That´s it - I´m done

Idag bestämde jag mig. Jag tänker inte jobba på Ekjävlabackeskolan en enda dag efter jul. Jag verkligen HATAR det där stället. Jag hatar inte mina elever, eller att undervisa. Jag hatar inte mina kollegor. Jag står bara inte ut att jobba på ett ställe som inte respekterar mig som person eller som yrkesmänniska. Det finns inte tillstymmelse till kommunikation mellan "toppskiktet" och oss vanliga underhuggare. Vi förväntas tyst acceptera alla beslut som fattas över våra huvuden.

Den eviga följetongen om arbetstiderna fortsatte denna vecka. Vår fackliga person har hela tiden hävdat att beslutets diarienummer som det hänvisats till i skrivelsen till oss inte stämmer. Det nummret leder till ett annat beslut. Hon har försökt rota fram rätt beslut och fann till slut ett papper där det stod att vi skulle ha arbetstid mellan 9-15 med en halvtimmes flex (en i sammanhanget bra deal). Men i tisdags var det möte med samverkansgruppen och när hon skulle påvisa detta blev hon tystad av kommunnissarna: "Det där pappret spelar inte någon roll längre, vi har fattat ett nytt beslut. Det är det som gäller nu."

De jävlarna har alltså hållt ett extra möte den 25 september där de nu bestämt att alla ska jobba samma tider: 8.15-15.45..... De har alltså lagt på ännu mera tid. I skrivelsen, som inte är offentliggjord av skolledningen än skriver kommunnissarna: "Det har kommit till vår kännedom att det fortfarande förs ständiga diskussioner om arbetstiden varpå vi beslutat att..." Med andra ord: "Sluta gnälla nu annars blir ni kvar till fem". Det är så sjukt småsint och dåligt gjort att jag finner inte ord. De får nys om att de är på väg att synas på sin bluff och extrainsätter ett möte enbart för att besluta om sämre tider än innan!

Minns inte om jag tidigare nämnt att vi inte har någon ordentlig rektor, utan att det är två lärare med hybris som har tjänsten så länge. Den 17e augusti gick ansökningstiden ut för tjänsten. Sedan dess har det varit knäpptyst om vad som händer och frågar man Piff och Puff så vet de ingenting. Idag gick ryktet att alla planerade intervjuer ställts in. Man behöver ju inte vara Sherlock för att räkna ut vad det betyder... Skolan kommer styras av två skämt till rektorer.

Nu till mitt personliga helvete.

När jag anställdes sa de att de behövde stärka upp engelskan på IV samt avlasta A, som hade fått utökad tjänst som specialpedagog. På de premisserna tackade jag ja.

På min tredje dag på arbetet (första dagen med elever) kom ena chefen och frågade mig om jag kunde tänka mig att vikariera på gymnasiet i engelska eftersom CG skulle åka på rehabresa. Jag var mycket tveksam och sa att jag inte är utbildad. "Men det fixar du, det är en bra erfarenhet!" Jag föreslog att de skulle ta den andra engelskläraren på IV. "Jag tror att du fixar det bättre, din engelska är nog fräschare." Jag förklarade att jag som sprillans ny på IV och skolan inte ville ta på mig för mycket. "Nej, jag förstår, men du behövs verkligen." Jag sa att jag måste prata med mitt arbetslag. "Jaja, men vi kan titta på schemat och se om möjligheten finns." Det handlade om tre lektioner i veckan tre veckor framöver, men jag hade bara möjlighet att ta två av lektionerna. Han försökte få mig att ditcha min IV-engelska men jag sa nej.

Det blev iaf bestämt att jag skulle ta engelskan, men det var visst fyra veckor, inte tre. "Ooops!" När jag pratade med mina kollegor så sa de: "Men han ska ju åka bort igen senare i höst, ska du ta det också?" Jag sa att de inte nämnt något om detta, som tydligen var allmän kännedom på skolan, och tänkte bete mig därefter. Vill de ha mig igen får de fråga igen!

Jag fick "planeringen" från CG, som bara bestod i sidhänvisningar till kapitlen i respektive böcker. "Du får jättegärna köra egna grejer om du vill". Tack.

Jag gjorde mina fyra veckor och det gick okej. När de fyra veckorna var slut lämnade jag lättad tillbaka grejorna på CG:s skrivbord. Vi i arbetslaget gjorde en ny planering på onsdagen där jag äntligen fick ett schema som stämde överens med de uppgifter jag anställdes för att utföra. Bland annat skulle jag ta engelskan i C-klassen, som var i skriande behov av en ordentlig engelsklärare. Det enda som behövdes var ett klartecken från chefen att vi kunde köra.

På fredagen kom jag tillbaka efter min lediga dag och fick veta att chefen på torsdagen sagt att han kunde gå med på vår planering om jag tog de två veckorna CG skulle åka bort i oktober. Mina kollegor hade sagt att de inte kunde svara för mig men att de förstått på mig att jag inte var så sugen på att ta mer gymnasieengelska. "Hon har inget val, hon är anställd och jag fördelar arbetet här." Jag fick alltså ställa in mig på att ta engelskan igen i två veckor från v.41. Märk väl att chefen fortfarande inte pratat med mig om detta.

På måndagen i förra veckan kommer chefen in till oss igen. Han pratar med min kollega och jag sticker ut huvudet. Min kollega ropar på mig: "kom, det här berör dig kan man säga..." Då får jag veta att CG, under andra veckan på sin resa, satt sig i en trasig stol och rasat på ryggen i betonggolvet. Han var sjukskriven på obestämd tid.

Chefens ärende var alltså att informera om att jag behövde ta engelskan direkt. Märk väl att det var min kollega som kallade på mig, inte chefen. Jag hade inget annat val än att motvilligt ta engelskan.

I onsdags fick jag via omvägar höra att CG opererats, och förmodligen skulle bli borta resten av terminen. Inte ett ljud från chefen om den nya situationen. Igår var jag ledig. Idag kom jag till jobbet och min kollega frågar mig om chefen pratat med mig? Nej, sa jag. "Han ringde mig i onsdags (!) och undrade om du kunde ta engelskan resten av terminen. Dessutom vill han att du tar den tredje gruppen också, deras engelska har blivit lidande och de är så svaga. Det innbär att vi måste kasta om i schemat lite. Antingen måste du gå upp i tjänst också, eller jobba extra mycket nu, och vara mer ledig nästa termin."

Jag ville bara vända i dörren och gå hem. Det är så mycket i den här röran som jag vänder mig mot:

VARFÖR kan gubbjäveln inte kommunicera med mig direkt? Fråga MIG! Det är ju jag som ska göra jobbet!

Det har ju knappast kommit som en överraskning att CG skulle iväg fyra veckor, det måste de ha vetat långt innan jag ens blev anställd. Varför vänta tills veckan innan han åker med att lösa problemet?

Varför inte vara rak och säga direkt hur mycket tid det handlade om från början (sammalagt 6 veckor)? Förutsätter han bara att jag ska ta det?

Har inte slaveriet avskaffats? Jag har inget som helst att säga till om, jag ska bara göra det han befaller.

Märk VÄL, att chefen FORTFARANDE inte bytt ett ord med MIG i den här frågan. Idag ringde jag honom:

K: Behöver vi prata, tycker du?
C: Ja, men jag hinner inte nu.
K: Kan vi bestämma en tid?
C: Men jag kan inte idag.
K: Kan vi ta det på måndag?
C: Ja.
K: Hejdå.

Jag har nu bestämt mig för att meddela min chef att jag tackar för mig i december. Det finns inte mycket som kan få mig att jobba kvar efter jul. Jag har aldrig blivit så illa behandlad, eller känt mig så nere i skorna. Jag får ont i magen när jag ska åka till jobbet. Ryckningarna i ögonlocket har jag nämnt. Jag har ytterst lite glädje över till mina elever. Antalet gånger jag har skrattat tillsammans med mina kollegor kan jag räkna på ena handen och då har vi bara bittert skrattat åt eländet. När vi trott att det inte kan bli sjukare... då blir det 10 ggr värre.

Jag har haft lite samvetskval över att lämna kollegor och elever vid jul, men när jag lite försiktigt hintade att jag letar andra jobb hade jag deras fulla stöd. "Stick medan du kan." De skulle gärna sticka om de kunde. Förhoppningsvis blir det någon form av massuppsägning så att de fattar någongång. Det är faktiskt redan 4 pers, förutom jag själv, som är på väg bort...

Det roliga i detta är att jag av det fackliga ombudet blivit tillfrågad om jag vill medverka i en grupp som heter "Personalförsörjningsgruppen". Deras syfte är att säkerställa att unga människor och pendlare ska vilja bo och arbeta i Osby kommun... Ni kanske kan ana er till vad jag kommer framföra för tankar på det mötet..? Det ska bli mitt sannaste nöje EVER att bara drämma till skolan och kommunen och deras sjuka politik.

Här är vi nu. Fredag kväll och jag laddar som FAEN inför måndag. Om chefen dyker upp dvs.

Imorgon åker jag till Uppsala på bröllop. Hoppas kunna njuta någon minut iaf.