Den beste sommer'n

Vilken sommar! Jag älskar verkligen att den beter sig så som det kändes att alla somrar var när man var liten, dvs dagar i sträck med klarblå himmel och bara en massa bad och glass men nu börjar jag längta efter regn och svalare väder. Jag har innesaker jag vill fixa med också, och det är omöjligt när lägenheten sportar 27 klibbiga grader inne.

I lördags kom vi hem från Lysekil, och vilken vecka vi haft! Jag fick visserligen en mardrömsstart på resan när jag behövde stanna och kräkas strax utanför Västerås. Jag som tyckte Elis var skojig när han behövde stanna och bajsa när vi skulle åka till Bornholm... Jag kräks tydligen fortfarande då och då (senast i morse) av denna graviditet, hoppas verkligen att det tar slut i november allra senast.

Direkt vid ankomsten lassade vi ur vårt pick och pack i huset vi hyrt och drog till stranden som skulle bli vårt stamställe under veckan. De följande fyra dagarna gjorde vi inte mycket annat än badade och åt god mat, det var för varmt att ens tänka på att göra något annat.

Första kvällen vid huset spenderade vi på den lilla uteplatsen (hur vi fick plats sju pers runt ett bord för fyra är fortfarande ett mysterium). Vid ett av mig och Axel obevakat tillfälle stack snubben vi hyrde huset av ut huvudet ur grannkåken och bjöd in oss på show, och Axel tackade ja, knappt utan att tveka. Det som vi fick uppleva den kvällen är svårt att beskriva, mycket beroende på att traumat fortfarande är så färskt, men Axel har gjort ett försök på sin lilla blogg, så vill man kan klicka in sig där. Men har man fobi för västkustbor med kuddar under tröjan som travesterar Robert Gustafsson-grejer bör man låta bli.

Övriga kvällar vid stugan var det lite tryckt stämning då rädslan för en inbjudan till ännu en show växt sig stark, men kanske att våra inte jättepositiva recensioner hördes över staketet för resten av veckan förblev showfri.

En av kvällarna käkade vi på stans kanske flottaste restaurang och mina förväntningar på maten var skyhöga, matade av flera veckors längtan efter obscena mängder skaldjur, och jag hade mer eller mindre bestämt mig för att ta musslorna men när jag väl satt med menyn i handen fick jag beslutsångest och bara ett löfte från Love att vi skulle käka musslor en annan kväll fick mig att ändra mig och välja en fiskrätt istället.

Det skulle jag inte ha gjort. Usel service (vi fick ställets sämsta servitör) kombinerat med en rätt som liksom var vällagad men inte smakade någonting satte fart på gravidhumöret (för vi kan ju låtsas att jag i annat fall hade tagit det med jämnmod) och jag surade som en trulig tonåring. Sedan kom vi aldrig iväg ock åt några musslor senare i veckan heller, så det får jag ta igen på annat sätt. Tex genom att trycka i mig havskräftor i helgen.

Mitt humör i den här värmen är verkligen inget att hurra för, herregud vad jag kan bli sur för ingenting, eller jo, oftast något matrelaterat. Jag kan inte bli hungrig, äta för lite, äta fel, äta för mycket, för sällan utan att må illa och när jag mår illa då blir jag på dåligt humör. Sista dagen i Lysekil var vi som vanligt på stranden men just den dagen hade jag kommit helt fel i mattiderna och det kombinerat med värmen gjorde att jag tvingades springa och spy på den offentliga badtoaletten, dvs bara sådana där äckliga små bås med blöta golv.

Love skjutsade ju hem mig sedan kan man säga.

Vi hann med lite annat också, bland annat Havets hus eller SM i sorgliga akvarier med trötta fiskar. En dag åkte vi till en annan strand men där blåste det så vi åkte vidare till mysiga Grundsund och där var det istället asvarmt. Jag köpte en randig tröja där, så det var lyckat. Kvällen när damerna spelade semifinal gick vi ner på stan för att kolla matchen på lokal, men det var vi inte ensamma om så det var fullt överallt. Till slut satte vi oss på en uteservering där man kunde se delar av skärmen genom fönstret. Då började det regna och sedermera åska och i takt med att min högra sida började bli allt blötare tappade jag intresset för fotbollen och en bit in i andra halvlek gick småbarnsföräldrarna hem. Höjdpunkten var när åskan slog ut strömmen i stan och allt svartnade. Rätt åt alla dem med framförhållning inne på Harry's. Men strömmen kom tillbaka efter ett tag så nöjet blev kortvarigt.

Huset vi bodde i var ett gammalt hus nere vid Norra hamnen i Gamlestan och gatorna där var verkligen idylliska. Huset lämnade dock en del att önska i form av inredning och köksgrejer, men eftersom vi hade sådan tur med vädret att vi slapp sitta instängda där var det hanterbart. Men sådant som någon form av låsanordning på toadörren (som vette ut i köket - mys) hade ju varit trevligt. Vi vuxna lärde oss snabbt att stängd dörr betydde upptaget men det är inget som någonsin har hindrat Elis, så man satt ständigt på alerten därinne.

Trots att jag missade musslorna och säkert en massa annat som jag surat över så har veckan varit galet bra. Vem behöver åka utomlands när Sverige bjuder på sådant här? Sommaren 2013 har verkligen levererat och även om vi har två veckor kvar på lovet så känns det redan nu som att vi har fått valuta för ledigheten.