Kristianstadhelg

Sista etappen på vår södertripp var Kristianstad där vi skulle spendera helgen hos Gustis och Charlotte. Vi anlände till mina drömmars stad vid lunchtid, slängde in grejerna i deras lägenhet (de var inte hemma än) och drog ner på stadens gator, våra gamla gator. Kristianstad om sommaren är verkligen något extra, det var liksom den staden vi föll för när vi var ner och kollade läget första gången.

Efter lunchbuffé på ett av våra många "stamställen" gick vi till torget och tog en liten glass. Eller liten och liten, två kulor bara, men av någon anledning får man dubbelt upp. Elis strålade av lycka när han fick sin i handen. Trots att han efter halva såg lätt illamående ut vägrade han slänga minsta lilla så han satte i sig hela, med en del hjälp från oss på slutet.

När våra värdar till slut kom hem för kvällen käkade vi sushi i mängder och sedan spelade vi TP, och jag vann! Efter det var det läggdags och då var jag så trött efter vår väldigt långa dag att jag var helt yr. Vi skulle sova på en sådan uppblåsbar jättemadrass, men jag blev sjösjuk och fick helikoptersnurr i ögonen när jag blundade så jag flyttade över till soffan istället, så ni vet.

Nästa dag tog vi en Best of-tur på stan. Trots att en hel del har förändrats finns våra guldkorn i staden kvar (förutom krydd- och nötaffären) och vi hann med det mesta, förutom en fika på Fenix. Love hade siktet inställt på Duvanders chokladtårta och det var inte läge att gå in där med bakverk längs hela väggarna och bara köpa en bit tårta och gå därifrån, Elis hade fått ett megabryt utan dess like.

Till lunch åt vi fancy-burgers. Man skulle ju kunna tro att en familj som käkat en del hamburgare under resans gång skulle ha tröttnat men det är skillnad på burgare och burgare, något som Elis också verkade först av bilden att döma.

På H&M hittade vi en Batmantröja med tillhörande cape som satt fast på axlarna med kardborreband (precis som riktiga Batman). Den var en succé och så fort han ser sin skugga när han har den på sig måste han springa och se om det fladdrar efter honom (precis som riktiga Batman).

Bilden är ett montage, en person utanför bild håller upp capen.

Efter turen på stan var jag helt färdig och kollapsade på soffan. Som tur var bodde vi hos världens bästa människor som inte bara fixade med handling och mat, utan även tog hand om sonen och lät honom vara med och fixa käk, medan hans föräldrar låg på soffan. Vilka hjältar!

Efter maten var det dags för spel igen och de hade ett spel om melodifestivalen som de aldrig testat (av uppenbara anledningar) så vi bestämde oss för att spela det. Ironiskt såklart. Det som var bra med spelet var att man bara stoppade en cd i datorn och sedan gjorde som den sa. Om man verkligen går igång på mello så är det nog ett trevligt spel men vi var för nyktra för att tex ta tag i karaokebiten vilket ledde till att ingen ville gissa för att slippa sjunga.

Love och Gustaf vann dock och fick sjunga vinnarlåten. De valde Michelangelo. Bra val. Tyvärr rådde filmningsförbud så jag kan inte dela med mig av allt det härliga.

På söndagen åkte vi till Alle och Fia (fler handbollsvänner) innan det bar av norrut. Senast vi var hemma hos dem hade de precis köpt hus och rivit ut precis allt. Nu var det bara lite lister (som vanligt) kvar. På ett ställe hade de monterat världens högsta tröskel och det rådde säkert 1 dm:s höjdskillnad mellan kök och matplats, något som jag blev varse inte en, utan två gånger. Andra gången bar jag på resterna av wienerbröden vi fikat på och de flög ut över hela golvet. Ganska smuligt bakverk om ni inte visste.

Men jag ramlade inte iaf, alltid något, men Alle hävdade att min snubbling var den roligaste de haft nöjet att se. Alltid är man bäst på något!