The botten is nådd

Det har känts som en väldigt lång helg, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att jag haft långhelg. Mitt nya schema gör ju att jag nu är ledig på fredagar. Det är helt okej faktiskt. Jag hann med en himla massa, bland annat ett par kilometer på löpbandet och några maskiner tvätt. På kvällen blev vi återigen snuvade på soffan eftersom vi blev bjudna hem till Sandberg och flickvän efter Loves träning. Fredagsmat och kladdkaka. Det är också helt okej.

På lördagen gick jag först på stan tillsammans med Johanna och Nasti för att hitta något skoj att ha på sig på kvällens lagfest. Det var första gången jag gick på stan med dem och det är alltid lite svårt i början innan man lär känna folk och deras shoppingvanor. Jag visste inte riktigt vad jag kunde säga och vad de hade för modeåsikter, så jag låg lite lågt. Johanna är väldigt intresserad av dyra kläder visade det sig och när hon tyckte att jag borde köpa en Hilfiger-tshirt för 750 spänn bara hmm:ade jag och mumlade att jag inte skulle passa i färgen... Jag hittade till slut en enkel svart silkig top för 200 kr. Det var mer okej.

Love och hans lag spelade match borta mot Stavsten kl 15 och eftersom jag hade handbollsskola kunde jag inte följa med och kolla. Istället var man utlämnad till onlinerapporteringen på heh.nu... Samtidigt som jag plattade håret inför kvällen tryckte jag på uppdatera varannan minut. Stavsten var obesegrade i serien, precis som IFK och det var upplagt för en tight match.

Tight skulle visa sig bara vara förnamnet. Lagen byttes av att vara i ledning och inget lag hade mer än två bollar. I paus låg IFK under med en boll för att en bit in i andra ta ledningen med två. Så här såg rapportering ut sista kvarten (IFK:S siffror till höger):

21-23 44 min
24-25 48 min
25-25 51 min
27-25 54 min
27-25 55 min
27-25 57 min
27-26 58 min
27-27 59 min
27-28 60 min slut.

Först när jag såg 21-23 tänkte jag "YES, nu tar'om dem!" Sedan tog det ett bra tag innan det kom något nytt. När det väl kom var det inte så kul.. 24-25. "Shit shit shit." Ännu värre när Stavsten utjämnar till 25 lika. "Inte bra." Fullblown ångest slog till när 27-25 kom upp. "Sex minuter kvar, det är inte omöjligt." Men jag trodde ändå att säsongens första förlust var på gång. "Och vi som ska ha fest ikväll å allt.." Sedan stod det 27-25 jättelänge (eg några minuter bara men det kändes som timmar..). Två minuter kvar och helt plötsligt ett måls underläge. "Kanske kanske!" 27-27. Jag var i upplösningstillstånd och tryckte väl på uppdatera 20 ggr utan att något hände. Jag ringde Loves pappa också, eftersom jag behövde dela min ångest med någon. Tyvärr kom inget resultat medan vi pratade och jag lovade skicka slutresultatet via sms. 10 sekunder senare tryckte jag igen och då stod det 27-28!Det var såå himla okej! Jag ringde upp Lollo igen och tjoade att vi vunnit, upprepade gånger. Precis som Loves pappa sa så vågade man först inte riktigt lita på att de skrivit rätt och man väntade på att de skulle byta plats på siffrorna. Men inget hände. IFK fortfarande obesegrat i serien!

Det som framkom senare, och som den knapphändiga rapporteringen inte avslöjade, var att matchen varit sjukt spännande. Vad sägs om att Love tog sitt livs första röda kort för att stoppa ett anfall när det var fem sekunder kvar? Eller att målvakten i IFK räddade tre straffar de sista tre minuterna, där den sista straffen som kunde gett oavgjort slogs när tiden var ute? Jag vet fortfarande inte om det är värst att sitta framför datorn helt ovetande och nervös eller i hallen på väg att avlida av spänning... Men, när man är på plats och det blir vinst är känslan efteråt helt underbar!

Förutsättningarna för kvällens fest var därmed optimala. Kvällen gick ut på att alla nya i laget skulle debutera, däribland Love. De som planerat allt hade gjort ett bra jobb och det blev aldrig förnedring och nollning av alltihop. De nya delades i två lag, unga och rutinerade (gamla). Sedan fick de tävla mot varandra i allehanda grenar som karaoke, stripshow (kallingar på), Project Runway och sångskrivning. Det var lite jobbigt när den danske målvakten åkte på att sjunga en låt av Scissor Sisters som han aldrig hört...

Love tävlade i Projekt Runway, där han med hjälp av en kvadratmeter tyg och sprayhårfärg skulle skapa en klädsam kreation. Det finns både bild och film på Loves insats, men vill man se det får man komma hit. Love har strängt förbjudit mig att publicera någon bild på detta. Hans inspiration var iallafall en grekisk innebandydräkt för gayar i Fredrik Ljungberg-stil. För att ni ändå, något motvilligt kanske, ska få en bild av hur det såg ut visar jag en bild på hans motståndare istället.

Snygg-Olsson

De rutinerade - Observera Loves rosa Ljungbergfrisyr

Resten av festen var lugn och trevlig. Vid halv tre ungefär promenerade vi genom stan. Då mötte vi ett par som var på väg hem från krogen. De tittade upp och killen sa: "Haj, vaud haur du gjårrt vid daj?!" Då kom vi ihåg att Love hade rosa hår.... Sekunden efter kom vi ihåg att vi bor ovanpå en nattklubb och att det snart var dags för stängning, mao risk för frustrerade fulla människor som vill ha en ursäkt att bråka. Rosa hår kan vara en ursäkt god som någon. Vi bestämde oss raskt för att gå en omväg samt att fälla upp paraplyet fast det inte regnade. Vi klarade oss hem utan någon mer incident.

Idag gick vi på höstpromenad till Sveriges lägsta punkt, därav rubriken. 2,41 meter under havsytan stod vi. Skulle det bli översvämning skulle stora delar av Kristianstad få det jobbigt, eftersom man torrlagt en sjö och bosatt sig på botten. Det var skönt friskt väder och det kändes kul att göra något semikulturellt för en gångs skull. Vi har en tokfin gammal kyrka 100 meter hemifrån och dit har vi fortfarande inte lyckats ta oss så detta var en sann bedrift.

Pussinuss - känsliga läsare borde ha varnats. Sorry dad.

Den lilla röda trekanten markerar Sveriges lägsta punkt