Smurre har kvicknat, ordentligt!

Igår var det alltså dags för vårt första ultraljud. Det var två smånervösa blivande föräldrar som åkte till CSK i god tid för att kunna gå vilse i korridorerna. Men det gjorde vi inte så istället fick vi sitta i 10 minuter i väntrummet och bli ännu mer nervösa.

Efter en smärre tidsålder fick vi komma in och jag fick lägga mig på britsen, med kläderna åt alla håll. Sköterskan körde klassikern "Nu blir det lite kallt på magen" och vräkte ut en halv flaska gelé och började sprida runt det med ultraljudsmojen. Direkt kunde man se något runt på höger sida. När hon joxade på vänster sida såg vi något runt där med och då stannade tiden och jag tänkte att "nu, nu kommer ögonblicket då vi får veta att det är tvillingar..."

När hon joxat klart sa hon dock att en av de saker de tittar efter är antalet och "här är det bara en."

- "O..okej."

Sedan började den bästa film vi någonsin sett.

Jag trodde innan att hon skulle vara tvungen att förklara det mesta man såg på skärmen men det var busenkelt att identifiera vad som var vad. Det enda som hon pekade ut som vi båda kände "Ok, if you say so.." var mjälten.

Sedan såg vi aldrig vad Smurre var för sort, hon joxade inte runt i det området så mycket. Jag hävdar dock fortfarande att hon vid ett tillfälle sa "han" i en mening, men Love säger att han aldrig hörde något. Jag vågade dock inte fråga varför hon sagt han och nu gör jag mitt bästa för att inbilla mig att hon bara sa så utan att mena något, så att jag inte ställer in mig på något som kanske inte är.

Hon mätte och donade, visade och hmmade och allt verkar vara A-ok med Smurre så här långt. För närvarande är huvudet ca 4 cm långt från panna till bakhuvud, helt otroligt.

Smurre var ordentligt igång under undersökningen. H*n sprallade med benen och vevlade med armen (den vi såg), vände på sig, käkade lite och petade sig i ögat. Love sa inte så mycket under tiden (inte jag heller) men efter ett tag så konstaterade han, helt utan värderingar inlagda, att Smurre verkade vara högerhänt. För er som inte är handbollsnördar kan jag berätta att det finns en underliggande mening i Loves uttalande. Vänsterhänta handbollsspelare är sällsynta och tjänar mer pengar.

Efter en stund när Smurre hade vänt på sig kom även vänstran fram och h*n vevlade lika mycket med den så än finns det hopp.

Efter mätningarna tidigarelade sköterskan datumet för BF till 5e maj. Om nu IFK håller i sitt nuvarande spel och håller slutspelsplatsen kanske Smurre hinner komma så vi kan se pappa Love i finalen! Eller så ska vi inte tänka så alls.

När undersökningen var klar fick vi välja vilka bilder vi ville köpa. Döm om min avundsjuka när min kompis Kicki berättade att de i Falun fick 5 bilder gratis. Vi fick betala 30 kr stycket kontant, vilket gjorde att vi bara köpte två. Bilden nedan är den ena vi köpte. Smurre i någorlunda profil. Den svarta pricken en bit nedanför huvudet är Smurres lilla hjärta...



I vecka 31 ska vi tillbaka för ett andra ultraljud då hon ville kolla att moderkakan låg tillräckligt högt upp. Tydligen är det ganska vanligt att den ligger långt ner vid den här tiden och att den sedan i 95% av fallen drar sig tillbaka till "normalläge". Det beskedet var det enda som var lite oroande, men än så länge finns det ingen anledning att hetsa upp sig över detta i onödan, det är långt kvar och så länge Smurre mår bra mår vi bra.

Avslutningsvis vill jag tacka moster Lena för det fina mailet. Smurre har verkligen kvicknat och precis som du skriver går man än så länge och bara längtar efter minsta lilla rörelse! När det om några veckor sitter en klockren bicicleta i njuren är det kanske inte lika kul...