Alive and kicking!

Igår var jag på curling och efterföljande personalfest. Mitt under middagen bestämde sig Smurre för att det var dags att jag skulle få känna på första sparken i magen!

Det kändes precis som de flesta har beskrivit det, som att en liten fisk slår till med stjärten inuti. Tidigare har jag gått och inbillat mig att det skulle vara svårt att känna skillnad mellan en fis på tvären och första rörelsen men det var aldrig något tvivel om vad det var som hände.

Jag hoppade till, utbrast att "Bebisen rörde sig! Det har aldrig hänt förut!" och fick kämpa för att hålla tillbaka en och annan tår. Min bordsdam och kollega tyckte att jag skulle gå och ringa Love en stund vilket jag också gjorde.

Efter det ville jag bara hem. Jag ville vara med Love och inte behöva sitta med mina jobbkompisar och vänta på att få åka hem. Väldigt lång middag blev det helt plötsligt.

Det var en frän känsla men samtidigt nästan lite läskig. Nu går jag hela tiden och väntar på att det ska röra sig, och spänningen är olidlig! Dessutom blev det väldigt konkret, igen, att det är något levande därinne och min hjärna gillar egentligen inte fiskliknelsen, eftersom jag inte gillar tanken på att ha en levande fisk i magen. Alienassociationerna är inte heller långt borta.

Jag ser verkligen fram emot ultraljudet på måndag när jag förhoppningsvis får bekräftat att det varken är en fisk eller en alien därinne. Bara Smurre.