Nu kör vi, full fart!
Men vad ska jag skriva om..? Det har gått 16 dagar sedan vi hade internet och det har hunnit hända så mycket att det skulle ta 16 dagar till att skriva om allt och då halkar jag ju efter med current events...
Under den första tiden utan internet började jag skriva i word för att kunna publicera när vi fick internet. Det höll i sig i två dagar ungefär... plus att det vid en andra genomläsning är riktigt tråkig läsning... men jag tror att jag börjar med att publicera det som jag skrev om själva flytten, sen får vi se... Håll till godo gott folk!
Fredag 18/7 - Dagen före flytten
Natten till fredag var vidrig. Jag kunde inte somna. Tältsängen var obekväm och knarrade så fort man stretchade lilltån. Det värkte något fruktansvärt i vänster handled efter allt flyttstädande. Det var varmt. Självklart funderade jag en hel del på flytten också. Alla dessa faktorer resulterade i att jag inte lyckades somna förrän kl 6 på morgonen. Vi hade ställt klockan på 8 för att hinna med allt som skulle hinnas med så det var bara att kliva upp och sätta igång.
Vi gick till Mimer för att lämna alla nycklar utom en och återigen fick vi förklara allting, men kvinnan bakom disken var faktiskt bra, d.v.s. hon ställde inte till med något problem. Sådant gillar jag nuförtiden.
Sedan var det städning och packning som gällde för hela slanten. Jag gjorde klart nästan allt i köket utom kylskåpet och diskbänken. Loves mamma och pappa kom senare och hämtade lite saker, bland annat snurrfåtöljen och köksbordet som Axel skulle ha. Vi fikade och det var skönt att slappna av en stund men fasiken vad trött jag var. Kunde knappt formulera en mening. Dessutom visste jag att jag skulle sätta igång med badrummet efter att de hade åkt… ”Vad gjorde du i fredagskväll då?”
”Monterade bort fronten på badkaret och skurade kakel…”
Vid tio hade jag gnott och svurit färdigt, då var det sängläge för min del. Love som den gentleman han är tog tältsängen så att jag kunde sova på madrassen. Jag tror i och för sig att det inte hade spelat någon roll var jag sov den natten eftersom jag var så sjukt trött. När övertröttheten var som värst höll jag en 5 minuter lång monolog varvad med hysteriska skrattanfall. Love var lite chockad faktiskt men road också. Han önskade att han filmat skiten.
Lördag 19/7 – D-day
Dagen vi väntat på så länge var då här äntligen, beroende på vem man frågar. Vi visste inte riktigt när lastbilen skulle komma men gubben med jeansshorts hade sagt att han skulle åka tidigt och vi tippade mellan tolv och ett. Halv nio satte vi igång att städa och packa det sista i tron om att vi hade ett par timmar på oss. Jag fantiserade till och med om att jag skulle hinna ta en liten hejdåpromenad i omgivningarna. Dream on.
Klockan 10 stod lastbilen parkerad utanför… Karln hade åkt kl 3 på natten! Typiskt pensionärer. Jag fick lite smått panik eftersom mina föräldrar som skulle komma och hjälpa till inte hade kommit än. När jag ringde för att kolla var de var hade de knappt åkt hemifrån. Jag hade sagt en tid som jag trodde skulle vara i god tid och de hade trott att den tiden var alldeles för tidig och tagit det extra lugnt.
Nu blev det till att skynda sig på med allt. De sista prylarna som inte packats skickades ner i olika påsar och lådor utan någon som helst tanke. Eller jo, en tanke, nämligen: Den hittar jag aldrig igen.
Efter ett tag kom mina föräldrar och allt utflyttande gick jättesmidigt och lastbilen var tillräckligt stor. Jag städade undan för undan och hotade alla med stryk om de inte kissade försiktigt på min flyttstädade toa. Till slut hade vi städat oss ut i trapphuset och det återstod bara att kasta in nyckeln genom brevinkastet. Kändes väldigt konstigt. Våra namn stod ju fortfarande på dörren…
13.00 lämnade vi Västerås, antingen för gott eller för den här gången. Den som lever får se.
Efter ett snabbt matstopp styrde vi kosan mot Kristianstad. Jag hade kollat på eniro ungefär hur man skulle åka och försökte berätta det för pappa men han hade med sig sin lilla GPS-leksak och ville åka en annan väg. Gissa om han blev småsur när GPS-tanten sa samma väg som jag beskrivit…
Resan var otroligt lång och vädret var sämsta tänkbara. Ju närmare vi kom Skåne och Kristianstad desto sämre blev vädret och när vi åkte på Hässleholmsvägen fullkomligt öste det ner. Jätteroligt väder att flytta i. Vi var framme utanför vår port 19.30 och då hade vi stannat på vägen sammanlagt en timme ungefär. Man var lite stel. Men nu var det dags att bära upp alla grejer.
Gubben med jeansshorts hade ringt efter några extra bärare och en kille i laget med bror och flickvän kom och hjälpte oss. Vi var så tacksamma när de dök upp! Dessutom hade vi tillgång till hiss så vi slapp trapporna. Jag, mamma och flickvännen tog emot allt uppe i lägenheten medan alla gubbar packade in allt därnere och dividerade om bästa sätt att få in en byrå i en hiss. Jag är glad att jag slapp de diskussionerna. Men de gjorde ett bra jobb för det enda som behövde kånkas upp var vårt matsalsbord. Tänk om vi inte haft hissen? Fyra spiraltrappor uppochner hela kvällen. Jag hade nog inte pallat.
21.20 var allt uppe i lägenheten. Mamma och pappa skyndade bort till hotellet för att hinna äta något och vi gick till vårt thaiställe och tog med mat hem. Vi dukade upp vid första bästa möbel och tro mig, mat har aldrig smakat så gott. Sedan duschade vi och gick och lade oss.
Vi pratade igenom dagen och båda tyckte att allt kändes okej, mycket beroende på att flytten hade gått över förväntan bra. Efter ett tag hörde vi lite dunka-dunka från nattklubben, men det var inte så farligt. Vi lyckades somna båda två. Men, halv två fylleringde en gammal handbollskompis till Love och då var det kört. Dessutom hade nattklubben höjt volymen under kvällen och nu hörde man tydligt vad de spelade. Skojsigt. Vi kände oss lite lurade eftersom vi frågat om man skulle störas av nattklubben och fått nej till svar. Men folk har väl olika toleransnivå eller något. Klockan 3 stängde de och vi kunde äntligen somna. Onsdag, fredag och lördag kommer bli tuffa framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar