Mixat

Nu har den värsta internetyran lagt sig. Love och jag satt som förtrollade igår framför skärmen. Det var en surfrunda som hette duga... Vi kollade igenom alla bloggar vi missat, tidningar, mail - the lot. Vi hade inte missat speciellt mycket. Det bästa var när vi tittade in på IVH:s hemsida för där har tiden stått stilla i månader. Skönt att inte allt har förändrats.

Idag har jag varit oerhört produktiv, utan att egentligen förflytta mig från datorn. Jag har fixat en jobbintervju till torsdag och shoppat loss på IKEA.

Det viktigaste först.

Det är nu tredje gången på lika många veckor som vi beställer något från IKEA. Men efter den här gången får det räcka. Det är ju kul om inte allt är från samma ställe...

Första gången beställde vi sängar och ett köksbord. Andra gången beställde vi förvaring till badrummet. Nu har vi en ordentlig plats att fixa med tvätten. Präktigt som bara den! Känner mig vuxen.

Idag beställde jag en skänk till vardagsrummet. Vi är ju som tidigare nämnt i trängande behov av förvaring och nu får lite finporslin flytta på sig så att vi får plats med torrvaror i köket. Dessutom beställde jag två bäddfåtöljer till arbetsrummet så att folk som kommer på besök har någonstans att slagga. Efter våra nätter i Västerås på madrass och skranglig gästsäng har vi insett att en annan lösning var nödvändig.

En bonus, som nog fällde avgörandet, är att fåtöljerna kommer tidigare än soffan så vi slipper sitta på stolar eller kuddar på golvet för att titta på tv. Glädje kommer i så många olika former...

Jobbet då? Blev uppringd av en skola i stan som hade ett 3-månaders vik på 80% som specialpedagog i en F-5 skola. Ska dit på intervju på torsdag. Det är ju långt från en idealisk tjänst men just nu kryllar det inte av tjänster. Sen vet man ju inte. På Persbo skulle jag vara några månader bara men blev kvar 1,5 år. Hur det än blir känns det skönt att det händer något.

Annars har jag under tiden tänkt ut flera saker som jag skulle vilja skriva om men efter min bloggrunda såg jag att bland annat Marie och Victoria redan berört flera av mina ämnen. Så ni två får väl ursäkta om det blir lite upprepning.=)

Jag vill börja med att lovsjunga en bok som jag just läst. Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Love bad mig beskriva boken och vad som var så bra med den men det går inte. Det är som när man ska försöka återberätta en dröm man har haft. Hur ofta lyckas man? Däremot vill jag att alla mina kvinnliga släktingar läser den. Dala-Floda (där vi har stuga)skymtar förbi i boken nämligen och det gör att boken känns nära. Jag blev oerhört gripen av boken och det tog ett tag innan jag ville läsa någon annan bok. Nu läser jag Kangers Västeråsdeckare (nostalgi någon?) och det är inga fel på dem heller.

På en blogg jag läste nyligen funderade skribenten på vad hemma är och denna fråga har även ockuperat mina tankar den senaste tiden. Jag vet att hon läst Olssons bok och jag undrar om hon läste hennes sommarprogram som fanns i slutet på boken, iaf i min utgåva? Jag fastnade för ett stycke där Olsson mer eller mindre exakt satte fingret på det som jag känner nu.

Ur sommarprogrammet:

"Nyligen blev jag ombedd att recensera en antologi med berättelser skrivna av invandrare i Nya Zeeland. I en av dem skrev författaren så här:

Det är någonting fundamentalt rätt med den plats där man fötts. Människorna där beter sig så som man väntar sig och de delar ens egna outtalade antaganden. Vädret är som det ska vara. Himlen, skogarna och fälten skulle inte kunna se ut på något annat sätt.

Och så är det, tycker jag. Jag tror det inpräntas tidigt och jag tror det fastnar för alltid. Det blir den mall som man senare kommer att jämföra alla andra platser med.

Så länge resorna är korta och vistelsen temporär är skillnaderna intressanta och spännande, kanske själva motivet för resan. Det är när den nya platsen blir permanent som perspektivet plötsligt ändrar sig. För mig blev det till ett bekymmer alldeles nyligen."

När jag läste detta efter mina veckor i Skåne kändes det som om jag kunde ha skrivit det, om jag hade varit mer begåvad mer orden. Mina referensramar om vad som är hemma finns inte här. Inga kullar, knappt någon skog, annorlunda blommor i dikena, annorlunda lukt, annat ljus, konstiga ljud (då menar jag inte bara skånskan) och annat tänk. Ergo: Kristianstad kommer aldrig heller att bli hemma.

Om man tänker sig att hemma är där man är trygg så är fortfarande inte Kristianstad hemma men det har åtminstone en chans att bli det sinom tid...

Innan vi bestämde oss för att flytta tänkte jag att hemma är där Love är och så försöker jag fortsätta tänka, men det är ganska tydligt att det inte räcker. Hemma måste vara där jag är också.

On a lighter note...

Vi gick på bio här i stan för första gången. Utbudet var inte enormt och det blev Mamma Mia. Jag var lite sugen på att se Mr. Darcy sjunga men Love var väl inte överlycklig men gick med på det ändå. Tur för honom! Vilken skön film! Ett riktigt lyckopiller som inte ens Love kunde stå emot. Se den!

Snart ska jag försöka få upp lite bilder på lägenheten, men just nu är det så stökigt så det är inget roligt att fota. Men det kommer... Håll ut Kristina =)

Back online - Halleluja moment

ÄNTELIGEN!!

Nu kör vi, full fart!

Men vad ska jag skriva om..? Det har gått 16 dagar sedan vi hade internet och det har hunnit hända så mycket att det skulle ta 16 dagar till att skriva om allt och då halkar jag ju efter med current events...

Under den första tiden utan internet började jag skriva i word för att kunna publicera när vi fick internet. Det höll i sig i två dagar ungefär... plus att det vid en andra genomläsning är riktigt tråkig läsning... men jag tror att jag börjar med att publicera det som jag skrev om själva flytten, sen får vi se... Håll till godo gott folk!

Fredag 18/7 - Dagen före flytten

Natten till fredag var vidrig. Jag kunde inte somna. Tältsängen var obekväm och knarrade så fort man stretchade lilltån. Det värkte något fruktansvärt i vänster handled efter allt flyttstädande. Det var varmt. Självklart funderade jag en hel del på flytten också. Alla dessa faktorer resulterade i att jag inte lyckades somna förrän kl 6 på morgonen. Vi hade ställt klockan på 8 för att hinna med allt som skulle hinnas med så det var bara att kliva upp och sätta igång.

Vi gick till Mimer för att lämna alla nycklar utom en och återigen fick vi förklara allting, men kvinnan bakom disken var faktiskt bra, d.v.s. hon ställde inte till med något problem. Sådant gillar jag nuförtiden.

Sedan var det städning och packning som gällde för hela slanten. Jag gjorde klart nästan allt i köket utom kylskåpet och diskbänken. Loves mamma och pappa kom senare och hämtade lite saker, bland annat snurrfåtöljen och köksbordet som Axel skulle ha. Vi fikade och det var skönt att slappna av en stund men fasiken vad trött jag var. Kunde knappt formulera en mening. Dessutom visste jag att jag skulle sätta igång med badrummet efter att de hade åkt… ”Vad gjorde du i fredagskväll då?”
”Monterade bort fronten på badkaret och skurade kakel…”

Vid tio hade jag gnott och svurit färdigt, då var det sängläge för min del. Love som den gentleman han är tog tältsängen så att jag kunde sova på madrassen. Jag tror i och för sig att det inte hade spelat någon roll var jag sov den natten eftersom jag var så sjukt trött. När övertröttheten var som värst höll jag en 5 minuter lång monolog varvad med hysteriska skrattanfall. Love var lite chockad faktiskt men road också. Han önskade att han filmat skiten.

Lördag 19/7 – D-day

Dagen vi väntat på så länge var då här äntligen, beroende på vem man frågar. Vi visste inte riktigt när lastbilen skulle komma men gubben med jeansshorts hade sagt att han skulle åka tidigt och vi tippade mellan tolv och ett. Halv nio satte vi igång att städa och packa det sista i tron om att vi hade ett par timmar på oss. Jag fantiserade till och med om att jag skulle hinna ta en liten hejdåpromenad i omgivningarna. Dream on.

Klockan 10 stod lastbilen parkerad utanför… Karln hade åkt kl 3 på natten! Typiskt pensionärer. Jag fick lite smått panik eftersom mina föräldrar som skulle komma och hjälpa till inte hade kommit än. När jag ringde för att kolla var de var hade de knappt åkt hemifrån. Jag hade sagt en tid som jag trodde skulle vara i god tid och de hade trott att den tiden var alldeles för tidig och tagit det extra lugnt.

Nu blev det till att skynda sig på med allt. De sista prylarna som inte packats skickades ner i olika påsar och lådor utan någon som helst tanke. Eller jo, en tanke, nämligen: Den hittar jag aldrig igen.

Efter ett tag kom mina föräldrar och allt utflyttande gick jättesmidigt och lastbilen var tillräckligt stor. Jag städade undan för undan och hotade alla med stryk om de inte kissade försiktigt på min flyttstädade toa. Till slut hade vi städat oss ut i trapphuset och det återstod bara att kasta in nyckeln genom brevinkastet. Kändes väldigt konstigt. Våra namn stod ju fortfarande på dörren…

13.00 lämnade vi Västerås, antingen för gott eller för den här gången. Den som lever får se.

Efter ett snabbt matstopp styrde vi kosan mot Kristianstad. Jag hade kollat på eniro ungefär hur man skulle åka och försökte berätta det för pappa men han hade med sig sin lilla GPS-leksak och ville åka en annan väg. Gissa om han blev småsur när GPS-tanten sa samma väg som jag beskrivit…

Resan var otroligt lång och vädret var sämsta tänkbara. Ju närmare vi kom Skåne och Kristianstad desto sämre blev vädret och när vi åkte på Hässleholmsvägen fullkomligt öste det ner. Jätteroligt väder att flytta i. Vi var framme utanför vår port 19.30 och då hade vi stannat på vägen sammanlagt en timme ungefär. Man var lite stel. Men nu var det dags att bära upp alla grejer.

Gubben med jeansshorts hade ringt efter några extra bärare och en kille i laget med bror och flickvän kom och hjälpte oss. Vi var så tacksamma när de dök upp! Dessutom hade vi tillgång till hiss så vi slapp trapporna. Jag, mamma och flickvännen tog emot allt uppe i lägenheten medan alla gubbar packade in allt därnere och dividerade om bästa sätt att få in en byrå i en hiss. Jag är glad att jag slapp de diskussionerna. Men de gjorde ett bra jobb för det enda som behövde kånkas upp var vårt matsalsbord. Tänk om vi inte haft hissen? Fyra spiraltrappor uppochner hela kvällen. Jag hade nog inte pallat.

21.20 var allt uppe i lägenheten. Mamma och pappa skyndade bort till hotellet för att hinna äta något och vi gick till vårt thaiställe och tog med mat hem. Vi dukade upp vid första bästa möbel och tro mig, mat har aldrig smakat så gott. Sedan duschade vi och gick och lade oss.

Vi pratade igenom dagen och båda tyckte att allt kändes okej, mycket beroende på att flytten hade gått över förväntan bra. Efter ett tag hörde vi lite dunka-dunka från nattklubben, men det var inte så farligt. Vi lyckades somna båda två. Men, halv två fylleringde en gammal handbollskompis till Love och då var det kört. Dessutom hade nattklubben höjt volymen under kvällen och nu hörde man tydligt vad de spelade. Skojsigt. Vi kände oss lite lurade eftersom vi frågat om man skulle störas av nattklubben och fått nej till svar. Men folk har väl olika toleransnivå eller något. Klockan 3 stängde de och vi kunde äntligen somna. Onsdag, fredag och lördag kommer bli tuffa framöver.

Hastigt inlägg

Hittade internet på biblioteket i Kstad, men får bara vara inne en kvart och nu har jag sex minuter kvar innan datorn kickar ut mig!

Kort resumé:

Flytten gick över förväntan, allt gick skitsmidigt. Åkte från Västerås kl 13 och var framme i Kstad kl halv åtta. Sen var vi uppflyttade till kl 21.20. Allt utom bordet gick in i hissen, skönt!

Annars har det mesta krånglat. Ingen telefon, ingen hyresvärd (stängt för semester) , delar som saknades i ikealeveransen (sa ju att jag ropade HEJ för tidigt..)

Vi har inte hittat något internet heller, det var mycket dyrare utan stadsnät så vi kollar runt lite, men måste hitta något snart!

Har fått ordning på sovrummet, och halva köket. Men fy fan vad litet köket är! Vi har lite att jobba med där. Ska måla om vardagsrummet i dagarna, väntar på ikealeverans med badrumsskåp.

Nattklubben hörs jättebra, "heeeeeeeeey, hey baby -OH AH, I wanna know if you´ll be my girl..."

Hörs snart igen!

Insikter

Vi ska flytta. Till Kristianstad. Det ligger 53 mil från Västerås. Vi ska bära ner alla våra saker. Vi ska lasta dem i en lastbil. Vi ska åka i ca 6 timmar. Vi ska bära upp allt i en annan lägenhet. Sedan ska vi stanna där. I minst ett år. Varför har ingen sagt något till mig om det här?

Hejdå Emausgatan i Västerås...

Pausunderhållning

Internet verkar funka en stund till...

Håll till godo med en lista som är snodd av Victoria som snodde av Marie...



1. Your name: Kerstin


2. YOUR GANGSTA NAME: (first 3 letters of real name plus izzle.) Kerizzle


3. YOUR DETECTIVE NAME: (fav color and fav animal) Green dog


4. YOUR SOAP OPERA NAME: (middle name, and current street name) Maria Emaus


5. YOUR STAR WARS NAME: (the first 3 letters of your last name, first 2 letters of your first name, first 3 letters of mom's maiden name) Pehkenor


6. YOUR SUPERHERO NAME: (2nd favorite color, favorite drink). Brownwater


7. YOUR IRAQI NAME: (2nd letter of your first name, 3rd letter of your last name, any letter of your middle name, 2nd letter of your moms maiden name, 3rd letter of you dads middle name, 1st letter of a siblings first name, last letter of your moms middle name) Ehmorkn


8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME: (mothers/fathers middle name) Mamma har inget, så det blir Torsten...


9. YOUR GOTH NAME: (black, and the name of one your pets) Black Love


Har sett ett annat sätt att fixa Star Warsnamn


Tre första i ditt förnamn, två första i ditt efternamn= förnamn


Två första i moderns flicknamn, tre första i födelseort=efternamn


Senaste medicin du åt=hemplanet



Kerpe Nofal of Alvedon

Sista inlägget innan flytten - Några reflektioner

Idag har det varit en sådan där dag. Love och jag har flyttmeckat i 6 timmar och ändå är det så himla mycket kvar. Det tär på våra psyken kan jag säga. Love höll noggrannt på med att tejpa fast locket på en kartong bara för att sedan lyfta den och få allt på fötterna eftersom botten var kass. Konstigt nog (eller otäckt beroende på hur man ser det) tittade han bara upp på mig och log ett stilla leende. En kanske sundare reaktion hade varit att tokvråla, det vet jag att jag hade gjort, ja, eller gör då och då.

En annan trevlig sak med att flytta är att en massa saker helt plötsligt befinner sig på nya ställen, gärna där man brukade kunna röra sig relativt yvigt med armar och ben tidigare. Jag har så mycket blåmärken överallt och varje gång jag slår i något blir jag galen. "Ååh, fanihelvetesjävlaskiiit" hörs en del hemma just nu. Exempel: Slog i munstycket till dammsugaren med baksidan av överarmen... Mmm, hur fan gick det till tänker ni och det undrar jag med...

Om man googlar "sliten, tuffsig i håret och förbannat trött på allt flyttrelaterat" kommer den här bilden upp.

Jag HATAR att packa galjar. De är så dryga, spretar åt alla håll och hakar i precis allt. Egentligen skulle jag vilja slänga alla men är det något som är nästan lika tråkigt som att packa galjar så är det att köpa galjar... därför biter jag ihop och packar ner dem också. Fast jag hatar dem just nu. They are a waste of space, bokstavligt talat.


Men håll i er nu för här kommer något positivt mitt i allt! Det finns faktiskt en sak med denna flytt som har fungerat smidigt nämligen köpet av sängar och köksbord på IKEA. Vi beställde på nätet och de levererades till lägenheten i Kristianstad idag. Killen som hjälpte oss hitta lägenheten släppte in leveranskillarna. Otroligt skönt att det gick att lösa på det sättet så att vi har något att sova i när vi kommer ner. Men nu ropade jag förmodligen HEJ innan jag hoppat över ån, för jag har ju inte sett med egna ögon att allt är som det ska och att inget fattas. Men lite spänning ska det väl vara i att flytta?

Imorgon fredag stängs vårt bredband av. När det stängs på igen är lite oklart i dagsläget. Kommer stå utanför Teliabutiken i Kristianstad vid öppningsdags på måndag och vänta. Eller har de söndagsöppet kanske...hmmm. Sedan tar det säkert 2 veckor eller något. Svårt det där med in och urkoppling... Man kan ju fråga sig efter allt mitt gnäll varför vi fortsätter ha Telia egentligen, men det beror bara på att jag tror att allt annat är ännu värre.

Det betyder alltså att detta är det sista inlägget innan vi flyttar och förmodligen på ett tag om inte Love får för sig att skriva något. =)

Dumt att vara utan tillgång till blogg i den mest kritiska perioden av vår flytt men det kanske är lika bra att jag inte kan skriva precis allt jag tänker när vi flyttat ner... Då skulle jag förmodligen sätta rekord i antal svärord i en mening. Tycker redan att jag svär en hel del, men det får ni läsare helt enkelt stå ut med, för nu är det en sådan period när det svärs från min sida.

Håll tummar och annat för att allt ska gå bra nu de sista dagarna så hörs vi när vi hörs! Ha det gott!

Vårt forna sovrum

Love visar låg moral i vårt provisoriska sovrum

Det är stökigt nu...

Nu har vi, tack och lov, kommit igång på allvar med packning och städning. De flesta skåp är tömda på allt vi inte behöver de närmsta dagarna, allt är nedskruvat från väggarna och arbetet med att återställa har inletts. För att fatta mig kort: det ser för jävligt ut hemma just nu...


Sovrummet är zonen för allt som är färdigpackat and ready to go. Vardagsrummet bor vi i. Det är där vi sover, äter, kollar på tv och bloggar. Köket är preparationsrummet, såväl när det gäller packning som matlagning. Hallen är en transportsträcka som vi försöker hålla fri från prylar. Det har inte gått hittills... Lilla rummet har jag helt tappat kontrollen över. Stöket har tagit över totalt. Ibland ger jag mig in där och räddar något till en låda men det syns inte att det minskar överhuvudtaget. Två och en halv dag kvar och här sitter jag framför datorn, igen.


Igår kom vår kvartersvärd på besök. Hon skulle fixa en ny kran och täta lite plugghål i badrummet. Då frågade vi henne hur vi skulle göra med nycklarna eftersom vi flyttar på en lördag. "Men ni kan inte lämna in nycklarna förrän städbesiktningen är klar." Jaha...


Vi försökte förklara att vi skulle få svårt att närvara eftersom vi skulle flytta 50 mil bort och frågade om det fanns något annat sätt vi kunde lösa det på. Hon trodde att vi kunde lämna nycklarna utan att närvara vid städbesiktningen men om det skulle vara några anmärkningar skulle vi åka på kostnaden för städfirman. Jag kände, med min sommarjobbsbakgrund som storstädare på sjukhuset, att det var värt att chansa på det. Tyvärr skulle det inte vara vår ordinarie värd som gjorde besiktningen eftersom hon skulle på semester.


Vi knallade därför bort till mimerkontoret för att höra om vår plan att lämna alla nycklar utom en på fredagen var godtagbar. Efter att ha förklarat alla omständigheter igen blev vi hänvisade tillbaka till vår kvartersvärd... suck. Vi (dvs Love eftersom jag blir så hetsig vid minsta krångel) ringde henne och till slut fick vår plan godkänt. Men gud förbjude att något ska gå lite smidigt någon gång med den här flytten.


Nu blir det mycket gnäll men det var likadant med hemförsäkringen. Jag ringde till Länsförsäkringar Bergslagen och berättade att vi skulle flytta. Men när telefonmänniskan fick veta att det var till Skåne sa hon att vi måste teckna en ny försäkring där och avsluta den vi har hos dem. Jag fattar inte varför? Vad tusan spelar det för roll? Det är ju bara papper? Skit samma, hon kopplade mig till Skåne där jag berättade att jag ville teckna en hemförsäkring. Men när den telefonmänniskan fick veta att vi skulle bo i Kristianstad sa han att vi måste teckna försäkringen där. ÅÅÅHHH! Han försökte koppla mig, men de hade inte telefontid längre så jag fick numret istället. Det slutade med att jag gjorde skiten på nätet, men jag blir iallafall irriterad på all denna osmidighet!


Jag hade tänkt lägga upp lite stökbilder men någonting krånglar på den här förbannade sidan också så det får vara... Irritationsnivå: HÖG!