Sitter och tittar på handboll på tv och skrivandet blir lite ryckigt känner jag och egentligen har jag inte ens något vettigt att skriva om men jag tänkte att min lillasyster skulle slippa se sig själv varje gång hon hoppar in på bloggen. Därför skriver jag.
Påskgodis på jobbet nu. En hel jäkla korg. Varsin chokladkanin. Många ärenden inne i arbetsrummet blir det.
Har för första gången som jag kan komma ihåg märkt av den "förlorade" timmen på morgonen. Jag behöver den. Jag har varit så vansinnigt trött dessa två dagar när jag tvingats upp halv fem enligt gammal tid. Dessutom är det mörkt igen när man sätter tassarna på golvet. Visst, det går över fortare än fort, men man måste få gnälla lite.
Påsklov snart. Längtar! Fredag - Fika och mys. Lördag - Picknick, Laserdome, middag och vin med flickvännerna och sedan gemensam fest med laget. Söndag - Glad om jag lever. Måndag - springa på stan och fixa. Tisdag - Åka Västerås! Träffa pannkaksklubben. Onsdag - Träffa gamla kollegorna. Torsdag - Glad om jag klarar av att åka tåg till Dalarna. Resten av veckan - Påskfirande hemma i Backa.
tisdag 31 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Hönsbubbaren
Lillasyster Kajsa är på besök. Hon har redan hunnit med en del och nu är hon helt utmattad...
På tåget hit lekte hon tittut med David Batras dotter. "Jag såg en kändis på tåget! Han David Bakra... Bratra?"
Hon tycker också att fjortisar som pratar skånska är snäppet värre än fjortisar som pratar dalmål. "Fy faan (fan ska uttalas med nästan å för att det ska bli likt) vad det låter illa."
Väl hemma i lägenheten började hon med att förolämpa vår nyaste familjemedlem Hervor. Hon slängde ett öga in i sovrummet och sade lite nonchalant: "Är det där Hubert, eller vad den hette?" Ni kan ju gissa hur Hervor kände sig. Som om hon inte var förvirrad nog redan förut.
Igår tittade vi på Bolt igen, så att Kajsa fick tala om när det var roligt i filmen. "...Nu.... Awesome...Hahaha."
Idag var det så dags för att hitta studentklänningen. Efter några riktiga modemissar i ett par affärer började vi båda misströsta lite. Inne på MQ fanns det ganska mycket, men en del av dem visste Kajsa att klasskamrater redan köpt så utbudet krympte en del. Vi hittade en som funkade men vi valde att hänga undan den och kika vidare.
Inne på United CoB hittade jag the Dress! En sketasnygg ärmlös, A-linjeformad och plisserad liten sak som satt precis rätt, som Love skulle ha sagt. Kajsa var dock inte övertygad och ville först inte köpa den. Men jag tjatade, hämtade en snygg bolerokofta och betedde mig jättejobbigt. Till slut kunde hon inte förneka att den faktiskt var jättesnygg och hon sa även att hon hade gått med på att ta den ännu tidigare om jag inte hade varit så dryg. Skit samma, jag fick som jag ville, Kajsa fick en klänning och alla blev nöjda och glada!
När Kajsa skulle byta om höll stora pinsamheter/skojigheter på att bryta ut då hon tappade balansen med ett ben i golvet och ett ben på väg ur klänningen. Det brakade till bakom draperiet och folk runtikring kikade bort mot oss och undrade vad som stod på. Kajsa hade ramlat in i väggen bara som tur var och inte ut genom draperiet på golvet i bara underkläderna. Det kunde ha blivit jobbigt/hur kul som helst. Men då hade hon garanterat inte köpt klänningen.
Nu tittar vi en hel del på sport. Det är handboll på alla skärmar vi har (två) och ikväll blir det EM-kval. Vi bryter bara av för en liten middag på Barba-ko.... M m m.
Trevlig lördag vänner!
På tåget hit lekte hon tittut med David Batras dotter. "Jag såg en kändis på tåget! Han David Bakra... Bratra?"
Hon tycker också att fjortisar som pratar skånska är snäppet värre än fjortisar som pratar dalmål. "Fy faan (fan ska uttalas med nästan å för att det ska bli likt) vad det låter illa."
Väl hemma i lägenheten började hon med att förolämpa vår nyaste familjemedlem Hervor. Hon slängde ett öga in i sovrummet och sade lite nonchalant: "Är det där Hubert, eller vad den hette?" Ni kan ju gissa hur Hervor kände sig. Som om hon inte var förvirrad nog redan förut.
Igår tittade vi på Bolt igen, så att Kajsa fick tala om när det var roligt i filmen. "...Nu.... Awesome...Hahaha."
Idag var det så dags för att hitta studentklänningen. Efter några riktiga modemissar i ett par affärer började vi båda misströsta lite. Inne på MQ fanns det ganska mycket, men en del av dem visste Kajsa att klasskamrater redan köpt så utbudet krympte en del. Vi hittade en som funkade men vi valde att hänga undan den och kika vidare.
Inne på United CoB hittade jag the Dress! En sketasnygg ärmlös, A-linjeformad och plisserad liten sak som satt precis rätt, som Love skulle ha sagt. Kajsa var dock inte övertygad och ville först inte köpa den. Men jag tjatade, hämtade en snygg bolerokofta och betedde mig jättejobbigt. Till slut kunde hon inte förneka att den faktiskt var jättesnygg och hon sa även att hon hade gått med på att ta den ännu tidigare om jag inte hade varit så dryg. Skit samma, jag fick som jag ville, Kajsa fick en klänning och alla blev nöjda och glada!
När Kajsa skulle byta om höll stora pinsamheter/skojigheter på att bryta ut då hon tappade balansen med ett ben i golvet och ett ben på väg ur klänningen. Det brakade till bakom draperiet och folk runtikring kikade bort mot oss och undrade vad som stod på. Kajsa hade ramlat in i väggen bara som tur var och inte ut genom draperiet på golvet i bara underkläderna. Det kunde ha blivit jobbigt/hur kul som helst. Men då hade hon garanterat inte köpt klänningen.
Nu tittar vi en hel del på sport. Det är handboll på alla skärmar vi har (två) och ikväll blir det EM-kval. Vi bryter bara av för en liten middag på Barba-ko.... M m m.
Trevlig lördag vänner!
torsdag 26 mars 2009
Jag var lärarstudenten som retade mig på det mesta och de flesta...
Så jäkla roligt inlägg min käre svåger Axel fick till härom nyss! Han pluggar för er som inte känner honom också till lärare precis som vi gjort en gång i tiden, fast i Uppsala. Han har i många inlägg roat oss med anekdoter från Institutionen för lärarutbildning och dess population och det är alltid lika roligt att upptäcka att det är exakt likadant (-jävligt) oavsett om man pluggar i Östra eller Västra Aros.
Nu skulle jag vilja be alla er som också pluggat till lärare på Mälardalens högskola att gå in och läsa Axels inlägg där han listar stereotyperna inom lärarutbildningen. Vilka namn ploppar upp i era huvuden? Läs och skriv! Jag och Love har det redan klart för oss...
Nu skulle jag vilja be alla er som också pluggat till lärare på Mälardalens högskola att gå in och läsa Axels inlägg där han listar stereotyperna inom lärarutbildningen. Vilka namn ploppar upp i era huvuden? Läs och skriv! Jag och Love har det redan klart för oss...
onsdag 25 mars 2009
Trök
Dessa frågor har dykt upp på några olika bloggar som jag läser och även om jag tycker att de flesta av dem är dötrista svarar jag på dem ändå. Ja, jag har lite tråkigt just nu, why do you ask?
Lovar du att vara ärlig? Ja, det kan jag göra men då skulle jag ljuga.
Du heter: Kerstin Maria Pehrs (född Nordlund)
Smeknamn: Kerran, Körstin, Erstin, Sötis, Snäckan (av mina nya arbetskamrater, helt omotiverat..)
Låt som när du är ledsen sörjer till? En låt som fortfarande gör mig ledsen är What a wonderful world med Louis Armstrong. Den älskade min mormor och jag hamnar direkt i det känsloläge jag var i när vi spelade den på mormors begravning, vilket gjort att jag inte har lyssnat på låten sedan dess. Så fort jag hör den någonstans stänger jag av eller går bort. Det gör fortfarande ont.
Beroende av: Säkerligen socker. Love. Eget utrymme.
Vad tror folk om dig? Vet inte så noga. Love trodde att jag var ganska tuff när vi träffades men det intrycket byttes ut rätt snart efter att vi blivit tillsammans. Folk får tro vad de vill, utom att jag är dum i huvudet.
Stämmer det? Jag kan vara otroligt dum i huvudet ibland. Jag har också blivit tuffare med åren (läs hösten) men jag är fortfarande en ganska osäker och skrajsen person.
Vad får du oftast komplimanger för? Från folk i allmänhet: Vår lägenhet, vilket i sig kanske är en komplimang till mitt inredningssinne. Från nära vänner: Mitt hår och min humor. Från Love: Allt utom mina fisar typ.
Vad säger du för att imponera på någon? Jag har ibland försökt att ta reda på vad folk har för intressen och om jag ens haft en liten liten susning om vad det går ut på har jag "råkat nämna" intresset i förbifarten i spontana ordalag. Töntigt men funkade på Love.
Hur imponerar man på dig? Genom att vara rolig, glad, konstnärlig eller klok.
Brukar du skratta för dig själv? Ja, och då oftast ÅT mig själv. Har dock märkt att jag inte skrattar högt till t.ex. Vänner om jag är själv även om jag tycker att det är roligt. Fnissar inombords.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Nå, hur gick det m Loves date?"
Var bor du? Överallt och ingenstans. I Kristianstad för tillfället.
Trivs du där? Ibland.
Äger du några converse: Ägde ett par på gymnasiet av den moderniserade sorten. De var snygga men för små för mina fötter egentligen. Men nämnde jag att de var snygga?
Sprit, cider, vin eller öl: Snaps och rödvin.
Brukar du bli för full? Nej, inte som regel. Men här i Skåne finns inga regler.
Vad har du för mobiloperatör? Telia refill.
Är du allergisk mot något? Not to my knowledge....
Har du haft sex idag? Nej, det är ju onsdag.
Hur svarar du i mobilen? "Aaa, det är Kerstin" eller bara ett igenkännande "Hej" om jag ser vem som ringer. Det fungerar dåligt eftersom personen som ringer nästan alltid presenterar sig ändå, så att jag får säga ett igenkännade "Hej" till.
Vem ringde du senast? Min familj.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Pappa berättade om en trevlig fest de varit på och Kajsa berättade att hon kommer någon gång på eftermiddagen på fredag.
Sover du ensam? Love ligger snudd på alltid bredvid men själva sovandet sköter jag själv, ensam med mina drömmar.
Brukar du komma i tid? Nej, jag kommer alltid långt före utsatt tid. Är en tidspessimist utan dess like och spenderar förmodligen alldeles för stor del av mitt liv med att vänta på andra, bussar, tåg och dylikt. Men, jag slipper stressen av att komma försent vilket i slutändan kanske ger tillbaka lite livstid.
När mår du bra: När jag ska göra något kul med Love. I påsk ska vi resa norrut och blotta tanken på att vi ska åka tåg tillsammans och mysa gör mig glad. Fredagsfika med mina vänner får mig att må bra. När jag har gymmat mår jag också bra.
När blev du fotad senast? Jag hoppas att senaste gången var i lördags, på festen. Annars känns det otäckt.
Hur känner du dig nu? Hungrig och torr om händerna efter keramiken.
Vanligaste färg på dina kläder? Blir nog svart och grått på vinterhalvåret och grönt och gult på sommarhalvåret.
Vad tycker du om fötter? Förutom deras onekliga nödvändighet är fötter rätt äckligt, men ett par snygga fötter i ett par snygga skor kan vara jättefint. Tyvärr är det sällan mina fötter då. Behöver Kajsa Anka-skor...
Vad saknar du? En fast geografisk punkt och en framtidsplan.
Hade du en bra kväll igår? Ja, för att vara en tisdag var den ovanligt okej.
Favorit dryck på morgonen? Nyponsoppa.
Rakar du benen? På vinterhalvåret - väldigt sällan. På sommarhalvåret - ofta.
När brukar du oftast gå och lägga dig? 22:15
Är du blyg? Nej, inte mer än någon annan.
Sysslar du med någon idrott? Jag tränar lite yoga, gym och löpning (snart iaf) samt bidrar till att andra sysslar med handboll.
Vill du hellre ha mail än brev? Ett fint mail, dvs ett mail som någon skrivit själv och inte bara skickat vidare är lika roligt som ett vanligt brev. Men ett fint brev, i form av en inbjudan eller ett kärleksbrev är roligare än ett vanligt mail. Någon som förstod hur jag menade?
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag tror inte, jag vet! Jag visste inte då, men nu... ;)
Har du spytt offentligt? Ja, i en karusell när jag var liten. I festsammanhang har jag alltid hunnit undan.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Titta på tv med handen i byxlinningen för att få veta vad som är så bra med det. Sen skulle jag också försöka slå mig på pungen för att få veta om det verkligen gör ondare än när tjejer gör illa sig i samma område.
Är du nöjd med ditt liv? Ja, så gott som.
Är du bortskämd? Otroligt bortskämd. Det är väl alla i västvärlden? Min pappa skämmer bort mig en del också, och det är jag värd.
Vad gör du i morgon? Jobbar, gymmar och tjuvkikar på Love när de ska bada bassäng med laget.
Vad är det värsta du vet? Oj oj oj.... det är mycket det. Dumma spindlar, dumma elever, dumma tjejer, dumma kollegor, dumma saker. Sådant som är dumt.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Om man bortser från nödvändiga inköp som mat, rör det sig mellan 1500-200 kr. Det beror helt enkelt på hur länge sedan jag fick lön. Nyligen - större summa. Länge sedan - mindre summa.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Tråkig fråga - NEXT!
Vad längtar du till? Floda. Lata dagar. Påsk.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Yes! Tyvärr bor ingen av dem i Skåne.
Vad använder du för shampoo? Något flytande på flaska, blir alltid olika. Barnängen kanske?
Vad är det finaste du fått? För några år sedan kom Love hem från en löprunda med tre stycken tussilago till mig.
Hur gammal är du? Bäst att dubbelkolla med Love; 27!
Tycker du om någon just nu? Ja, jag tycker om ganska många faktiskt! Fler än på länge.
Du samlar på: "kunskap, erfarenhet, minnen bla, bla, blaa." Jag samlade på massor av saker när jag var liten, allt från manicklar och kulor till bokmärken och Star Wars-prylar. Nu när vi har flyttat så mycket finns det inte utrymme i flyttlådorna för samlingar.
Gröna eller röda äppeln? Riktigt saftiga röda...
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Jag ringer Kicki och pratar live med Love.
Gillar du golf? Jag gillade en liten vit Golf som hette Alf-Gunnar (med amerikanskt uttal).
Vilken tid gick du upp idag: 05:30
Har du sovit i din egna säng inatt: Japp. I min alldeles egna säng.
Har du strumpor på dig nu? Vem bryr sig?
Är det okej att gråta? Korkad fråga, självkligt!
När grät du senast: Igår. Var orolig att en animerad hund skulle dö.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala av studieskulden, ha en stor fest, ta en fin semester i sommar och spara resten.
Bär du glasögon eller linser? Nej, perfect vision. Eller så kollar man aldrig synen för att slippa veta.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, det är viktigt att inte ha dåliga kläder.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Halv nio.
Har du piercing? Nej.
Vill du gifta dig? Ja, med Love vill jag det.
Vill du ha barn? Ja, med Love vill jag det.
Solar du ofta? Utomhus om sommaren med solskydd när inte solen står som högst - Ja när väder och tid tillåter. Annars - Nej, dumt och inte så himla kul i längden.
Är du bra på att laga mat? Ja, jag klarar mig i köket.
Är du flygrädd? Nej, störträdd.
Hur vig är du? Tillräckligt för att plocka upp ett papper från golvet med tänderna och bara fotsulorna får nudda golvet. Testa.
Är du musikalisk? Jag var nog det en gång i tiden.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten. Immer wasser.
Vilken är din favoritglass? Daimstrut.
Tror du på ett liv efter döden? Nej, jag tror vi blir jord igen.
Tycker du om sushi? Inte så mycket som jag hade hoppats.
Vad äter du helst när du ser på film? Chips, godis, glass. The lot.
Bor dina föräldrar tillsammans? Ja.
Har du tandläkarskräck? Svårt att ha det när man har varit med om det mesta i den stolen.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgonmänniska.
Vilken ögonfärg har du? Brun, med lite grönt i kanten.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Förmodligen, men det var länge sedan. Har svårt att sova när jag gråter.
Biter du på naglarna? Nej.
Röker du: Nej.
Hur ofta tränar/motionerar du? Två gånger i veckan uppstyrt. Numera tar jag även trapporna minst två gånger per dag.
Senaste låt du hörde: Någon låt från Loves Mp3.
Wow, vad långt och trist detta var. Jag ber lite grand om ursäkt.
Lovar du att vara ärlig? Ja, det kan jag göra men då skulle jag ljuga.
Du heter: Kerstin Maria Pehrs (född Nordlund)
Smeknamn: Kerran, Körstin, Erstin, Sötis, Snäckan (av mina nya arbetskamrater, helt omotiverat..)
Låt som när du är ledsen sörjer till? En låt som fortfarande gör mig ledsen är What a wonderful world med Louis Armstrong. Den älskade min mormor och jag hamnar direkt i det känsloläge jag var i när vi spelade den på mormors begravning, vilket gjort att jag inte har lyssnat på låten sedan dess. Så fort jag hör den någonstans stänger jag av eller går bort. Det gör fortfarande ont.
Beroende av: Säkerligen socker. Love. Eget utrymme.
Vad tror folk om dig? Vet inte så noga. Love trodde att jag var ganska tuff när vi träffades men det intrycket byttes ut rätt snart efter att vi blivit tillsammans. Folk får tro vad de vill, utom att jag är dum i huvudet.
Stämmer det? Jag kan vara otroligt dum i huvudet ibland. Jag har också blivit tuffare med åren (läs hösten) men jag är fortfarande en ganska osäker och skrajsen person.
Vad får du oftast komplimanger för? Från folk i allmänhet: Vår lägenhet, vilket i sig kanske är en komplimang till mitt inredningssinne. Från nära vänner: Mitt hår och min humor. Från Love: Allt utom mina fisar typ.
Vad säger du för att imponera på någon? Jag har ibland försökt att ta reda på vad folk har för intressen och om jag ens haft en liten liten susning om vad det går ut på har jag "råkat nämna" intresset i förbifarten i spontana ordalag. Töntigt men funkade på Love.
Hur imponerar man på dig? Genom att vara rolig, glad, konstnärlig eller klok.
Brukar du skratta för dig själv? Ja, och då oftast ÅT mig själv. Har dock märkt att jag inte skrattar högt till t.ex. Vänner om jag är själv även om jag tycker att det är roligt. Fnissar inombords.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Nå, hur gick det m Loves date?"
Var bor du? Överallt och ingenstans. I Kristianstad för tillfället.
Trivs du där? Ibland.
Äger du några converse: Ägde ett par på gymnasiet av den moderniserade sorten. De var snygga men för små för mina fötter egentligen. Men nämnde jag att de var snygga?
Sprit, cider, vin eller öl: Snaps och rödvin.
Brukar du bli för full? Nej, inte som regel. Men här i Skåne finns inga regler.
Vad har du för mobiloperatör? Telia refill.
Är du allergisk mot något? Not to my knowledge....
Har du haft sex idag? Nej, det är ju onsdag.
Hur svarar du i mobilen? "Aaa, det är Kerstin" eller bara ett igenkännande "Hej" om jag ser vem som ringer. Det fungerar dåligt eftersom personen som ringer nästan alltid presenterar sig ändå, så att jag får säga ett igenkännade "Hej" till.
Vem ringde du senast? Min familj.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Pappa berättade om en trevlig fest de varit på och Kajsa berättade att hon kommer någon gång på eftermiddagen på fredag.
Sover du ensam? Love ligger snudd på alltid bredvid men själva sovandet sköter jag själv, ensam med mina drömmar.
Brukar du komma i tid? Nej, jag kommer alltid långt före utsatt tid. Är en tidspessimist utan dess like och spenderar förmodligen alldeles för stor del av mitt liv med att vänta på andra, bussar, tåg och dylikt. Men, jag slipper stressen av att komma försent vilket i slutändan kanske ger tillbaka lite livstid.
När mår du bra: När jag ska göra något kul med Love. I påsk ska vi resa norrut och blotta tanken på att vi ska åka tåg tillsammans och mysa gör mig glad. Fredagsfika med mina vänner får mig att må bra. När jag har gymmat mår jag också bra.
När blev du fotad senast? Jag hoppas att senaste gången var i lördags, på festen. Annars känns det otäckt.
Hur känner du dig nu? Hungrig och torr om händerna efter keramiken.
Vanligaste färg på dina kläder? Blir nog svart och grått på vinterhalvåret och grönt och gult på sommarhalvåret.
Vad tycker du om fötter? Förutom deras onekliga nödvändighet är fötter rätt äckligt, men ett par snygga fötter i ett par snygga skor kan vara jättefint. Tyvärr är det sällan mina fötter då. Behöver Kajsa Anka-skor...
Vad saknar du? En fast geografisk punkt och en framtidsplan.
Hade du en bra kväll igår? Ja, för att vara en tisdag var den ovanligt okej.
Favorit dryck på morgonen? Nyponsoppa.
Rakar du benen? På vinterhalvåret - väldigt sällan. På sommarhalvåret - ofta.
När brukar du oftast gå och lägga dig? 22:15
Är du blyg? Nej, inte mer än någon annan.
Sysslar du med någon idrott? Jag tränar lite yoga, gym och löpning (snart iaf) samt bidrar till att andra sysslar med handboll.
Vill du hellre ha mail än brev? Ett fint mail, dvs ett mail som någon skrivit själv och inte bara skickat vidare är lika roligt som ett vanligt brev. Men ett fint brev, i form av en inbjudan eller ett kärleksbrev är roligare än ett vanligt mail. Någon som förstod hur jag menade?
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jag tror inte, jag vet! Jag visste inte då, men nu... ;)
Har du spytt offentligt? Ja, i en karusell när jag var liten. I festsammanhang har jag alltid hunnit undan.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Titta på tv med handen i byxlinningen för att få veta vad som är så bra med det. Sen skulle jag också försöka slå mig på pungen för att få veta om det verkligen gör ondare än när tjejer gör illa sig i samma område.
Är du nöjd med ditt liv? Ja, så gott som.
Är du bortskämd? Otroligt bortskämd. Det är väl alla i västvärlden? Min pappa skämmer bort mig en del också, och det är jag värd.
Vad gör du i morgon? Jobbar, gymmar och tjuvkikar på Love när de ska bada bassäng med laget.
Vad är det värsta du vet? Oj oj oj.... det är mycket det. Dumma spindlar, dumma elever, dumma tjejer, dumma kollegor, dumma saker. Sådant som är dumt.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Om man bortser från nödvändiga inköp som mat, rör det sig mellan 1500-200 kr. Det beror helt enkelt på hur länge sedan jag fick lön. Nyligen - större summa. Länge sedan - mindre summa.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Tråkig fråga - NEXT!
Vad längtar du till? Floda. Lata dagar. Påsk.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Yes! Tyvärr bor ingen av dem i Skåne.
Vad använder du för shampoo? Något flytande på flaska, blir alltid olika. Barnängen kanske?
Vad är det finaste du fått? För några år sedan kom Love hem från en löprunda med tre stycken tussilago till mig.
Hur gammal är du? Bäst att dubbelkolla med Love; 27!
Tycker du om någon just nu? Ja, jag tycker om ganska många faktiskt! Fler än på länge.
Du samlar på: "kunskap, erfarenhet, minnen bla, bla, blaa." Jag samlade på massor av saker när jag var liten, allt från manicklar och kulor till bokmärken och Star Wars-prylar. Nu när vi har flyttat så mycket finns det inte utrymme i flyttlådorna för samlingar.
Gröna eller röda äppeln? Riktigt saftiga röda...
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Jag ringer Kicki och pratar live med Love.
Gillar du golf? Jag gillade en liten vit Golf som hette Alf-Gunnar (med amerikanskt uttal).
Vilken tid gick du upp idag: 05:30
Har du sovit i din egna säng inatt: Japp. I min alldeles egna säng.
Har du strumpor på dig nu? Vem bryr sig?
Är det okej att gråta? Korkad fråga, självkligt!
När grät du senast: Igår. Var orolig att en animerad hund skulle dö.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala av studieskulden, ha en stor fest, ta en fin semester i sommar och spara resten.
Bär du glasögon eller linser? Nej, perfect vision. Eller så kollar man aldrig synen för att slippa veta.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, det är viktigt att inte ha dåliga kläder.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Halv nio.
Har du piercing? Nej.
Vill du gifta dig? Ja, med Love vill jag det.
Vill du ha barn? Ja, med Love vill jag det.
Solar du ofta? Utomhus om sommaren med solskydd när inte solen står som högst - Ja när väder och tid tillåter. Annars - Nej, dumt och inte så himla kul i längden.
Är du bra på att laga mat? Ja, jag klarar mig i köket.
Är du flygrädd? Nej, störträdd.
Hur vig är du? Tillräckligt för att plocka upp ett papper från golvet med tänderna och bara fotsulorna får nudda golvet. Testa.
Är du musikalisk? Jag var nog det en gång i tiden.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten. Immer wasser.
Vilken är din favoritglass? Daimstrut.
Tror du på ett liv efter döden? Nej, jag tror vi blir jord igen.
Tycker du om sushi? Inte så mycket som jag hade hoppats.
Vad äter du helst när du ser på film? Chips, godis, glass. The lot.
Bor dina föräldrar tillsammans? Ja.
Har du tandläkarskräck? Svårt att ha det när man har varit med om det mesta i den stolen.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgonmänniska.
Vilken ögonfärg har du? Brun, med lite grönt i kanten.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Förmodligen, men det var länge sedan. Har svårt att sova när jag gråter.
Biter du på naglarna? Nej.
Röker du: Nej.
Hur ofta tränar/motionerar du? Två gånger i veckan uppstyrt. Numera tar jag även trapporna minst två gånger per dag.
Senaste låt du hörde: Någon låt från Loves Mp3.
Wow, vad långt och trist detta var. Jag ber lite grand om ursäkt.
tisdag 24 mars 2009
Memory lane
Har varit hemma från jobbet idag med. Att vara hemma sjuk från jobbet är radikalt annorlunda från när man var hemma sjuk från skolan förr i tiden. Bland annat är det vansinnigt mycket kostsammare och förknippat med en viss mängd stress och skuldkänslor. I och med detta har jag missat min mesta planeringstid vilket innebär att jag imorgon inte har koll på något som jag ska göra... Gött.
Har tagit det lugnt idag förstås och läst en del samt tittat på Bolt, en animerad film om en hund. Den skulle vara rolig tydligen. Det var den också, första halvan. Andra halvan snyftade jag som ett barn, eftersom den spelade på varenda hundkänsla jag har i kroppen.
Kom också att tänka på ett gammalt favoritsläktminne. Jag har inte upplevt det själv utan bett att få det berättat för mig otaliga gånger. Förmodligen kommer jag nu återberätta det en del sakfel, men strunt samma.
Det var så att min kära mormor för många år sedan satt barnvakt åt ett syskonpar, en äldre flicka och en yngre pojke som hette Andreas. Mormor hade ett väldigt sjå att barnvakta dessa två. Till slut var hon så trött på situationen att hon satte sig på en stol och lade pannan mot bordet i en djup suck.
Då hör hon hur systern viskar något till sin bror.
- "shhshshshs!"
- "Va?!" svarade brodern trögt.
- "SHSHSHSSHS!!" viskade systern lite högre.
- "VA?!
- "Hämta SÅGEN Andreas!!"
Jag skrattar fortfarande lika gott åt situationen. Mormor med nedböjt huvud och blottad nacke, systern med sin ondskefulla plan och den trögfattade brodern.
Har tagit det lugnt idag förstås och läst en del samt tittat på Bolt, en animerad film om en hund. Den skulle vara rolig tydligen. Det var den också, första halvan. Andra halvan snyftade jag som ett barn, eftersom den spelade på varenda hundkänsla jag har i kroppen.
Kom också att tänka på ett gammalt favoritsläktminne. Jag har inte upplevt det själv utan bett att få det berättat för mig otaliga gånger. Förmodligen kommer jag nu återberätta det en del sakfel, men strunt samma.
Det var så att min kära mormor för många år sedan satt barnvakt åt ett syskonpar, en äldre flicka och en yngre pojke som hette Andreas. Mormor hade ett väldigt sjå att barnvakta dessa två. Till slut var hon så trött på situationen att hon satte sig på en stol och lade pannan mot bordet i en djup suck.
Då hör hon hur systern viskar något till sin bror.
- "shhshshshs!"
- "Va?!" svarade brodern trögt.
- "SHSHSHSSHS!!" viskade systern lite högre.
- "VA?!
- "Hämta SÅGEN Andreas!!"
Jag skrattar fortfarande lika gott åt situationen. Mormor med nedböjt huvud och blottad nacke, systern med sin ondskefulla plan och den trögfattade brodern.
måndag 23 mars 2009
Vårhelg - Vår helg
I fredags åkte vårskorna på för första gången i år, vilket var en härlig känsla! Inte blev det sämre av att vi tog fredagsfikan på en uteservering i solen heller. Visserligen med filt kring benen men ändå! Våren är här och sisten i är en rutten skit!
I lördags var vi som bekant iväg till Tollarp med våra handbollsknattar. De skötte sig riktigt bra och det var nyttigt för dem att spela både med och mot andra barn. Intressant nog spelade de bättre i de blandade lagen för de blev de mindre ego och passade mer. De obligatoriska inslagen av sura miner, bollar i ansiktet och tröstsökning hos mamma på läktaren fanns med.
Hela tillställningen avslutades med korv och guldmedalj, vilket var otroligt uppskattat. Tänk att det krävs så lite för att små handbollsspelare ska bli glada...
Klockan två styrde Nasti och jag kosan mot Malmö. Jag hade noggrannt skrivit av vägbeskrivningen på Eniro och hade fullständig kontroll på vart vi skulle. Allt rullade på utan problem. När vi närmade oss stan ringde en annan flickvän som åkt och träffat vänner i Malmö redan på fredagen och undrade om vi kanske kunde plocka upp henne...
Nasti hittar fläckvis i Malmö men inte där emellan, jag hittar inte alls och Ann kunde inte förklara hur vi skulle köra. Det var alltså kört redan från start men ändå gjorde Nasti ett försök och började snurra runt i stan med en mobiltelefon i ena handen och en bil i den andra. Jag satt där med mitt A4 krampaktigt i händerna och tänkte tyst för mig själv: "We have got to stick with the plan...." samtidigt som jag försökte hålla koll på hur vi skulle ta oss tillbaka till punkt 14 på vägbeskrivningen, alla Nastis svängar till trots.
Till slut insåg även Nasti att det var kört och vi tog oss tillbaka till punkt 14 och sedermera även till Baltiska hallen där matchen skulle spelas.
Baltiska hallen är en otrevlig plats för övrigt. Åk inte dit om ni kan undvika det. Inga bestämda platser vilket resulterade i att vi tvingades sitta jättehögt upp för att kunna se något. Matchen i sin tur var inte något att se iofs och det visste vi ju liksom redan innan. IFK blev helt överkörda i första halvlek och det bidrog till den äckliga och något overkliga känslan. Visst har IFK legat under i vissa matcher men inte på det viset. En bit in i första halvlek gick dessutom Loves häl sönder och han fick spendera resten av matchen med en ispåse på foten. De anatomiska kunskaperna hos de lokala medierna är skrämmande dåliga eftersom de rapporterade att Love skadat knät.
När matchen äntligen var över var det dags för prisutdelning. Malmö fick guldmedaljer eftersom de i och med segern tog hem serien. IFK fick silver. Som sagt, det krävs inte mycket för att göra små handbollsspelare glada.
När spektaklet var över (Queen och konfetti) styrde vi bilen mot Kristianstad. Då var klockan 18 och festen skulle börja 19. Vi hyste i det läget fortfarande förhoppningar om att hinna hem, byta om och komma till festen före killarna. Mm, nära.
Jag satt nu i baksätet och när jag frågade om de hittade ut från Malmö och de svarade ja, lämnade jag med varm hand över kartläsarjobbet och skickade lite sms istället. Efter ett tag hör jag hur de diskuterar och ord som "nu har vi kört fel" dyker upp från ingenstans. Börjar ana oråd.
Jag ser då en skylt mot Kalmar och säger att vi ska dit. "Men det står ju även mot Göteborg?" Suck. "Kör mot Kalmar, det är ju samma håll som Kristianstad." Tack vare mig kommer vi alltså på rätt väg igen, vilket jag är ganska som synes stolt över.
Efter ungefär en mil tjuter bensinmätaren. Snart slut på bensin. Ingen mack heller så långt vi kunde se och vi hade inget val än att köra på. Efter ett tag blir vi varse att allt fler bilar blinkar och signalerar till oss. Vad är problemet?
När vi äntligen hittar en mack och tankar upp har det mörknat ordentligt och då börjar mysteriet med blinkandet få sin lösning. Vi kör utan lyse. Nasti vid ratten och Ann bredvid fipplar med spaken fram och tillbaka men ingenting händer. Efter ett tag hittar de något som de säger är dimljuset men jag tyckte att det såg ut som halvljus men ville inte säga något eftersom jag inte kan något om bilar. Vi kör på det ett tag men alla bilar blinkar åt oss ändå. Efter ytterligare ett tag hittar Nasti hellyset men det blinkar de förstås också argt åt. Våra alternativ är alltså hellyse, dimljus eller helt släckt. Oavsett vilket vi valde blinkade folk. Det var riktigt otäckt mot slutet när Nasti blev tvungen att släcka helt vid möten, då syntes vi inte överhuvudtaget.
På grund av detta gick hemresan inte särskilt fort och vi var väl hemma kvart över sju. Vi bytte om och försökte göra oss i ordning fort som tusan och det vet alla hur bra det brukar bli när man stressar. Vid halv åtta pep Love och sa att de var framme vid festen och skulle bli presenterade nu. Vi lyckades alltså missa det.
Kanske tio i åtta kom vi till festen och då satt alla och åt. Efter lite om och men hittade vi platser att sitta på och även något att dricka. Då äntligen kunde jag slappna av.
IFK hade stora planer för festen med flera helsidesannonser i tidningen och hoppades på stor uppslutning. Med facit i hand var det bara samma gamla människor. Synd också att den dåliga uppslutningen tvingat arrangörerna att byta till budgetbandet, för fy fasiken vad dåliga de var! Bara dåliga dansbandscovers som skrålade ut ur deras högtalare precis vid vårt bord. Det tog effektivt död på alla former av konversation.
Festen var trevlig på sitt vis ändå men verkligen inte anpassad till själva laget. Unga killar som tvingades ha på sig matchkostymen och se snälla ut samt artigt ställa upp och dansa med de överförfriskade damer som bjöd upp. Man riktigt kunde se hur vissa bara led.
Kan ha haft roligare....
Som grädde på mitt eget mos blev jag uppbjuden av en tränarkollega till en fartig bugg och jag är inte den som är den så jag tackade självklart ja, trots att jag nyssens själv skrattat åt de stackars spelarna som blivit upptvingade på dansgolvet. Han var riktigt haj på bugg och när vi är på väg upp frågar han om jag brukar köra 4-steg eller 6-steg. Vad svarar man på det? "Öhh, jag vet inte vad du pratar om, jag brukar nog bara köra på..." Hur som, jag ägde självklart hela golvet, kanske mest beroende på att vi var de enda som dansade för tillfället.
I lördags var vi som bekant iväg till Tollarp med våra handbollsknattar. De skötte sig riktigt bra och det var nyttigt för dem att spela både med och mot andra barn. Intressant nog spelade de bättre i de blandade lagen för de blev de mindre ego och passade mer. De obligatoriska inslagen av sura miner, bollar i ansiktet och tröstsökning hos mamma på läktaren fanns med.
Hela tillställningen avslutades med korv och guldmedalj, vilket var otroligt uppskattat. Tänk att det krävs så lite för att små handbollsspelare ska bli glada...
Klockan två styrde Nasti och jag kosan mot Malmö. Jag hade noggrannt skrivit av vägbeskrivningen på Eniro och hade fullständig kontroll på vart vi skulle. Allt rullade på utan problem. När vi närmade oss stan ringde en annan flickvän som åkt och träffat vänner i Malmö redan på fredagen och undrade om vi kanske kunde plocka upp henne...
Nasti hittar fläckvis i Malmö men inte där emellan, jag hittar inte alls och Ann kunde inte förklara hur vi skulle köra. Det var alltså kört redan från start men ändå gjorde Nasti ett försök och började snurra runt i stan med en mobiltelefon i ena handen och en bil i den andra. Jag satt där med mitt A4 krampaktigt i händerna och tänkte tyst för mig själv: "We have got to stick with the plan...." samtidigt som jag försökte hålla koll på hur vi skulle ta oss tillbaka till punkt 14 på vägbeskrivningen, alla Nastis svängar till trots.
Till slut insåg även Nasti att det var kört och vi tog oss tillbaka till punkt 14 och sedermera även till Baltiska hallen där matchen skulle spelas.
Baltiska hallen är en otrevlig plats för övrigt. Åk inte dit om ni kan undvika det. Inga bestämda platser vilket resulterade i att vi tvingades sitta jättehögt upp för att kunna se något. Matchen i sin tur var inte något att se iofs och det visste vi ju liksom redan innan. IFK blev helt överkörda i första halvlek och det bidrog till den äckliga och något overkliga känslan. Visst har IFK legat under i vissa matcher men inte på det viset. En bit in i första halvlek gick dessutom Loves häl sönder och han fick spendera resten av matchen med en ispåse på foten. De anatomiska kunskaperna hos de lokala medierna är skrämmande dåliga eftersom de rapporterade att Love skadat knät.
När matchen äntligen var över var det dags för prisutdelning. Malmö fick guldmedaljer eftersom de i och med segern tog hem serien. IFK fick silver. Som sagt, det krävs inte mycket för att göra små handbollsspelare glada.
När spektaklet var över (Queen och konfetti) styrde vi bilen mot Kristianstad. Då var klockan 18 och festen skulle börja 19. Vi hyste i det läget fortfarande förhoppningar om att hinna hem, byta om och komma till festen före killarna. Mm, nära.
Jag satt nu i baksätet och när jag frågade om de hittade ut från Malmö och de svarade ja, lämnade jag med varm hand över kartläsarjobbet och skickade lite sms istället. Efter ett tag hör jag hur de diskuterar och ord som "nu har vi kört fel" dyker upp från ingenstans. Börjar ana oråd.
Jag ser då en skylt mot Kalmar och säger att vi ska dit. "Men det står ju även mot Göteborg?" Suck. "Kör mot Kalmar, det är ju samma håll som Kristianstad." Tack vare mig kommer vi alltså på rätt väg igen, vilket jag är ganska som synes stolt över.
Efter ungefär en mil tjuter bensinmätaren. Snart slut på bensin. Ingen mack heller så långt vi kunde se och vi hade inget val än att köra på. Efter ett tag blir vi varse att allt fler bilar blinkar och signalerar till oss. Vad är problemet?
När vi äntligen hittar en mack och tankar upp har det mörknat ordentligt och då börjar mysteriet med blinkandet få sin lösning. Vi kör utan lyse. Nasti vid ratten och Ann bredvid fipplar med spaken fram och tillbaka men ingenting händer. Efter ett tag hittar de något som de säger är dimljuset men jag tyckte att det såg ut som halvljus men ville inte säga något eftersom jag inte kan något om bilar. Vi kör på det ett tag men alla bilar blinkar åt oss ändå. Efter ytterligare ett tag hittar Nasti hellyset men det blinkar de förstås också argt åt. Våra alternativ är alltså hellyse, dimljus eller helt släckt. Oavsett vilket vi valde blinkade folk. Det var riktigt otäckt mot slutet när Nasti blev tvungen att släcka helt vid möten, då syntes vi inte överhuvudtaget.
På grund av detta gick hemresan inte särskilt fort och vi var väl hemma kvart över sju. Vi bytte om och försökte göra oss i ordning fort som tusan och det vet alla hur bra det brukar bli när man stressar. Vid halv åtta pep Love och sa att de var framme vid festen och skulle bli presenterade nu. Vi lyckades alltså missa det.
Kanske tio i åtta kom vi till festen och då satt alla och åt. Efter lite om och men hittade vi platser att sitta på och även något att dricka. Då äntligen kunde jag slappna av.
IFK hade stora planer för festen med flera helsidesannonser i tidningen och hoppades på stor uppslutning. Med facit i hand var det bara samma gamla människor. Synd också att den dåliga uppslutningen tvingat arrangörerna att byta till budgetbandet, för fy fasiken vad dåliga de var! Bara dåliga dansbandscovers som skrålade ut ur deras högtalare precis vid vårt bord. Det tog effektivt död på alla former av konversation.
Festen var trevlig på sitt vis ändå men verkligen inte anpassad till själva laget. Unga killar som tvingades ha på sig matchkostymen och se snälla ut samt artigt ställa upp och dansa med de överförfriskade damer som bjöd upp. Man riktigt kunde se hur vissa bara led.
Kan ha haft roligare....Som grädde på mitt eget mos blev jag uppbjuden av en tränarkollega till en fartig bugg och jag är inte den som är den så jag tackade självklart ja, trots att jag nyssens själv skrattat åt de stackars spelarna som blivit upptvingade på dansgolvet. Han var riktigt haj på bugg och när vi är på väg upp frågar han om jag brukar köra 4-steg eller 6-steg. Vad svarar man på det? "Öhh, jag vet inte vad du pratar om, jag brukar nog bara köra på..." Hur som, jag ägde självklart hela golvet, kanske mest beroende på att vi var de enda som dansade för tillfället.
Med denna laxrosa läckerbit dansade inte bara Johanna på bilden utan även jag
Love var en av de som led värst under kvällen skulle jag tro. Trasig häl, buggande galning till flickvän och ett väntande framträdande som skulle kunna gå precis hur dåligt som helst, med tanke på hur väl förberedda de var. En gemensam träning.
Strax innan det var dags att gå på frågade de bandet om de kunde låna instrumenten och det fick de. Det var ju tur att det löste sig i god tid.
Tack och lov gjorde de ett gediget framträdande utan några värre felsteg. Lite ostämt, osynkat och taskig mikrofonteknik från Olle men deras scennärvaro och söta uppsyn förlät allt. De gjorde tre bejublade nummer och Love stod likadant på alla tre, mycket tack vare sin onda häl och det faktum att han behövde titta på fusklappen hela tiden. Inte så många rockposer som en annan hade önskat kanske men jag är hur som helst otroligt stolt att han ställde upp, allt strul till trots.
En rolig grej som jag missade var att de berättade att Love nu har skrivit på för ett år till och alla började applådera. Problemet var att Love inte hörde detta eftersom han stod i kön till buffén och lassade rotfruktsgratäng.
"Du, de pratar om dig!"
"Jaha, ok..." *vink vink*
"Jubel".
Love fick även utstå de mycket väntade seriösa samtalen från folk som äntligen druckit tillräckligt mycket mod för att våga prata. Alltid lika roligt att se hans avslappnade min.
Vid tolvtiden hade det mesta av folket försvunnit och likaså laget som begav sig vidare ut på krogen. För första gången på... någonsin var jag också sugen att gå ut, men Loves häl och blick fick mig på andra tankar.
"Visst, jag kan följa med ut och sitta, men..."
"Vill du gå hem?"
"...du kan ju gå ut om du vill...."
"Okej, vi går hem."
Han var lika övertygande som när jag för några helger sen bestämt hävdade att jag klarade mig hem själv och att han kunde stanna och festa om han ville. Det blev ännu en tidig kväll.
På söndagen vaknade jag med ordentlig huvudvärk vilket jag tyckte var orättvist eftersom jag inte hade druckit så mycket samt somnat i hyfsad tid. Vi tog det lugnt på förmiddagen och åkte sedan hem till Sandbergarna för att kolla Liverpool och käka pizza. Helt okej söndag, i synnerhet som de röda vann med 5-0. Love glad.
När vi kom hem kände jag mig sämre igen men nu var det inte bara huvudet utan näsan och halsen också. Vid halv tio gick jag och lade mig i hopp om att kunna sova bort skiten. Halv två vaknade jag och insåg att allt inte stod rätt till. Mycket riktigt: feber och IFK-färgat snor.
Efter en natt med väldigt märkliga feberdrömmar, bland annat en där jag drömde att jag var på jobbet fast jag var sjuk och allt gick åt skogen (försöker jag säga mig något?) bestämde jag mig för att stanna hemma från jobbet idag. Klokt beslut, åtminstone fram tills lönekuvertet kommer.
No 200
Detta är vårt 200:ade inlägg och vad passar väl bättre än att fira detta med Loves framträdande på festen i lördags? Men om ni har förhoppningar om en eldig och rockmättad show måste jag nog göra er besvikna. Love är för koncentrerad för att bjuda på några moves.
Tycker du att du känner igen texten? Det kan i så fall bero på att det är en anpassad version av Rallys "Lars Adaktussons frisyr". Mycket nöje!
lördag 21 mars 2009
Uppe med puppen
När lillasyster Kajsa var liten sa hon puppe istället för tupp. Hon hade för övrigt ett ganska märkligt förhållande till fjäderfän i allmänhet och grannens i synnerhet.
Hemma på går'n hade jag och mina vänner inrett gamla bykstugan till lekstuga och när hon var liten var hon ofta där och lekte med sin kompis Emil. Emil och hans familj hade höns. En dag någon gång under vintern 95 (?) lekte de som vanligt därinne men hade då och då några ärenden till grannen.
Efter ett tag kollade vi till dem och när vi öppnade dörren stod de där som två michelingubbar i sina overaller och såg otroligt oskyldiga ut, som bara små barn som vet att de gjort något otillåtet kan göra.
- "Vad gör ni?"
- "Inget... Gå härifrån!"
*kaaaaakakaaaaaa*
- "Vad var det som lät?"
- "Inget, gå härifrån!"
*pahkaa?*
- "Har ni höns härinne?"
- "..."
Mycket riktigt hade de gömt några höns i en gammal margarinlåda som jag en gång i tiden satt fast ett skynke för, för att ha det som skolåda (inredningsbegåvad redan som knatte var man). När vi drog skynket åt sidan satt två höns där och blinkade som bara höns kan göra.
Än till denna dag vet vi fortfarande inte vad de hade tänkt göra med hönsen (ragu?) men enligt egen utsago försökte de även bygga för lådan med snö för att hönsen inte skulle rymma/synas. Sounds to me som om de försökte improvisera en frys. Hur som, den dagen går numera under namnet "Dagen då Kajsa och Emil bubbade höns".
Vad ville jag ha sagt med detta? Jo, jag gick upp galet tidigt idag, en lördag. Halv sex. Sjukt. Men det är mycket idag.
Först ska jag till Tollarp med Handbollsskolan för en liten miniturnering.
Sedan ska jag till Malmö och kolla säsongens sista match. Kommer förmodligen bli pisk där eftersom vi knappt har något lag. Dessutom har Love en sprucken fettsäck i hälen (gross I know) så det är oklart hur mycket han kan köra. Han säger själv att han måste vila foten så till den milda grad att han inte kan följa med på stan, men när man undrar om han ska vara med på matchen svarar han: "Ja, det är klart!" Handbollslogik.
Väl hemkomna från Malmö är det dags för snabbt ombyte och därefter fest, där Love ska göra sitt första framträdande inför den skånska publiken. Yours truly kommer självklart försöka filma.
Hemma på går'n hade jag och mina vänner inrett gamla bykstugan till lekstuga och när hon var liten var hon ofta där och lekte med sin kompis Emil. Emil och hans familj hade höns. En dag någon gång under vintern 95 (?) lekte de som vanligt därinne men hade då och då några ärenden till grannen.
Efter ett tag kollade vi till dem och när vi öppnade dörren stod de där som två michelingubbar i sina overaller och såg otroligt oskyldiga ut, som bara små barn som vet att de gjort något otillåtet kan göra.
- "Vad gör ni?"
- "Inget... Gå härifrån!"
*kaaaaakakaaaaaa*
- "Vad var det som lät?"
- "Inget, gå härifrån!"
*pahkaa?*
- "Har ni höns härinne?"
- "..."
Mycket riktigt hade de gömt några höns i en gammal margarinlåda som jag en gång i tiden satt fast ett skynke för, för att ha det som skolåda (inredningsbegåvad redan som knatte var man). När vi drog skynket åt sidan satt två höns där och blinkade som bara höns kan göra.
Än till denna dag vet vi fortfarande inte vad de hade tänkt göra med hönsen (ragu?) men enligt egen utsago försökte de även bygga för lådan med snö för att hönsen inte skulle rymma/synas. Sounds to me som om de försökte improvisera en frys. Hur som, den dagen går numera under namnet "Dagen då Kajsa och Emil bubbade höns".
Vad ville jag ha sagt med detta? Jo, jag gick upp galet tidigt idag, en lördag. Halv sex. Sjukt. Men det är mycket idag.
Först ska jag till Tollarp med Handbollsskolan för en liten miniturnering.
Sedan ska jag till Malmö och kolla säsongens sista match. Kommer förmodligen bli pisk där eftersom vi knappt har något lag. Dessutom har Love en sprucken fettsäck i hälen (gross I know) så det är oklart hur mycket han kan köra. Han säger själv att han måste vila foten så till den milda grad att han inte kan följa med på stan, men när man undrar om han ska vara med på matchen svarar han: "Ja, det är klart!" Handbollslogik.
Väl hemkomna från Malmö är det dags för snabbt ombyte och därefter fest, där Love ska göra sitt första framträdande inför den skånska publiken. Yours truly kommer självklart försöka filma.
onsdag 18 mars 2009
SJ SJ gamle vän...
Har precis lagt ut en mindre förmögenhet på tåg igen. Jäkla tur att det är en massa trevligheter i andra änden av tågresan, annars skulle jag nog känna lite bitterhet. Visste ni att det kostar ungefär 1/10 så mycket att åka från Västerås till Säter som det gör att åka från Kristianstad till Västerås? Visserligen är det några timmar mer inkluderat i priset men inte så många att det rättfärdigar den prisskillnaden. Miljövänligt alternativ my ass..
Idag är det även onsdag för er som missat det. Mer än halva arbetsveckan har gått och det känns inte fel. Mina dagar nuförtiden är väldigt inrutade vilket speedar på processen.
Måndag: Keramik
Tisdag: Bodybalance
Onsdag: Fri dag/keramik om det behövs
Torsdag: Gym
Fredag: Fredagsfika
Sen är det helg med olika inslag av skojsigheter. Sen är det måndag igen. Galet.
Otroligt härligt med vår också. Krokusarna blommar för fullt och idag tog vi en glass på rasten mot en varm husvägg. Behöver jag skriva att det var riktigt gött? Didn´t think so.
Idag är det även onsdag för er som missat det. Mer än halva arbetsveckan har gått och det känns inte fel. Mina dagar nuförtiden är väldigt inrutade vilket speedar på processen.
Måndag: Keramik
Tisdag: Bodybalance
Onsdag: Fri dag/keramik om det behövs
Torsdag: Gym
Fredag: Fredagsfika
Sen är det helg med olika inslag av skojsigheter. Sen är det måndag igen. Galet.
Otroligt härligt med vår också. Krokusarna blommar för fullt och idag tog vi en glass på rasten mot en varm husvägg. Behöver jag skriva att det var riktigt gött? Didn´t think so.
söndag 15 mars 2009
As time goes by
Fredagen inleddes (fredagen börjar ju som bekant när man kommer hem från jobbet) återigen med en fredagsfika vilket jag nu betraktar som en tradition eftersom det skett två gånger i rad.
På lördagen hade jag ett mission och det var att hitta något att ha på mig den 21:a, på IFK-banketten. Som av en otrolig slump var Love träningsledig denna lördag också och ivrig som han var att kompensera för förra helgens missade stadsvandring följde han glatt med, vilket är en sanning med modifikation. Han följde med.
Det var helt underbart vårväder, med solglimtar, vindstilla och många plusgrader. Eftersom vi fortfarande inte har acklimatiserat oss till väderleken härnere, utan fortfarande har vår väderreferensram i mellansverige, tog vi på oss vinterjacka och halsduk. När vi gått i 5 minuter insåg vi att andra gick med uppknäppta vårjackor. Det blir liksom aldrig rätt.
Affär efter affär avverkades och jag trodde alltmer att jag inte skulle hitta något. Inne på MQ hittade jag en klänning som Love tyckte att jag skulle prova så att han fick vila rumpan. Tydligen sliter det oerhört på Loves bak att gå på stan.
I provrummet var jag med om något fruktansvärt och innan ni tänker det som ni tänker nu kan jag avslöja att Love för första gången på sex år varit mig behjälplig i en klädrelaterad fråga.
Klänningen passade bra men kändes en smula kort och jag ville, trots alla motgångar under alla år, ha Loves åsikt.
- "Vad tycker du, är den för kort?"
- "Hmm.... om du har ett par leggings under är det lugnt."
- "....."
- "...och klänningen sitter rätt på dig."
- "....."
På mindre än 10 sekunder hade han levererat två korrekta åsikter med substans. Jag köpte hans resonemang och jag köpte klänningen. När jag stod i kassan hördes Love muttra: "...och så säger de att jag inte är säljartypen..." Vi har nu kommit fram till att Love borde arbeta inom damkonfektion istället.
Efter handbollsskolan var vi bjudna hem till Olle och Nasti för tapas, vilket var både gott och trevligt. De bjöd bland annat på friterade chévrebollar. Det var vansinnigt smaskigt. Vi avslutade med ett kortspel som heter Dots och är en blandning mellan Uno och Domino. Jag vann så det var ett roligt spel.
Idag är det söndag och vi har varit oerhört duktiga och både städat och handlat innan klockan ens var tolv. Halv fem är det dags för säsongens sista hemmamatch vilket känns lite underligt.
Det är märkligt hur olika saker kan gå olika fort. Höstterminen i Osby kändes helt oändlig men hela Loves handbollssäsong har gått sketafort. Om en vecka är första säsongen härnere avklarad. Blir lika förvånad varje år, ungefär som SJ blir över snö och minusgrader.
På lördagen hade jag ett mission och det var att hitta något att ha på mig den 21:a, på IFK-banketten. Som av en otrolig slump var Love träningsledig denna lördag också och ivrig som han var att kompensera för förra helgens missade stadsvandring följde han glatt med, vilket är en sanning med modifikation. Han följde med.
Det var helt underbart vårväder, med solglimtar, vindstilla och många plusgrader. Eftersom vi fortfarande inte har acklimatiserat oss till väderleken härnere, utan fortfarande har vår väderreferensram i mellansverige, tog vi på oss vinterjacka och halsduk. När vi gått i 5 minuter insåg vi att andra gick med uppknäppta vårjackor. Det blir liksom aldrig rätt.
Affär efter affär avverkades och jag trodde alltmer att jag inte skulle hitta något. Inne på MQ hittade jag en klänning som Love tyckte att jag skulle prova så att han fick vila rumpan. Tydligen sliter det oerhört på Loves bak att gå på stan.
I provrummet var jag med om något fruktansvärt och innan ni tänker det som ni tänker nu kan jag avslöja att Love för första gången på sex år varit mig behjälplig i en klädrelaterad fråga.
Klänningen passade bra men kändes en smula kort och jag ville, trots alla motgångar under alla år, ha Loves åsikt.
- "Vad tycker du, är den för kort?"
- "Hmm.... om du har ett par leggings under är det lugnt."
- "....."
- "...och klänningen sitter rätt på dig."
- "....."
På mindre än 10 sekunder hade han levererat två korrekta åsikter med substans. Jag köpte hans resonemang och jag köpte klänningen. När jag stod i kassan hördes Love muttra: "...och så säger de att jag inte är säljartypen..." Vi har nu kommit fram till att Love borde arbeta inom damkonfektion istället.
Efter handbollsskolan var vi bjudna hem till Olle och Nasti för tapas, vilket var både gott och trevligt. De bjöd bland annat på friterade chévrebollar. Det var vansinnigt smaskigt. Vi avslutade med ett kortspel som heter Dots och är en blandning mellan Uno och Domino. Jag vann så det var ett roligt spel.
Idag är det söndag och vi har varit oerhört duktiga och både städat och handlat innan klockan ens var tolv. Halv fem är det dags för säsongens sista hemmamatch vilket känns lite underligt.
Det är märkligt hur olika saker kan gå olika fort. Höstterminen i Osby kändes helt oändlig men hela Loves handbollssäsong har gått sketafort. Om en vecka är första säsongen härnere avklarad. Blir lika förvånad varje år, ungefär som SJ blir över snö och minusgrader.
torsdag 12 mars 2009
Matchens lirare
Nyfikenheten har varit helt enorm, ja snudd på omätbar, i fråga om vad Mr 100% fick i pris som matchens lirare...
Axel, här har du svaret:
För er som är blinda kan jag berätta att det är 7 st penslar och ett rollerset med två olika tjocklek på fluffet. Det är kanske det bästa pris han någonsin fått. Varför inte göra en liten topp 10 när vi ändå är inne på ämnet (om han nu blivit utnämnd 10 ggr...)
Vi börjar bakifrån, som bögen sa:
10. Ett mässingsfat med Mimers fula logga.
9. Någon form av elektrisk apparat för oral hygien
8. En batterilös ficklampa som man vevade igång, perfekt vid bl.a. jordbävningar. Det måste ha varit ödet.
7. Axaprodukter
6. En armbandsklocka.
5. Korg med varor med kort datum, bland annat en folköl, en kaktusfrukt, aprikoser i amaretto, en påste Tigernötter och mycket annat.
4. Två påsar chips, en påse Twist och två cola.
3. Biobiljetter
2. Stugvecka i Idre
1. En jevra massa penslar
Nu känner jag också att jag nog byter tillbaka till Love, för fy fasiken vad tråkigt det var att skriva procenttecken hela tiden. Hoppas ingen har något emot det, förutom Love då.
Axel, här har du svaret:
För er som är blinda kan jag berätta att det är 7 st penslar och ett rollerset med två olika tjocklek på fluffet. Det är kanske det bästa pris han någonsin fått. Varför inte göra en liten topp 10 när vi ändå är inne på ämnet (om han nu blivit utnämnd 10 ggr...)
Vi börjar bakifrån, som bögen sa:
10. Ett mässingsfat med Mimers fula logga.
9. Någon form av elektrisk apparat för oral hygien
8. En batterilös ficklampa som man vevade igång, perfekt vid bl.a. jordbävningar. Det måste ha varit ödet.
7. Axaprodukter
6. En armbandsklocka.
5. Korg med varor med kort datum, bland annat en folköl, en kaktusfrukt, aprikoser i amaretto, en påste Tigernötter och mycket annat.
4. Två påsar chips, en påse Twist och två cola.
3. Biobiljetter
2. Stugvecka i Idre
1. En jevra massa penslar
Nu känner jag också att jag nog byter tillbaka till Love, för fy fasiken vad tråkigt det var att skriva procenttecken hela tiden. Hoppas ingen har något emot det, förutom Love då.
onsdag 11 mars 2009
Namnbyte på G
Japp, ni hörde rätt! Det är dags...
Från och med ikväll heter Love inte längre Love utan nu vill han bli kallad Mr 100%.
Anledningen till namnbytet är att han i kvällens match mot Cyrus borta fick kliva fram och slå straffar och satte båda. Ur den information jag lyckats skrapa ihop från nätet och Mr 100%:s sms verkar IFK ha gjort en ordentlig skitmatch och missat ett antal straffar varpå lotten slutligen föll på the artist formerly known as Love. För jag kan inte tänka mig i min vildaste fantasi att han var förste straffskytt i kvällens match, hur mycket jag än älskar honom. Mr 100% har inte slagit straffar sen Jesus gick i kortbyxor.
Han blev även vald till matchens lirare och har flaggat för ett fint pris som jag ska få se när han kommer hem sent ikväll. Can´t wait.
Från och med ikväll heter Love inte längre Love utan nu vill han bli kallad Mr 100%.
Anledningen till namnbytet är att han i kvällens match mot Cyrus borta fick kliva fram och slå straffar och satte båda. Ur den information jag lyckats skrapa ihop från nätet och Mr 100%:s sms verkar IFK ha gjort en ordentlig skitmatch och missat ett antal straffar varpå lotten slutligen föll på the artist formerly known as Love. För jag kan inte tänka mig i min vildaste fantasi att han var förste straffskytt i kvällens match, hur mycket jag än älskar honom. Mr 100% har inte slagit straffar sen Jesus gick i kortbyxor.
Han blev även vald till matchens lirare och har flaggat för ett fint pris som jag ska få se när han kommer hem sent ikväll. Can´t wait.
tisdag 10 mars 2009
Tankeställare
Love sköter det mesta av hushållsinköpen nu när jag jobbar heltid. Idag när jag lagade mat och skulle krydda på min omelett fick jag en smärre chock. Undrar om min sambo tycker att jag kryddar för dåligt? Vad tror ni han försöker säga med denna livstidsförbrukning av vitpeppar?
måndag 9 mars 2009
The results are in...
...eller ja, det har de ju varit i ett par dagar nu.
Iaf verkar det onekligen som om vi har flest läsare med tillgång till varsin dator i Västerås, eftersom staden gick segrande ur omröstningen med fyra röster, tätt följd av Eskilstuna på tre. Detta är på inga vis några chockerande siffror. Det som fångar mitt intresse är dock de två röster som föll på "Annan ort". Vilken ort? Kanske att det är mina kusiner i Uppsala som har lagt varsin röst? Upplys mig gärna! Alla förslag mottages tacksamt.
Love och jag kommer framöver att sätta oss ned med resultatet och fatta ett beslut. Återkommer med besked i slutet på 2009.
Iaf verkar det onekligen som om vi har flest läsare med tillgång till varsin dator i Västerås, eftersom staden gick segrande ur omröstningen med fyra röster, tätt följd av Eskilstuna på tre. Detta är på inga vis några chockerande siffror. Det som fångar mitt intresse är dock de två röster som föll på "Annan ort". Vilken ort? Kanske att det är mina kusiner i Uppsala som har lagt varsin röst? Upplys mig gärna! Alla förslag mottages tacksamt.
Love och jag kommer framöver att sätta oss ned med resultatet och fatta ett beslut. Återkommer med besked i slutet på 2009.
Shocking news!
Det här kommer förvåna många av er, men jag är en idiot. Efter att jag slutat åka hiss till förmån för trapporna har jag vid upprepade tillfällen misslyckats med att hitta hem till vår dörr.
I hissen var det enkelt; tryck på 4:an, vänta tills hissen stannar och kliv ur. Lås upp dörren till vänster - hemma!
Men nu, när jag tar trapporna har jag tappat räkningen på vilken våning jag är, och vid upprepade tillfällen har jag stått och kämpat med att försöka låsa upp M. Ekbergs dörr på våningen under. Det har inte fungerat särskilt bra och inte förrän jag är på väg att plinga på för att Love ska släppa in mig har jag noterat avsaknaden av våra namn på brevinkastet. Då jäklar har det blivit fart under fötterna, särskilt första gången det hände eftersom jag hörde fotsteg närma sig därinne... Kanske M. Ekberg som undrade vad jag höll på med. Men det är ren spekulation.
Jag har inte heller någon vettig förklaring till varför jag gör på detta vis. All tänkbar hjälp jag kan behöva finns tillgänglig såsom våra namn på dörren och det faktum att vi bor högst upp. Om jag kommer till takluckan har jag gått för långt, skulle jag exempelvis kunna tänka.
But no... Likförbannat står jag där och rycker i handtaget och svär över att låset är paj.
Nu har det kommit upp lappar om att porten kommer att låsas eftersom det springer löst folk och tjuvar i trappen. Det kan ha ett samband med mina bravader. Men det är ren spekulation.
I hissen var det enkelt; tryck på 4:an, vänta tills hissen stannar och kliv ur. Lås upp dörren till vänster - hemma!
Men nu, när jag tar trapporna har jag tappat räkningen på vilken våning jag är, och vid upprepade tillfällen har jag stått och kämpat med att försöka låsa upp M. Ekbergs dörr på våningen under. Det har inte fungerat särskilt bra och inte förrän jag är på väg att plinga på för att Love ska släppa in mig har jag noterat avsaknaden av våra namn på brevinkastet. Då jäklar har det blivit fart under fötterna, särskilt första gången det hände eftersom jag hörde fotsteg närma sig därinne... Kanske M. Ekberg som undrade vad jag höll på med. Men det är ren spekulation.
Jag har inte heller någon vettig förklaring till varför jag gör på detta vis. All tänkbar hjälp jag kan behöva finns tillgänglig såsom våra namn på dörren och det faktum att vi bor högst upp. Om jag kommer till takluckan har jag gått för långt, skulle jag exempelvis kunna tänka.
But no... Likförbannat står jag där och rycker i handtaget och svär över att låset är paj.
Nu har det kommit upp lappar om att porten kommer att låsas eftersom det springer löst folk och tjuvar i trappen. Det kan ha ett samband med mina bravader. Men det är ren spekulation.
söndag 8 mars 2009
Vad blir det för mat...
...så här på matchdagen, Love Asplund?
- "Det blir en klassisk Pasta Carbonara med Scans finbacon. Notera hur perfekt balansen är mellan kött och fett!"
Inget billigt skit här inte?
- "Nej, är det match så är det! Idag ska vi dessutom fira vårt elitserieavancemang med vår trogna hemmapublik så då gäller det att ha ätit ordentligt innan, så att man orkar ta emot alla hyllningar."
- "Det blir en klassisk Pasta Carbonara med Scans finbacon. Notera hur perfekt balansen är mellan kött och fett!"
Inget billigt skit här inte?
- "Nej, är det match så är det! Idag ska vi dessutom fira vårt elitserieavancemang med vår trogna hemmapublik så då gäller det att ha ätit ordentligt innan, så att man orkar ta emot alla hyllningar."
lördag 7 mars 2009
Prupplördag
Efter allt skoj som jag har haft de senaste dagarna var det inte helt oväntat att det skulle komma en liten svacka, men att den skulle komma på en lördag kändes lite otippat. Jag hade mina pengar på söndagkväll, vid 22:30.
Igår var det först after work-fika med Nasti och ett par till. Det var trevligt och väldigt avkopplande. Vi gick även en sväng på stan och unnade oss två feta buketter med tulpaner. Senare på kvällen fick Love ett sms från Jepsons som informerade oss om att det var vin och sällskapsspel hemma hos dem klockan nio. Det blev en jättetrevlig kväll och helgen lovade gott!
Idag lördag var dessutom killarna träningslediga på morgonen, vilket inte händer jätteofta, så jag var lite sugen på att gå på stan och mysa och fika. Tyvärr vaknade Love med nackont och någonstans efter det började mitt humör långsamt försämras. Det jäkla vädret med blåst och isregn bäddade inte heller direkt för något mysigt lördagspromenerande så det sket sig direkt.
Halv tolv skulle Love iväg och repa med sitt nya band T.O.L, sedan skulle IFK stå och visa sig hos en sponsor. I tidningen imorse var det helsidesannons om detta, där Kökscentrum lockade med att man kunde få skjuta straffar på deras danske supermålvakt och få rabatt på vitvaror beroende på hur många mål man satte. Problemet var bara att målisen var i Danmark, eftersom det inte var någon träning idag... IFK framstår gång på gång som mästare i organisation och kommunikation. Skickligt att dabba sig så grovt inför sponsorer i dessa tider.
Jag hade som vanligt handbollsskola och idag var de tamejtusan helt galna! Vi spelade plintboll men de verkade ha missuppfattat någonting för det liknade snarare "Battle of Middle Earth". Den ena ungen efter den andra bars/leddes av storgråtande efter diverse armbågar, tacklingar, nacksvingar och krokben. Det var liksom ingen ordning och jag fick lov att nästan skälla för första gången... Vi tog efter moget övervägande beslutet att inte spela någon match som vi vanligtvis avslutar med utan körde "Under hökens vingar" istället. Det gick lite bättre och de lugnade sig lite. Vi avslutade med samling och en duktig moralpredikan/hotbild om att om de inte var snälla kunde vi inte spela match nästa gång heller, "för när man är i ett lag tar man hand om varandra bla bla bla."
Hur tjurig jag än var kunde jag inte låta bli att le åt en kommentar som kom på slutet när vi frågade om de skulle hem och äta godis efteråt. "Ja, jag ska äta godis och kolla på Fidestifestivalen!" Från och med nu kommer jag också säga Fidestifestivalen istället för Melodifestivalen, så jäkla gulligt! Tänk er en femårig killes ljusa röst som lite för snabbt ska säga ett så långt och svårt ord! Aaaww....
När Love väl hade hittat hem från sin sponsorgrej inleddes stora Vad-ska-vi-göra-ikväll-bryderiet. Nasti och jag hade löst pratat om att träffas på kvällen, men efter Handbollsskolan frågade Johanna om vi ville äta hos dem och helt plötsligt kändes allt jättekrångligt. Då bestämde vi oss för att dissa alla och gå på bio istället. Tydligen är Larssons film väldigt populär för om ca 50 minuter kommer vi beklaga oss över våra onda nackar. Front row people, front row....
Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, att det började halvkasst men nu är det bättre. Det var ju inte så svårt.
Igår var det först after work-fika med Nasti och ett par till. Det var trevligt och väldigt avkopplande. Vi gick även en sväng på stan och unnade oss två feta buketter med tulpaner. Senare på kvällen fick Love ett sms från Jepsons som informerade oss om att det var vin och sällskapsspel hemma hos dem klockan nio. Det blev en jättetrevlig kväll och helgen lovade gott!
Idag lördag var dessutom killarna träningslediga på morgonen, vilket inte händer jätteofta, så jag var lite sugen på att gå på stan och mysa och fika. Tyvärr vaknade Love med nackont och någonstans efter det började mitt humör långsamt försämras. Det jäkla vädret med blåst och isregn bäddade inte heller direkt för något mysigt lördagspromenerande så det sket sig direkt.
Halv tolv skulle Love iväg och repa med sitt nya band T.O.L, sedan skulle IFK stå och visa sig hos en sponsor. I tidningen imorse var det helsidesannons om detta, där Kökscentrum lockade med att man kunde få skjuta straffar på deras danske supermålvakt och få rabatt på vitvaror beroende på hur många mål man satte. Problemet var bara att målisen var i Danmark, eftersom det inte var någon träning idag... IFK framstår gång på gång som mästare i organisation och kommunikation. Skickligt att dabba sig så grovt inför sponsorer i dessa tider.
Jag hade som vanligt handbollsskola och idag var de tamejtusan helt galna! Vi spelade plintboll men de verkade ha missuppfattat någonting för det liknade snarare "Battle of Middle Earth". Den ena ungen efter den andra bars/leddes av storgråtande efter diverse armbågar, tacklingar, nacksvingar och krokben. Det var liksom ingen ordning och jag fick lov att nästan skälla för första gången... Vi tog efter moget övervägande beslutet att inte spela någon match som vi vanligtvis avslutar med utan körde "Under hökens vingar" istället. Det gick lite bättre och de lugnade sig lite. Vi avslutade med samling och en duktig moralpredikan/hotbild om att om de inte var snälla kunde vi inte spela match nästa gång heller, "för när man är i ett lag tar man hand om varandra bla bla bla."
Hur tjurig jag än var kunde jag inte låta bli att le åt en kommentar som kom på slutet när vi frågade om de skulle hem och äta godis efteråt. "Ja, jag ska äta godis och kolla på Fidestifestivalen!" Från och med nu kommer jag också säga Fidestifestivalen istället för Melodifestivalen, så jäkla gulligt! Tänk er en femårig killes ljusa röst som lite för snabbt ska säga ett så långt och svårt ord! Aaaww....
När Love väl hade hittat hem från sin sponsorgrej inleddes stora Vad-ska-vi-göra-ikväll-bryderiet. Nasti och jag hade löst pratat om att träffas på kvällen, men efter Handbollsskolan frågade Johanna om vi ville äta hos dem och helt plötsligt kändes allt jättekrångligt. Då bestämde vi oss för att dissa alla och gå på bio istället. Tydligen är Larssons film väldigt populär för om ca 50 minuter kommer vi beklaga oss över våra onda nackar. Front row people, front row....
Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, att det började halvkasst men nu är det bättre. Det var ju inte så svårt.
fredag 6 mars 2009
OBS! Omoget inlägg!
Jag tror iofs inte att jag känner någon helt genommogen människa men jag utfärdar ändå en varning, för nedan följer ett fruktansvärt barnsligt inlägg...
Har ni någon gång lekt leken när man byter ut ett ord i en filmtitel mot ordet bajs? Det har jag. Tror det var bror min som först gjorde mig uppmärksam på denna otroligt tacksamma lek, sedan har den följt mig i olika sammanhang. Bland annat när jag läste högt för mina elever ur en bok där huvudpersonen listade sin top 10-lista. Jag bara kved mot slutet.... "Mitt stora feta grekiska bajs..."
Igår innan vi skulle sova diskuterade vi om vi kanske skulle ta och se filmatiseringen av Stieg Larssons bok och då kom helt plötsligt leken tillbaka till mig. "Män som hatar bajs." Sedan var det igång. Problemet är ju att har man lekt leken några gånger är det svårt att komma på nya titlar.
Det var då som vi fick syn på bokhyllan vi har i sovrummet...
Då åker vi...
Almqvist - Bajs går an
Auel - Grottbjörnens bajs
Austen - Stolthet och bajs
Balzac - Pappa Bajs
Bengtsson - Röde Bajs
Billingham - Den brinnande bajsen, Bajslek, Sömnbajs
Brecht - Den kaukasiska bajscirkeln
Conrad - Mörkrets bajs
Dahl - Ont bajs, Dödsbajs
Dostojevskij - Bajs och straff
Edwardsson - Bajs från långt avstånd
Emicheta - Second-class bajs
Englund - Silverbajsen
Fogelström - Mina drömmars bajs, Bajs av sin stad, Minns du den bajs, I en förvandlad bajs, Bajs
i världen
Frank - Das Bajs der Anne Frank
Gabaldon - Bajsets dån
Gudmundsson - Bajsmanifestet
Guillou - Tempelbajsaren
Hearn - Över näktergalens bajs, På kudde av bajs, Under lysande bajs, Vid hägerns skarpa bajs.
Hemingway - Den gamle och bajsen.
Irving - En bajs för Owen Meany
James - Smak för bajs
Jansson - Stum sitter bajsen, Alla de stillsamma bajsarna
Johnson - Bajsets svall
Kallifatides - De sju bajsarna i paradiset
Lagerlöf - Herr Arnes bajsar
Lapidus - Snabba bajs, Aldrig bajsa upp
Larsson - Flickan som lekte med bajsen
Larsson - Det bajs som spillts
Linderborg - Bajs äger ingen
Loe - Fakta om bajs
Magorian - Godnatt Mister Bajs
Mankell - Bajsspår
McCourt - Bajsen på sjunde trappsteget
Moberg - Inbajsarna, Utbajsarna
Moore - Korkade vita bajsar
Nesser - Kim Novak bajsade aldrig i Genesarets sjö
Niemi - Bajshålet
Pleijel - En bajs i Stockholm
Rankin - Den hängande bajsen, Rebus sista bajs
Rowling - Harry Potter och den vises bajs
Sandahl - Vi som aldrig sa bajs
Sinisalo - Bara sedan bajsen sjunkit
Theorin - Skumbajsen
Tremain - Bajs & Tystnad
Vallgren - Den vidunderliga bajsens historia
Så. Nu vet ni vad jag är för en typ. Sådant här skrattar jag åt sent en torsdagskväll. Det blir inte roligare än man gör sig här i Skåne!
Har ni någon gång lekt leken när man byter ut ett ord i en filmtitel mot ordet bajs? Det har jag. Tror det var bror min som först gjorde mig uppmärksam på denna otroligt tacksamma lek, sedan har den följt mig i olika sammanhang. Bland annat när jag läste högt för mina elever ur en bok där huvudpersonen listade sin top 10-lista. Jag bara kved mot slutet.... "Mitt stora feta grekiska bajs..."
Igår innan vi skulle sova diskuterade vi om vi kanske skulle ta och se filmatiseringen av Stieg Larssons bok och då kom helt plötsligt leken tillbaka till mig. "Män som hatar bajs." Sedan var det igång. Problemet är ju att har man lekt leken några gånger är det svårt att komma på nya titlar.
Det var då som vi fick syn på bokhyllan vi har i sovrummet...
Då åker vi...
Almqvist - Bajs går an
Auel - Grottbjörnens bajs
Austen - Stolthet och bajs
Balzac - Pappa Bajs
Bengtsson - Röde Bajs
Billingham - Den brinnande bajsen, Bajslek, Sömnbajs
Brecht - Den kaukasiska bajscirkeln
Conrad - Mörkrets bajs
Dahl - Ont bajs, Dödsbajs
Dostojevskij - Bajs och straff
Edwardsson - Bajs från långt avstånd
Emicheta - Second-class bajs
Englund - Silverbajsen
Fogelström - Mina drömmars bajs, Bajs av sin stad, Minns du den bajs, I en förvandlad bajs, Bajs
i världen
Frank - Das Bajs der Anne Frank
Gabaldon - Bajsets dån
Gudmundsson - Bajsmanifestet
Guillou - Tempelbajsaren
Hearn - Över näktergalens bajs, På kudde av bajs, Under lysande bajs, Vid hägerns skarpa bajs.
Hemingway - Den gamle och bajsen.
Irving - En bajs för Owen Meany
James - Smak för bajs
Jansson - Stum sitter bajsen, Alla de stillsamma bajsarna
Johnson - Bajsets svall
Kallifatides - De sju bajsarna i paradiset
Lagerlöf - Herr Arnes bajsar
Lapidus - Snabba bajs, Aldrig bajsa upp
Larsson - Flickan som lekte med bajsen
Larsson - Det bajs som spillts
Linderborg - Bajs äger ingen
Loe - Fakta om bajs
Magorian - Godnatt Mister Bajs
Mankell - Bajsspår
McCourt - Bajsen på sjunde trappsteget
Moberg - Inbajsarna, Utbajsarna
Moore - Korkade vita bajsar
Nesser - Kim Novak bajsade aldrig i Genesarets sjö
Niemi - Bajshålet
Pleijel - En bajs i Stockholm
Rankin - Den hängande bajsen, Rebus sista bajs
Rowling - Harry Potter och den vises bajs
Sandahl - Vi som aldrig sa bajs
Sinisalo - Bara sedan bajsen sjunkit
Theorin - Skumbajsen
Tremain - Bajs & Tystnad
Vallgren - Den vidunderliga bajsens historia
Så. Nu vet ni vad jag är för en typ. Sådant här skrattar jag åt sent en torsdagskväll. Det blir inte roligare än man gör sig här i Skåne!
torsdag 5 mars 2009
Schyffert och mullvadar
Jag gör mitt bästa för att roa mig härnere och här kommer ett urval av saker som får mig att le lite grann.
1. Mullvadar.
När jag pendlar till jobbet och tittar ut över den skånska plattheten kan jag inte hjälpa att notera de mängder med mullvadshögar som är överallt på åkrar och folks gräsmattor. Det som roar mig är att mullvadarna inte verkar ha någon plan för sitt grävande utan de far runt i cirklar, in i stängselpålar, vägkanter och andra mullvadar. Sedan börjar jag alltid nynna på "Mullvad" från Djurens Brevlåda.
2. Mysteriet med tjuven på jobbet.
Först försvann ett par fula tennljusstakar med Bjärnums skola ingraverat från fikarummet. Efter mycket rabalder och spekulationer dök de helt plötsligt upp igen. Idag blev en kollega av med sin Ost- och skinkpaj som låg och tinade på bänken med ett par tomater i en påse ovanpå. Tomaterna var kvar men pajen var spårlöst försvunnen. Vi håller på att formulera en gärningsmannaprofil och än så länge har vi: en icke-vegetarian som ogillar tomater och har nyckel till fikarummet. Det är nog det som roar mig mest, att det faktiskt kan vara en kollega som käkat upp någon annans paj, helt utan skrupler.
3. Jeppatorp
Ett roligt ortsnamn som jag passerar på vägen till jobbet. Känns väldigt skånskt. Där bor nog bara ena riktiga jeppar, tänker jag.
4. Skåningar och vinterkläder
När det är ca 1-3 plus ute, grått som bara den och fukten blåser rakt igenom en, då fryser jag som mest och bäddar in mig i min tjockaste vinterjacka, modell Michelin, och till och med långkallingar åker på. Men, när det är ca 4-7 minus, strålande sol och lite snö, då räcker det med en vanlig vinterjacka. Under sportlovet var det precis så fint väder och då fick jag som bekant med mig Love ut på promenad. Då mötte vi den ena lokalinvånaren efter den andra i full vintermundering, med tillhörande pannband och klämmiga vantar. "Äntligen" tänker skåningen och plockar fram täckbyxor och täckjacka från sent 80-tal och ger sig ut och spatserar. Det ler jag åt.
5. Schyffert
Idag skulle jag gå på promenad så jag följde Love en bit när han gick till träningen. Jag gick och berättade med mycken inlevelse om den dramatiska utvecklingen med pajtjuven och var totalt uppslukad. Vid en kort andhämtningspaus flikade Love in: "Du vet att vi precis mötte Henrik Schyffert va?" Det hade jag inte koll på... Det enda jag pratade om när vi mötte honom var "Paaaj paj paj paj, paj paj paj paj. Paj." Hoppas Schyffert tänkte: "Åh vad befriande, en människa som inte blir kändisgalen utan fortsätter att prata om paj. Jättehögt dessutom."
6. Min totala avsaknad av viktiga funderingar.
Jag orkar verkligen inte tänka på något ordentligt nuförtiden. Det är jeppar och mullvadar. Det är vad min energi räcker till.
1. Mullvadar.
När jag pendlar till jobbet och tittar ut över den skånska plattheten kan jag inte hjälpa att notera de mängder med mullvadshögar som är överallt på åkrar och folks gräsmattor. Det som roar mig är att mullvadarna inte verkar ha någon plan för sitt grävande utan de far runt i cirklar, in i stängselpålar, vägkanter och andra mullvadar. Sedan börjar jag alltid nynna på "Mullvad" från Djurens Brevlåda.
2. Mysteriet med tjuven på jobbet.
Först försvann ett par fula tennljusstakar med Bjärnums skola ingraverat från fikarummet. Efter mycket rabalder och spekulationer dök de helt plötsligt upp igen. Idag blev en kollega av med sin Ost- och skinkpaj som låg och tinade på bänken med ett par tomater i en påse ovanpå. Tomaterna var kvar men pajen var spårlöst försvunnen. Vi håller på att formulera en gärningsmannaprofil och än så länge har vi: en icke-vegetarian som ogillar tomater och har nyckel till fikarummet. Det är nog det som roar mig mest, att det faktiskt kan vara en kollega som käkat upp någon annans paj, helt utan skrupler.
3. Jeppatorp
Ett roligt ortsnamn som jag passerar på vägen till jobbet. Känns väldigt skånskt. Där bor nog bara ena riktiga jeppar, tänker jag.
4. Skåningar och vinterkläder
När det är ca 1-3 plus ute, grått som bara den och fukten blåser rakt igenom en, då fryser jag som mest och bäddar in mig i min tjockaste vinterjacka, modell Michelin, och till och med långkallingar åker på. Men, när det är ca 4-7 minus, strålande sol och lite snö, då räcker det med en vanlig vinterjacka. Under sportlovet var det precis så fint väder och då fick jag som bekant med mig Love ut på promenad. Då mötte vi den ena lokalinvånaren efter den andra i full vintermundering, med tillhörande pannband och klämmiga vantar. "Äntligen" tänker skåningen och plockar fram täckbyxor och täckjacka från sent 80-tal och ger sig ut och spatserar. Det ler jag åt.
5. Schyffert
Idag skulle jag gå på promenad så jag följde Love en bit när han gick till träningen. Jag gick och berättade med mycken inlevelse om den dramatiska utvecklingen med pajtjuven och var totalt uppslukad. Vid en kort andhämtningspaus flikade Love in: "Du vet att vi precis mötte Henrik Schyffert va?" Det hade jag inte koll på... Det enda jag pratade om när vi mötte honom var "Paaaj paj paj paj, paj paj paj paj. Paj." Hoppas Schyffert tänkte: "Åh vad befriande, en människa som inte blir kändisgalen utan fortsätter att prata om paj. Jättehögt dessutom."
6. Min totala avsaknad av viktiga funderingar.
Jag orkar verkligen inte tänka på något ordentligt nuförtiden. Det är jeppar och mullvadar. Det är vad min energi räcker till.
måndag 2 mars 2009
Skåne gör mig glad
Särskilt efter att ha sett detta inslag på Sydnytt ikväll... Det är så mycket humor! Hur kan man inte vilja bo kvar i denna landsände? Jag hittar hur mycket skoj som helst utan problem i inslaget men det är framförallt karln som startat Facebook-gruppen som är den stora behållningen.
Jag kände direkt när jag såg inslaget att jag inte bara kunde sitta still så jag satte mig i soffan och bloggade om det...
Jag kände direkt när jag såg inslaget att jag inte bara kunde sitta still så jag satte mig i soffan och bloggade om det...
söndag 1 mars 2009
Dagen efter
Igår tog sig IFK Kristianstad tillbaka till Elitserien efter tolv år i de lägre divisionerna. Tolv tuffa år, i synnerhet för oss två. Vi har lidit så svårt under dessa tolv år att vi tvingats förtränga all smärta. Jag minns i nuläget inte ens hur jävligt jag tyckte att det var att IFK trillade ur Elitserien -97. Men nu är vi tillbaka där vi hör hemma! Om vi stannar i stan det vill säga.
Det var en riktig skitdag igår annars rent ut sagt. Handbollsskolan innehöll döva och tjuriga ungar. Stan innehöll väldigt lite köpvänliga kläder och väldigt mycket dumt folk. Websändningen från Loves match innehöll väldigt lite match och väldigt mycket tekniskt strul. Livebloggen från Kristianstadsbladet innehöll inte ett vettigt skit. Dagen som helhet innehöll väldigt mycket frustration.
Jag har hela veckan varit oerhört besviken att jag inte kunde åka till Göteborg och kolla matchen och den usla rapporteringen gjorde inte humöret bättre. De få brottstycken av matchen som nådde oss gjorde sitt för att ytterligare sänka stämningen hos mig och Johanna, som satt hemma hos oss och lyssnade. Det enda vi hörde om var Loves missar och att Johannas sambo "troligen brutit nyckelbenet". För min del kunde de gärna ha förlorat matchen, det hade varit bättre. Då hade Nasti, som är i Finland, också kunnat vara med. Det var verkligen helt fel match att bli klara.
När matchen var slut och segern och avancemanget ett faktum var det ett enormt antiklimax. Jag surade och Johanna försökte få klarhet i hur illa det var med Christian. Så hade jag inte föreställt mig att det skulle vara direkt. Att flytta till Skåne för Loves skull och inte få dela det som varit målet med säsongen... Det kommer jag nog aldrig över. Så här bitter har jag inte varit sen balkonglådan mördades.
Eftersom det skulle bli firande på Banken på kvällen gjorde vi oss i ordning och mötte spelarbussen vid hallen. På IFK:s gästbok skrev folk att de skulle samlas och möta bussen och det lät som om det skulle komma en del folk. Folkmassan var väl inte riktigt i paritet med Kungsträdgården -94, men nästan. Tio pers var vi väl åtminstone som väntade i kylan.
När vi stod där och väntade steg spänningen och humöret något, bland annat tack vare den oranga halsduken som jag snodde och ett par glas vitt vin före. Till slut kom de tutande och sjungande och inte ens jag klarade av att inte vara glad för allas skull. De här killarna har jag lärt känna på ett helt annat sätt än de i förra laget så det kändes lite extra och många kramar blev det.
Johanna och jag väntar på bussen och peppar lite.
Det var en riktig skitdag igår annars rent ut sagt. Handbollsskolan innehöll döva och tjuriga ungar. Stan innehöll väldigt lite köpvänliga kläder och väldigt mycket dumt folk. Websändningen från Loves match innehöll väldigt lite match och väldigt mycket tekniskt strul. Livebloggen från Kristianstadsbladet innehöll inte ett vettigt skit. Dagen som helhet innehöll väldigt mycket frustration.
Jag har hela veckan varit oerhört besviken att jag inte kunde åka till Göteborg och kolla matchen och den usla rapporteringen gjorde inte humöret bättre. De få brottstycken av matchen som nådde oss gjorde sitt för att ytterligare sänka stämningen hos mig och Johanna, som satt hemma hos oss och lyssnade. Det enda vi hörde om var Loves missar och att Johannas sambo "troligen brutit nyckelbenet". För min del kunde de gärna ha förlorat matchen, det hade varit bättre. Då hade Nasti, som är i Finland, också kunnat vara med. Det var verkligen helt fel match att bli klara.
När matchen var slut och segern och avancemanget ett faktum var det ett enormt antiklimax. Jag surade och Johanna försökte få klarhet i hur illa det var med Christian. Så hade jag inte föreställt mig att det skulle vara direkt. Att flytta till Skåne för Loves skull och inte få dela det som varit målet med säsongen... Det kommer jag nog aldrig över. Så här bitter har jag inte varit sen balkonglådan mördades.
Eftersom det skulle bli firande på Banken på kvällen gjorde vi oss i ordning och mötte spelarbussen vid hallen. På IFK:s gästbok skrev folk att de skulle samlas och möta bussen och det lät som om det skulle komma en del folk. Folkmassan var väl inte riktigt i paritet med Kungsträdgården -94, men nästan. Tio pers var vi väl åtminstone som väntade i kylan.
När vi stod där och väntade steg spänningen och humöret något, bland annat tack vare den oranga halsduken som jag snodde och ett par glas vitt vin före. Till slut kom de tutande och sjungande och inte ens jag klarade av att inte vara glad för allas skull. De här killarna har jag lärt känna på ett helt annat sätt än de i förra laget så det kändes lite extra och många kramar blev det.
Johanna och jag väntar på bussen och peppar lite.Love kom av bussen och annonserade glatt att han förlorat en strumpa. Först kändes det som ett litet pris att betala för Elitserien med det visade sig sedan att han förvarat sin Mp3 och sina nycklar i den... Som tur var hade den hamnat i botten på en väska och en yngre förmåga i laget lyckades gräva fram den till Loves stora glädje.
Lycka kommer i olika former - ibland i formen av en vit sportsocka.
Segercigarren, som man måste puffa utomhus tack vare rökförbud. Slapp vi det i kläderna!
Alldeles för få av tjejerna var representerade för att det skulle kännas riktigt bra.
En blöt kväll på många vis.
Återigen var det VIP på Banken som gällde och stämningen var hög. Under de timmarna som följde fattade jag en rad felbeslut:
1. Dricka Absolut Pears-drinkar - inte ens gott.
2. Köpa ett glas rött på det.
3. Tacka nej till medföljande vattenglas med orden: "Det är inte en sådan kväll."
4. Köra tvåhandsfattning i baren med drink och vitt vin.
5. Blanda.
6. Dricka alkohol överhuvudtaget med tanke på min kassa uppladdning under dagen.
Vid ett-tiden, enligt osäkra källor (Love), bestämde jag mig helt plötsligt för att jag behövde gå hem. Love följde mig fast jag insisterade på att han skulle stanna och roa sig och att jag klarade mig själv. Dock var Love så utmattad på alla vis att han gladeligen mottog en ursäkt att lämna lite tidigare. Med facit i hand var det tur att han följde med för annars hade jag fått sova med stövlarna på. Fötterna sitter långt bort ibland som man brukar säga.
Idag: Vasalopp, fett och salt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)