Tapas, en himla massa efterrätt och kändis nr 2

I onsdags gick vi ut och käkade. Vi hamnade på en restaurang som heter Modesto, men deras mat var allt annat än modest. Deras tapas var något alldeles extra...

Jag valde halstrad tonfisk med citronrisotto, carpaccio på oxfilé, grillad oxfilé med parmesankräm och friterad chévre med chilihonung. Love tog halstrad röding med kapris och citruscréme, heta räkor, den grillade oxfilén och anguskorv med rouille (något klet). Till detta fick vi focaccia, aioli och saltbakad potatis. Behöver jag säga att det var gott?! Vinnaren blev rödingen och chévren, som var snäppet vassare än de andra rätterna.

Det visade sig vara en ganska fin restaurang och jag plockade självklart fram mitt finaste manér. När kyparen frågade om jag ville smaka på rödvinet först sa jag:

"Äh, häll på ba´."

Sedan när han frågade om vi ville ha mera bröd utropade jag:

"Får vi verkligen det?!"

"Ja, annars skulle jag inte fråga..."

"Ja tack, det vill vi gärna."

Världsvan är ordet ni söker för att beskriva mig. Inte bonnig.

Det var riktigt gott bröd, och ännu godare aioli. Vi åt tills vi inte fick ner en bit till, sen beställde vi efterrätt.... Jag tog vaniljpanacotta med hallon och lakritsparfait och Love tog som vanligt glass med bär. Jag förstår inte riktigt hur han tänker när han alltid väljer glass med bär? Det kan man ju äta hemma varje kväll om man vill. Lakritsparfait däremot gör jag aldrig hemma. Det är därför jag alltid tar efterrätt på restaurang, det beror sällan eller aldrig på att jag fortfarande är sugen på något mer att äta.

När jag ändå är inne på efterrätter vill jag bara nämna att den godaste efterrätten all-time åt jag på Bishop´s i Västerås. Grunden är faktiskt glass och bär, vilket kan verka konstigt med tanke på mitt utspel nyss, men efterrätten är toppad med italiensk maräng som är helt himmelsk. Vi åt där med arbetslaget och alla vi tjejer tog en varsin. Vi njöt ohämmat så att folk nästan blev illa till mods runtikring oss. Men det var det värt. Tyvärr har Bishop´s ändrat meny så nu vet jag inte om den finns där. Kanske är lika bra när jag ändå inte bor kvar...

Den största efterrättsbesvikelsen genom tiderna åt jag på ett jättesnajdigt ställe några mil utanför Norrtälje. Äppelconsommé (?) med rabarberknyte och kardemummacréme. Jag hade inte helt koll på att consommé eller hur det stavas var en soppa. Den var väldigt vacker, men inte särskilt god. Tittade avundsjukt på de andra, bland annat då Love, som åt... just det, glass med bär.

Fancy

Men det var ju inte det jag skulle skriva om.

På restaurangen såg vi den andra kändisen vi sett här i stan. Vissa människor blev helt till sig när de hörde att vi frukostat med Persbrandt.. Vem ska flippa ur nu när de hör att vi käkat tapas tillsammans med Tomas Andersson Wij?!


"Who?"


Vår åsikt också. Vi kände igen honom efter ett tag, kom på namnet efter ännu ett tag men kunde inte nämna en enda låt karl gjort... Vi skojade ett tag om vi skulle gå fram och be att få en autograf. "Skriv bara från Peter Lemarc till Kerstin..."


Han pratade högt i sin mobil emellanåt, trots att han hade middagssällskap.


"Ah, jag ska avsluta på en festival imorrn, men det är 3000 kristna i ett tält så det blir lite stelt..." Han sa kanske inte exakt så, men innebörden var densamma. Han hade stora kinder iallafall.

I torsdags var jag på intervju för jobbet som specialpedagog. Intervjun gick ok, men jag fick lite konstiga vibbar från hon som jag skulle samarbeta med. Det visade sig sedan att jag hade rätt, för sen ringde de och meddelade att de gett jobbet till någon annan. Jag är dock inte ledsen för det eftersom jag har flera andra grejer på gång veckan som kommer. Det skriver jag mer om en annan gång.

På eftermiddagen kom lillasyster Kajsa på besök. Kvällen var lugn med lite film. På fredagen gick vi på stan och shoppade loss lite. Vi gjorde många bra fynd båda två. Efter lite mat och fika gick vi till idrottshallen. Det var nämligen dags för Loves premiärmatch i IFK-tröjan. Det var lite nervöst men kul att det äntligen drar igång. Men alla handbollstankar spar jag till ett separat inlägg. Det blir nog lite väl långt annars med tanke på allt efterrättstjat.