måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
Fördjupning ang. lösgodis
Det är märkligt med lösgodis. Det är en hel vetenskap. Nedan följer några osammanhängande funderingar och analyser.
På en träningsmatch för ett tag sedan satt ett par killar och snackade. Den ene frågade den andre: "Varför är det så att man, när man köpt lösgodis och ska ta en bit, alltid tittar ner i påsen, ruskar om och väljer noggrannt? Rimligtvis har man bara köpt sådant man gillar och borde vara nöjd med vad som helst som kommer upp?" Jag hörde aldrig vad kompisen svarade eftersom mina egna tankar satte igång direkt.
Det finns nämligen flera faktorer som påverkar själva tittandet och väljandet.
1. Är jag ensam innehavare av påsen? Det kan ju vara så att jag köpt den tillsammans med någon, en vän eller partner. I och med detta riskerar jag att få tag i en av dennes favoritgodis som jag själv inte gillar om jag inte tittar noga.
2. Har jag köpt en ny sort som jag aldrig prövat förut? I såfall kanske jag vill testa den vid ett speciellt tillfälle, exempelvis först, för att direkt kunna ta bort smaken med en välkänd godis utifall den är osmaklig. I båda fallen behöver jag se vad jag tar. (En parentes vid köp av oprövad sort: ta alltid två per person/påse. Är den äcklig behöver du bara slänga en, är den god har du en till att snaska på.)
3. Befinner jag mig på ett varmt ställe? Då kan det hända att jag behöver äta upp chokladgodisarna först för att inte allt ska smälta ihop till en klump. (Visserligen skulle man kunna identifiera chokladen med bara fingrarna utan att titta, men det är fortfarande en form av urval.)
4. Hur många har jag kvar av varje sort? Även om man gillar allt man köper så är det alltid en viss inbördes rangordning. Jag gillar geléhallon, men inte mer än Center, så jag ser alltid till att äta hallonen före.
5. Vad är jag sugen på precis just nu? Det är den viktigaste punkten och själva grunden till hela lösgodiskonceptet. Jag ska kunna välja precis vad jag vill för stunden. Vill jag ha en suris? Är det läge för något chokladigt efter det? Urvalet man gör i affären görs om gång på gång hemma i soffan (eller var man väljer att äta sitt godis).
Det för mig vidare till nästa resonemang. Sara kommenterade att hon tröttnat på lösgodis, något som kan te sig märkligt. Men jag tycker nog inte det. Jag har själv vid flera tillfällen känt mig trött på och nästan äcklad av lösgodis. Det beror på flera saker:
1. Jag köper nästan bara samma sorter varje gång. Trots att lösgodis innebär större valfrihet begränsar jag mig och istället blir lösgodiset en tradig upprepning. Ingen variation.
2. Jag köper alltid för mycket. Min skål med godis räcker alltid en bit in på söndagen, eftersom lördagen oftast innehåller annan god förtäring vilket gör en överfylld skål onödig. Ett lätt illamående är i och med detta för alltid förknippat med lösgodis.(Däremot är det intressant att godiset alltid smakar gott på söndagen, vilket jag härleder till att Loves alltid tar slut på lördag kväll och jag kan frestas hela söndagen.)
3. Efteråt får jag ibland dåligt samvete, i synnerhet om jag inte tränat ordentligt i veckan. Det drar onekligen ner upplevelsen.
4. Det är psykiskt påfrestande att äta lösgodis. Det innebär för många beslut. En påse Polly eller en chokladkaka medför inga större avgörande beslut. Att ständigt tvinga sig själv att rangordna favoriterna, att se till att man har kvar av det godaste och äter den allra godaste sist, att fundera över om man tänkte rätt när man avslutade med en chokladbit istället för en Refresher, att lägga tankekraft på varenda godisbit man tar - det är vansinnigt. Och jobbigt. Inte alls avslappnande som godisätning bör vara.
Jag har därmed full förståelse för att Sara har tröttnat, jag har tröttnat nu bara av att skriva om det, och ni av att läsa om det. Det är märkligt att jag kan äta en hel påse Polly, men blir proppmätt redan efter 5 bitar lösgodis. Det är julbordssyndromet - bara psykologiskt.
Varför köper jag då lösgodis frågar sig vän av ordning? Det beror nog främst på följande:
1. Jag är sugen på något sött. Lösgodis tillåter mig att slippa fundera på exakt vad för tillfället. Jag tar lite av varje för att vara säker på att pricka rätt.
2. Egentligen är det inte lösgodiset jag köper, utan bilden av vad det medför. Mys, kanske en bra film på tv:n och inga måsten som pockar på uppmärksamhet. Det är jag och min skål. Förr i tiden var det ett säkert tecken på lördag, vilket alltid varit förknippat med mysig stämning. Nu har visserligen gränserna för när man får äta godis suddats ut men minnena är kvar.
3. När Love är borta känns det alltid befogat med Kerstinmys. Detta är ett resultat av att vi, när jag var liten och pappa någon gång var bortrest, fixade mys och lite gott till kvällen, förmodligen för att klara av separationen. Den här ligger nära nr. 2 men en viss nyansskillnad finns ändock för att berättiga en egen punkt.
4. Jag vill belöna mig själv, i synnerhet efter en vecka av bra träning. Detta var fallet i lördags efter att jag nog slagit personligt rekord i antal pass/vecka.
5. Det är en nationalitetstillhörighetsfråga. Tydligen äter svensken mest lösgodis i hela världen.
Efter denna vansinnesutläggning borde jag rimligtvis aldrig köpa lösgodis igen, men jag vet att så icke är fallet. Jag kommer att falla dit igen och tvingas gå igenom alla punkterna i mitt huvud, såväl de bra som de dåliga.
Det är sjukt. (Vad "det" här representerar väljer man själv, det kan vara inlägget, förhållningssättet eller livet i allmänhet.)
På en träningsmatch för ett tag sedan satt ett par killar och snackade. Den ene frågade den andre: "Varför är det så att man, när man köpt lösgodis och ska ta en bit, alltid tittar ner i påsen, ruskar om och väljer noggrannt? Rimligtvis har man bara köpt sådant man gillar och borde vara nöjd med vad som helst som kommer upp?" Jag hörde aldrig vad kompisen svarade eftersom mina egna tankar satte igång direkt.
Det finns nämligen flera faktorer som påverkar själva tittandet och väljandet.
1. Är jag ensam innehavare av påsen? Det kan ju vara så att jag köpt den tillsammans med någon, en vän eller partner. I och med detta riskerar jag att få tag i en av dennes favoritgodis som jag själv inte gillar om jag inte tittar noga.
2. Har jag köpt en ny sort som jag aldrig prövat förut? I såfall kanske jag vill testa den vid ett speciellt tillfälle, exempelvis först, för att direkt kunna ta bort smaken med en välkänd godis utifall den är osmaklig. I båda fallen behöver jag se vad jag tar. (En parentes vid köp av oprövad sort: ta alltid två per person/påse. Är den äcklig behöver du bara slänga en, är den god har du en till att snaska på.)
3. Befinner jag mig på ett varmt ställe? Då kan det hända att jag behöver äta upp chokladgodisarna först för att inte allt ska smälta ihop till en klump. (Visserligen skulle man kunna identifiera chokladen med bara fingrarna utan att titta, men det är fortfarande en form av urval.)
4. Hur många har jag kvar av varje sort? Även om man gillar allt man köper så är det alltid en viss inbördes rangordning. Jag gillar geléhallon, men inte mer än Center, så jag ser alltid till att äta hallonen före.
5. Vad är jag sugen på precis just nu? Det är den viktigaste punkten och själva grunden till hela lösgodiskonceptet. Jag ska kunna välja precis vad jag vill för stunden. Vill jag ha en suris? Är det läge för något chokladigt efter det? Urvalet man gör i affären görs om gång på gång hemma i soffan (eller var man väljer att äta sitt godis).
Det för mig vidare till nästa resonemang. Sara kommenterade att hon tröttnat på lösgodis, något som kan te sig märkligt. Men jag tycker nog inte det. Jag har själv vid flera tillfällen känt mig trött på och nästan äcklad av lösgodis. Det beror på flera saker:
1. Jag köper nästan bara samma sorter varje gång. Trots att lösgodis innebär större valfrihet begränsar jag mig och istället blir lösgodiset en tradig upprepning. Ingen variation.
2. Jag köper alltid för mycket. Min skål med godis räcker alltid en bit in på söndagen, eftersom lördagen oftast innehåller annan god förtäring vilket gör en överfylld skål onödig. Ett lätt illamående är i och med detta för alltid förknippat med lösgodis.(Däremot är det intressant att godiset alltid smakar gott på söndagen, vilket jag härleder till att Loves alltid tar slut på lördag kväll och jag kan frestas hela söndagen.)
3. Efteråt får jag ibland dåligt samvete, i synnerhet om jag inte tränat ordentligt i veckan. Det drar onekligen ner upplevelsen.
4. Det är psykiskt påfrestande att äta lösgodis. Det innebär för många beslut. En påse Polly eller en chokladkaka medför inga större avgörande beslut. Att ständigt tvinga sig själv att rangordna favoriterna, att se till att man har kvar av det godaste och äter den allra godaste sist, att fundera över om man tänkte rätt när man avslutade med en chokladbit istället för en Refresher, att lägga tankekraft på varenda godisbit man tar - det är vansinnigt. Och jobbigt. Inte alls avslappnande som godisätning bör vara.
Jag har därmed full förståelse för att Sara har tröttnat, jag har tröttnat nu bara av att skriva om det, och ni av att läsa om det. Det är märkligt att jag kan äta en hel påse Polly, men blir proppmätt redan efter 5 bitar lösgodis. Det är julbordssyndromet - bara psykologiskt.
Varför köper jag då lösgodis frågar sig vän av ordning? Det beror nog främst på följande:
1. Jag är sugen på något sött. Lösgodis tillåter mig att slippa fundera på exakt vad för tillfället. Jag tar lite av varje för att vara säker på att pricka rätt.
2. Egentligen är det inte lösgodiset jag köper, utan bilden av vad det medför. Mys, kanske en bra film på tv:n och inga måsten som pockar på uppmärksamhet. Det är jag och min skål. Förr i tiden var det ett säkert tecken på lördag, vilket alltid varit förknippat med mysig stämning. Nu har visserligen gränserna för när man får äta godis suddats ut men minnena är kvar.
3. När Love är borta känns det alltid befogat med Kerstinmys. Detta är ett resultat av att vi, när jag var liten och pappa någon gång var bortrest, fixade mys och lite gott till kvällen, förmodligen för att klara av separationen. Den här ligger nära nr. 2 men en viss nyansskillnad finns ändock för att berättiga en egen punkt.
4. Jag vill belöna mig själv, i synnerhet efter en vecka av bra träning. Detta var fallet i lördags efter att jag nog slagit personligt rekord i antal pass/vecka.
5. Det är en nationalitetstillhörighetsfråga. Tydligen äter svensken mest lösgodis i hela världen.
Efter denna vansinnesutläggning borde jag rimligtvis aldrig köpa lösgodis igen, men jag vet att så icke är fallet. Jag kommer att falla dit igen och tvingas gå igenom alla punkterna i mitt huvud, såväl de bra som de dåliga.
Det är sjukt. (Vad "det" här representerar väljer man själv, det kan vara inlägget, förhållningssättet eller livet i allmänhet.)
In the news
Idag nåddes vi av nyheten att Elitserien genomför några förändringar i slutspel och kvalspel. Nu ska man ju tänka positivt men troligtvis berörs IFK främst av förändringarna i kvalet.
Förut har de två sämsta lagen i Elitserien, 13-14, åkt ur direkt medan lag 11-12 har fått kvala mot lag 3-4 i Allsvenskan genom direkt-off-matcher. 1-2 i Allsvenskan har gått direkt upp, vilket IFK gjorde förra säsongen.
Nu har de ändrat så att endast lag 14 åker direkt ur och endst seriesegraren i Allsvenskan går direkt upp. 11-13 möter lag 2-4 i en kvalserie där alla möter alla både hemma och borta. På så vis vill förbundet skapa större intresse och fler viktiga matcher även för lagen i botten.
Huruvida detta är något positivt återstår att se, men om IFK undviker att komma sist, vilket de har kapacitet till, skulle systemet kunna gynna dem.
Jag har försökt nå IFK-spelaren Love Asplund för en kommentar, men han hänvisar till att förslaget ännu är för färskt för att uttala sig om och att han inte hunnit tänka till än. Jag ber att få återkomma på den punkten.
Förut har de två sämsta lagen i Elitserien, 13-14, åkt ur direkt medan lag 11-12 har fått kvala mot lag 3-4 i Allsvenskan genom direkt-off-matcher. 1-2 i Allsvenskan har gått direkt upp, vilket IFK gjorde förra säsongen.
Nu har de ändrat så att endast lag 14 åker direkt ur och endst seriesegraren i Allsvenskan går direkt upp. 11-13 möter lag 2-4 i en kvalserie där alla möter alla både hemma och borta. På så vis vill förbundet skapa större intresse och fler viktiga matcher även för lagen i botten.
Huruvida detta är något positivt återstår att se, men om IFK undviker att komma sist, vilket de har kapacitet till, skulle systemet kunna gynna dem.
Jag har försökt nå IFK-spelaren Love Asplund för en kommentar, men han hänvisar till att förslaget ännu är för färskt för att uttala sig om och att han inte hunnit tänka till än. Jag ber att få återkomma på den punkten.
We have lift-off
Imorse var det inskrivningsdag med Handbollsskolan och eftersom vi skulle vara vid hallen redan halv tio valde vi det enda rätta, nämligen att stanna hemma från festen igår. Hemma-Kerstin is back. Dessutom mådde jag inte helt 100 så det var lika bäst.
Love var vansinnigt taggad, medtvingad som han var. Jag låg i ledning hela vägen dit med 2-3 meter eftersom Love envist hävdade att hans kropp inte kommit igång än. Är den någonsin igång? Inte när man promenerar iaf.
Väl där visade vi verkligen vad vi går för organisationsmässigt och allt var klart i god tid innan ungarna skulle komma kl. 10.
Tyvärr för oss hade vissa missuppfattat annonsen och trodde att det var drop-in under två timmar medan planen i själva verket var att vi skulle dra igång gemensamt vid tiotiden. Men vi hade en tapper skara på 12 ungar vilket var något sämre än förväntat, där ser man vilken skillnad det var att inte ge sig ut mer på skolorna och informera. Men för vår del gör det inget om gruppen blir hanterlig, tillsammans med de från förra året har vi nog 20-25 st och det är mer än tillräckligt. Det är bara klubben som skulle önska att de kom runt 60. Rys.
Efter lite uppvärmning och plättboll var det dags för hinderbana. Vanligtvis brukar Johanna, som är två äpplen hög och väger som en påse popcorn få visa hur man ska gå tillväga på de olika hindren men på något konstigt vänster föll lotten på mig idag, till allas stora glädje utom min.
Förutom att graciöst hoppa över en plint och rulla på långmattan fick jag kravla flera meter under tunna madrasser lagda över två bänkar. Ni minns att de hederliga gamla gympasalsbänkarna inte är så himla höga va? Jag tror att om jag lade mig platt bredvid en skulle min rumpa vara precis i jämnhöjd.
Sedan ska man dessutom röra sig framåt och då höjs bakpartiet ofrånkomligt ytterligare någon centimeter.
Jag kasade därmed fram över golvet med madrassen medkasandes på rumpan. De låg liksom inte kvar där de skulle. Som tur var hade vi vänt bänkarna uppochner (vilket iofs gjorde utrymmet ännu lägre) så det fanns ett stopp för madrassen, annars hade jag kravlat runt halva hallen med en madrass ovanpå.
I övrigt skötte jag mig helt okej, förutom att jag trodde att en kille i 9-årsåldern med solklar tjejfrisyr var en tjej, vilket jag råkade säga också. Fast jag fick inte veta förrän efteråt vilken sort det var på barnet. Då kändes det bra.
En gullig anekdot var den lilla killen som inte förstod att begreppen krokodilstreck och krokodilskor är bildliga. I minihandboll är handbollslinjerna gröna, och för att barnen ska lära sig att inte kliva över linjen säger vi att det bor krokodiler innanför linjen som biter en i tårna om man trampar innanför. Den enda som kan vara där inne är målvakten för han har krokodilsäkra skor.
Han ville jättegärna stå i mål bara för att få ta på sig krokodilskorna men jag försökte förklara att det var hans egna skor som förvandlades till krokodilskor. "Nej..., de ser likadana ut." Sötnöt.
Även om det har varit trögstartat med inspirationen till att hålla HS en säsong till kan jag inte neka till att det kändes väldigt roligt idag. På lördag drar vi igång på riktigt mellan 9-10. Det blir en prick i himlen det.
Love var vansinnigt taggad, medtvingad som han var. Jag låg i ledning hela vägen dit med 2-3 meter eftersom Love envist hävdade att hans kropp inte kommit igång än. Är den någonsin igång? Inte när man promenerar iaf.
Väl där visade vi verkligen vad vi går för organisationsmässigt och allt var klart i god tid innan ungarna skulle komma kl. 10.
Tyvärr för oss hade vissa missuppfattat annonsen och trodde att det var drop-in under två timmar medan planen i själva verket var att vi skulle dra igång gemensamt vid tiotiden. Men vi hade en tapper skara på 12 ungar vilket var något sämre än förväntat, där ser man vilken skillnad det var att inte ge sig ut mer på skolorna och informera. Men för vår del gör det inget om gruppen blir hanterlig, tillsammans med de från förra året har vi nog 20-25 st och det är mer än tillräckligt. Det är bara klubben som skulle önska att de kom runt 60. Rys.
Efter lite uppvärmning och plättboll var det dags för hinderbana. Vanligtvis brukar Johanna, som är två äpplen hög och väger som en påse popcorn få visa hur man ska gå tillväga på de olika hindren men på något konstigt vänster föll lotten på mig idag, till allas stora glädje utom min.
Förutom att graciöst hoppa över en plint och rulla på långmattan fick jag kravla flera meter under tunna madrasser lagda över två bänkar. Ni minns att de hederliga gamla gympasalsbänkarna inte är så himla höga va? Jag tror att om jag lade mig platt bredvid en skulle min rumpa vara precis i jämnhöjd.
Sedan ska man dessutom röra sig framåt och då höjs bakpartiet ofrånkomligt ytterligare någon centimeter.
Jag kasade därmed fram över golvet med madrassen medkasandes på rumpan. De låg liksom inte kvar där de skulle. Som tur var hade vi vänt bänkarna uppochner (vilket iofs gjorde utrymmet ännu lägre) så det fanns ett stopp för madrassen, annars hade jag kravlat runt halva hallen med en madrass ovanpå.
I övrigt skötte jag mig helt okej, förutom att jag trodde att en kille i 9-årsåldern med solklar tjejfrisyr var en tjej, vilket jag råkade säga också. Fast jag fick inte veta förrän efteråt vilken sort det var på barnet. Då kändes det bra.
En gullig anekdot var den lilla killen som inte förstod att begreppen krokodilstreck och krokodilskor är bildliga. I minihandboll är handbollslinjerna gröna, och för att barnen ska lära sig att inte kliva över linjen säger vi att det bor krokodiler innanför linjen som biter en i tårna om man trampar innanför. Den enda som kan vara där inne är målvakten för han har krokodilsäkra skor.
Han ville jättegärna stå i mål bara för att få ta på sig krokodilskorna men jag försökte förklara att det var hans egna skor som förvandlades till krokodilskor. "Nej..., de ser likadana ut." Sötnöt.
Även om det har varit trögstartat med inspirationen till att hålla HS en säsong till kan jag inte neka till att det kändes väldigt roligt idag. På lördag drar vi igång på riktigt mellan 9-10. Det blir en prick i himlen det.
Kerstins Mat - Mums från helgen
Det har varit en hel del smaskigheter denna helg, om man bortser från blodpuddingen till lunch idag. Jag har alltid gillat blodpudding men det är ju ingen lyxmat direkt. Sedan vill jag bara göra en ändring i mitt pestorecept, för den osten jag har använt är inte Parmesan utan en ost som heter Padano, som ofta förväxlas med äka Parmesan. Jag är ingen ostexpert men någon liten skillnad i smak kanske det är och det blir gott med Padano.
Mitt första tips är en gammal klassiker på lördagen som inte kräver någon närmare presentation.
Lördagsgodis.
Ingredienser (2 port):
1 påse lösgodis
Se till att du får en perfekt mix av allt du och din partner gillar. Plocka jämnt antal av allt, 2-4 st beroende på storlek. Godisar mindre än en ärta kan man ta fler av. Om partnern har en favorit som du själv inte gillar, plocka en egen favorit i motsvarande storlek. Vid hemkomst delas godiset rättvist upp i två skålar. Eventuellt udda godis tillfaller uppdelaren när inte den andre ser.
Den andra rätten, som faktiskt kräver viss tillagning är en riktig lördagsmoffarmåltid, där man ska välja bara det allra göttaste och inte tänka något på att mat ska vara nyttig eller avancerad.
Lövbiffsmacka
Ingrediensförslag (2 port):
2 st Källarfranskabaguetter
vitlökssmör
200 g lövbiff
rödlök
paprika
Mozzarella
hackad feferoni
salt
peppar
Sätt ugnen på 225 grader. Gör vitlökssmör och bred på baguetthalvorna. Vi valde källarfranska för att det är lite mjukare, vanliga baguetter blir ganska krispiga men det väljer man själv. Bryn lövbiffen hastigt i tokvarm stekpanna och krydda med salt och peppar. Den ska inte bli genomstekt. Lägg lövbiffen på brödet, toppa med grönsakerna och sist osten. Skjuts in i ugnen tills mozzan smält. Servera med Lohmanders fetbea. Avsluta med att lägga dig i soffan och knäppa upp översta knappen.
Vad passar bättre en höstlik söndag än en fin äppelpaj? För sjuttioelfte gången har jag gjort Kristinas paj men jag vet inte om jag skrivit ut receptet någon gång, så det kommer här:
200 g smält smör
3 dl mjöl
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
Blanda alla torra ingredienser i en bunke, rör i det smälta smöret. Bred ut över valfria bär och frukter i en form. Grädda gyllenbrun i 200 grader ca 10-15 minuter.
Till äppelpajen skivade jag syrliga äpplen, pressade över en halv citron och strödde över mycket kanel och lite socker. Serveras rykande varm med vaniljglass eller vaniljsås.
Imorgon blir det gymmet igen...
Mitt första tips är en gammal klassiker på lördagen som inte kräver någon närmare presentation.
Lördagsgodis.
Ingredienser (2 port):
1 påse lösgodis
Se till att du får en perfekt mix av allt du och din partner gillar. Plocka jämnt antal av allt, 2-4 st beroende på storlek. Godisar mindre än en ärta kan man ta fler av. Om partnern har en favorit som du själv inte gillar, plocka en egen favorit i motsvarande storlek. Vid hemkomst delas godiset rättvist upp i två skålar. Eventuellt udda godis tillfaller uppdelaren när inte den andre ser.
Den andra rätten, som faktiskt kräver viss tillagning är en riktig lördagsmoffarmåltid, där man ska välja bara det allra göttaste och inte tänka något på att mat ska vara nyttig eller avancerad.
Lövbiffsmacka
Ingrediensförslag (2 port):
2 st Källarfranskabaguetter
vitlökssmör
200 g lövbiff
rödlök
paprika
Mozzarella
hackad feferoni
salt
peppar
Sätt ugnen på 225 grader. Gör vitlökssmör och bred på baguetthalvorna. Vi valde källarfranska för att det är lite mjukare, vanliga baguetter blir ganska krispiga men det väljer man själv. Bryn lövbiffen hastigt i tokvarm stekpanna och krydda med salt och peppar. Den ska inte bli genomstekt. Lägg lövbiffen på brödet, toppa med grönsakerna och sist osten. Skjuts in i ugnen tills mozzan smält. Servera med Lohmanders fetbea. Avsluta med att lägga dig i soffan och knäppa upp översta knappen.
Vad passar bättre en höstlik söndag än en fin äppelpaj? För sjuttioelfte gången har jag gjort Kristinas paj men jag vet inte om jag skrivit ut receptet någon gång, så det kommer här:
200 g smält smör
3 dl mjöl
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
Blanda alla torra ingredienser i en bunke, rör i det smälta smöret. Bred ut över valfria bär och frukter i en form. Grädda gyllenbrun i 200 grader ca 10-15 minuter.
Till äppelpajen skivade jag syrliga äpplen, pressade över en halv citron och strödde över mycket kanel och lite socker. Serveras rykande varm med vaniljglass eller vaniljsås.
Imorgon blir det gymmet igen...
lördag 29 augusti 2009
One project down...
Tydligen har jag redan skrivit en bok. Jag verkar ha gjort det när jag gick på högstadiet. Den heter Mr. Darcy's Diary.Förutom vampyrer så var jag snudd på sjukligt besatt av BBC:s version av Pride & Prejudice. I synnerhet mr. Darcy då, vilket var mycket vanligt under sent 90-tal.
Döm om min förvåning när jag hittar den här boken av en slump.
Mr. Darcy är en vampyr! Det borde rimligtvis ha varit den ultimata mixen för mig men nu, när jag är något mer utvecklad i hjärnan, tycker jag att det är skräp att människan ens fått tillåtelse att använda Austens huvudpersoner på detta vis.
Nytt inlägg
Det har äntligen kommit ett nytt inlägg på My Milk Toof! De kommer inte så ofta, så det är som en glad överraskning varje gång.
fredag 28 augusti 2009
Lösryckt skit - inte så äckligt som det låter.
Händer inget vettigt direkt. Får bli en Sara-variant igen, en massa osammanhängande tankar och händelser.
Sagan om Ringen på TV i helgen. Det går ju inte. Det är ju inte advent än. Det blev som häromdagen när jag rensade ur skåpen i köket och hällde ut en halv flaska glögg i vasken. Instant julstämning som känns galet fel.
Jag har tränat fyra gånger än så länge denna vecka, varav ett dubbelpass i onsdags. Klapp på axeln helt klart. Planen är att bli träningsberoende. I torsdags när jag vilade kände jag faktiskt ett sug efter att gå och träna så jag tror att det fungerar. Vanligtvis säger de att man ska gå ut lugnt och träna 2-3 ggr i veckan, men det har jag prövat så många gånger och alltid fallit ur ramen efter några veckor. Nu testar jag den här approachen, så får vi se hur länge det håller.
CSN den här månaden. Nämnde jag att a-kassan inte har kickat in än?
Var hänger alla snygga kläder i affären när man har stålars? Nu, när shopping ligger längst ner på listan har jag aldrig sett så många begärliga kläder i hela mitt liv. Det är pest att gå på stan.
Mina bästa låtar på Spotify just nu (de jag inte flippar förbi innan introt ens börjat):
Jolene - Dolly Parton
Bruce Springsteen - I'm on fire
Mahala Raï Banda - Mahalageasca Bucovina dub (grym danslåt)
Veronica Maggio - Stopp (Keione Remix)
+ några andra.
Jag gillar verkligen inte killen på Spotify som försöker låta som att han är tokengelsktalande. I mina öron låter det plöplöplööödlöötlöötloo när han pratar.
Såg på Facebook att Vix köpt sig en skål godis till kvällen. Eftersom Love var i Karlskrona och spelade match hela kvällen så blev jag otroligt sugen, men latheten vann eftersom jag inte orkade byta om och gå utanför dörren igen. Det gick dock ingen nöd på mig eftersom det fanns några Caramints kvar från Loves Tysklandsresa. Dock känns det efter ett tag som om man äter halstabletter i brist på riktigt godis.
Imorgon är det lördag, då jävlar. Godismässigt alltså.
Imorgon ska vi på fest igen också. Sara tycker sig ha sett en ny sida av mig härnere; Fest-Kerstin. Det kan nog stämma. I Västerås var jag Hemma-Kerstin. När vi flyttar norrut igen återstår det att se om det sitter i. Folk lär bli varse! Jag tror på Hemmafest-Kerstin, alla vet att hemmafest är festbäst.
Men det blir nog lugnt imorgon, fast det skriver jag alltid och så blir det aldrig så.
Skulle den här rackarns handbollen kunna dra igång snart så att tiden rör på sig? Snart har jag inte tid med det här längre. Got stuff to do, places to be.
Har ägnat flera timmar utspritt på flera dagar åt den nya bannern, inte för att det krävdes mycket jobb och finlir utan för att vår dator är för klen för att klara av att hantera Photoshop. Att flytta in en bild i en av de små rutorna tog närmare 5 minuter, och när jag hade mage att vilja spara skiten tog det 40 minuter, utan resultat. Jag skulle verkligen bara vilja knäcka den här datorn i två delar tvärs över knät.
Men vad skulle jag göra då om dagarna...
Sagan om Ringen på TV i helgen. Det går ju inte. Det är ju inte advent än. Det blev som häromdagen när jag rensade ur skåpen i köket och hällde ut en halv flaska glögg i vasken. Instant julstämning som känns galet fel.
Jag har tränat fyra gånger än så länge denna vecka, varav ett dubbelpass i onsdags. Klapp på axeln helt klart. Planen är att bli träningsberoende. I torsdags när jag vilade kände jag faktiskt ett sug efter att gå och träna så jag tror att det fungerar. Vanligtvis säger de att man ska gå ut lugnt och träna 2-3 ggr i veckan, men det har jag prövat så många gånger och alltid fallit ur ramen efter några veckor. Nu testar jag den här approachen, så får vi se hur länge det håller.
CSN den här månaden. Nämnde jag att a-kassan inte har kickat in än?
Var hänger alla snygga kläder i affären när man har stålars? Nu, när shopping ligger längst ner på listan har jag aldrig sett så många begärliga kläder i hela mitt liv. Det är pest att gå på stan.
Mina bästa låtar på Spotify just nu (de jag inte flippar förbi innan introt ens börjat):
Jolene - Dolly Parton
Bruce Springsteen - I'm on fire
Mahala Raï Banda - Mahalageasca Bucovina dub (grym danslåt)
Veronica Maggio - Stopp (Keione Remix)
+ några andra.
Jag gillar verkligen inte killen på Spotify som försöker låta som att han är tokengelsktalande. I mina öron låter det plöplöplööödlöötlöötloo när han pratar.
Såg på Facebook att Vix köpt sig en skål godis till kvällen. Eftersom Love var i Karlskrona och spelade match hela kvällen så blev jag otroligt sugen, men latheten vann eftersom jag inte orkade byta om och gå utanför dörren igen. Det gick dock ingen nöd på mig eftersom det fanns några Caramints kvar från Loves Tysklandsresa. Dock känns det efter ett tag som om man äter halstabletter i brist på riktigt godis.
Imorgon är det lördag, då jävlar. Godismässigt alltså.
Imorgon ska vi på fest igen också. Sara tycker sig ha sett en ny sida av mig härnere; Fest-Kerstin. Det kan nog stämma. I Västerås var jag Hemma-Kerstin. När vi flyttar norrut igen återstår det att se om det sitter i. Folk lär bli varse! Jag tror på Hemmafest-Kerstin, alla vet att hemmafest är festbäst.
Men det blir nog lugnt imorgon, fast det skriver jag alltid och så blir det aldrig så.
Skulle den här rackarns handbollen kunna dra igång snart så att tiden rör på sig? Snart har jag inte tid med det här längre. Got stuff to do, places to be.
Har ägnat flera timmar utspritt på flera dagar åt den nya bannern, inte för att det krävdes mycket jobb och finlir utan för att vår dator är för klen för att klara av att hantera Photoshop. Att flytta in en bild i en av de små rutorna tog närmare 5 minuter, och när jag hade mage att vilja spara skiten tog det 40 minuter, utan resultat. Jag skulle verkligen bara vilja knäcka den här datorn i två delar tvärs över knät.
Men vad skulle jag göra då om dagarna...
Kerstins Mat - Pestopasta con Bacon
Pesto är inget nytt under solen men det är så jäkla gott och jag glömmer ofta bort hur lätt det är att göra. Idag blev det en lyxig fredagslunch, vilket var välkommet efter en vecka med korv och makaroner, alternativt köttbullar och makaroner. Det bästa är att det inte tar längre tid att göra än pastan tar att koka, och det blir så mycket godare än vanlig tråkig pasta.
Som vanligt är måtten ungefärliga, jag kör oftast på en höft, förutom när jag bakar. Men för att det inte ska se helt galet ut, samt att min matlagningsnovis till lillasyster som precis flyttat hemifrån ska kunna nyttja recepten försöker jag ange mått.
Ingredienser för 2 port:
En halv kruka basilika.
1-2 vitlöksklyftor
25 g pinjenötter
3-4 msk olivolja
Rivet skal från 1 citron
En nypa havssalt
1 dl riven parmesan
1 pkt knaperstekt bacon.
2 port. pasta, gärna Fusilli, där fastnar det mycket gött.
Koka pasta, hacka bacon och knaperstek. Rosta pinjenötterna (akta så att de inte bränns, det vet ni!). Släng i alla ingredienser till peston utom osten i en mixer och mixa ihop. Blanda därefter i den rivna osten med sked. Rör ner pesto och bacon i pastan. Servera!
Som vanligt är måtten ungefärliga, jag kör oftast på en höft, förutom när jag bakar. Men för att det inte ska se helt galet ut, samt att min matlagningsnovis till lillasyster som precis flyttat hemifrån ska kunna nyttja recepten försöker jag ange mått.
Ingredienser för 2 port:
En halv kruka basilika.
1-2 vitlöksklyftor
25 g pinjenötter
3-4 msk olivolja
Rivet skal från 1 citron
En nypa havssalt
1 dl riven parmesan
1 pkt knaperstekt bacon.
2 port. pasta, gärna Fusilli, där fastnar det mycket gött.
Koka pasta, hacka bacon och knaperstek. Rosta pinjenötterna (akta så att de inte bränns, det vet ni!). Släng i alla ingredienser till peston utom osten i en mixer och mixa ihop. Blanda därefter i den rivna osten med sked. Rör ner pesto och bacon i pastan. Servera!
torsdag 27 augusti 2009
Screw it.
Glad och arbetslös eller ledsen och arbetslös, vem kom på den dumma idén? Jag har ägnat sjukt mycket tid åt att vara glad men när bakslaget väl kommer (idag i form av räkningsbetalning) känns fallet tillbaka ner i skiten väldigt mycket längre.
Det kommer att ta ett tag att ta sig upp igen.
Det kommer att ta ett tag att ta sig upp igen.
onsdag 26 augusti 2009
1996 gick jag i åttan...
Väntar på att True blood ska börja, den första serien jag planerat att följa på riktigt länge. När jag gick på högstadiet var jag så förälskad i vampyrer att jag övervägde att be min tandläkare att slipa till mina hörntänder. Så nördig var jag. Det berodde till störst del på en serie som gick då som hette Kindred och var producerad av Aaron Spelling. Det var Beverly Hills med fangs, och det gillade jag då. Plus att jag tyckte att Mark Frankel som spelade Julian var skitsnygg.
Han körde ju ihjäl sig sedan.
Efter ett tag lugnade dock den värsta vampyrhysterin ner sig och jag är väldigt tacksam att min mamma motsatte sig min tansebissingplaner. Hur hade det sett ut om jag hade lyckats.. Pinsamt.
Nu återstår det att se om hysterin återuppstår. Kommer Skarsgård få mig att vilja ringa och boka tid i stolen imorgon?
Han körde ju ihjäl sig sedan.
Efter ett tag lugnade dock den värsta vampyrhysterin ner sig och jag är väldigt tacksam att min mamma motsatte sig min tansebissingplaner. Hur hade det sett ut om jag hade lyckats.. Pinsamt.
Nu återstår det att se om hysterin återuppstår. Kommer Skarsgård få mig att vilja ringa och boka tid i stolen imorgon?
måndag 24 augusti 2009
Kuriosa
Ni kanske lade märke till bilden med Wonder woman i inlägget om Handbollsskolan. När jag skrev kände jag att jag ville ha en bild med en sådan där mörkhyad kvinna som viftar med fingret, plutar med munnen och gör ugglerörelser med huvudet i en extremt nekande gest. Hur skulle jag hitta en sådan utan att skriva något politiskt inkorrekt (skånskt)?
Jag googlade i tur och ordning följande:
Determined lady - får upp bilder på folks husdjur
Woman saying no - får upp bilder på Nicole Kidman
African American woman waving finger - får upp bilder på Obama
Oh no you didn't - får upp allt möjligt skit, men bilden på Wonder Woman får duga.
Då vet ni. Jag behövde inte ens plita dit texten.
Jag googlade i tur och ordning följande:
Determined lady - får upp bilder på folks husdjur
Woman saying no - får upp bilder på Nicole Kidman
African American woman waving finger - får upp bilder på Obama
Oh no you didn't - får upp allt möjligt skit, men bilden på Wonder Woman får duga.
Då vet ni. Jag behövde inte ens plita dit texten.
Jotoob
Ligger väldigt sällan i framkant när det kommer till att hitta roliga klipp på Youtube, men jag delar med mig av denna goding ändå, även om många av er redan sett den. Den är bara 5 sekunder så ni hinner/orkar titta.
(Ja, jag är lite smått uttråkad... Love tjurar eftersom Liverpool alltid spelar som arslen när han ska kolla och jag är för trött för att göra något annat än surfa. Jag har varit och simmat 1000 meter idag för första gången sedan man gick i skolan... Tror dock att jag simmade längre eftersom jag hela tiden tappade räkningen på längderna och tvingade mig själv att välja den lägre siffran för att inte simma för lite. Gissningsviss blev det 46 längder istället för 40.)
(Ja, jag är lite smått uttråkad... Love tjurar eftersom Liverpool alltid spelar som arslen när han ska kolla och jag är för trött för att göra något annat än surfa. Jag har varit och simmat 1000 meter idag för första gången sedan man gick i skolan... Tror dock att jag simmade längre eftersom jag hela tiden tappade räkningen på längderna och tvingade mig själv att välja den lägre siffran för att inte simma för lite. Gissningsviss blev det 46 längder istället för 40.)
Kerstins Mat - Nudelsoppa
En enkel, snabb och tjockisvänlig nudelsoppa som är perfekt om man är lite snuvig och hängig. En riktigt utblåsning i bihålorna! Ett varningens finger dock: Undvik att ha favoritkläderna på, det skvätter en del när man käkar.
Ingredienser:
3 limeblad
1 buljongtärning (kyckling el. grönsak)
1/2 msk fisksås (kan uteslutas, salta istället om det behövs)
1/2-1 pressad lime
chili
vitlök
ingefära
tärnad kycklingfilé
nudlar
1 burk böngroddar
sambal oelek
Koka upp vatten. Ha i hackad chili, pressad vitlök och riven färsk ingefära (här får man avgöra själv hur starkt man vill ha det, därav ingen mängdangivelse) limeblad, buljongtärning och kyckling. Sjud 10 minuter till kycklingen börjar bli klar. Ha i nudlarna och koka dem färdiga. Avsluta med att ha i lime, fisksås och böngroddar. Servera med sambal (om man inte tyckte det var tillräckligt starkt).
Ni får hålla till godo med bilder av denna kvalitét, food staging är inte min starka sida...
Ingredienser:
3 limeblad
1 buljongtärning (kyckling el. grönsak)
1/2 msk fisksås (kan uteslutas, salta istället om det behövs)
1/2-1 pressad lime
chili
vitlök
ingefära
tärnad kycklingfilé
nudlar
1 burk böngroddar
sambal oelek
Koka upp vatten. Ha i hackad chili, pressad vitlök och riven färsk ingefära (här får man avgöra själv hur starkt man vill ha det, därav ingen mängdangivelse) limeblad, buljongtärning och kyckling. Sjud 10 minuter till kycklingen börjar bli klar. Ha i nudlarna och koka dem färdiga. Avsluta med att ha i lime, fisksås och böngroddar. Servera med sambal (om man inte tyckte det var tillräckligt starkt).
Ni får hålla till godo med bilder av denna kvalitét, food staging är inte min starka sida...
Där ska skåpet stå!
Det har varit turbulent i IFK Ungdoms styrelse och ordföranden som var den som värvade oss till Handbollsskolan har klivit av. Ett tag var vi lite oroliga att vi skulle få det lite kämpigt eftersom hon varit en riktig curlingordförande för oss. Allt vi bad om fick vi och lite till, bara vi fortsatte hålla i Handbollsskolan.
På söndag är det dags för inskrivning och Johanna och jag träffades i förra veckan och planerade upp allt in i minsta detalj, tom hur många pennor vi behövde fixa. Man kan säga att vi hade full koll på läget.
Men för någon dag sedan kom det ett mail från den provisoriska ledningsgruppen som tagit vid efter avhoppet, där de kallade till extrainsatt möte idag med anledning av inskrivningen "och det om vi kunde då skulle det vara bra". Vi blev lite fundersamma eftersom vi som ansvariga kände att det mesta var klart som korvspad. Men vi gick dit, om inte annat för att tala om att allt var under kontroll.
Det första som sker när inskrivningen kommer på tal är att de börjar prata över huvudena på oss. "Är det klart att P98 kan träna i hallen då? Ja, det är fixat, de kommer!" Vi fattade ingenting. Då inser de att vi kanske undrar vad de pratar om och förklarar för oss att de ordnat så att p98 ska träna på halva planen under inskrivningen "för att visa hur det ser ut."
Det var då vi fick visa var skåpet skulle stå. Det lät ungefär så här:
"Det går inte RIKTIGT ihop med vårt upplägg."
"..."
"Vi har planerat att hålla en regelrätt handbollsskoleträning så att det inte blir samma skit som förra året, när inte en unge vågade sig ut på planen."
"Ok, det låter ju mycket bättre. Ni verkar ju ha koll på det här...!"
De var helt chockade att vi hade gjort precis det som vi ska, för vem annars ska hålla i handbollsskolans inskrivning om inte vi? Aldrig i helvetet att jag låter någon annan (IFK) styra upp det som jag kommer att få ta skiten för. Det var på tok för mycket av den varan förra året.
När jag tänker efter blir jag ganska irriterad eftersom de utan att ens kolla med oss styrt upp en massa och tom gått ut med infon till alla föräldrar i p98, samt bestämt en massa med kaffe och frukt. Vad hade de tänkt att vår roll skulle vara i det hela?
Hur som helst, de insåg rätt snabbt att vi hade tokkoll och såg riktigt lättade ut. Typ första gången något fungerat i föreningen. Förhoppningsvis har de lärt sig en läxa så att vi slipper några mer överraskningar.
På söndag är det dags för inskrivning och Johanna och jag träffades i förra veckan och planerade upp allt in i minsta detalj, tom hur många pennor vi behövde fixa. Man kan säga att vi hade full koll på läget.
Men för någon dag sedan kom det ett mail från den provisoriska ledningsgruppen som tagit vid efter avhoppet, där de kallade till extrainsatt möte idag med anledning av inskrivningen "och det om vi kunde då skulle det vara bra". Vi blev lite fundersamma eftersom vi som ansvariga kände att det mesta var klart som korvspad. Men vi gick dit, om inte annat för att tala om att allt var under kontroll.
Det första som sker när inskrivningen kommer på tal är att de börjar prata över huvudena på oss. "Är det klart att P98 kan träna i hallen då? Ja, det är fixat, de kommer!" Vi fattade ingenting. Då inser de att vi kanske undrar vad de pratar om och förklarar för oss att de ordnat så att p98 ska träna på halva planen under inskrivningen "för att visa hur det ser ut."
Det var då vi fick visa var skåpet skulle stå. Det lät ungefär så här:
"Det går inte RIKTIGT ihop med vårt upplägg."
"..."
"Vi har planerat att hålla en regelrätt handbollsskoleträning så att det inte blir samma skit som förra året, när inte en unge vågade sig ut på planen."
"Ok, det låter ju mycket bättre. Ni verkar ju ha koll på det här...!"
De var helt chockade att vi hade gjort precis det som vi ska, för vem annars ska hålla i handbollsskolans inskrivning om inte vi? Aldrig i helvetet att jag låter någon annan (IFK) styra upp det som jag kommer att få ta skiten för. Det var på tok för mycket av den varan förra året.
När jag tänker efter blir jag ganska irriterad eftersom de utan att ens kolla med oss styrt upp en massa och tom gått ut med infon till alla föräldrar i p98, samt bestämt en massa med kaffe och frukt. Vad hade de tänkt att vår roll skulle vara i det hela?
Hur som helst, de insåg rätt snabbt att vi hade tokkoll och såg riktigt lättade ut. Typ första gången något fungerat i föreningen. Förhoppningsvis har de lärt sig en läxa så att vi slipper några mer överraskningar.
söndag 23 augusti 2009
Söndagsmys - Bigger, longer and uncut.
Igår var vi först iväg till det kanske flashigaste huset jag har besökt, där det skulle chillas och grillas. Det var b-lagets lagledare med sambo som bjöd in till detta och varken jag eller Love hade varit där förut.
Herre. Min. Gud. Det var som att uppleva Mtv Cribs live.
De hade fyra platt-tv:isar, varav en var placerad på den enorma inbyggda altanen. Ett stort trädäck utanför som ramade in poolen. Sammanlagt räknade vi till 7 st sittgrupper fördelat på både soffgrupper och matsalsmöbler såväl inne som ute. Alla sittmöbler inne var i mörkt blankt läder. Det största bordet tog 10 personer utan iläggsskiva och varje stol var som en tron. De hade en superflashig musikanläggning med högtalare i varje rum. En gasolgrill för 12000. Plus 1000 andra saker som jag förmodligen inte ens vet om att de kostar multum.
Nu skulle man kunna tro att jag känner viss avundsjuka, men nej, inte riktigt. Det jag tycker är drygt är att de verkar ha galet mycket pengar som de inte vet vad de ska göra av vilket är jobbigt när man inte knappt har några egna.
Huset var hyfsat smakfullt inrett ändå, men det var väldigt opersonligt. Alla tavlor och dekorationer kändes inhandlade bara för att fylla ut för stunden. "Oj, här har vi ännu en jättevägg, om vi köper den största tavlan vi hittar så..."
Men det gick inte att komma ifrån att det var det ultimata sommarpartyhuset. Eftersom vi blev ganska många där ute gjorde det ju inget att det fanns 7 olika ställen att sitta... Vi spenderade större delen av eftermiddagen och kvällen ute hos dem innan vi åkte in till stan och en inflyttningsfest hos målvakten i laget.
Han är dansk och hade ett par av sina danska vänner hos sig. Svensk fest och dansk fest skiljer sig inte väsentligt, förutom musikmässigt. Dansk hiphop, Gasoline och allsång till Danmarks EM-låt.
När det var dags att gå ut inträffade ett litet litet språkmissförstånd som har lett till att jag skaffat mig ett nytt smeknamn härnere, som jag nämnde förut som hastigast.
Vi stod utanför porten och väntade på de sista när en av de danska kompisarna kommer ut. Han har händerna fulla med öl och säger: "Hvem er tørstig?"
I text är det solklart vad människan säger men igår kväll, med grovt grötigt danskt uttal, där T nästan uttalas som Tje-ljudet, tyckte jag att han sa: "Vem är Kerstin?" (testa själv: Tjørrsti)
Något förvånad räckte jag försiktigt upp handen och sa: Det är jag...? Dansken gav mig glatt en öl och frågade vidare bland de som väntade.
Det är då någon upplyser mig om vad han egentligen sagt och jag fick totalt skrattbryt. Jag trodde att någon uppe i lägenheten hade skickat ut honom för att ge mig en öl och att det var därför han frågade. "-Här, ta med den här ner, Kerstin är på tok för nykter, hon ska ha en öl. -Okej!"
Jag drack bara halva för innan jag hade skrattat färdigt var ölen avslagen. Därmed har smeknamnet Törsten sett dagens ljus, men det återstår att se om det fastnar. Fingers crossed... Det är ju inte heller helt olikt min pappas andranamn Torsten.
Efter det kände jag att kvällen inte skulle bli roligare och när vi såg hur mycket folk det var inne på Banken bestämde vi oss raskt för att avsluta kvällen på Pølsemannen istället, där jag äntligen fick min baconlindade favorit efter många nekningar från Loves sida. Den avnjöt jag till sista halvan av American History X, världens sämsta film att visa i skolan i Skåne. Första halvan älskar eleverna och sjunger med i Vit Makt-musiken men när omvandlingen sker stänger de av uppmärksamheten.
Jag gillar dock hela filmen, i synnerhet den fråga som rektorn ställer till Nortons karaktär. Har de val du gjort i livet lett till att du har det bättre (Ungefär så, fast smidigare formulerat)? Det är en bra fråga, vilket jag också påpekade igår när jag halvlåg i soffan och åt korv. Tror tom att jag viftade med den uppfordrande så att Love inte skulle missa denna viktiga lärdom. "Nu! Nu! Lyssna! ... Jaa-aa, precis... *upprepar repliken utifall Love inte hörde första gången*
Detta blev lite svamligt, men så kan det vara dagen efter. Jag har ännu inte neutraliserat med fet och salt mat vilket kan förklara ett och annat.
Törsten ber om ursäkt. Ha en fortsatt trevlig kväll.
Herre. Min. Gud. Det var som att uppleva Mtv Cribs live.
De hade fyra platt-tv:isar, varav en var placerad på den enorma inbyggda altanen. Ett stort trädäck utanför som ramade in poolen. Sammanlagt räknade vi till 7 st sittgrupper fördelat på både soffgrupper och matsalsmöbler såväl inne som ute. Alla sittmöbler inne var i mörkt blankt läder. Det största bordet tog 10 personer utan iläggsskiva och varje stol var som en tron. De hade en superflashig musikanläggning med högtalare i varje rum. En gasolgrill för 12000. Plus 1000 andra saker som jag förmodligen inte ens vet om att de kostar multum.
Nu skulle man kunna tro att jag känner viss avundsjuka, men nej, inte riktigt. Det jag tycker är drygt är att de verkar ha galet mycket pengar som de inte vet vad de ska göra av vilket är jobbigt när man inte knappt har några egna.
Huset var hyfsat smakfullt inrett ändå, men det var väldigt opersonligt. Alla tavlor och dekorationer kändes inhandlade bara för att fylla ut för stunden. "Oj, här har vi ännu en jättevägg, om vi köper den största tavlan vi hittar så..."
Men det gick inte att komma ifrån att det var det ultimata sommarpartyhuset. Eftersom vi blev ganska många där ute gjorde det ju inget att det fanns 7 olika ställen att sitta... Vi spenderade större delen av eftermiddagen och kvällen ute hos dem innan vi åkte in till stan och en inflyttningsfest hos målvakten i laget.
Han är dansk och hade ett par av sina danska vänner hos sig. Svensk fest och dansk fest skiljer sig inte väsentligt, förutom musikmässigt. Dansk hiphop, Gasoline och allsång till Danmarks EM-låt.
När det var dags att gå ut inträffade ett litet litet språkmissförstånd som har lett till att jag skaffat mig ett nytt smeknamn härnere, som jag nämnde förut som hastigast.
Vi stod utanför porten och väntade på de sista när en av de danska kompisarna kommer ut. Han har händerna fulla med öl och säger: "Hvem er tørstig?"
I text är det solklart vad människan säger men igår kväll, med grovt grötigt danskt uttal, där T nästan uttalas som Tje-ljudet, tyckte jag att han sa: "Vem är Kerstin?" (testa själv: Tjørrsti)
Något förvånad räckte jag försiktigt upp handen och sa: Det är jag...? Dansken gav mig glatt en öl och frågade vidare bland de som väntade.
Det är då någon upplyser mig om vad han egentligen sagt och jag fick totalt skrattbryt. Jag trodde att någon uppe i lägenheten hade skickat ut honom för att ge mig en öl och att det var därför han frågade. "-Här, ta med den här ner, Kerstin är på tok för nykter, hon ska ha en öl. -Okej!"
Jag drack bara halva för innan jag hade skrattat färdigt var ölen avslagen. Därmed har smeknamnet Törsten sett dagens ljus, men det återstår att se om det fastnar. Fingers crossed... Det är ju inte heller helt olikt min pappas andranamn Torsten.
Efter det kände jag att kvällen inte skulle bli roligare och när vi såg hur mycket folk det var inne på Banken bestämde vi oss raskt för att avsluta kvällen på Pølsemannen istället, där jag äntligen fick min baconlindade favorit efter många nekningar från Loves sida. Den avnjöt jag till sista halvan av American History X, världens sämsta film att visa i skolan i Skåne. Första halvan älskar eleverna och sjunger med i Vit Makt-musiken men när omvandlingen sker stänger de av uppmärksamheten.
Jag gillar dock hela filmen, i synnerhet den fråga som rektorn ställer till Nortons karaktär. Har de val du gjort i livet lett till att du har det bättre (Ungefär så, fast smidigare formulerat)? Det är en bra fråga, vilket jag också påpekade igår när jag halvlåg i soffan och åt korv. Tror tom att jag viftade med den uppfordrande så att Love inte skulle missa denna viktiga lärdom. "Nu! Nu! Lyssna! ... Jaa-aa, precis... *upprepar repliken utifall Love inte hörde första gången*
Detta blev lite svamligt, men så kan det vara dagen efter. Jag har ännu inte neutraliserat med fet och salt mat vilket kan förklara ett och annat.
Törsten ber om ursäkt. Ha en fortsatt trevlig kväll.
Söndagsmys
Kort bara, om en kvart ska vi till parken och köra Mölkky med gänget. Ska bli fedt!
Annars är ju tydligen mitt språköra för just danska sisådär vad det verkar. Jag hinner inte förklara mer nu men jag har fått ett nytt smeknamn...
Törsten.
Det har dock inget som helst med alkohol att göra. Knappt iaf.
Igår var det fest x 2. Idag är det easy going med lunch på stan och snart lite söndagsmys i parken. Försöker eventuellt göra detta inlägg begripligt ikväll. Hörs.
Annars är ju tydligen mitt språköra för just danska sisådär vad det verkar. Jag hinner inte förklara mer nu men jag har fått ett nytt smeknamn...
Törsten.
Det har dock inget som helst med alkohol att göra. Knappt iaf.
Igår var det fest x 2. Idag är det easy going med lunch på stan och snart lite söndagsmys i parken. Försöker eventuellt göra detta inlägg begripligt ikväll. Hörs.
fredag 21 augusti 2009
Fredagsmys 2.0
Idag har det varit en bra dag och det vore skam att inte skriva om det så ni vet.
Som ni redan vet har mitt gitarrspelande nått nya höjder (de första). Att man kan sitta och ganska bedrövligt plinka fram "Spanien är ett land, där man dansar tango" och samtidigt le med hela ansiktet och tycka att det är helt fantastiskt...
Efter det kom jag iväg och tränade en sväng, vilket också alltid lämnar en trevlig känsla i kroppen och sinnet. Hoppas bara att min höft håller med imorgon, annars får jag nalla av Loves spanska medicin (med det fina namnet Voltarén Retard). Jag tänker inte låta något så löjligt som lite ont i sidan hindra mig från att köra helhjärtat på Saras förslag att träna onödigt mycket.
Tätt på gymet följde den obligatoriska fredagsfikan, som jag fortsätter med trots att jag inte jobbar. Jag måste väl också få fira att ännu en vecka av fruktlöst sökande är slut och att helgen är här, vilket innebär att jag inte kan göra så mycket åt saken för stunden och därmed kan tänka på annat?
En fetingvetesnurra med vaniljkräm och jordgubbssylt senare sitter jag hemma och väntar på att gitarrboksframsidekillen ska komma hem från Tyskland. I ugnen gräddas höstens första potatisgratäng med chévre vilken ska förtäras tillsammans med libanesiskt kryddad lammfilé och vitlöksbröd. Så, fick jag in lite matblogg också, någon som håller koll på hur många projekt jag dragit igång?
Happy friday people!
Som ni redan vet har mitt gitarrspelande nått nya höjder (de första). Att man kan sitta och ganska bedrövligt plinka fram "Spanien är ett land, där man dansar tango" och samtidigt le med hela ansiktet och tycka att det är helt fantastiskt...
Efter det kom jag iväg och tränade en sväng, vilket också alltid lämnar en trevlig känsla i kroppen och sinnet. Hoppas bara att min höft håller med imorgon, annars får jag nalla av Loves spanska medicin (med det fina namnet Voltarén Retard). Jag tänker inte låta något så löjligt som lite ont i sidan hindra mig från att köra helhjärtat på Saras förslag att träna onödigt mycket.
Tätt på gymet följde den obligatoriska fredagsfikan, som jag fortsätter med trots att jag inte jobbar. Jag måste väl också få fira att ännu en vecka av fruktlöst sökande är slut och att helgen är här, vilket innebär att jag inte kan göra så mycket åt saken för stunden och därmed kan tänka på annat?
En fetingvetesnurra med vaniljkräm och jordgubbssylt senare sitter jag hemma och väntar på att gitarrboksframsidekillen ska komma hem från Tyskland. I ugnen gräddas höstens första potatisgratäng med chévre vilken ska förtäras tillsammans med libanesiskt kryddad lammfilé och vitlöksbröd. Så, fick jag in lite matblogg också, någon som håller koll på hur många projekt jag dragit igång?
Happy friday people!
Mary had a little lamb - Halleluja!
I think you all will be very pleased to know that yours truly managed to play not one, not two, but three whole songs on the guitar today! And I only used two strings! If anyone would like to hear my version of Spain, My bike or Mary had a little lamb - give me a call and I will play them to you!
Oh happy day! This is rather huge for a person who previously only knew the intro to Nothing else matters, and did a poor job playing it as well.
Why am I writing in English? No idea.
Oh happy day! This is rather huge for a person who previously only knew the intro to Nothing else matters, and did a poor job playing it as well.
Why am I writing in English? No idea.
torsdag 20 augusti 2009
Smutt och gutt
Brukar kika in i min skräppostmapp ibland, eftersom alla mail inte hittar rätt alltid. Idag fanns där två fina mail på plats. Det ena var från Fyndklubben som var ganska tydliga med vad de ville. "Vi vill undersöka dig, Kerstin!" Nej tack, allt sådant överlåter jag till min familjeläkare... Riktigt såg framför mig hur de höll på att peta, proba och lyfta på grejer. Är inte heller odelat positiv till att de använder mitt förnamn.
Det andra mailet var från en av alla de jobbsökningssighter som jag anmält mig på, där de skickar ut ett mail när det kommer in ett jobb som passar mina kriterier. Oklart dock vilka kriterier jag satt upp eftersom jobbet var som vvs-lärare på gymnasienivå.
Stor sorg utbröt i vardagsrummet häromdagen. Ni som känner mig vet att jag kan vara ganska petig med inredning och det är inte helt lätt att köpa sådant i present till mig. I somras tog ändå faster Torun modet till sig och gav mig en blank svart dalahäst i keramik. Jag blev jätteglad för den passade perfekt in i vårt vardagsrum med mina andra svarta keramiksaker som jag gjort själv. Tyvärr lyckades jag välta ner den i golvet när jag pillade med grannorkidéen och tre av fyra ben gick av. Hästar som bryter ETT ben har dåliga odds att överleva...
Jag ska försöka limma men jag vet redan nu att det kommer se för täskigt ut, så min direkta fråga till dig Torun är: Var har du köpt den? Jag ska nämligen skaffa mig en ny. Och innan illvilliga personer börjar sprida rykten vill jag bara poängtera: Jag har INTE haft sönder den med flit! Jag jobbar inte så, utan är det något jag inte gillar har jag det inte framme helt enkelt.
Hör att folk lite här och där klagar på bananflugor som verkar vara i säsong nu. Jag brottas med värre flygfän än så. Idag var det en helikopter i mitt vardagsrum. I alla fall kändes det så när den gång på gång flög runt runt utanför vårt fönster i takhöjd. Tydligen filmades det något och har jag tur kom jag med där jag hängde ut genom fönstret för att fota.
Ja, exakt så spännande är mitt liv just nu. Which is so sad, när jag ser det i skrift så här. Detta känns som riktig nollkommentarare.. =)
Hur sorgligt allt än känns har jag kommit fram till att jag antingen kan vara ledsen och arbetslös, eller glad och arbetslös. Allt det som jag gör nu, gitarrplink och sådant, är ett försök att hålla mig glad. Det funkar inte alltid, men jag har åtminstone längre stunder då det känns bättre.
onsdag 19 augusti 2009
Gitarren och jag
Stort och varmt tack för alla tips på sysselsättning, som jag skrev till Vix värmer det att ni bemödar er om att fnula ut något vettigt. Har ni fler idéer är det bara att skriva ner dem, everything goes on the list.
Faktum är att jag redan hade påbörjat ett av tipsen när det kom och det var Ulrika som tyckte att jag skulle lära mig ett nytt instrument...
Love spelar ju gitarr, det ligger i hans DNA eller något. I början av vårt förhållande tyckte jag att han skulle lära mig och han visade mig några ackord. Tyvärr visade det sig att det gjorde ont i fingrarna, var svårt och krävde mycket övning. Ungefär som när jag skulle gå på skridskoskola när jag var liten och insåg att jag inte kunde åka skridskor direkt. Prinsessan på stjärten kallade min pappa mig och strax efter det spenderade jag resten lektionen med att hålla mig krampaktigt i sargen och tjura. Det blev ingen mer skridskoskola.
Jag lade alltså ganska snabbt planerna på att lira gura på is.
Tills nu. Något har förändrats i mitt sätt att tänka (möjligtvis bara temporärt men jag smider medan järnet är varmt). Varför ska inte jag lära mig nya saker? Ska jag vara nöjd med att kunna det jag kan resten av livet?
Dessutom är jag ganska bra på Guitar Hero, och det är inte så stor skillnad. Det är fingrarna som jobbar.
Love fick visa mig de enklaste ackorden och jag har tränat varje dag. Än så länge är jag bara godkänd på Em och A och jag kan nästan växla mellan dem utan paus. D är på gång men G och C är än så länge för svåra och jag tror att Loves gitarr är lite för stor för mig, för jag når inte så bra. Men med skridskoskoleerfarenheten i ryggen känner jag att det är läge att vänta en stund med att rusa åstad och köpa en storleksanppasad.
Däremot, och det är nu det blir roligt people, har jag varit i musikaffären idag och köpt mig en nybörjarbok i gitarr. "Gitarren och jag" heter den. Jag valde just den för att jag, när jag spelade tvärflöjt, hade "Flöjten och jag" som lärobok. Tryggt med igenkänning.
När jag föreslog för Love att vi skulle inhandla en dylik fnös han bara, eftersom han lärt sig spela gitarr på gehör och kanske med hjälp av sin pappa. Han har i alla fall aldrig läst noter hävdar han.
Men det har jag. Jag ville ha en och eftersom Love är på träningsläger i Tyskland dansade råttan hela vägen till musikaffären. Fick tom rabatt på den, helt felaktigt. Boken känns oerhört töntig men vem bryr sig? Här ska plinkas!
En annan rolig sak som slog mig när jag i lugn och ro studerade boken hemma är att pojken på omslaget är otroligt lik en spjånglig Love i de tidiga tonåren. Axel och Hannes, som vet bäst, får gärna hålla med eller säga emot, men titta på bilderna nedan, är det inte lite likt?
Ytterligare en rolig sak som slog mig, men som jag tror att Love verkligen inte skulle uppskatta är att jag tycker att tonårs-Love dessutom är lite lik Gareth från brittiska the Office. Samma frisyr, samma öron... Eftersom gränsen för vad Love skulle acceptera med detta inlägg redan är passerad för länge sedan kör jag all in på skojerierna.
Det finns bättre/sämre bilder på Love där han är ännu mer lik (där mittbenan i pottfrisyren är tydligare markerad) men jag vill gärna att vi ska fortsätta vara ihop så jag låter de ligga kvar i lådan. För att ytterligare visa att jag inte är ute efter att bara förnedra Love ska ni dessutom få se en bild från min egen ungdom. Den kommer från min korta och intensiva fotbollskarriär och är nog det enda beviset jag har för att jag faktiskt har spelat fotboll när jag tänker efter. Jag är i alla fall med laget på Dalecarlia cup och på lagbilden är jag den enda som sitter med benen som en mupp. Finn ett fel liksom ba typ.
Avslutningsvis tycker jag att Love did a great job growing up.
Faktum är att jag redan hade påbörjat ett av tipsen när det kom och det var Ulrika som tyckte att jag skulle lära mig ett nytt instrument...
Love spelar ju gitarr, det ligger i hans DNA eller något. I början av vårt förhållande tyckte jag att han skulle lära mig och han visade mig några ackord. Tyvärr visade det sig att det gjorde ont i fingrarna, var svårt och krävde mycket övning. Ungefär som när jag skulle gå på skridskoskola när jag var liten och insåg att jag inte kunde åka skridskor direkt. Prinsessan på stjärten kallade min pappa mig och strax efter det spenderade jag resten lektionen med att hålla mig krampaktigt i sargen och tjura. Det blev ingen mer skridskoskola.
Jag lade alltså ganska snabbt planerna på att lira gura på is.
Tills nu. Något har förändrats i mitt sätt att tänka (möjligtvis bara temporärt men jag smider medan järnet är varmt). Varför ska inte jag lära mig nya saker? Ska jag vara nöjd med att kunna det jag kan resten av livet?
Dessutom är jag ganska bra på Guitar Hero, och det är inte så stor skillnad. Det är fingrarna som jobbar.
Love fick visa mig de enklaste ackorden och jag har tränat varje dag. Än så länge är jag bara godkänd på Em och A och jag kan nästan växla mellan dem utan paus. D är på gång men G och C är än så länge för svåra och jag tror att Loves gitarr är lite för stor för mig, för jag når inte så bra. Men med skridskoskoleerfarenheten i ryggen känner jag att det är läge att vänta en stund med att rusa åstad och köpa en storleksanppasad.
Däremot, och det är nu det blir roligt people, har jag varit i musikaffären idag och köpt mig en nybörjarbok i gitarr. "Gitarren och jag" heter den. Jag valde just den för att jag, när jag spelade tvärflöjt, hade "Flöjten och jag" som lärobok. Tryggt med igenkänning.
När jag föreslog för Love att vi skulle inhandla en dylik fnös han bara, eftersom han lärt sig spela gitarr på gehör och kanske med hjälp av sin pappa. Han har i alla fall aldrig läst noter hävdar han.
Men det har jag. Jag ville ha en och eftersom Love är på träningsläger i Tyskland dansade råttan hela vägen till musikaffären. Fick tom rabatt på den, helt felaktigt. Boken känns oerhört töntig men vem bryr sig? Här ska plinkas!
En annan rolig sak som slog mig när jag i lugn och ro studerade boken hemma är att pojken på omslaget är otroligt lik en spjånglig Love i de tidiga tonåren. Axel och Hannes, som vet bäst, får gärna hålla med eller säga emot, men titta på bilderna nedan, är det inte lite likt?
Ytterligare en rolig sak som slog mig, men som jag tror att Love verkligen inte skulle uppskatta är att jag tycker att tonårs-Love dessutom är lite lik Gareth från brittiska the Office. Samma frisyr, samma öron... Eftersom gränsen för vad Love skulle acceptera med detta inlägg redan är passerad för länge sedan kör jag all in på skojerierna.
Det finns bättre/sämre bilder på Love där han är ännu mer lik (där mittbenan i pottfrisyren är tydligare markerad) men jag vill gärna att vi ska fortsätta vara ihop så jag låter de ligga kvar i lådan. För att ytterligare visa att jag inte är ute efter att bara förnedra Love ska ni dessutom få se en bild från min egen ungdom. Den kommer från min korta och intensiva fotbollskarriär och är nog det enda beviset jag har för att jag faktiskt har spelat fotboll när jag tänker efter. Jag är i alla fall med laget på Dalecarlia cup och på lagbilden är jag den enda som sitter med benen som en mupp. Finn ett fel liksom ba typ.
Avslutningsvis tycker jag att Love did a great job growing up.
måndag 17 augusti 2009
Pardon me, I seem to have dropped the suck.
Vad annat kan man förvänta sig när det gång på gång visar sig att stora delar av världens invånare är rent ut sagt dumma i huvudet? Vad är det för mening att ens hålla på? Jag känner som Ullebulle att det skulle vara rätt så befriande med någon form av värdslig undergång och om man mot förmodan skulle överleva skulle man inte behöva bekymra sig om någon jävla finanskris utan ens viktigaste fundering är om blåbären är radioaktiva eller inte. Det skulle kännas skönt i nuläget.
Men, jag ska ju inte ägna mig åt sådana domedagstankar, det blir inget bättre av.
Tänkte istället be om förslag på projekt som vi/jag kan roa oss med om dagarna. Planen är att ha relativt uppstyrda dagar för att inte tappa helt i jämförelse med resten av världen. Det som är stående punkter i schemat är morgonpromenad, jobbsökande och kvällsträning.
Idag var dagens projekt att rensa avloppet i handfatet (B. L. Ä. btw) Imorgon är det dags att rensa garderoben, en uppgift som i teorin inte borde kräva gummihandskar, men eftersom Loves träningskläder ska gås igenom låter jag det vara öppet.
Förslagen på sysselsättning får gärna vara lite mer upphetsande än ovanstående också. Men det är helt upp till er förstås.
Men, jag ska ju inte ägna mig åt sådana domedagstankar, det blir inget bättre av.
Tänkte istället be om förslag på projekt som vi/jag kan roa oss med om dagarna. Planen är att ha relativt uppstyrda dagar för att inte tappa helt i jämförelse med resten av världen. Det som är stående punkter i schemat är morgonpromenad, jobbsökande och kvällsträning.
Idag var dagens projekt att rensa avloppet i handfatet (B. L. Ä. btw) Imorgon är det dags att rensa garderoben, en uppgift som i teorin inte borde kräva gummihandskar, men eftersom Loves träningskläder ska gås igenom låter jag det vara öppet.
Förslagen på sysselsättning får gärna vara lite mer upphetsande än ovanstående också. Men det är helt upp till er förstås.
söndag 16 augusti 2009
Vägen tillbaka
Lite smått som jag inte orkat med att nämna de senaste veckorna:
Det visade sig att dammsugaren inte kunde ha valt ett bättre tillfälle att braka ihop då det skedde samma dag som mina oerhört generösa föräldrar skulle komma på besök. Nu är vi tack vare min bästa pappa glada ägare till en jättefin granitgrå Miele S4!
Love och jag har för första gången sedan vi började kila stadigt spelat minigolf tillsammans. För er som inte känner till Loves minigolfsbakgrund, som kantats av våld och avstängningar från banor, kan jag berätta att det var en stor dag. Det var även fruktansvärt tråkigt som man alltid kommer på att minigolf är vid bana 3 ungefär. Love däremot tyckte att det var tråkigt hela tiden, förutom när han fick syn på gubben som rökte pipa genom alla arton hålen.
Jag har för första gången i hela mitt liv sett min pappa sola. Detta skedde, till mammas stora förskräckelse, på stranden i Åhus, där han dristade sig till att knäppa upp hela tre knappar på skjortan! Magiskt är inte ett ord jag skulle använda.
Vi tog med Loves föräldrar på utställningen "Sverige från ovan" och jag passade på att smygfota min favorit som föreställer en gård i Orsa Finnmark. Den är väl grann?
Bilder efterlystes från mamma och pappas musikafton och jag är inte sämre än att jag bjussar på en. Det finns en film också, men det är oklart om min mamma skulle bli värst glad på mig då.
Det visade sig att dammsugaren inte kunde ha valt ett bättre tillfälle att braka ihop då det skedde samma dag som mina oerhört generösa föräldrar skulle komma på besök. Nu är vi tack vare min bästa pappa glada ägare till en jättefin granitgrå Miele S4!
Love och jag har för första gången sedan vi började kila stadigt spelat minigolf tillsammans. För er som inte känner till Loves minigolfsbakgrund, som kantats av våld och avstängningar från banor, kan jag berätta att det var en stor dag. Det var även fruktansvärt tråkigt som man alltid kommer på att minigolf är vid bana 3 ungefär. Love däremot tyckte att det var tråkigt hela tiden, förutom när han fick syn på gubben som rökte pipa genom alla arton hålen.
Jag har för första gången i hela mitt liv sett min pappa sola. Detta skedde, till mammas stora förskräckelse, på stranden i Åhus, där han dristade sig till att knäppa upp hela tre knappar på skjortan! Magiskt är inte ett ord jag skulle använda.
Vi tog med Loves föräldrar på utställningen "Sverige från ovan" och jag passade på att smygfota min favorit som föreställer en gård i Orsa Finnmark. Den är väl grann?
Bilder efterlystes från mamma och pappas musikafton och jag är inte sämre än att jag bjussar på en. Det finns en film också, men det är oklart om min mamma skulle bli värst glad på mig då.
lördag 15 augusti 2009
Jag gör ett försök...
Vad händer?
Ingenting.
Love har inte fått något jobb. Jag har inte fått något jobb. Mer än så orkar jag inte skriva om den saken.
Annars då? Handbollen har dragit igång med träningsmatcher men Love spelade inte idag för han har ont i hälen. För att påskynda läkningsprocessen sitter han nu och trycker in en pennliknande och strömförande spets i foten. Jag fick trycka också där han inte kom åt, känns otäckt att trycka så hårt att det blir gropar. Men om det betyder att han blir bra är det bara att göra.
(Ser ni de brustna blodkärlen? Yuckie...)
Ikväll blir det förmodligen till att lyssna en hel del på Måns "mums-mums" Zelmerlöv. Inte av fri vilja dock. Han uppträder på torget nedför och under eftermiddagen har vi kunnat njuta av hans soundcheck.
Igår var det Björn Rosenström.
Livet är bra gött ibland.
Ingenting.
Love har inte fått något jobb. Jag har inte fått något jobb. Mer än så orkar jag inte skriva om den saken.
Annars då? Handbollen har dragit igång med träningsmatcher men Love spelade inte idag för han har ont i hälen. För att påskynda läkningsprocessen sitter han nu och trycker in en pennliknande och strömförande spets i foten. Jag fick trycka också där han inte kom åt, känns otäckt att trycka så hårt att det blir gropar. Men om det betyder att han blir bra är det bara att göra.
(Ser ni de brustna blodkärlen? Yuckie...)
Ikväll blir det förmodligen till att lyssna en hel del på Måns "mums-mums" Zelmerlöv. Inte av fri vilja dock. Han uppträder på torget nedför och under eftermiddagen har vi kunnat njuta av hans soundcheck.
Igår var det Björn Rosenström.
Livet är bra gött ibland.
torsdag 13 augusti 2009
måndag 10 augusti 2009
...
Ja, jag vet. Skitdålig uppdatering.
Mycket nu. Mycket som är tråkigt. Mycket som har varit roligt också. Men det tråkiga är dominant.
Mycket som behöver funderas på. Nära att flytta (Vart? Ingen aning, bara bort från K-stad). Kris kallas det.
Men, vi är kvar. Jag är kvar. Viss ljusning.
Jag orkar inte blogga alls.
Kanske sedan.
Sorry.
Mycket nu. Mycket som är tråkigt. Mycket som har varit roligt också. Men det tråkiga är dominant.
Mycket som behöver funderas på. Nära att flytta (Vart? Ingen aning, bara bort från K-stad). Kris kallas det.
Men, vi är kvar. Jag är kvar. Viss ljusning.
Jag orkar inte blogga alls.
Kanske sedan.
Sorry.
tisdag 4 augusti 2009
Bästa fastern
Min pappa har en syster som heter Torun. Hon har fått utstå mycket i sitt liv, då tänker jag väl främst på de åren i barndomen hon spenderade tillsammans med sin bror. Var det inte häftstift under dörrmattan framför hennes rum så var det kamp om kanelbullarna, en kamp som pappa alltid vann genom att peta på alla bullarna så att Torun inte ville ha någon. Listan kan förmodligen göras mycket längre, men i och med att jag frågar pappa hela tiden om detaljerna för att undvika faktafel börjar han nu anan oråd och jag tvingas blogga klart fortare än tänkt.
Innan mamma och pappa kom hit på visit stannade de till hos Torun och hälsade på. Pappa verkar ha mognat något eftersom de tycks ha haft en trevlig kväll tillsammans.
Med sig från Torun hade de ett gäng presenter och eftersom jag gillar presenter gick det hem. Vad sägs om flera liter krusbär (som jag nu måste hitta på något kul att göra med), italiensk finsprit och lite annat smått och gott.
Med detta lilla inlägg vill jag därför rikta ett stort tack till Torun! Du vet att du är välkommen söderut!
Innan mamma och pappa kom hit på visit stannade de till hos Torun och hälsade på. Pappa verkar ha mognat något eftersom de tycks ha haft en trevlig kväll tillsammans.
Med sig från Torun hade de ett gäng presenter och eftersom jag gillar presenter gick det hem. Vad sägs om flera liter krusbär (som jag nu måste hitta på något kul att göra med), italiensk finsprit och lite annat smått och gott.
Med detta lilla inlägg vill jag därför rikta ett stort tack till Torun! Du vet att du är välkommen söderut!
måndag 3 augusti 2009
Liveblogg från vardagsrummet
Dåså, då är vi igång med kvällens liveblogg från vardagsrummet på Nya Boulevarden här i Kristianstad.
Folket är taggade till tusen, åtminstone om man sneglar åt soffan till höger, där min mamma och pappa installerat sig.
Först på schemat har vi Guitar hero, eftersom pappa hittade gitarren och tittade intresserat på den. Tydligen har det spelats en del på hans jobb, men själv har han aldrig vågat sig fram. Nu har han sett sin chans att få träna lite.
...
Nu har han testat och konstaterat att det inte var något roligt om man inte kunde det på en gång. Mamma skrattar försiktigt.
...
Nu vill mamma köra, men hon känner sig som en veteran i sammanhanget eftersom hon testade GH redan när vi bodde i Västerås.
...
Nu har mamma testat och det gick inte mycket bättre. Hon hävdar att hon är för snabb och spelet för långsamt.
...
Nu vill pappa att jag ska visa en snabb och svår låt. Självklart väljer jag min favvo, When you were young på hard. Det går hyfsat, 91% i ringrostig form.
...
Nu har pappa fått reda på att vi har Lips också.
...
Nu har jag sjungit Listen to your heart med pappa. Han hävdar bestämt att de har ändrat i texten.
...
Mamma och pappa klämmer i för allt de har i Aha:s Take on me. Enligt säkra källor brukar mamma träna på denna i bilen med lillasyster. Det verkar ha hjälpt eftersom hon spöar farsan med över 500 000 poäng.
...
Låt två blir Ring of Fire, men mamma är beredd att lämna walk over direkt då videon innehållar två ormar som dansar. Jag tipsar om att hon kan blunda. Pappa vinner låten.
...
Låturvalet för 50+:arna är begränsat och den enda de känner igen är Lisa Nilsson, vars låt ingen gillar. "Det är väl ingen som gillar Lisa Nilsson? Jo, Lisa Nilsson"
...
Mamma börjar tycka att det blir jobbig stämning eftersom hon nu leder med 2:1 i matcher. Hon frågar försiktigt om de ska sluta innan det blir otrevligt, men pappa lugnar henne: "Tror du jag tar i eller?"
...
Love kommer hem från träningen och inser att ingen av oss har ens börjat förbereda kvällens kräftkalas. Han ler ansträngt och applåderar svärföräldrarnas sång.
...
Spelet avslutas och alla känner sig tvingade att gå ut i köket och hjälpa Love, utom bloggaren då.
...
Love frågar om det är någon mer än honom som vill äta lite korv innan. "En korv går alltid ner" svara min far.
Folket är taggade till tusen, åtminstone om man sneglar åt soffan till höger, där min mamma och pappa installerat sig.
Först på schemat har vi Guitar hero, eftersom pappa hittade gitarren och tittade intresserat på den. Tydligen har det spelats en del på hans jobb, men själv har han aldrig vågat sig fram. Nu har han sett sin chans att få träna lite.
...
Nu har han testat och konstaterat att det inte var något roligt om man inte kunde det på en gång. Mamma skrattar försiktigt.
...
Nu vill mamma köra, men hon känner sig som en veteran i sammanhanget eftersom hon testade GH redan när vi bodde i Västerås.
...
Nu har mamma testat och det gick inte mycket bättre. Hon hävdar att hon är för snabb och spelet för långsamt.
...
Nu vill pappa att jag ska visa en snabb och svår låt. Självklart väljer jag min favvo, When you were young på hard. Det går hyfsat, 91% i ringrostig form.
...
Nu har pappa fått reda på att vi har Lips också.
...
Nu har jag sjungit Listen to your heart med pappa. Han hävdar bestämt att de har ändrat i texten.
...
Mamma och pappa klämmer i för allt de har i Aha:s Take on me. Enligt säkra källor brukar mamma träna på denna i bilen med lillasyster. Det verkar ha hjälpt eftersom hon spöar farsan med över 500 000 poäng.
...
Låt två blir Ring of Fire, men mamma är beredd att lämna walk over direkt då videon innehållar två ormar som dansar. Jag tipsar om att hon kan blunda. Pappa vinner låten.
...
Låturvalet för 50+:arna är begränsat och den enda de känner igen är Lisa Nilsson, vars låt ingen gillar. "Det är väl ingen som gillar Lisa Nilsson? Jo, Lisa Nilsson"
...
Mamma börjar tycka att det blir jobbig stämning eftersom hon nu leder med 2:1 i matcher. Hon frågar försiktigt om de ska sluta innan det blir otrevligt, men pappa lugnar henne: "Tror du jag tar i eller?"
...
Love kommer hem från träningen och inser att ingen av oss har ens börjat förbereda kvällens kräftkalas. Han ler ansträngt och applåderar svärföräldrarnas sång.
...
Spelet avslutas och alla känner sig tvingade att gå ut i köket och hjälpa Love, utom bloggaren då.
...
Love frågar om det är någon mer än honom som vill äta lite korv innan. "En korv går alltid ner" svara min far.
söndag 2 augusti 2009
Spänning i vardagen?
Helvetesjävlaskitifan!
SJUK jävla otiming av dammsugaren att lägga av efter halva lägenheten i dessa arbetslöshetstider! Vem i hela fridens namn (variera kraftuttrycken gärna) vill lägga pengar på detta nu? NOT ME!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)