Senaste nytt

Igår hittade jag en tjänst som skulle passa mig så jag sökte den. Eftersom jag inte vill ha någon av mina chefer som referens frågade jag min kollega som är programansvarig på IV istället. "Visst" sa hon, men hon sa också att ledningen igår hade haft ett akut möte ang. C och att han är avstängd terminen ut. Imorgon kommer de ha ett nytt möte med personalavdelningen, sen antar jag att jag lär bli varse om de vill att jag ska stanna eller inte. Jag är bara lite nervös för den eventuella frågan... Mina kollegor vill ha det klart så fort som möjligt att det inte blir C som har engelska i vår utan jag, men jag känner inte att jag kan ge besked så snart. De vill veta innan vi går på jullov. Det är om en vecka det. What to do?!

Jag vet vad många av er tycker, men utsikten att vara arbetslös är så deprimerande. Men det är lika deprimerande att tänka sig att fortsätta pendla till det där jävla skithålet...

Idag ringde jag till min chef för att kolla hur det blir nästa vecka med gymnasieengelskan. Enligt vår senaste "överenskommelse" ska jag ha två lektioner till, men det finns tre att välja emellan (eg. finns det fyra eftersom industriettorna tydligen ska ha tre pass engelska sista veckan, men det har han missat att informera mig om). Jag ville alltså veta vilka av passen han vill att jag tar. Men inget ska väl gå problemfritt... "Jag kan inte prata nu, jag sitter i en anställningsintervju!" Men svara inte då ditt nedrans nöt! Hur i hela fridens namn ska jag kunna veta det? Han lyckas få en att känna sig dum för att man störde. Jag bad honom ringa mig i eftermiddag på min mobil. Nu är klockan halv sju, no call so far. Jag är ICKE förvånad. Det blir väl som vanligt att jag får veta en pisskvart innan vad jag ska göra. Det skulle dessutom inte förvåna mig om han på något vis lyckas tvinga mig att ta de övriga passen också, jag håller inget för otroligt på detta ställe.

Igår fick alla heltidsanställda lärare reda på de nya arbetstiderna som nu är 8.15 till 15.45. Det var det förslaget som kommunen kom med och som våra chefer sa att de skulle göra allt för att undvika men egentligen ställde sig bakom. Det som är intressant är att handbollsrektorn, som aldrig tar några strider med personalen, på informationsmötet sa att han skulle verka för att det förslaget togs bort, men den andra rektorn stod bara tyst. Han vill nämligen ha de här tiderna. Det är väldigt bra när ledningen är överens, samverkar och sänder ut entydiga signaler.

Arbetsfördelningen dem emellan är också intressant. Handbollsrektorn har allt det "roliga" och oviktiga, som kompetensutveckling och schema. Den andra har hand om personalfrågor och ekonomi. Med andra ord så styr han nu mer eller mindre skolan ensam eftersom han håller i pengarna. Nu är det dessutom slut på beviljad ledighet eftersom det är han som man ska fråga. Han har redan nekat folk att åka till sjukhuset med sina barn t.ex.

Om jag skulle få frågan och har tillräckligt med mod att säga nej kommer jag definitivt påminna honom om varför. "Har ni underlättat för pendlare? Har arbetstiderna blivit bättre? Har den psykosociala arbetsmiljön blivit bättre? Inte? Nähej, tack för mig, lycka till!"

Nu är det min bästa kväll i veckan. Tre hela lediga dagar framför mig, inte ens en handbollsskola att tänka på! Imorgon ska jag försöka få någon frisör att klippa luggen på mig, ev handla någon julklapp och sedan drar jag nog igång en ny batch med lussebullar och knäck. Den här gången blir det pepparmintsknäck, så att Love blir tyst. Ända sedan han smakade syrrans påhitt för några år sedan har han tjatat.

Avslutar med något som jag skäms lite för och som kanske inte ens är helt lagligt, iaf är det moraliskt fel men jag bor i Skåne så det gills inte. What happens in Skåne stays in Skåne. Det handlar om OCD.

Jag har några gånger nu kommit före honom till busshållsplatsen och fått se ännu en av hans små ritualer. När han kommer upp för trappen stannar han, vänder sig om och står och stirrar ner längs trappen några sekunder. Sen lyfter han ena benet och svänger runt lite halvkäckt och går till bussen. Senaste gången kunde jag inte låta bli att filma... Jag var tvungen att visa någon, men Love fördömde mig för att jag retar mig på någon som så uppenbart är sjuk, och jag har egentligen ingen ursäkt, förutom att han knuffade mig en gång och är en usel lärare, men jag visar er ändå. Jag kommer dock att ta bort filmen på söndag, så skynda er.

Det syns inte så bra när han lyfter sitt ben, men han gör det precis innan han börjar gå. Det som gjorde allt ännu roligare var att när han klev på körde han sin vanliga replik: "Det var i sista sekunden!" Då hade han ändå stått i flera sekunder 10 meter från bussen och glott. Det blev inte sämre av att busschauffören för en gångs skull svarade "Nej, det är flera minuter kvar, gott om tid!" Jag mös...

Trevlig helg, I´m going to hell...