Liveblogg från AW

Nej, riktigt så kul ska vi inte ha. Blev till slut att jag struntade i att åka ner på stan, när jag kom hem kom en förlamande trötthet över mig. En vecka med febrig Elis tar ut sin rätt och det kändes inte rätt mot någon att lämna killarna ensamma hela kvällen så vi körde egen AW hemma istället. Dvs sitta med febrig Elis i knät som inte vill sova och försöka få i honom välling och glass. Nu gör Love ett försök att natta honom så jag har min godisskål och försöker få till lite fredagsmys. Går sådär.

Ett redigt torsdagsinlägg

Ni vet när man skriver blogg och har en del småsaker man tänkt sig ta upp och när man skriver ner dem så ser det bara så jäkla magert ut och man tappar all sug att blogga och bara skriver tvåordsblogg istället?

Elis febersjuk.
AW imorgon.
Wordfeudar elev -
Bytte bild...

Avslutar med en bild från en tyskbok jag använder. Finn 500 fel i upplägget av följande uppgift.

Elis modellar moln

 Till höger i bild ser ni hur molnmössan ser ut på ett barn, och till vänster ser ni en sömndepriverad mamma med tröttrufs.

Mösstatus

Ok, det var ju populärt det här! Måste nog sätta ett litet systopp nu, om jag ska hinna med och inte lova för mycket i förhållande till mängden tyg.

Elias - Igelkottsmössa - Klar!
Gustav - Igelkottsmössa - Klar!

Nu är det slut på igelkottetyget, så inga fler sådana.

Emil - Lila moln - Klar! (Sydde i Elis gamla storlek, borde funka)
Wera - Lila moln - Ska sys, väntar på stl.

Sedan är det slut på molntyget, för den här gången, tänkte behålla en till Elis också.

Erik - Stjärntyg - Väntar på beställning och stl.
Hjalmar - Stjärntyg - Vet inte ens om han vill ha en men han får en ändå.

Lova - Päron - Väntar på beställning.

Lite rasbiologiskt nästan

Ni som ville ha en mössa, har ni lust att mäta runt huvudet på era barn så jag har ett hum om hur stora jag ska göra, har bara en hemgjord mall att gå efter så jag kan inte lova att de kommer passa som handsken (vilket vore skitdumt eftersom det är en mössa). Om man har ett barn med jättehuvud och inte vill skylta med det kan ni ju maila mig. Men det där löser ni, ni kan ju det här med data.

Bildutmaning

När jag var liten - Min bror och jag

En bild som representerar barndomen för mig - Min käraste kusin och jag har gjort oss fina.

En familjemedlem - Love

En saknad familjemedlem - Gerrick, han var fyra dagar äldre än mig

En gammal bild - Moster Kerstin, min mamma och moster Lena

En bild som får mig att sakna - Handbollsfamiljen

En bild som får mig att minnas - Kristianstad, handboll, gemenskap, underbar tid

En bild som gör mig nostalgisk - arbetsrummet på Persbo

En bild som alltid får mig att le - Elis första leende

Något galet - En bild säger mer...

En bild som alltid gör mig glad - Fina pannkaksbrudar

En bild som får mig att skratta - Bongo!

En bild som jag älskar - Frisyren, nyföddheten, Skåne

Kärlek - <3

En naturbild - Naturen har humor

En vinterbild - Här har jag vuxit upp

Ett självporträtt - En födelsedag för några år sedan

Ett ögonblick - Elis 1 år

En bild som gör mig inspirerad - Min mugg som jag glömde på jobbet i Skåne

Något jag stör mig på - Fast det är Loves finger

En bild som jag aldrig lagt upp - Den blöta kvällen på ballen

En bild som är för mycket att ta in

Senaste tagna bilden på mig själv - men ungen är ju söt iaf

Smått och blandat

Ni vet när man drar igång ett stort grupparbete i engelska i åttan och en ganska stor grupp grabbar ska arbeta med Vietnamkriget och redovisa i filmform och man skojar med dem och säger att de är så många att de kan spela in en krigsscen och går därifrån och hjälper några andra grupper och efter en stund hör ett jäkla liv utanför i korridoren? Då kan det vara så att de gått ut och försett sig med allehanda pinnar och är i full fart med att leka krig. Det är då man ifrågasätter sin egen tydlighet som lärare. Bland annat.

Efter jobbet idag åkte vi till Erikslund och öppnade plånboken lite. Bland annat köpte jag nya kläder till Elis. På Lindex hittade vi som vanligt några fina saker men det här med genustänk är fortfarande inget för den kedjan trots all kritik de fått. Köpte en brun farfarströja i stl 98 på pojkavdelningen men var också på jakt efter något lila till Elis, som jag tycker han passar så fint i. På flickavdelningen hängde en lila farfarströja och den ville vi ha men vi hittade ingen stl 98, bara en 104. Men när vi höll upp dem tillsammans var de lika stora. Ärmarna på den lila var något längre bara annars lika breda. Är inte det märkligt, att barn som är i samma ålder och samma längd ändå har olika stora kläder? När vi kom hem såg vi också att flickvarianten av farfarströjan var lite utsvängd och rundad nertill. Eftersom flickebarn mellan 1,5-2 år har så fantastiskt breda höfter eller vad?

...men det var iaf en fin lila.

Ville ha ett par matchande strumpor också och då fick det bli ett par lila ugglestrumpor från flickavdelningen (lika stora fötter tycks de ha iaf) även om det kändes lite fel eftersom jag nyligen stört mig på att det gått sådan inflation i fågeln.

Slog också till på lite tyg. Tänkte förse några småkompisar med mössa... och om sedan Elis också får en av varje är ju det ok.

Wera? Emil? Tyget är mycket ljusare än vad bilden säger, en glad lila.

Lova? (päron är det nya uggla)

Hjalmar? Oscar?

Det är dessa tyger som finns, plus en lila igelkott till, säg vad ni vill ha! Och nej, jag ska inte ha betalt. Bjud på sällskap istället.

Hittade en rosa elefantapplikation som jag tänkte sätta på Elis bruna mössa. Slipper jag förstöra den med mina brodyrskills.

In other news är jag väldigt trött på FB just nu, den senaste förändringen gillar jag inte riktigt, det känns mer och mer obehagligt hur de kartlägger folk. Jag vill inte hålla på och berätta vad jag gör, var jag är, vilka som är min familj, vilka som är mina närmsta vänner, vad jag gillar... dela upp mina vänner i olika listor, nej, jag blir paranoid och tror att det är en konspiration som kommer leda till något otäckt.

Så jag syr rosa elefanter på min sons mössor och låtsas som att allt är lugnt.

Bättre än sex

(Bakgrund till inlägget: äter muffinsen från i söndags)

Jag minns fortfarande första gången jag smakade morotskaka. Jag visste inte att någon kunde baka något som var så gott. Glasyren var det godaste jag smakat. De gånger min mamma bakade morotskaka var högtidsstunder och helst ville jag ha bara glasyr.

När jag fick eget hushålle och insåg att jag faktiskt kunde baka min egen morotskaka, när jag ville hur som helst, det var som att hitta Jesus föreställer jag mig. Första gången jag bakade den gjorde jag dubbel sats av glasyren bara för att jag kunde, jag var vuxen.

(men efter ungefär en halv bit upptäckte jag att det var lite overkill och gjorde aldrig om det)

Nu har inte jag direkt sonderat glasyrterrängen därute i bakvärlden, men jag dristar mig ändå till att säga att morotskakans enkla men ack så goda glasyr tillhör världens godaste. När jag gifter mig borde den på något sätt inkluderas i tårtan. Kanske även i bröllopsnatten om andan faller på.

Imorgon...

...när jag får pengar, då... då ska jag beställa tyg, jätteballonger, pyssel, fan och hans farmor så det sjunger om det. Fast först ska jag vara duktig familjeförsörjare och betala räkningarna. Sedan ska jag sörja att det inte blev några pengar kvar till ens en liten farmor.

Mössryck

På jobbet idag pratade vi om att man skulle vilja sy mer än vad man orkar. När jag kom hem fick jag helt plötsligt inspiration och slängde ihop tre mössor lite snabbt. Det är ju så enkelt! Sydde med vad jag hade hemma och det resulterade i Elis kanske tredje elefantmössa, en helbrun med ordentligt svaj (så han ser cool ut, eller som Toker) och en svart med lila igelkottar. Den bruna tänkte jag att man kanske kunde göra lite mer spännande med någon form av broderi el dylikt, kanske ett E?

Imorgon ramlar löningen in på kontot och då kan det hända att jag beställer lite nya tyger. Om någon vill ha en mössa till en liten får ni hojta och har ni tur så har inte inspirationen försvunnit innan dess!

Sådant man kan konstatera

Att Elis inte är i närheten så sjuk dagtid som han verkar vara nattetid. Inte för att jag vill att han ska vara sjukare, men vi andra som inte sovit något på grund av hans snorgråt kanske skulle önska att även han var lite lugn och medtagen.

Att hans förkylning satt sig på humöret. Så här ser det ut vid minsta motgång.

Att Elis 1. älskar sitt mjukisverktygsbälte och 2. har en skofetisch in the making. Han fick nya skor igår och dem gick han runt med i timmar.

Att Elis behöver jobba på sina flörtskills. Som sin far.

Att försöka föreställa lycklig cupcakebloggerska med småbarn hemma inte är det lättaste. Samtidigt som jag försökte ta skrytfoto stod Elis nedanför och skrek som en galning för att han inte fick någon muffins.

Sekunderna efter sträcker sig Elis upp och sätter en liten hand i närmsta glasyrtäckt muffin. Då tog iaf hans skrikande slut, fast mitt började.

 Muffinsen närmast till vänster är alltså Elis. Han har paxat den.

Att jag inte var någon naturbegåvning när det kom till spritsande.

Source: imgfave.com via Johanna on Pinterest

Att det snarare kändes som bilden ovan.

Att det ändå är mycket roligare att vara familjen Bongo än familjen snygga cupcakes. Jodå.

Brist på logik

Elis är förkyld. Snorar och hostar. Sedan han gick och lade sig strax efter sju igår kväll har han vaknat minst en gång i timmen och skrikit. Från fem sov han inte alls.

Nu sover han dock en extra förmiddagslur. Rimligtvis borde hans hålögda föräldrar göra detsamma men nej, de sitter i varsin ände av soffan och gör inget vettigt med antingen tv:n, datorn eller mobilen.

Så himla korkat.

Nostalgi

Source: 1000barbies.com via Jonna on Pinterest

En sådan här Barbie hade jag när jag var liten. Det var länge helt klart min finaste Barbie (tills jag fick den med röd glittrig tyllklänning). Förutom att klänningen lyste i mörkret hade hon ett parasoll (som också lyste i mörkret) samt en stor hubbe (snodd) som jag kunde ha i håret. Man var ju aldrig så fin som då.

Till morfar igen

Elis säger grävskopa. Något som är sjukt viktigt för min pappa.

Making friends?

Skrev en skrytstatus på FB om Wordfeud igår. Jag hade fått till ett bra ord (curiums 162p), och kände ett behov av att berätta det för alla. Det var ju mot Martin också, sjukt viktigt.

Iaf så har den statusen genererat mängder med nya motspelare. En del kan man räkna ut vilka de är via namnet, men några var lite klurigare. I synnerhet tjejen som kallade sig "dyslektikär". När jag frågade vem det var svarade hon Lina. Jag känner ju ett par stycken så jag bad henne precisera sig. "Lina från Uddevalla din kollega"

What?

Känner jag någon som kommer från Uddevalla? började jag tänka och frågade efter efternamnet. "Lina Antonsson"

Då var jag ganska säker på att jag inte kände henne, men ändå var jag tvungen att kolla upp henne på FB för att vara helt hundra. Och jag hade rätt, jag kände henne inte, så jag upplyste henne om det. Men vi kan ju spela Wordfeud ändå, om hon fortfarande är på.

Det var bara det.

Som om inte DU fiser när du är själv?

Satt ensam på arbetsrummet och planerade som bäst när det så sakteliga började lukta alltmer fis runt mig. Min första tanke var att jag verkligen suttit och arbetat så koncentrerat att jag inte märkt att jag släppt mig vilket var en väldigt störande tanke, tänk om jag inte hade suttit ensam? Men jag brukar ändå ha rätt bra koll på mitt vädersläppande så istället tänkte jag om det kanske satt någon kollega någonstans alldeles tyst och fes. Men nej, jag var ensam.

Fislukten var till slut så outhärdlig att jag tvingades lämna rummet. Då upptäckte jag att det luktade fis i korridoren utanför också och då kunde jag avskriva misstankarna mot mig själv, för genom väggar har jag aldrig fjärtat.

Det är fortfarande oklart vad som orsakade lukten, vissa elever försökte ta åt sig äran med att säga att de gjort en stinkbomb på kemin men eftersom det luktade utomhus också kändes det mer troligt att någon form av avloppsbil hållt på i närheten som någon hävdade.

Det var bara det.

..och för er (pappa) som inte har FB

Gulliga saker mina elever gör

Frågar om jag vill spela dataspel på rasten.

Sitter med ordböcker på huvudet och har balanstävling när vi tittar på tysk tv-serie.

Frågar hur man säger Kerstin på engelska.

Kallar mig "Kööörstin" under resten av lektionen.

Frågar vad jag heter i efternamn.

Kallar mig "Kööörstin Pöööhrs" också.

Kommer på att "Pöööhrs" låter som handväska.

"Kerstin Handväska!"

Hoppas att vi ska titta på film alla lektioner i veckan.

Ställer frågan: "Hur långt måste man skriva?" alla lektioner i veckan.

Fast det där sista är ju inte så gulligt när jag tänker efter, det är mest drygt.

Tänk om jag hade hittat den här bilden när jag var liten...

Source: weibo.com via Sheila on Pinterest

Jag hade förmodligen nött ner mina fingrar till stämpeldynsfärgade stumpar.

Mekanikens gyllene regel

Vikarierade i fysik idag. Det var ett tag sedan jag behövde kunna något om krafter, helt klart. Ungarna skulle jobba med instuderingsfrågor inför ett prov och jag hade fått facit och det skulle bli smooth sailing var det tänkt.

Fast nej. Helt plötsligt fann jag mig själv framme vid tavlan, med whiteboardpennan i högsta hugg i färd med att illustrera skillnaden mellan massa och tyngd. Utanför lärarkroppen-upplevelsen var total. Jag har förmodligen förstört en hel klass.

Fästingen och jag - Vår tid tillsammans

Jorå, så jag hittade en fästing på min vänstra axel i morse. Och det var alltså i söndags som vi var ut och plockade svamp. Vi fick därmed nästan två dygn tillsammans, fästingen och jag.

Vi har hunnit med massor tillsammans efter att vi träffades där i skogen. Vi har rensat sjuka mängder svamp som vi plockat, ätit mysig brunch i stugan med fam Fjaestad samt lagat kantarellsoppa till kvällen.

Efter vår första natt tillsammans hängde han med mig till jobbet. Först hade vi handledarsamtal på morgonen sedan planerade vi veckans lektioner. Det skulle ha kunnat vara jobbigt att hela tiden ha någon som tittade över min axel när vi hade lektioner sedan, men han skötte det snyggt och märktes inte ens.

På eftermiddagen var det konferens och där fick vi till slut lov att dra fram ett patenterat Kerstinvrål när diskussionerna gick om varandra, om och om igen. Sedan åkte vi hem och tog det lugnt. Lagade lite mat, stekte lite svampmacka och tittade på tv. Eftersom vi kände oss lite krassliga i halsen tog vi lite echinagard och gick till sängs tidigt.

Efter en natts sömn gick vi upp tidigt imorse och tog en dusch ihop innan det var dags för oss att skiljas åt. Helt galet mycket hann vi med och nu känns det nästan lite ensamt, men en liten röd prick påminner mig om vår tid tillsammans.

Trodde jag aldrig...

...att jag häromdagen skulle lägga ut hela 70 riksdaler på sådana här smådukar att ha under blomkrukor, porslinsfigurer och annat pynt 70+arna jobbar med. Fast nu ska ju inte jag ha dem till det utan till en lampskärm. Ni som läser Clara kanske känner igen idén som kom från en ännu roligare blogg med massor av gör-det-själv.

Jag har länge velat göra en egen lampskärm fast av snöre men när jag såg det här kändes det som en ännu roligare idé. Vi får väl se när jag orkar ta tag i det. Måste skaffa en redigt stor ballong först.

Inlägget som började så trevligt men bara blev skit.

Igår kväll var vi till Victoria och Benny på middag tillsammans med några andra par, några vi kände och några nya bekantskaper. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat hemma i deras nya hus. Shit vad de hade slitit för att få det fint. Alltid när jag kommer hem till folk som precis flyttat/renoverat så blir jag sugen på att göra detsamma själv, fastän det bara var ett par månader sedan jag fixade vår lägenhet.

Innan vi åkte dit passerade vi biltvätten för herregud vad bilen blir nedbajsad av gissningsvis fåglar! Det är verkligen ingen höjdarparkering vi har där uppe under jätteträdet Arne och busken Berit... Och det finns så många olika sorters fågelbajs, visste ni det? Inte bara de klassiska svartvita som man är van vid, nej, här pratar vi hela det bruna spektrat samt alla möjliga och omöjliga konsistenser. En bajs som satt på min dörr såg ut som en komocka i miniatyr. Det känns lite spännande att flyger omkring små fåglar där ute med kapacitet att bajsa som nötkreatur. Undrar om de råmar också? Nötskrika?

Bajsarna som innehåller bärrester ska vi inte prata om, de är de värsta.

Efter biltvätten kunde vi konstatera att den knappt fick bort ett skit (höhö) förutom de svartvita. Resten fick vi gå på manuellt med våtservetter och när jag stod och torkade bort komockefågelns träck började jag undra om det kanske var något annat djur/människa som bajsat för djeeezus vad äckligt.

Bajsarna som innehåller bärrester ska vi inte prata om, de fick vi inte ens bort med gnugg.

Så det får nog bli ett besök till högtryckstvättens förlovade hemland snart, såhär kan vi ju inte ha det.

Min första lunk

Igår var det Irstalunken på skolan, dvs Skoljoggen fast värre. Banan är nästan 9 km lång och det ska alla i 4-9 ta sig runt. Den går genom Irstas kanske blötaste terräng och de senaste veckornas överdrivna regnande gjorde sitt till och det var ytterst få ställen som man kunde gå torrskodd.

Jag och en annan nykomling av lärarna var satta att gå sist och samla upp såväl långsamma ungar som skräp. Jag hade bara en plastkasse till ändamålet, så jag hoppades att jag inte skulle hitta alltför många ungar längs vägen.

Dock tog det sådan tid för oss att plocka skräp så vi kom aldrig ikapp de sista ungarna. I början rev vi ner alla snitslar (vem var det som trodde att det hette schnitzlad bana? Hannes? Hur kul som helst iaf.) men sedan fick vi veta att de var nedbrytbara så då sket vi högaktningsfullt i dem och plockade bara godis- och läskskräp. För att vara en idrottsdag där ungarna ska visa att de förstått vad ämnet Idrott och Hälsa innebär åts det kolossala mängder godis. Dessutom var alla priser i form av godis. Och munkar. Såatte...

Anyway, man var rätt mör efteråt, och lät som en tjippskodd räv när man gick. På sina ställen var det inte ens ett spår utan en rådjursstig eller knappt det och hur flera av eleverna kunnat springa sträckan på under 40 minuter är ett mysterium. Eller nja, inte egentligen. De som vann, ett tvillingpar från min klass, var tydligen orienterare och ser ut som två streck, från alla håll.

Love tog med sig Elis och hälsade på sin gamla klass. Innan starten gick och han inte hade kommit än såg jag ett gäng småtjejer som stod och viskade och tittade åt mitt håll. Till slut kom de fram, skrapade med fötterna och frågade:

"Är du Loves?"
"Ja, jag är Loves."
"När kommer han?"

Sötungar.

När det var dags för prisutdelning hade Love och Elis åkt hem vilket visade sig vara väldigt synd eftersom Love ropades ut som snabbaste kille i årskurs 6. Det är ju typiskt att han ska missa första gången han får pris för att vara snabbast! En annan Love fick hämta hans pris istället.

Den där Elis

Tänkte bara dra lite kort om Elis. Blir ju inte så mycket Elis i veckorna för mig längre.

Han gör mig väldigt ofta sällskap på toaletten. Han sätter sig på vågen och håller låda, tex med sina träfår.

Han har hakat på plankningstrenden full ut.

Majsplättar var en hit, han snodde en från matbordet och satte sig i soffan. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till de nya vanor han skaffat sig hemma med sin pappa. När Love säger: Ska vi äta mellis? springer Elis och sätter sig i soffan...

(Så här blev de Sara! Lite stora, men goda.)

Favoritböcker: "Min unge var är du?" samt "Bang". Han är så sjukt söt när vi läser "Bang", då gör han alla ljud som de gör i boken. Särskilt söt är han när han skriker. Och när han pussas som masken gör.

Favoritord: Mamma, pappa, bil, kaka, macka, trycka, anka (för det otränade örat låter de fyra sista rätt lika)

Favoritdjurläten: Tupp. Bubblare: Hund

Favoritsysselsättning: Äta. Fortfarande är det bara sill som ratats. Han äter mögelost, dricker (smakar) te och kaffe samt käkar lök och citron som om det var äpple.

Annat gulligt han gör: Härmar Love. Om Love suckar, suckar han. Om Love pustar, pustar han. Om Love hostar, hostar han. Om Love - ja, ni fattar.

Love har tagit för vana att gå in med Elis på hans rum och läsa bok efter att jag har gått till jobbet och nu har det satt sig så hos Elis att det räcker att jag börjar ta på mig skorna för att han ska gå och sätta sig i sin myshörna och peka mot bokhyllan. Får knappt hejdå längre!

Han pratar i telefon som en liten kung, går runt hela lägenheten, tjoar, pekar, sätter sig ner på tjugo olika ställen och bara babblar på.

MotvallsKerstin

Nu är jag inne i en sådan där period när jag bara tycker att allt Internet-relaterat är meningslös pest. Att blogga är pest, FB är världens största jävla pest som inte ger mig tillnärmelsevis lika mycket tillbaka i förhållande till den tid jag spenderar där och Pinterest ger mig pestångest. Sorry Sara, men min frustration över att själv inte orka/hinna/kunna pyssla alla fina grejer man ser gör att jag vänder mig mot det istället... just nu iaf. Det blir som en förlängning av FB där alla i sina statusar vill verka lyckligast och tack vare Pinterest kan man sätta bilder på sin lycka, och bara lägga upp bilder på vackra kläder, drömbröllop, fantastiska färgpaletter, miljarder dörrkransar (hur många dörrar har de?) och regnbågsfärgade muffins. Förlåt. Cupcakes menar jag. När sanningen i själva verket är att de flesta som sitter där är lika småfeta och iförda mjukisbyxor med påsknän som jag.


Är så trött på det att jag kräks lite i munnen av alltihop.

Men det kanske bara är idag, när jag får pysslet jag beställt för att precis som alla andra kunna göra en fin tavla med vaxkritor kanske det låter annorlunda. Jag är bara anti idag, ta det inte personligt.

Spontanbesök

Fick ett samtal från lillasyster tidigt i eftermiddags och hon ringer bara när hon vill hälsa på Elis, och mycket riktigt var hon och hennes kompisar Maja och Petra på väg hem från Eskilstuna och åtminstone Kajsa tyckte det var en bra idé att svänga förbi och snabbfika lite.

Som av en slump hade jag tidigare under dagen testat ett recept från Pinterest, nämligen Lemon crinkle cookies (som Sara också testat och som bara lät såå goda) så jag kunde lugnt säga att det var ok utan att behöva stressa ihjäl mig. Fikat var ju klart.

Kakorna var goda, men nästa gång öser jag nog på lite mer med citronskalet, himla söta kakor annars. Ungefär som allt annat man bakar från den där sidan. Testade förra helgen att baka Coka cola-kaka, och den var galet söt. 4,5 dl florsocker samt cola i glasyren, you do the math. Kinderna krullade sig nästan. Första tuggan: Mmm, vad gott! Andra tuggan: Jorå, gott. Tredje tuggan: Fast ganska sött va? Fjärde tuggan: Börjar känna mig nöjd. Femte tuggan: Ger mig nog snart. Sjätte tuggan: Varför tog jag så stor bit? Sista tuggan: Fan vad onödig den sista tuggan var.

...och så trodde jag att jag skulle kunna skriva Coke på ett snyggt avslappnat sätt utan att det såg ut som om någon våldfört sig på glasyren.

Och den 11 september dessutom

Kan vi ta det här med fågelattacken igen? Kolla bilden, man ser ju hela fågeln (jag har hjälpt till med konturerna bara). Som synes var det en korpulent duva som vid sextiden smashade in i vårt fönster i hög hastighet. Min teori är att han (måste ju vara en karl) hetsades/jagades av ondsinta kajor, för det var ett jäkla liv utanför precis innan.

Är det ok att tycka att det ser roligt ut?