Strutsar och annat

Det är segbloggat kan jag säga, utan att överdriva. Men igår inträffade något som jag aldrig hade väntat mig att få vara med om och som är värt några tryck på tangenterna. Jag såg en strutspenis.

Jag ska ärligt erkänna att jag aldrig ens funderat över hur en dylik ser ut, något som kanske chockar några av er som känner mig väl, men i fråga om penisar är jag inte främst fjäderfäorienterad (kanske för att endast 3% av alla fågelarter har penis - ej värt besväret). Är mer en humanist på det området.

Hur hamnade jag då i denna ekivoka situation frågar sig vän av bloggen? Jo, vi befinner oss just nu i Dalarna och där finns ett strutseri (?) som man kan besöka med bland annat rundvandring, gårdsbutik och strutsglass. Dit färdades vi igår medelst bil och strosade runt på gården. Elis tog sig en titt på de så kallade "Glassfåglarna" men glömde snabbt allt vad tvåmeterspippisar heter när han såg en asfalterad fyrkant med små traktorer på. Där spenderade vi alltså en god stund av besöket.

När vi äntligen lyckades få med oss barnet därifrån gick vi och tittade på vad som visade sig vara avelsdelen av strutseriet. En stor pampig hanne sprätte runt därinne och innan vi hann oa och aa klart fällde han ner något köttigt och rosa och lägrade en strutsmadam.

Jag är inte särskilt mogen när det kommer till kritan visade det sig för jag fnittrade till alldeles för högt för att det skulle vara ok bland folk. Efter ett evighetslångt vibrerande av fjädrar och så nära ett så kallat "come face" en struts kan komma var det äntligen klart och han reste sig och gick.



Ungefär såhär.

"Strutsglass någon?" frågade jag och vi drog oss därifrån med känslan av lätt obehag i kroppen. Trots att jag kände mig smutsig tog jag två kulor, äpple och daim. Det var verkligen inget att betala dyra penningar för så om ni står i valet mellan hönsglass och strutsglass, ta hönsvarianten.

Inne i gårdsbutiken kunde man förstås köpa strutskött också men efter att vi konstaterat att filén var misstänkt lik något annat fick det vara. Priset (5 miljarder/kg) avskräckte också.

Allt som allt var det ändå en lyckad utflykt, Elis fick köra traktor, jag fick både se och smaka något nytt, fast inte samtidigt gudbevars.

Om ni blivit nyfikna på hur en struts Petter-Niklas ser ut rekommenderar jag er att googla, på Flashback finns det forum för allt. Men jag vågar inte lägga ut någon här för då kommer väl Axel the Prude och pekar med hela handen i kommentarsfältet och kallar mig för värre saker än "Hannes".