkar med tekniken därinne. Jag larmar av med mitt kort, men dörren går inte att öppna och ingen av mina nycklar funkar. Jag går bort till mina kollegor och frågar varpå de säger att man ska trycka in dörren först. Jag kör en stabil höfttryckare och vi kommer in.

Mina kära elever sprider ut sig i den stora salen och jag börjar rota i väskan efter filmen. Men, den är inte i väskan (fan, fan, fan). Jag måste ha glömt den på översta våningen i gamla byggnaden. Jag övertalar en av eleverna att springa och hämta filmen och hon försvinner med mina nycklar. På en ingivelse går jag in på mitt arbetsrum och vad ligger där, under den rättning jag lämnade kvar, om inte filmen? Jag skyndar tillbaka men eleven är redan borta. Jag frågar om det är någon som har hennes nr som kan ringa och säga att hon ska komma tillbaka men eleverna tjatar om att jag ska köra igång filmen. Problemet är ju att mina nycklar är och letar film. Till slut ringer någon elev och efter en stund är hon tillbaka, inte helt nöjd med mig.

Sedan var det dags att vända min något splittrade uppmärksamhet mot tekniken. Klockan var nu 13. Jag öppnade det rum som innehöll apparaterna och kände direkt att NEJ, detta klarar jag inte själv. Dvd:n kunde jag att få igång, och även projektorn men ljudet ljöd med sin frånvaro. Jag gick och hämtade en kollega som efter lite mecklande fick igång även ljudet och äntligen kunde jag sätta mig på en stol och bara ta det lugnt. Då började eleverna klaga på filmen. Men jag var för trött för att bry mig det minsta.

14.40 var filmen slut och jag kunde äntligen släppa iväg dem. Jag stänger av allt jag kommer åt och lite till i teknikrummet, släcker och ska larma på. Då hittar jag inte mitt kort. Jag får mer eller mindre tömma väskan på golvet utanför innan jag hittar det. Då har klockan blivit så mycket att jag inte hinner gå på toa innan jag ska till stationen.

Jag har nog aldrig i mitt liv haft så perfekt uppladdning inför en intervju. Hur det gick på den får ni veta imorgon, för det får jag med nämligen. Något mer säger jag inte idag.

Sen uppdatering

Jo, nu har chefen ringt. En söndagkväll.

- "Du hade sökt mig?"

- "Ja, jag ville prata om nästa vecka. Jag har ju två block till som jag kan ta och jag undrar om jag kan ta dem som är på tisdag, för på måndag eftermiddag skulle jag behöva gå/ta ledigt en timme tidigare, av privata skäl."

- "Det har du inte bett om lov om."

- "Nej, jag frågar ju nu."

- "Jag tycker att det är bättre om du tar blocket på måndagen."

- "Men det handlar om en timme, den tänkte jag lägga på en annan dag."

- "Det är ju bara en vecka kvar."

- "Ja, men jag har massor att göra eftersom jag slutar på torsdag."

- "Gör så att du tar blocket på måndag, och så tar du de på tisdagen med."

- "Men jag ska bara ha två block."

- "Ja, men du kan inte sluta tidigare egentligen, om jag ska vara strikt. Men om du tar alla blocken kan du släppa eleverna strax före tre på måndag så drar jag inte av något på lönen."

- "..."

- "Kan vi göra så?"

- ".....Javisst, det är helt i linje med hur det har varit hela tiden, så varför inte."

- "Bra, annars står de här på rektorsexpeditionen och undrar. Tycker du att du gör för många timmar kan du ju släppa någon grupp tidigare på tisdagen också."

- "Tack, hej..."


Fyra dagar kvar. Oavsett hur det går imorgon. Jag orkade inte bråka mer, huvudsaken är att jag kan åka iväg kl 15. Nu ska jag lägga mig och kanske sova.

Helgen

Händelsrik helg kan man säga och den kommande veckan lär bli ännu värre.

I fredags när jag höll på att laga mat ringde rektorn för Bjärnums skola där jag sökt jobb och undrade om jag kunde komma på intervju. "Ja, jättegärna" sa jag med ett visst eftertryck. Han ville att jag skulle komma så fort som möjligt, helst måndag eller tisdag, men eftersom måndag och tisdag är mina längsta dagar fick vi genast problem.
- "Det är ju inte så långt från Osby till Bjärnum om du kör?"
- "Jag åker buss..."
- "Jaha..."

Jag började så smått få panik och kom då i min iver på att en kollega till mig bor i Bjärnum.

- "Jag kanske kan åka med honom, då kan jag vara i Bjärnum till 16."
- "Vad bra, vi säger så, kl 16 på måndag."
- "Ja, men jag måste kolla med honom också, jag hör av mig om det strular."

När jag sedan lagt på inser jag vad jag precis har ställt till med. För det första måste jag smita från jobbet en halvtimme tidigare, något som jag rent samvetsmässigt inte har några problem med men min chef är ju dum i huvudet och skulle nog kunna ställa till med en del om han fick nys om detta.

För det andra kommer jag på att min kollega slutat köra och nu åker kommunalt. Alltså måste jag ringa honom och be honom ta bilen till jobbet för att jag ska kunna få skjuts, något som inte heller är en självklarhet. "Kan du ta bilen på måndag? Får jag åka med dig då?"

För det tredje finns det ju en chans att han säger nej, eller att det inte går och då skulle det bli lite klurigt för mig. Mina alternativ var att antingen ringa honom och fråga och hoppas på det bästa, eller sjukskriva mig på måndagen och ta mig dit på egen hand. Men, fördelen med att åka med honom är att han hittar och jag skulle slippa irra omkring på egen hand på den skånska landsbygden. Om han skulle säga nej skulle det dock se väldigt märkligt om jag helt plötsligt blev sjuk. "Och hon som skulle på intervju idag, vilken osis!"

Jag bestämde mig iaf för att ringa och fråga honom.
- "Ja, det skulle gå bra om det inte var för att min bil gick sönder idag."
- (Invärtes ångestvrål) "Nej, vad synd..."

Min snälla kollega kollar istället upp att det går ett tåg kl 15 som jag kan ta "och då bör du hinna". Mitt favoritord: bör. Känns så tryggt på något vis.

När jag nu istället måste åka tåg uppenbarar sig nya svårigheter. För det första måste jag sluta ännu tidigare och nu är det inte smitbart längre eftersom jag eventuellt har en lektion då. Jag kan inte ta ledigt eftersom min chef är dum i huvudet och aldrig skulle släppa iväg mig på en anställningsintervju.

För det andra måste jag hitta till intervjun på egen hand, något som alltid vållar mig ett visst mått av oro, eniro och hitta.se till trots.

För det tredje har jag fortfarande inte fått reda på vilka engelsklektioner jag ska ha nästa vecka, trots att min chef sagt att han ska ringa upp och jag har lämnat meddelande på telefonen. Detta retar mig lite eftersom min plan nu är att jag tar mina två lektioner på tisdagen och lämnar måndageftermiddag tom. I så fall skulle jag kunna sluta tidigare på måndagen och jobba längre någon annan dag. Men jag kommer inte få veta om det är möjligt förrän måndag förmiddag. Om den planen skiter sig får Love ringa och säga att han har skadat sig eller något.

Som ni kanske förstår är jag inte helt lugn inför måndagen och jag kommer nog inte sova så bra inatt. Det som är positivt/negativt är att jag är så bekymrad över det praktiska att jag inte ens hinner tänka på hur intervjun ska gå.

Men, nog om detta.

I fredags gick jag och körde Body balance med Nasti, vilket höll på att få katastrofala följder. Jag gjorde nämligen misstaget att käka för tätt inpå passet och efter ca 45 minuter, under den avslutande superjobbiga yogastretchen kände jag att jag höll på att få återse min lunch. Jag lade mig helt sonika på mattan och bara försökte andas utan att kräkas. Illamåendet gav inte med sig förrän jag kommit hem, duschat och tryckt en banan.

Efter det var det dags att gå på match. IFK skulle möta absoluta bottenlaget Karlskrona som förlorat de flesta av sina matcher med väldigt många mål. IFK skulle vinna enkelt, fråga var bara med hur mycket. I en sådan här match skulle alla vara missnöjda om de vann med bara 10 mål. Turligt nog vann de med 20 bollar, 35-15, och Love gjorde 5 mål, fixade ett antal straffar och var bra bakåt, vilket iofs inte säger så mycket mot detta motstånd.

Vi avslutade kvällen med att äta på Banken och eftersom det var fredag, träningsfri lördag dagen därpå och sista hemmamatchen innan jul firade spelarna lite extra och unnade sig en och annan öl. Jag tyckte att jag kunde unna mig ett glas rött (eller tre) av exakt samma anledningar. Problemet var bara att jag hade druckit för dåligt efter träningen så vinet tog verkligen skruv. Om Love någon gång skulle få för sig att blogga kan han bjuda er på en filmsnutt när jag ligger och sjunger för mig själv i sängen. Men chansen att Love bloggar är minimal och han har dessutom glömt sin inloggning så jag är safe.

På lördagen hade jag (pre-vindrickandet) planerat in en jäkla massa aktiviteter. Vi skulle gå på stan, baka lussebullar, göra knäck, städa, gå på B-lagsmatch, gå på julbord och titta på sista sagan om Ringen. Vi hann/pallade bara att baka lussebullar innan vi gick och tittade på B-lagsmatchen. Det var en ganska skojig match där framförallt en tant på läktaren skrek så mycket att motståndarlagets spelare började tjafsa tillbaka.

Sen var det dags för julbord. Den enda informationen vi hade fått var att det var kl 17 och att det var gratis. Jag trodde att IFK skulle bjuda på någon risig jultallrik som bäst och tänkte att vi nog skulle vara hemma till åtta så att vi kunde titta på Ringen. När vi kom dit blev vi ganska snart varse att min gissning inte ens var nära. Först samlades vi i ett rum med massa sponsorer som skulle ha dragning i ett lotteri, där lotterna kostade 1000 kr. Där fick vi veta att maten skulle vankas vid halv åtta ungefär. Alla bara dog, eftersom ingen hade käkat annat än lussebullar till lunch. Vi fick alltså sitta där och titta på när andra vann priser i flera timmar. Det enda som var bra var att drickat var gratis men det var samtidigt inte bra eftersom ingen hade ätit ordentligt.

Till slut fick vi gå till bords och det var inte bara vi som skulle käka julbord, utan resten av Kristianstad också. Jag har aldrig sett så mycket folk samtidigt i denna stad. De hade dukat 40 långbord i en mässhall (intimt så det förslår) och all mat var uppställd i lilla mässhallen bredvid. Sedan var det en scen längst fram där det bjöds på underhållning med schlager/jultema. Det skulle hålla på till klockan 01. Hela arrangemanget var häftigt men något oväntat.

Det roligaste var när Love skulle ta julskinka. Vi hade gått samtidigt på varsin sida och Love tittade tvärsöver bordet med kallskuret och sa: "Din skinka ser mycket godare ut än min!" Tyvärr för honom hade jag redan travat bort till varmrätterna och nu stod istället en äldre kvinna där och blinkade förvånat. Love lade lite hastigt till "....höll jag på att säga." Sedan kände han sig raskt nöjd med vad han hade på tallriken och skyndade därifrån. Det är redan en klassiker.

Efter att vi fått vårt lystmäte i julmat (något som går rätt fort) kände vi att vi inte riktigt ville stanna kvar bland alla urspårade personalfester och när IFK:s PR-ansvarige började hinta något om att folk ville se de musikaliska IFK:arna på scen kände vi att det var dags att tänka på refrängen. Istället gick vi hem till en i laget och fortsatte festen där istället. Klockan två var vi hemma och i säng.

Vad den här dagen har i sitt sköte är inte så svårt att räkna ut. Kanske orkar vi koka knäck men mina pengar ligger på någon form av fet mat, Ringen och soffläge.

Imorgon är det måndag. Hjilp hjilp, en hiskelig hoffalusk känner jag spontant.

Senaste nytt

Igår hittade jag en tjänst som skulle passa mig så jag sökte den. Eftersom jag inte vill ha någon av mina chefer som referens frågade jag min kollega som är programansvarig på IV istället. "Visst" sa hon, men hon sa också att ledningen igår hade haft ett akut möte ang. C och att han är avstängd terminen ut. Imorgon kommer de ha ett nytt möte med personalavdelningen, sen antar jag att jag lär bli varse om de vill att jag ska stanna eller inte. Jag är bara lite nervös för den eventuella frågan... Mina kollegor vill ha det klart så fort som möjligt att det inte blir C som har engelska i vår utan jag, men jag känner inte att jag kan ge besked så snart. De vill veta innan vi går på jullov. Det är om en vecka det. What to do?!

Jag vet vad många av er tycker, men utsikten att vara arbetslös är så deprimerande. Men det är lika deprimerande att tänka sig att fortsätta pendla till det där jävla skithålet...

Idag ringde jag till min chef för att kolla hur det blir nästa vecka med gymnasieengelskan. Enligt vår senaste "överenskommelse" ska jag ha två lektioner till, men det finns tre att välja emellan (eg. finns det fyra eftersom industriettorna tydligen ska ha tre pass engelska sista veckan, men det har han missat att informera mig om). Jag ville alltså veta vilka av passen han vill att jag tar. Men inget ska väl gå problemfritt... "Jag kan inte prata nu, jag sitter i en anställningsintervju!" Men svara inte då ditt nedrans nöt! Hur i hela fridens namn ska jag kunna veta det? Han lyckas få en att känna sig dum för att man störde. Jag bad honom ringa mig i eftermiddag på min mobil. Nu är klockan halv sju, no call so far. Jag är ICKE förvånad. Det blir väl som vanligt att jag får veta en pisskvart innan vad jag ska göra. Det skulle dessutom inte förvåna mig om han på något vis lyckas tvinga mig att ta de övriga passen också, jag håller inget för otroligt på detta ställe.

Igår fick alla heltidsanställda lärare reda på de nya arbetstiderna som nu är 8.15 till 15.45. Det var det förslaget som kommunen kom med och som våra chefer sa att de skulle göra allt för att undvika men egentligen ställde sig bakom. Det som är intressant är att handbollsrektorn, som aldrig tar några strider med personalen, på informationsmötet sa att han skulle verka för att det förslaget togs bort, men den andra rektorn stod bara tyst. Han vill nämligen ha de här tiderna. Det är väldigt bra när ledningen är överens, samverkar och sänder ut entydiga signaler.

Arbetsfördelningen dem emellan är också intressant. Handbollsrektorn har allt det "roliga" och oviktiga, som kompetensutveckling och schema. Den andra har hand om personalfrågor och ekonomi. Med andra ord så styr han nu mer eller mindre skolan ensam eftersom han håller i pengarna. Nu är det dessutom slut på beviljad ledighet eftersom det är han som man ska fråga. Han har redan nekat folk att åka till sjukhuset med sina barn t.ex.

Om jag skulle få frågan och har tillräckligt med mod att säga nej kommer jag definitivt påminna honom om varför. "Har ni underlättat för pendlare? Har arbetstiderna blivit bättre? Har den psykosociala arbetsmiljön blivit bättre? Inte? Nähej, tack för mig, lycka till!"

Nu är det min bästa kväll i veckan. Tre hela lediga dagar framför mig, inte ens en handbollsskola att tänka på! Imorgon ska jag försöka få någon frisör att klippa luggen på mig, ev handla någon julklapp och sedan drar jag nog igång en ny batch med lussebullar och knäck. Den här gången blir det pepparmintsknäck, så att Love blir tyst. Ända sedan han smakade syrrans påhitt för några år sedan har han tjatat.

Avslutar med något som jag skäms lite för och som kanske inte ens är helt lagligt, iaf är det moraliskt fel men jag bor i Skåne så det gills inte. What happens in Skåne stays in Skåne. Det handlar om OCD.

Jag har några gånger nu kommit före honom till busshållsplatsen och fått se ännu en av hans små ritualer. När han kommer upp för trappen stannar han, vänder sig om och står och stirrar ner längs trappen några sekunder. Sen lyfter han ena benet och svänger runt lite halvkäckt och går till bussen. Senaste gången kunde jag inte låta bli att filma... Jag var tvungen att visa någon, men Love fördömde mig för att jag retar mig på någon som så uppenbart är sjuk, och jag har egentligen ingen ursäkt, förutom att han knuffade mig en gång och är en usel lärare, men jag visar er ändå. Jag kommer dock att ta bort filmen på söndag, så skynda er.

Det syns inte så bra när han lyfter sitt ben, men han gör det precis innan han börjar gå. Det som gjorde allt ännu roligare var att när han klev på körde han sin vanliga replik: "Det var i sista sekunden!" Då hade han ändå stått i flera sekunder 10 meter från bussen och glott. Det blev inte sämre av att busschauffören för en gångs skull svarade "Nej, det är flera minuter kvar, gott om tid!" Jag mös...

Trevlig helg, I´m going to hell...

Bryderi och människoförakt

Från ungefär att det börjar mörkna på söndagen till kl. 14 på torsdagen ägnar jag väldigt mycket tid åt att hata saker och ting här i Skåne. Emellanåt sover jag men mestadels stör/irriterar jag mig. Övrig tid är det som att Skåneproblematiken inte existerar.

Att jag känner ett visst ogillande inför mitt jobb kan nog inte komma som en nyhet för någon. Jag hade eg. lovat mig själv att inte ödsla någon mer energi på det stället men de senaste dagarnas händelser gör det svårt att låta bli.

Jag har tidigare nämnt att C, som ska ta engelskan i vår på IV, inte är helt tillförlitlig. De senaste två veckorna har varit värre än någonsin och idag ställdes allt på sin spets. Nu är det nog en tidsfråga innan han får kicken. Vem ska då ta engelskan i vår, undrar både ni och jag? Mina kollegor klappade mig på axeln och sa "välkommen tillbaka" men jag sa bara "nej....." tyst för mig själv.

Here´s the thing... Den här problematiken kring C har funnits i flera år, och ledningen är väl medveten om den, men ännu har inget kunnat göras. Nu finns det nog tillräckligt med "bevis" för att kunna få bort honom, något de bara väntat på. Den stora frågan är alltså om de kommer fråga om jag vill jobba kvar. Det återstår att se och jag borde få reda på detta under de närmaste dagarna.

Det rimligaste vore ju att de frågade mig eftersom jag redan kör kurserna, känner eleverna och så vidare men jag är inte helt säker på att de kommer göra det. Jag har, som ni vet, varit ganska jobbig att ha att göra med, ur rektorssynpunkt. Allt jag har sagt om hur jag tycker att han har hanterat alla turer kring engelskan... Dessutom har jag varit på möte på kommunen och fullständigt sågat min arbetsplats med fotknölarna. Employee of the Month? I think not.

Nästa fråga, som jag eg. inte borde fundera på förrän fråga 1 är ställd, är om jag ens en liten gnutta kan tänka mig att fortsätta jobba där. De senaste dagarna, när jag letat och icke funnit några tjänster att söka, har tärt på mitt mod. Om de frågar mig, har jag tillräckligt med is i magen att säga "I helvete heller!"? Än så länge har jag det men det är lätt att säga nu innan jag behöver ta ställning till något konkret.

Men, skulle frågan komma, är det jag som kommer ställa krav. För att jag ska kunna fortsätta ska följande infrias:

Det ska finnas på pränt i mitt avtal exakt hur många timmar jag ska jobba, undervisa och planera.
Det ska finnas på pränt i mitt avtal exakt VILKA lektioner jag ska ha. Mitt schema ska vara mer eller mindre spikat för resten av terminen utan något som helst utrymme för förändringar.
Jag ska inte ha någon mer engelska på gymnasiet.
Jag ska ha högre lön.

Låter det rimligt? Kanske inte, men om jag ska ha en chans att stå ut en termin till måste allt detta ske. Men, frågan är inte ens ställd så vem funderar på sådant här i onödan. Inte jag...! Ehhm...

Jag vet inte om det beror på att jag är extremt redo för jullov men mitt människoförakt växer för varje dag. Särskilt mitt förakt för skånska människor. Jag kommer verkligen inte bo kvar här när handbollsäventyret är klart. Jag är så innerligt trött på all jävla främlingsfientlighet. Jag kan inte jobba med människor som kläcker ur sig saker. Jag kan inte undervisa i klasser där det är standard att säga neger och blatte. Jag kan inte bo i ett landskap vars befolkning dödshotar politiker som vill ta emot tre ensamma flyktingbarn.

Under den här terminen har mina elever varit det mest positiva men de senaste dagarna har jag bara tröttnat totalt. Mina industriettor är som stereotypen för ungdomar från Hålan med stort H. De späder på varenda jäkla fördom jag har. Det enda de pratar om är hur mycket de har supit, hur mycket de har pippat, hur mycket de skulle spöa någon och hur jäkla rädd denna någon blev, hur mycket de hatar invandrare, hur mycket de skulle betala för en risig volvo och hur mycket de sket/skiter i skolan.

Jag har tyckt att man inte ska ha för mycket åsikter om hur andra väljer att leva sina liv men nu... Fy FAN vad sorgligt det är! Jag kan inte låta bli att tycka att de är sådana jäkla losers. De sitter och försöker bräcka varandra med den ena suparberättelsen efter den andra, där det är skrämmande om bara en tiondel är sant. Ungdomarna som kommer från Lönsboda (åk aldrig dit, bosätt er aldrig där) liknar inga jag någonsin träffat på. De är som hämtade från något Hillbilly-näste i Södern. Jag skäms för min riktigt dåliga människosyn just nu men jag står verkligen inte ut med deras ignorans. Det finns så mycket mer här i livet än att köra bil full... Undrar kallt hur många av mina elever som kommer bli rattfyllestatistik?

Idag visade jag film för dem på engelskan, dels för att slippa höra mer skitsnack, dels för att de någon gång ska titta på något vettigt. Jag tog med mig The Shawshank Redemption, en av de bästa filmerna någonsin, och körde igång. Två av eleverna hade sett filmen förut så jag förbjöd dem att berätta hur filmen slutade. Efter en timme tog vi en kort rast och när jag kommer tillbaka in klassrummet hör jag hur de berättar slutet. "Berättar ni slutet i alla fall?! Jao, filmen äerr ju seå trrraaoodig..." Varför försöker man ens? Nu är det mycket bitterhet på en gång men hur i hela fridens namn ska de ta sig någonstans i livet? De kommer bli kvar där, skaffa barn alldeles för tidigt och de barnen kommer uppfostras till samma liv som sina föräldrar. The Circle of Byhåla-life.

Nu orkar jag inte bittra mer. Måndagar och tisdagar är mina värsta dagar och då finns det inte utrymme för mycket annat. Tur att jag nog bara har en måndag och tisdag kvar den här terminen. Kika in för mer positiva inlägg mot slutet av veckan!

2:a advent

Igår hade vi avslutning med Handbollsskolan för den här gången. Det har varit roligt om man bortser från allt organisatoriskt trassel men samtidigt kommer jag inte gråta nästa lördag när jag inte behöver åka iväg någonstans mitt på dagen. Den 17e Januari drar den igång igen, så det blir några sköna lördagar framöver.

Efter det kom Nasti hem till mig och pysslade julkort. Som vanligt gick det skitdåligt i början och de första korten man pysslar blir aldrig eller sällan ivägskickade. Efter ett tag kom jag dock igång och nu har jag julkort så att det räcker en bit in på nästa år också. Tänk att jag alltid hittar någon att göra julkort tillsammans med. Gött!

Kreativt kaos

Love var som nämnt i Götet och spelade match igår. Det blev vinst efter en totalt sönderdömd match där hemmalaget ständigt tilläts komma ikapp pga IFK:s 8 (!) utvisningar. Love gjorde en bra match framförallt bakåt men även framåt sista kvarten då han fick sina tre enda inspel som han gjorde mål på, bland annat viktiga 27-29. Matchen slutade 28-30 och det var en glad pojkvän som kom hem igår vid elvatiden.

Idag gick vi en sväng på stan och den sorgliga julmarknaden som hölls nedanför oss på torget. Det var riktigt risigt utbud med några ynka kransförsäljare och någon lokal förening som grillade korv. Ponnyridning hade de också och det tyckte jag att Love skulle testa, mest för att jag skulle få mig ett gott skratt.

Ynklig marknad sedd från vardagsrummet - det bästa sättet att avnjuta den

Positivt var att jag idag ändå kom igång med julklappsinköpen. Även om jag bara köpt två så känner jag mig nästan klar, eftersom jag har idéerna färdiga i huvudet till resten.

Ikväll tittar vi på andra skivan av Två tornen.

Det knäcker...

...att riva i skal från två limefrukter precis i slutet av knäckkoket. Det blev så in i bängen gott! Det smakar fortfarande knäck, fast med en fantastisk och fräsch eftersmak. Jag är ordentligt nöjd och känner att min julgodisrepertoar ständigt utökas på allra bästa sätt.


Idag har jag annars städat inför helgen, fikat med en kompis samt handlat julavslutningsfika till handbollsskolan imorgon. Vi får tydligen spendera drygt 100 kr per barn, men vi handlade för 100 kr totalt. Vi skulle alltså med gott samvete kunnat handla en burk pepparkakor och en burk julskum till varje unge. Det blir mycket julskum...

Imorgon åker Love och spelar match i Göteborg och är borta precis hela dagen. Förutom handbollsskolan hoppas jag hinna rätta prov samt pyssla julkort. Dessutom såg jag i tidningen att det är julmarknad hela helgen på torget nedanför vårt hus och det verkar svårt att undvika att gå på den. Bara man går utanför dörren är man ju där! Men det är väl inget jag lider av direkt.

Tävling!

Love spelade match i tisdags mot Göteborgslaget Heid. Vid en tilltrasslad situation knuffades en av Heidspelarna in i Loves sida och efterlämnade detta partiella ansiktsavtryck. För den som kan lista ut vilken spelare i Heid det var med hjälp av detta blåmärke finns fina priser i potten, bland annat en dala-inspirerad handgjord mugg.

Handboll - inget för kärringar

Kerstin - Keramiker part 2

Det har varit mycket idag, både positivt och negativt (läs typ allt som hänt på mitt jobb) och nu är jag verkligen redo för torsdag. TGIT som det heter för min del... Hemma kl. två, sen tre lediga dagar på rad. Det är intressant hur man kan glädjas åt samma sak om och om igen tillräckligt mycket för att skriva om det hela tiden.

Var på keramiken idag, och nu var iaf några av mina grejer klara så nedan följer en kavalkad av blivande julklappar. Kan tyckas att jag förstör lite av överraskningen men folk vet ju inte vilket av mina underbara alster de kommer få.

Mitt första alster - en ganska ful mugg

Detalj från fula muggen - ful kurbits

Mitt andra alster - tillverkat av restlera på typ 5 minuter... Som sagt, ens konstnärliga utveckling har stått still sen femte klass eller något. Det ska föreställa en blomma, för er som undrar.

Ett annat restleraverk - önskar att jag hade gjort den som en hel frukt istället för med lock. Det blir ett projekt för nästa termin för jag gillar ändå formen och finishen.

Min andra, och bästa, mugg. Den tycker jag om.

Två av mina löv, hade inte förväntat mig detta resultat men de blev fina ändå. Tänk stora passande ljus en mörk höstkväll. Synd att det är långt till hösten just nu.

Ode till en chef

Din satan, satan!

Du din satan, helvetes jävla skit!(Din jävla skit)

Bonnlurk, läbbiga skurk, ynkliga parasit. Pottsork, snuskiga stork, din ruttna rot, din fulla kork. Avskum, spattig och krum, du är så jävla dum. Din usla gam, din slemmige torsk, förnicklade, pappskalle skum. Förbanne mig!

Lägg ägg, slibbiga drägg, skitstövel och bandit. Slashas, ditt vidriga as, piss och pest och senapsgas. Sopprot helidiot, fan vad det bär emot. Din sabla bock, ditt feta arsel, våga dig aldrig mer hit! Attans skitstropp!

Hörru din, sa-ha-hatans.... helvete helvete helvete helvetes helvetes helvetes jävla skiiiiiiit!

Så, det var den sista energin jag lade på att vara förbannad på mitt jobb och min chef. 10 dagar till måste jag vara i Osby, sen kommer jag bara att svischa förbi med x2000 på väg norrut, och då tänker jag blunda!

Life goes on!