Lätt Topp 2 osköna helger

Vansinnigt oskön helg detta, varvat med korta inslag av hyfsad okejhet.

Jobbedag igår, som gick ut på att jag satt och gjorde ingenting varvat med att spendera hutlösa 45 kr sammanlagt på lotter i brist på vettigt göra. Tur då att jag ändå vann två gånger (en av två positiva saker denna helg). På chokladhjulet, där jag satsade en femma, vann jag belgiska sjöfrukter. På tombolan blåste jag resterande 40 kr och till min stora lycka var det vinst på den absolut sista lotten som jag vecklade upp.

Vad jag vann? Vita tavelkrokar i plast från IKEA. Lyckan var total.

Halv fem fick jag nog och tog en tidigare buss hem än vad samvetet (kollegorna) gav tillåtelse till. Jag kände mig som en svikare som inte stannade kvar hela marknaden och städade efteråt, men det gick över ganska snabbt.

Idag gick vi på stan en sväng innan det var dags för match. Jag lyckades köpa en julklapp samt hamna i alla de långsamma köerna. Tror att jag börjar utveckla graviditetsilska.

Halv fem var det dags för hemmamatch mot Ystads IF, som de mötte i onsdags med eftersom serien vänder. Vi var i Ystad och kollade men det var ingen kul upplevelse. Ystad luktade rutten fisk, publiken var kass, vi fick hallens sämsta platser, speakern var dum i huvudet och de hade en gul kycklingbanan till maskot. När IFK dessutom förlorade den matchen kändes det riktigt tungt.

Idag var det alltså läge för revansch och det var taggad publik och taggade spelare. Efter ungefär en minut fastnade Love med höger lillfinger i en Ystadtröja och jag såg ända uppe från näst översta raden att fingret stod ut i rät vinkel från mittenleden. Love gick irriterat av, vinkade in avbytaren och gick iväg med sjukgymnasten som drog det rätt och tejpade. Efter klartecken från matchläkaren gick han in och körde igen. Därmed tänkte jag att allt var okej.

Matchen blev vansinnigt spännande och någonstans tänker jag att det inte kan vara hälsosamt för någon, gravid eller ej, att må så som man gör under en riktigt spännande match. Min kompis Ann skrek så att det svartnade framför ögonen när luften tog slut och anspänningen tvingar en att sitta ner en stund efter matchens slut eftersom benen darrar så att man inte klarar av att gå ner för trappen utan att slå ihjäl sig.

Undrar vad Smurre tycker om mitt skrikande?

Efter ett sekunddrama, där IFK äntligen gick segrande ur striden med båda poängen (positiv sak 2), gjorde jag mig redo för en lugn söndagkväll med lite mat och lite tv i soffan. Då kommer Love upp från omklädningsrummet och informerar mig om att han måste till akuten och röntga lillfingret för att kolla att det inte var brutet. Han var fantastiskt söt i hoplånad mjukisdress och finskor. De har kostym på sig till hemmamatcherna men Love kände inte för att sitta på akuten i den.

Tre timmar spenderade vi i olika väntrum, och diagnosen blev ett pajat ledband och två veckors vila. Men på handbollsspråk betyder det: Inget brutet - tejpa och kör.

Nu är vi äntligen hemma och den här sabla helgen är snart över. Söndagsångesten är, liksom Axel redan påpekat, inte särskilt påtaglig eftersom man vet att det är sista måndagen på terminen. Jullov - here I come.