As time goes by

Fredagen inleddes (fredagen börjar ju som bekant när man kommer hem från jobbet) återigen med en fredagsfika vilket jag nu betraktar som en tradition eftersom det skett två gånger i rad.

På lördagen hade jag ett mission och det var att hitta något att ha på mig den 21:a, på IFK-banketten. Som av en otrolig slump var Love träningsledig denna lördag också och ivrig som han var att kompensera för förra helgens missade stadsvandring följde han glatt med, vilket är en sanning med modifikation. Han följde med.

Det var helt underbart vårväder, med solglimtar, vindstilla och många plusgrader. Eftersom vi fortfarande inte har acklimatiserat oss till väderleken härnere, utan fortfarande har vår väderreferensram i mellansverige, tog vi på oss vinterjacka och halsduk. När vi gått i 5 minuter insåg vi att andra gick med uppknäppta vårjackor. Det blir liksom aldrig rätt.

Affär efter affär avverkades och jag trodde alltmer att jag inte skulle hitta något. Inne på MQ hittade jag en klänning som Love tyckte att jag skulle prova så att han fick vila rumpan. Tydligen sliter det oerhört på Loves bak att gå på stan.

I provrummet var jag med om något fruktansvärt och innan ni tänker det som ni tänker nu kan jag avslöja att Love för första gången på sex år varit mig behjälplig i en klädrelaterad fråga.

Klänningen passade bra men kändes en smula kort och jag ville, trots alla motgångar under alla år, ha Loves åsikt.

- "Vad tycker du, är den för kort?"
- "Hmm.... om du har ett par leggings under är det lugnt."
- "....."
- "...och klänningen sitter rätt på dig."
- "....."

På mindre än 10 sekunder hade han levererat två korrekta åsikter med substans. Jag köpte hans resonemang och jag köpte klänningen. När jag stod i kassan hördes Love muttra: "...och så säger de att jag inte är säljartypen..." Vi har nu kommit fram till att Love borde arbeta inom damkonfektion istället.

Efter handbollsskolan var vi bjudna hem till Olle och Nasti för tapas, vilket var både gott och trevligt. De bjöd bland annat på friterade chévrebollar. Det var vansinnigt smaskigt. Vi avslutade med ett kortspel som heter Dots och är en blandning mellan Uno och Domino. Jag vann så det var ett roligt spel.

Idag är det söndag och vi har varit oerhört duktiga och både städat och handlat innan klockan ens var tolv. Halv fem är det dags för säsongens sista hemmamatch vilket känns lite underligt.

Det är märkligt hur olika saker kan gå olika fort. Höstterminen i Osby kändes helt oändlig men hela Loves handbollssäsong har gått sketafort. Om en vecka är första säsongen härnere avklarad. Blir lika förvånad varje år, ungefär som SJ blir över snö och minusgrader.