Det största som hänt mig

Idag hade jag bjudit in oss till Sara på fika. Anledningen till detta var att hon har tid att testa alla mer eller mindre galna recept som hon hittar på Pinterest. Det är övervägande amerikanska typer av tårtor, kakor och muffins där, något som jag aldrig själv bakar så jag var mer än uppspelt över att få en massa gott serverat.

Ni vet när man i hemlighet drömmer om att gå helt bananas med fika och bara fika like there's no tomorrah? Sara fixade det genom att bjuda på följande:

• vanilla/almond cupcakes med salted caramel frosting
• chocolate thumbprint cookies med berry mascarpone cream
• peanut butter cream cheese ball 
• candied bacon chocolate chip cookies

En slice jordnötsbollen var liksom tillräckligt egentligen. Men nej, då skulle man äta baconkaka. Ni förstår ju, bacon i kaka. Genious! Allt blir godare med bacon. Fast som vi kunde konstatera var det för lam baconsmak. Men ändå. Jag har ätit baconkaka. Jag har mao fikat allt som är värt att fika.

Problemet med att fika enligt detta upplägg är att man inte orkar ens hälften. Vi fick omgående sockerhuvudvärk och då hade vi inte ens smakat på den supersöta frostingen med salt på som fick tungan att lämna in avskedsansökan efter som den inte klarade av sina arbetsuppgifter längre. Det kan faktiskt vara så att jag har förfikat mig. Inte troligt, men nästan och det är stort.

Jordnötsostkrämbulle

Mandelmuffins med salt kolafrosting i förgrunden.

Ser ni baconen, där till höger?

Elis pussades förstås.

Men det kan ha varit en ursäkt för att råka pilla på Lovas hårspännen.

Så fort Love var körbar (när värsta sockerchocken lagt sig) åkte vi till Parken zoo. Där betalade vi vansinnigt mycket pengar i förhållande till hur många djur som visade sig. Vi funderade ett tag på att också öppna zoo, det verkar skitenkelt. Bara hitta på att du har en massa sällsynta djur som ingen någonsin hört talas om (Binturong?) och bygg en inhägnad samt ett hus till varje. Sedan skriver du skyltar där det står: "Om vi inte är inne, är vi ute!" och vice versa. Då behöver du aldrig ens ha djur. Spar man in kostnaden för maten också.

Fast nej, så illa var det inte, även om det kändes rätt hopplöst ett tag. Antingen syntes de inte till alls, eller låg och sov i sina krypin, eller låg och sov så långt bort i inhägnaden de kunde, eller satt helt blickstilla högt upp i träden så Elis inte fattade var han skulle kolla. Capybarorna däremot, de låg precis vid stängslet så de höll vi på att missa eftersom man vant sig vid att titta längst bort. "Ser du några Capybaror Karin? Inte jag heller!"

Men tigrarna var det bra action på, så bara det var ju värt 170 spänn per vuxen. Plus 40 kr parkering.

Till en början såg det ut som att vi hade betalat en massa kosing för att Elis skulle titta på skator och parkskötarnas bilar, för det var det enda han pekade på och det kändes ju inte alls bittert. Men efter ett tag började han fatta grejen och blev allt mer intresserad. Kändes som att det lossnade efter han hade kissat ner sig, och lite sin mamma, vid gibbonavdelningen. Totala betyget för mammans zooupplevelse drogs dock ner något.

Men alla sådana missöden glömdes bort när vi kom till nedanstående djur. Det, mina vänner, kan vara världens bästa djur. Lite svårt att avgöra iofs eftersom de låg längst bort i hagen, men bara namnet lovar ju gott.

Bongoantilop. Allt som man sätter Bongo framför blir tufft. Funkar som bacon. Bongo är för ord vad bacon är för mat.

Efter det var det lika bra att dra hem, vår dag hade peakat.