Den beste sommer'n

Vilken sommar! Jag älskar verkligen att den beter sig så som det kändes att alla somrar var när man var liten, dvs dagar i sträck med klarblå himmel och bara en massa bad och glass men nu börjar jag längta efter regn och svalare väder. Jag har innesaker jag vill fixa med också, och det är omöjligt när lägenheten sportar 27 klibbiga grader inne.

I lördags kom vi hem från Lysekil, och vilken vecka vi haft! Jag fick visserligen en mardrömsstart på resan när jag behövde stanna och kräkas strax utanför Västerås. Jag som tyckte Elis var skojig när han behövde stanna och bajsa när vi skulle åka till Bornholm... Jag kräks tydligen fortfarande då och då (senast i morse) av denna graviditet, hoppas verkligen att det tar slut i november allra senast.

Direkt vid ankomsten lassade vi ur vårt pick och pack i huset vi hyrt och drog till stranden som skulle bli vårt stamställe under veckan. De följande fyra dagarna gjorde vi inte mycket annat än badade och åt god mat, det var för varmt att ens tänka på att göra något annat.

Första kvällen vid huset spenderade vi på den lilla uteplatsen (hur vi fick plats sju pers runt ett bord för fyra är fortfarande ett mysterium). Vid ett av mig och Axel obevakat tillfälle stack snubben vi hyrde huset av ut huvudet ur grannkåken och bjöd in oss på show, och Axel tackade ja, knappt utan att tveka. Det som vi fick uppleva den kvällen är svårt att beskriva, mycket beroende på att traumat fortfarande är så färskt, men Axel har gjort ett försök på sin lilla blogg, så vill man kan klicka in sig där. Men har man fobi för västkustbor med kuddar under tröjan som travesterar Robert Gustafsson-grejer bör man låta bli.

Övriga kvällar vid stugan var det lite tryckt stämning då rädslan för en inbjudan till ännu en show växt sig stark, men kanske att våra inte jättepositiva recensioner hördes över staketet för resten av veckan förblev showfri.

En av kvällarna käkade vi på stans kanske flottaste restaurang och mina förväntningar på maten var skyhöga, matade av flera veckors längtan efter obscena mängder skaldjur, och jag hade mer eller mindre bestämt mig för att ta musslorna men när jag väl satt med menyn i handen fick jag beslutsångest och bara ett löfte från Love att vi skulle käka musslor en annan kväll fick mig att ändra mig och välja en fiskrätt istället.

Det skulle jag inte ha gjort. Usel service (vi fick ställets sämsta servitör) kombinerat med en rätt som liksom var vällagad men inte smakade någonting satte fart på gravidhumöret (för vi kan ju låtsas att jag i annat fall hade tagit det med jämnmod) och jag surade som en trulig tonåring. Sedan kom vi aldrig iväg ock åt några musslor senare i veckan heller, så det får jag ta igen på annat sätt. Tex genom att trycka i mig havskräftor i helgen.

Mitt humör i den här värmen är verkligen inget att hurra för, herregud vad jag kan bli sur för ingenting, eller jo, oftast något matrelaterat. Jag kan inte bli hungrig, äta för lite, äta fel, äta för mycket, för sällan utan att må illa och när jag mår illa då blir jag på dåligt humör. Sista dagen i Lysekil var vi som vanligt på stranden men just den dagen hade jag kommit helt fel i mattiderna och det kombinerat med värmen gjorde att jag tvingades springa och spy på den offentliga badtoaletten, dvs bara sådana där äckliga små bås med blöta golv.

Love skjutsade ju hem mig sedan kan man säga.

Vi hann med lite annat också, bland annat Havets hus eller SM i sorgliga akvarier med trötta fiskar. En dag åkte vi till en annan strand men där blåste det så vi åkte vidare till mysiga Grundsund och där var det istället asvarmt. Jag köpte en randig tröja där, så det var lyckat. Kvällen när damerna spelade semifinal gick vi ner på stan för att kolla matchen på lokal, men det var vi inte ensamma om så det var fullt överallt. Till slut satte vi oss på en uteservering där man kunde se delar av skärmen genom fönstret. Då började det regna och sedermera åska och i takt med att min högra sida började bli allt blötare tappade jag intresset för fotbollen och en bit in i andra halvlek gick småbarnsföräldrarna hem. Höjdpunkten var när åskan slog ut strömmen i stan och allt svartnade. Rätt åt alla dem med framförhållning inne på Harry's. Men strömmen kom tillbaka efter ett tag så nöjet blev kortvarigt.

Huset vi bodde i var ett gammalt hus nere vid Norra hamnen i Gamlestan och gatorna där var verkligen idylliska. Huset lämnade dock en del att önska i form av inredning och köksgrejer, men eftersom vi hade sådan tur med vädret att vi slapp sitta instängda där var det hanterbart. Men sådant som någon form av låsanordning på toadörren (som vette ut i köket - mys) hade ju varit trevligt. Vi vuxna lärde oss snabbt att stängd dörr betydde upptaget men det är inget som någonsin har hindrat Elis, så man satt ständigt på alerten därinne.

Trots att jag missade musslorna och säkert en massa annat som jag surat över så har veckan varit galet bra. Vem behöver åka utomlands när Sverige bjuder på sådant här? Sommaren 2013 har verkligen levererat och även om vi har två veckor kvar på lovet så känns det redan nu som att vi har fått valuta för ledigheten.

Fredag morgon - badrummet

Det är inte så många saker som jag pga graviditet inte tål synen/lukten/smaken av, men jag har de senaste månaderna haft allt svårare att stå ut med lukten och synen av Elis bajs. Duktig som han är springer han på pottan i tid och otid och ropar sedan glatt: - "Mamma, jag har bajsat en citron-/korv-/visselpipebajs!" allt beroende på formen av hans senaste prestation. Imorse var inget undantag.

- "Mamma, jag har bajsat en bollbajs!"
- "Oj, vad bra!"
- "Koooom!"
- "Jag kommer..."

Att handskas med pottan efteråt kräver all min viljestyrka och kroppsbehärskning. Det bästa är att andas med munnen för att slippa känna lukten, men synen är svår att koppla bort. Redan när jag hällde ut innehållet i toan började jag kvälja och Elis frågade vänligt om det var äckligt, vilket jag svarade ja på.

När det är dags att torka honom tvingas jag ju böja mig framåt, med fortsatta kväljningar, men jag trodde att jag ändå hade koll på läget. Jag har ju fixat det förut. Men, att precis efter frukost stå framåtböjd med öppen mun och kväljas är att be om det. Helt plötsligt kräks jag lite på golvet, innan jag hinner fånga det i handen. Situationen är så dum att jag börjar skratta, samtidigt som Elis, fortfarande med rumpan i vädret oroligt frågar om jag kräks, vilket jag också svarar ja på.

Nu ropar jag in Love. Synen han möts av är alltså en gravid kvinna som står med kräks i ena handen och försöker torka upp resten med lite papper samtidigt som hon skrattar och en halvtorkad son med rumpan mot dörren som oavbrutet frågar om mamma kräks.

- "Går det bra?"

Efter att ha tvättat av mig lämnar jag scenen åt Love och lägger mig raklång på sängen och försöker få ordning på resten av min frukost som också hotar med come back värre än Foppa.

Sedan sätter jag mig och bloggar om det.

Lite om inget

Furuvik:

Förra året var det kallt och lite småregnigt men nu fick vi revansch. Strålande sol men inte tokvarmt så man ville dö. Alla djuren var ute, apor svingade sig i träden, får bräkte så Elis blev ledsen inne i "klappa får-hägnet", minigrisarna hade fått minikultingar som var så söta att man smällde av och livet var fint. Syster Kajsa fick äran att ha åkbandet som gav Elis tillträde till alla småkaruseller och i år utökade han repertoaren med Kålmasken och de självstyrda bilarna.

De självstyrda bilarna var ju föremål för nyheterna snart efter att vi hade besökt Furuvik förra året då en pappa lyckades sätta sig hårt på en metallstång som stack upp bak på en av bilarna. I år var alla uppstickande stänger borttagna men Kajsa valde ändå att gå bredvid och hjälpa Elis om det behövdes snarare än att sitta med bakpå. Dumt att chansa.

Förra årets största hit bland djuren var tydligen "kanelerna" för dem tjatade Elis om oavbrutet från att vi klev in genom entrén. Vi kollade in en massa djur på vägen, men Elis pratade bara om sina kameler. Till slut gav vi upp och satte rak kurs på dem. Efter att Elis kollat in dem en stund, och vi återigen haft samma diskussion om kamelernas lite väl låga stenmur ("men borde de inte kunna kliva över här?!"), var Elis äntligen nöjd och kunde fokusera på annat. - "Finns det några andra djur här då?"

Efter en sämre lunch på parkens "Fiskeläge" (en skagenbaguette i plastlåda, sämre än de på macken) fick vi glass och kände oss ganska klara med vad parken hade att erbjuda. Nu har vi gjort Furuvik för några år framåt, kanske tills Elis är stor nog att åka de stora karusellerna.

Gävle i övrigt:

Vi bodde hos lillasyster med sambo i deras relativt nya lägenhet och på söndagen åkte vi till ikea och jag fick fritt spelrum att peka på saker hon borde köpa. Något av en dröm besannad.

Backa:

Efter Gävle for vi vidare till mitt föräldrahem där vi hängde ett par dagar. Vädret var toppen, jag hann läsa flera hundra sidor i en bok och Elis kunde mer eller mindre härja fritt med sin mormor och morfar. Jag körde också en helrenovering av bilen vars insida inte sett en dammsugare på väldigt länge. Jag älskar tydligen att gå all-in på bilstädning, för jag spenderade flera timmar med att dammsuga, putsa rutor, torka ytor och slänga skit. Sedan åkte jag till Jula och köpte en massa fix och inredde bilen. Tänk att jag inte roat mig med detta tidigare, piffa bilen är ju kul! Nästa steg är att fixa så vi kan lyssna på Spotify via bilstereon och jag tror att det är en FM-sändare vi ska ha, men om något tekniksnille läser bloggen får denne gärna tipsa.

SM i misslyckade utflykter:

Väl tillbaka i Västerås hade vi planer på att ägna fredagen åt närturism. Först ut var Vikingabyn, ett ställe någon eldsjäl byggt upp en bit utanför Västerås. Antingen så förskönade hemsidan bilden av stället en aning, eller så åkte vi till fel Vikingaby för det var verkligen inte något att se. Nu gick vi visserligen inte in i det friggebodsstora cafét (?) men efter att Elis hade suttit tre sekunder på en trähäst kände vi oss klara och for vidare. Tror att stället kanske är bättre lämpat för äldre barn då man kunde skjuta pilbåge och pyssla med annat vikingaaktigt, och om någon vet något som vi missade rätta mig gärna.

Istället for vi på jakt efter det nya badet de byggt vid Gäddeholm som ska vara så fint. Hittade ingen adress på nätet men satte GPS:n på Gäddeholm och tänkte att resten borde vara skyltat. Men nej, vi åkte vidare längs en grusväg som bara fortsatte och fortsatte, förlorade all kontakt med omvärlden (noll täckning) och såg inte ens till Mälaren. Till slut gav vi upp och åkte till ikea istället.

Alla var hungriga och småfrustrerade på den ganska värdelösa förmiddagen. På ikea köpte vi något så spännande som förvaring till garderoben i Elis rum som ända sedan vi flyttade in har varit dåligt utnyttjad. Med småsyskon på väg och Elis lådor endast stängbara om hälften av hans kläder ligger i tvätten var det hög tid att styra upp den. Jag gillar att styra upp saker.

Efter det kände vi oss något gladare och så for vi vidare till Björnön, en badplats som vi faktiskt hittar till. Så till slut kunde även jag instagramma en trevlig sommarbild och vara nöjd med dagen.

Hemma i tvättstugan

Vi har varit på turné (och har kommit lätt på sné..) men nu är vi hemma igen. Och tvättar. Det känns som att det är det enda vi gör här hemma nuförtiden. Sveriges mest extravaganta tvättstuga. Svindyr hyra för en maskin.

Kristianstadhelg

Sista etappen på vår södertripp var Kristianstad där vi skulle spendera helgen hos Gustis och Charlotte. Vi anlände till mina drömmars stad vid lunchtid, slängde in grejerna i deras lägenhet (de var inte hemma än) och drog ner på stadens gator, våra gamla gator. Kristianstad om sommaren är verkligen något extra, det var liksom den staden vi föll för när vi var ner och kollade läget första gången.

Efter lunchbuffé på ett av våra många "stamställen" gick vi till torget och tog en liten glass. Eller liten och liten, två kulor bara, men av någon anledning får man dubbelt upp. Elis strålade av lycka när han fick sin i handen. Trots att han efter halva såg lätt illamående ut vägrade han slänga minsta lilla så han satte i sig hela, med en del hjälp från oss på slutet.

När våra värdar till slut kom hem för kvällen käkade vi sushi i mängder och sedan spelade vi TP, och jag vann! Efter det var det läggdags och då var jag så trött efter vår väldigt långa dag att jag var helt yr. Vi skulle sova på en sådan uppblåsbar jättemadrass, men jag blev sjösjuk och fick helikoptersnurr i ögonen när jag blundade så jag flyttade över till soffan istället, så ni vet.

Nästa dag tog vi en Best of-tur på stan. Trots att en hel del har förändrats finns våra guldkorn i staden kvar (förutom krydd- och nötaffären) och vi hann med det mesta, förutom en fika på Fenix. Love hade siktet inställt på Duvanders chokladtårta och det var inte läge att gå in där med bakverk längs hela väggarna och bara köpa en bit tårta och gå därifrån, Elis hade fått ett megabryt utan dess like.

Till lunch åt vi fancy-burgers. Man skulle ju kunna tro att en familj som käkat en del hamburgare under resans gång skulle ha tröttnat men det är skillnad på burgare och burgare, något som Elis också verkade först av bilden att döma.

På H&M hittade vi en Batmantröja med tillhörande cape som satt fast på axlarna med kardborreband (precis som riktiga Batman). Den var en succé och så fort han ser sin skugga när han har den på sig måste han springa och se om det fladdrar efter honom (precis som riktiga Batman).

Bilden är ett montage, en person utanför bild håller upp capen.

Efter turen på stan var jag helt färdig och kollapsade på soffan. Som tur var bodde vi hos världens bästa människor som inte bara fixade med handling och mat, utan även tog hand om sonen och lät honom vara med och fixa käk, medan hans föräldrar låg på soffan. Vilka hjältar!

Efter maten var det dags för spel igen och de hade ett spel om melodifestivalen som de aldrig testat (av uppenbara anledningar) så vi bestämde oss för att spela det. Ironiskt såklart. Det som var bra med spelet var att man bara stoppade en cd i datorn och sedan gjorde som den sa. Om man verkligen går igång på mello så är det nog ett trevligt spel men vi var för nyktra för att tex ta tag i karaokebiten vilket ledde till att ingen ville gissa för att slippa sjunga.

Love och Gustaf vann dock och fick sjunga vinnarlåten. De valde Michelangelo. Bra val. Tyvärr rådde filmningsförbud så jag kan inte dela med mig av allt det härliga.

På söndagen åkte vi till Alle och Fia (fler handbollsvänner) innan det bar av norrut. Senast vi var hemma hos dem hade de precis köpt hus och rivit ut precis allt. Nu var det bara lite lister (som vanligt) kvar. På ett ställe hade de monterat världens högsta tröskel och det rådde säkert 1 dm:s höjdskillnad mellan kök och matplats, något som jag blev varse inte en, utan två gånger. Andra gången bar jag på resterna av wienerbröden vi fikat på och de flög ut över hela golvet. Ganska smuligt bakverk om ni inte visste.

Men jag ramlade inte iaf, alltid något, men Alle hävdade att min snubbling var den roligaste de haft nöjet att se. Alltid är man bäst på något!

Revanschen i Smygehuk

Vår semester i söder tog inte slut iom landstigningen i Ystad, det vara bara min bloggork som gjorde det. Nu kommer därmed fortsättningen.

Eftersom vi åkte så förbenat tidigt från Bornholm var prio ett när vi kom iland frukost. Vi inhandlade förnödenheter (yoghurt, juice, bröd, pålägg och dammsugare) och körde mot Smygehuk. De av er som hängt med sedan den här bloggen klassades som Skånebaserad minns kanske vårt misslyckade försök att ta oss så långt söderut vårt svenska fastland tillåter. Nu jäklar skulle vi ta oss hela vägen!

Vädret var bästa tänkbara, bilen hade gott om bensin och det kändes i luften att det var nu eller aldrig. Vi körde längs den fantastiskt vackra kustvägen mot fyren som var skådeplats för vårt misslyckande förra gången. Visserligen var jag hungrig som ett as men frukosten hägrade.

Väl framme inledde vi samma promenad som förra gången men efter några meter på den smala stigen genom det höga gräset började jag fundera på om vi egentligen var på rätt plats. Inte ska det väl vara så här meckigt, och säkert fästinginfesterat, att ta sig till Sveriges sydligaste spets? Vi hade ju dessutom kört förbi en hamn, med asfalt och grejer, kanske att vi skulle ta oss dit istället?

Sagt och gjort vände vi om, ännu tidigare än förra gången och tog bilen tillbaka till hamnen. Efter en asfalterad promenad på några minuter kom vi fram till en gräsyta med rastbord där vi kunde äta frukost. Då insåg vi att det stället, en pir ut i vattnet, som vi försökt ta oss till två gånger inte ens var den sydligaste punkten. Istället låg det, väldigt fint ordnat, ett smärre monument en bra bit till vänster, och hade vi gått från fyren hade vår promenad tagit 15 minuter istället för 3 (inklusive skoskav). Där undvek vi med andra ord ännu ett fiasko!

Nere vid monumentet kände glädjen inga gränser och jag tänker att det är i paritet med sådant som folk som drar kälkar med torkat kött över stora ismassor känner när de äntligen når fram till sitt mål. Nu har vi avverkat Sveriges sydligaste och lägsta punkt. Bara resten kvar.

Bornholm

Trodde först att jag inte hade bloggat sedan vi tog sommarlov men jag hade ju redan rivit av allt om bröllopet och midsommar så då är det ju bara vår utlandssemester jag behöver plita ner några rader om. Vilken lättnad!

Strax före kl 10 kom vi iväg, och ungefär 10 minuter senare behövde Elis bajsa, så vi fick svänga in på första bästa skogsväg och plocka fram pottan. Där satt han bakom bilen och kollade på myror och undrade var trollungarna var (som jag råkade prata om, de måste ju också bajsa i skogen osv) så han kom helt av sig och det blev inget. Det här var Elis första långresa utan blöja och det kändes lite nervöst i början, men han skötte det helga galant, otroligt skönt.

Vi hade gott om tid att ta oss söderut, så vi tog många stopp. Det minst glamourösa var väl på McDonalds i Norrköping där vi stannade för lunch. Vi var inte direkt ensamma där och den kulinariska upplevelsen fick stå tillbaka för snabb bukfylla så vi kunde köra vidare. Som grädde på moset fick Elis en lergök i plast som han kunde tuta i resten av resan i sitt Happy meal. Happy happy.

Sista stoppet gjorde vi i Svedala utanför Malmö, på restaurang Svea, kanske det enda stället i det samhället med fullständiga rättigheter, och därmed mycket varierande klientel. På uteserveringen satt det ett gäng killar med tatueringar upp till hakan och sippade öl. Inne i restaurangen bestämde sig Elis för att gå på flugjakt, och just vid det fönstret som de killarna satt vid hade en fluga landat. Elis tog försiktigt sikte med handen, och precis när jag skulle säga åt honom att inte banka på fönstret slog han till med allt han hade. Killarna flög upp i luften och började sedan asgarva när de såg en liten förvånad treåring på andra sidan glaset. Skön utveckling på den potentiella konflikten får man väl ändå säga.

Båten skulle avgå från Ystad och vi anlände med gott om tid, lite på grund av att Elis inte flaggat för toastopp så ofta som vi trott. Men tid är sällan ett problem när det finns glass att köpa. På båten anslöt vi till våra vänner som klokt nog parkerat i lekhörnan, så där satt vi hela överfarten. Livet var rätt gött då, även om alla var mer eller mindre trötta.

Jag trodde att Bornholm var en platt ö med mycket sand, men det var mycket grönare och mer kuperat än väntat. Det fanns till och med en bergsby! Huset som vi bodde i var fantastiskt fint, och danskt. Med 300 meter till havet och 300 meter till sjön låg det helt perfekt.

Vi fick två fina dagar, och två mindre fina, men med trevligt sällskap gjorde det inte så mycket. Det enda var att ungarnas typiska treåringstjafs om allt och inget blev mer uthärdligt när vi var ute.

Det bästa med hela resan var att bara hänga under samma tak med dessa underbara människor, liksom dela semestervardagen. Inga högtflygande planer, bara varva ner, äta gott och ta dagen som den kommer. En gråmulen dag gjorde vi några utflykter, men annars hängde vi vid huset eller på stranden. Killarna konstruerade en volleybollplan och större delen av torsdagen ägnades åt att spela match, där tom yours truly deltog stundvis, utan att göra bort sig precis hela tiden, bara ibland.

När vi bokade biljetterna till båten för sisådär några månader sedan kändes det som en bra idé att ta de billigaste vid obekväma avgångstider för att spara pengar. När vi gick upp kvart över fem för att packa in oss i bilen och åka till färjan - not so much. Men det gick det med, och Bornholm var vackert i morgonljuset. Jag hoppas och tror att vi kommer tillbaka fler gånger.