Smutt och gutt

Brukar kika in i min skräppostmapp ibland, eftersom alla mail inte hittar rätt alltid. Idag fanns där två fina mail på plats. Det ena var från Fyndklubben som var ganska tydliga med vad de ville. "Vi vill undersöka dig, Kerstin!" Nej tack, allt sådant överlåter jag till min familjeläkare... Riktigt såg framför mig hur de höll på att peta, proba och lyfta på grejer. Är inte heller odelat positiv till att de använder mitt förnamn.

Det andra mailet var från en av alla de jobbsökningssighter som jag anmält mig på, där de skickar ut ett mail när det kommer in ett jobb som passar mina kriterier. Oklart dock vilka kriterier jag satt upp eftersom jobbet var som vvs-lärare på gymnasienivå.

Stor sorg utbröt i vardagsrummet häromdagen. Ni som känner mig vet att jag kan vara ganska petig med inredning och det är inte helt lätt att köpa sådant i present till mig. I somras tog ändå faster Torun modet till sig och gav mig en blank svart dalahäst i keramik. Jag blev jätteglad för den passade perfekt in i vårt vardagsrum med mina andra svarta keramiksaker som jag gjort själv. Tyvärr lyckades jag välta ner den i golvet när jag pillade med grannorkidéen och tre av fyra ben gick av. Hästar som bryter ETT ben har dåliga odds att överleva...

Jag ska försöka limma men jag vet redan nu att det kommer se för täskigt ut, så min direkta fråga till dig Torun är: Var har du köpt den? Jag ska nämligen skaffa mig en ny. Och innan illvilliga personer börjar sprida rykten vill jag bara poängtera: Jag har INTE haft sönder den med flit! Jag jobbar inte så, utan är det något jag inte gillar har jag det inte framme helt enkelt.

Hör att folk lite här och där klagar på bananflugor som verkar vara i säsong nu. Jag brottas med värre flygfän än så. Idag var det en helikopter i mitt vardagsrum. I alla fall kändes det så när den gång på gång flög runt runt utanför vårt fönster i takhöjd. Tydligen filmades det något och har jag tur kom jag med där jag hängde ut genom fönstret för att fota.

Ja, exakt så spännande är mitt liv just nu. Which is so sad, när jag ser det i skrift så här. Detta känns som riktig nollkommentarare.. =)

Hur sorgligt allt än känns har jag kommit fram till att jag antingen kan vara ledsen och arbetslös, eller glad och arbetslös. Allt det som jag gör nu, gitarrplink och sådant, är ett försök att hålla mig glad. Det funkar inte alltid, men jag har åtminstone längre stunder då det känns bättre.