Söndagsrapporten

Fredag: Terminens kanske skönaste fredag. Niorna på prao vilket för min del innebar lektionsfritt, endast ett välkomstsamtal på morgonen, sedan "fri lek" vid arbetsplatsen. Hann fixa en hel massa. Vid tiotiden upptäckte jag att det bjöds på tårta i personalrummet och till lunch gick jag och kollegorna ut åt. Sedan var min arbetsdag nästan slut. På kvällen hade vi inget inplanerat vilket kändes otroligt skönt efter ett par fredagar i rad med social samvaro, jag behövde verkligen vila!

Lördag: Knatteskutt på morgonen förstås, denna gång med handboll på schemat. För en gångs skull var Elis med på uppvärmningen utan att krångla och vi tänkte att han började komma in i det, men då valde han istället att krångla under "handbollandet" något som retade hans fader, så jag fick med mig två sura killar hem därifrån. Det lovade inte direkt gott för lördagens fortsatta planer, då Love och jag skulle iväg till Sätra Brunn, men båda gladade på sig under förmiddagen som tur var.

Mormor och morfar kom och barnvaktade, eller om det kanske snarare är så att mormor vaktar barn och morfar, jag vet inte. Det jag vet är att Elis alltid lär sig något nytt tveksamt att antingen säga eller göra så fort han hänger längre än en 5 minuter med min pappa.

Love och jag anlände till Sätra Brunn strax efter kl 15 och checkade in. Jag hade bokat en behandling men inte fått någon bekräftelse så jag frågade när det var tänkt att jag skulle dit, varpå jag fick en tid direkt, hann inte ens in på rummet före. Hade valt ansiktsrengöring, eftersom allt som har med ligga på mage går bort, men att ligga på rygg någon längre stund är inte direkt roligare. Själva behandlingen i ansiktet var toppenskön men resten av min kropp led. Försökte vrida och vända mig lite men det hjälpte inte särskilt mycket. Tur det bara var en 25-minutare.

Efteråt var jag ren och fin men sportade också en huvudvärk. Bra start. Dock gick huvudvärken över efter några glas vatten och en stund i bastun. Love gymmade under tiden och sedan hängde vi i bassängen. Det var jätteskönt att simma ända tills jag skulle upp ur vattnet, då kändes magen dubbelt så tung och liksom "uthängd".

Vid sju hade vi bokat vår trerätters som ingick i paketet. Allt med Sätra Brunn var toppen, förutom att restaurangen låg 500 m bort från vårt rum. För middagen gjorde det inte så mycket, men att gå en halv kilometer för att äta frukost... vi övervägde verkligen att ta bilen.

Middagen gick fort, något som passade två trötta människor som vi, så innan nio var vi tillbaka på rummet och kunde mysa ner oss i sängen. Vi hade laddat med allsköns lördagsmys, men tv-utbudet var minst sagt skralt med fyra kanaler och jag var mätt och trött och lyckades inte hålla mig vaken jättelänge efter kl 22. Kul sällskap.

Söndag: Om man sover på Sätra Brunn från lördag till söndag så serveras både frukost och brunch. Vi tog därmed sovmorgon och gick de evighetslånga 500 meterna lagom tills frukosten nästan var slut, så att vi hann äta lite frukost innan brunchen plockades fram. Genidrag. Frukosten var helt vanlig hotellfrukost, något trist brödutbud så sent som vi kom, men brunchen. Kors. I. Krösamoset.

Massa kallskuret, sallader, grytor, kycklinglår, inkokt lax, pannkakor och fikabuffé. Jag valde att förtränga att graviditeten hindrar mig att äta några större mängder i taget och plockade för mig en massa gott. Att jag sedan fick ägna timmarna efteråt att kippa efter andan pga fullt i bröstkorgen var det värt.

När morgonens orgie i mat var avklarad gick vi en sväng förbi den berömda källan, konstaterade att vattnet luktade och smakade metallisk fis och sedan gick vi in på deras apotek och kände oss tvingade att handla något litet av den väldigt entusiastiske apotekaren. Det blev finhonung och nyponpulver, nu jävlar ska jag bli pigg!

Det bästa med helgen var ändå att komma hem till Elis. Det är skönt att göra saker bara vi två ibland, men det känns att han saknas. Nästa gång får han följa med, och eventuella småsyskon också.

Kan inte påstå att jag känner mig utvilad efter helgen, sover lika dåligt på hotell som hemma, men jag har tankat en massa annat som känns fint att ha med sig den närmsta tiden. Fyra veckor med eleverna kvar, ytterligare ett par dagar på höstlovet sedan är jag baske mig ledig!

Tillbaka till tandläkaren

Det är knappt så jag vågar erkänna det men det var nog nästan 14 år sedan jag var till en vanlig tandläkare på rutinkontroll. Efter flytten till Västerås 2001 blev det liksom aldrig av att skaffa en ny tandläkare och studier, flyttar och en mängd andra sämre ursäkter kom hela tiden i vägen.

Min historia hos tandläkaren är rätt diger, och någon tandläkarskräck har jag aldrig haft, det hade inte funkat med den uppsättning tänder jag tilldelats. Under åren har jag:

- Haft tandställning.
- Cyklat omkull och slagit av framtänderna och sedan fått nya i plast.
- Dragit ut tänder ur överkäken pga att de inte fick plats.
- Haft tandställning igen, denna gång räls både uppe och nere.
- Fixat större överkäke genom att med en ställning i gommen sakta spränga brosket i mitten av gommen genom att vrida en skruv ett varv varje kväll.
- Korrigerat underbett med gummisnoddar mellan rälsen uppe och nere.
- Korrigerat korsbett med gummisnoddar som liksom sydde ihop över- och underkäke.
- Rotfyllt ena framtanden som tog ca 10 år på sig att dö efter att jag slog av den.
- Tvingats blottlägga hela tandroten på samma framtand genom att fläka bort tandköttet pga att jag gått i kanske år med en infektion längst upp på tandroten, där varet gröpt ut ett hål som de inte kom åt på något annat sätt.

Det enda jag inte har gjort är att laga hål. Än iaf.

När Elis var till tandläkaren kände jag att det var now or never så jag bokade en tid. Idag var det dags.

Det märktes att jag inte varit hos tandläkaren sedan jag själv var barn, för tilltalet och sättet att prata var helt annorlunda. Hon gick igenom tand för tand och rapporterade till sköterskan oavbrutet vad hon hittade med uteslutande latinska termer. Språknörd som jag är låg jag och försökte härleda orden och förstå vad i helvete hon sa.

För att inte har varit hos tandläkaren på ett halv liv tyckte jag att resultatet var helt ok. Mina visdomständer har ju dykt upp, eller förlåt, erupterat, och dem var jag i ärlighetens namn lite orolig för kvaliteten på. Skulle jag ha mina första hål var det i dem. Hon hittade också antydan till hål på två av dem men inte förrän jag har tagit röntgenplåtar efter att Bli (eller Trollis som Elis säger nu) fötts, vet jag om de måste lagas. Fast hon uttryckte sig inte så förstås, utan hon sa att jag fick välja om jag ville ta dem före eller efter partus.

Skönt att MVG:t i 250 p Latin finally paid off!

Jag hade också 23% gingivit, och man bör ligga under 10% för att vara godkänd, så tandtråd och flourskölj it is.

I januari ska jag tillbaka och ta de där bilderna samt fixa till mina framtänder. Tanden som dog är dels lite grå, och min plastlagning på ena tanden har en spricka som gör att jag har ett fult streck tvärsöver tanden, något som jag velat fixa till i över 10 år säkert men inte orkat ta tag i heller. Kanske att jag vågar le med öppen mun på kort 2014!

Bildinlägg

Studiedag med jobbet. Sköt pilbåge och rodde vikingaskepp. Ändlösa pedagogiska vinningar.

Satt i målfållan på Irstalunken. Fin fredag.

Knatteskutt på lördagsmorgonen, Love och Elis "orienterar".

En riktig smurf.

Tacken man får för att man gör sig till och syr mössor... Köpemössa från Lindex som sonen valt.

Söndag på IKEA och de har missat att trycka igång det interaktiva golvet. Elis klickar febrilt!

Baka med Elis är inte jätteharmoniskt, tvärtom.

Köpte fler fina kläder till mini.

Dessa tyger ska förhoppningsvis bli en bebisfilt, om jag bara vågar mig på att sy kantband med vanlig maskin.

Det är lite många projekt på gång vid pysselsekretären just nu.

Spontanbeställde en Ergobaby, som jag tänker blir himla bra vid alla hämtningar och lämningar i vinter, så slipper jag bekymmer med ståplatta i snömodd osv.

Toppenhelg

Trots förkylning, och trots att jag råkade kolla jobbmailen fast jag var hemma i fredags (note to self för hundrade gången: kolla ALDRIG jobbmailen när du är hemma, no good ever comes of it) har det varit en fin helg.

Inledde hos frisören som fick fria händer (-ish) och hon tyckte jag hade väldigt mycket hår och väldigt lite frisyr så hon gick lös med den där läskiga urtunnarsaxen. När hon var färdig låg det en ansenlig mängd hårbollar the size of ekorrar runt min stol, och det var nog mer hår på golvet än på huvudet. Jag som egentligen inte gillar att få håret urklippt sådär jättemycket, gillar mitt tjocka hår.

När man lämnar salongen nyfrissad och fin är det dock sällan ett problem att gilla den nya frisyren. Det är dag två som är avgörande. Morgonen efter var det lite mer Kurt Olsson-varning (som det brukar bli när frisörer klipper upp/ur för mycket) men det gick att ordna med diverse fix. Problemet är ju bara att jag inte gillar/orkar fix... Men, det växer väl ut. Nu lär jag inte träffa en frisör förrän någon gång 2014, så det blir intressant att följa utvecklingen när håret får göra sin egen grej i flera månader. Eller hur?

Efter frisören mötte vi Kajsa, köpte oansvarigt mycket fredagsmys på Hemmakväll, hyrde tre filmer ingen av oss egentligen ville se och åkte hem. Alla var trötta på olika vis och onlinepizza fick köra hem libanesiskt till oss. Sedan tittade vi på den första av de tre filmerna, två av oss somnade stundtals och vi var nog i säng en bra bit före elva. Festprissar är inte ord som beskriver oss just nu, men Kajsa gjorde inte direkt sin del för att höja stämningen, hon somnade nämligen först.

På lördagsmorgonen var det dags för Knatteskutt igen, idag med tema "Fotboll". Återigen ville Elis inte riktigt hänga med på uppvärmningen utan ville hellre "gå till mamma". Fortsätter han så kan jag nog inte följa med och titta på längre, då är det bättre om Love är själv. Men så fort bollarna kom fram så glömde han allt vad mamma hette och hade jätteroligt. Lovande på sitt sätt får man väl ändå säga. Inte för att vi har några som helst förväntningar, han är ju inte ett löptekniskt under som sin far direkt.

Ledarna för Knatteskutt lämnar en del övrigt att önska, och gissa om jag sitter och tycker att jag skulle kunna klara det bättre? Så himla ödmjuk tjej ibland, men det är sant. Den enda som det är lite fart i är den äldsta, mamman, men hon har inte huvudansvaret. Man ser hur svårt hon har att inte lägga sig i när döttrarna inte "tar tag i det" så att säga.

Efter skuttandet åkte vi hem. Trots att det var en fin höstdag hade vi inga planer på att orka hitta på någonting utan istället tog jag vara på Kajsas besök genom att låta henne underhålla Elis medan jag gick igenom alla Elis gamla kläder från vinden. Har längtat efter att ta tag i det, men när alla backar och kassar var nersläpade infann sig istället en stor trötthet. Herregud vad kläder! Egentligen är det bara de allra första kläderna som har någon form av sentimentalt värde, men många av dem hade fått gula fläckar efter alla Elis härliga mjölkspyor så vi får väl se efter en omgång i tvättmaskinen (och kanske med galltvål) hur mycket som går att återanvända.

Det blev också smärtsamt tydligt hur osynkade vi är uteklädesmässigt. Elis född i maj, Lilla Bli i november... inte ett plagg rätt! Favoriter som björnoverallen kommer väl sitta som en smäck i juli... Kajsa var dock snar att påminna om att hon kanske någon dag skulle ha användning för dem så jag har inte slängt något, förutom det som varit hopplöst fult eller fläckigt.

Kunde också konstatera att Elis garderob bestod av 1/3 blåa kläder, 1/3 vit-gråa och 1/3 övriga färger. Den blåa kvoten får därmed anses vara fylld inför nästa unge.

Kvällen bjöd på god mat och ännu en film, samt fortsättningen på det fredagsmys vi inhandlat dagen innan. Kan ni förklara för mig hur en 200g:s chipspåse, delat på tre personer, kunde räcka i två dagar? Det har aldrig hänt i detta hushåll vad jag vet. Kanske att vi äntligen börjar bli vuxna!

Söndagar brukar inte vara min favoritdag, eftersom vi ofta är för sega för att ta tag i något och så går dagen bara utan att man hinner göra något vettigt och så känns det som en bortkastad dag, men idag var det annorlunda. Vi överraskade Elis med att åka till Leos lekland, ett ställe vi har undvikit in i det längsta. Elis var ju några gånger på Busborgen när han var under året, men sedan dess har vi inte besökt någon dylik inrättning. Dels för att det alltid är asmycket ungar, dels för att jag inte är något fan av att klänga runt och åka rutschkana. Elis är ännu något för liten för att släppas helt fritt så någon vuxen lär han ha med sig runt. Nu, med hela gravidkortleken att spela ut, tyckte jag dock att det var dags. Love fick helt enkelt ta de värsta grejerna, problem solved.

Minen på Elis när vi kom in var helt underbar, snacka om lycklig unge! Det var helt klart rätt beslut att åka dit, även om hans stackars föräldrar redan efter en halvtimme började känna sig klara med stället. Elis hade nog inte varit klar med stället än, om han hade fått bestämma. Han ville vara överallt samtidigt och for runt som en tok, fast en försiktig tok när en massa större barn, helt utan hämningar, tålamod och empati rusade förbi/över honom på väg upp i diverse grejer. Andras barn alltså, fy bomben.

Fast så illa var det inte, det var bara några gånger som jag blev lite irriterad, överlag tyckte jag att de flesta skötte sig bra, och även om ljudnivån är hemsk så kändes det ändå inte så trångt, tack vare storleken och spridningen på det man kunde göra. Det var roligt att se Elis ta en massa motoriska kliv, det är verkligen bra träning för honom. Love och jag fick en ordentlig knäpp på näsan när han nästan lyckades klättra ända upp på en vulkan endast med hjälp av sådana där klätterploppar. Hade han inte blivit överkörd av stora barn som inte hade tålamod att vänta på en treåring hade han tagit sig ända upp. Vi trodde han var chanslös. Heja Elis!

Vi lyckades få med oss ungen ut från leklandet utan att han bröt ihop vilket får anses vara en bedrift och han har pratat hela kvällen om att han ska berätta för kompisarna på förskolan (som säkert varit där flera gånger) att han varit på Leos.

Eftermiddagen har jag ägnat åt det vanliga nuförtiden, dvs symaskinen. Hade några mössor som skulle sys och testade även några andra mönster som min kollega Linda så generöst lånat ut till mig. Mössvarianten var väl mindre lyckad, de såg ut som svampar eller något ännu mer ekivokt, men de kanske är fina på, jag har dock ingen bebis att prova på.

Som avslutning testade jag att för första gången sy en tröja, något som jag inte trott varit möjligt på min enkla maskin, och visst skulle resultatet bli snyggare om jag hade en overlock men det gick! Nu är det bara de där förbaskade sockorna jag ska lära mig sticka, sedan är vi självförsörjande på myskläder i den här familjen! Drömmen är nära!

Stornysaren

Det torde glädja alla mina vänner, som under åren stört sig på att jag kväver mina nysar, att höra att jag inte längre klarar av det då det gör för ont i magen. Nu nyser jag högt, stort, vitt och brett, min far skulle bli stolt. Love, som i alla år varit en av dem som tyckt att jag nyser fånigt ångrar kanske sig lite nu när han tvingas leva med raka motsatsen istället. "Nys hard - Hämningslöst" hade filmen hetat.

Jag är hemma idag, fast utan Elis, och det är magiskt skönt. För första gången på länge har jag inte ont i kroppen, jag har läst massor och även hunnit plocka lite i lägenheten, samt sanerat lite ytor (där jag förmodligen nyst) eftersom syster Kajsa kommer på besök i helgen. Hon är införstådd med min förkylning, men den verkar ha kulminerat igår, för idag är det uthärdligt och näsan har iaf slutat rinna. Att jag nu istället gissningsvis är fast i nässpraysträsket tills bebsien kommer (and beyond?) är smällar man får ta. Tycker ändå jag höll mig bra länge jämfört med när jag väntade Elis.

Hellweek 2 with a twist

På något vänster fick vi ihop schemat till temat och det kändes tom bra, inte bara som att vi i sista stund hittat på något i panik. Igår körde vi igång och eleverna var med, argumentation är så tacksamt på det viset.

Allt eftersom dagen rullade på började jag känna mig allt mer snorig och förkyld. På eftermiddagen hade vi tid hos barnmorskan och det var skönt att komma iväg tidigt. På plats hos barnmorskan var det de vanliga undersökningarna och allt var fint. Passade på att fråga om jag, precis som i Kristianstad, skulle göra någon glukosbelastning, men hon svarade att det bara gjordes om man misstänkte något pga dåliga värden, eller om man hade fött "ett barn som vägde över 4500 kg". Då kan jag förstå att man blir orolig. Jag har varken eller så jag slipper glukosen denna gång! Små segrar osv.

Efter mvc åkte på skojakt, då Elis springskor gett upp några veckor för tidigt för de höstigare skorna vi köpt. Vi hittade ett par begagnade adidas för 49 kr med snörning, dvs helt olämpliga för förskolan, men de skulle han prompt ha, så jakten på ett par med kardborre gick vidare. På Skopunkten hittade han ett par, med hör och häpna, Blixten McQueen på, och då var alla andra förslag vi höll fram körda. När vi stod och betalade kom Elis på att han ville köpa glass. Jag sade dock nej, som den duktiga mamma jag är. Då säger Elis: "Men du kan ju sitta och titta på din mobil mamma, så äter jag glass?"

Ouch. I brist på bättre reaktioner bröt jag ihop av skratt och jag gissar att kassörskan fick något att berätta om på fikarasten.

På kvällen tilltog snuvan och då inleddes den sedvanliga mentala brottningsmatchen med mig själv. Jobba eller vara hemma nästa dag? Om jag gick till jobbet skulle jag dessutom behöva hämta Elis efteråt och det skulle jag inte orka. Om jag var hemma skulle jag behöva ha Elis hemma med mig för att slippa hämta honom, och hur vilsamt är det? Dessutom, hur skulle vårt redan underbemannade tema klara sig med en lärare mindre (jättebra har det visat sig efteråt)?

Större delen av natten gick åt till att snora, fundera, vända och vrida sig och mellan 3 och 5 försökte jag inte ens sova utan satt i köket och fipplade med mobilen. När morgonen kom togs beslutet ändå rätt lätt, så idag har jag varit hemma med Elis som sällskap. Han har varit jättesnäll mot sin mamma hela dagen, men förkylningen har inte blivit bättre. Det där första dygnet, när snoret bara rinner, man nyser okontrollerat och vill riva av sig ansiktet för att allt kliar, så trökigt.

Imorgon kommer jag nog inte jobba om det känns som idag, dock har jag missat att boka av min klipptid och har ingen lust att bli debiterad fullt pris, så jag får dopa mig så gott det går och ge mig ner. Tror skynke och stripigt hår klär mig rätt bra just nu.

Hellweek 2 - Rivstarten

Joråsatte, Hellweek lever upp till sitt namn. Elis kom i vanlig ordning in till oss i natt, vid 03:20 ungefär. Vanligtvis somnar han om som en stock men inte den här gången. Istället låg han och gjorde små ljud, sjöng Trollmor jättejättetyst (inte tillräckligt tyst dock), klappade mig på armen och grejade. Vid något tillfälle sa han till mig att det var snor på kudden, men eftersom klockan var kanske 4 vid det laget och jag var tröttmössan personifierad sa jag bara att han skulle vända på kudden, problem solved. Snorbusarna fick vänta till sedan.

Men det hjälpte liksom inte och ungen vred och vände sig till klockan var 05:30 ungefär, och det gjorde jag med. 45 minuter senare ringde klockan och jag gick upp och duschade högst motvilligt och började fundera på om man kunde vabba pga utebliven sömn för barnet.

När Love och Elis sedan vaknade vid halv sju visade det sig att det inte var snor på kudden, utan blod. Och inte bara på kudden utan även täcken, lakan, barn och vuxna. Härligt värre. Scenen från Gudfadern ringde osv.

På något vis tog vi oss iaf iväg till jobbet, men det var med tunga steg. Idag var det sista dagen för vår lilla grupp att planera temat för år 8 som drar igång på onsdag den här veckan, och vi hade massor att göra. Redan på söndagskvällen hade modet sjunkit då bildläraren som ramlat av en häst och skadat knät skickade det hon hade till oss för vidare förmedling till vikarien. Med andra ord kunde inte hon vara med, en av nyckelpersonerna i temat.

På plats i skolan ser jag att vår andra nyckelperson vabbar, och en tredje i vår grupp fortfarande är sjuk. Då ville jag bara börja gråta, skita i allt och gå hem. Varför hade jag inte vabbat jag med?! Nu funkar det ju inte riktigt så i skolans värld att man bara kan strunta i att planera ett tema som ska vara om två dagar, hur mycket back man än ligger, för ungarna kommer ju, schemat är brutet och de behöver något att göra i tre dagar, så det var bara att gilla läget och återigen göra om temat, för kanske fjärde gången i ordningen, dvs lika många gånger som vi haft på oss att planera.

Nu har jag suttit hela eftermiddagen/kvällen med att få ihop schema, tider, salar, personal och innehåll, och ändå är vi inte helt klara, några detaljer återstår. Vi kan väl säga så här: Jag längtar till fredag. Efter jobbet ska jag klippa mig och den stunden längtar jag efter så galet mycket, när jag sitter i stolen, ful som ett as med dubbelhakorna ovanför skynket i stripigt blött hår och allt vad tema heter är färdigt. Så himla gött ska det bli.

Hellweek 1 slut

Har överlevt vecka ett av två tunga utan några större men. I torsdags var vi med klassen och vandrade runt Frösåker och vi hade fantastiskt väder (verkar inte finnas något annat väder längre) men det är på inga vis avslappnande att vara ute med sjuor. Efter att ha haft nior är omställningen till sjuor stor och det kommer nog ta ett tag innan jag vant mig. Fram till höstlovet kanske.

På fredagen ägnade jag mig åt att planera i flera veckor framåt eftersom två fredagar i rad försvinner och likaså min planeringstid, inte helt optimalt. Efter jobbet var det fredagsstäd sedan kom fam Wera över på tacokväll. Elis och Wera hade så roligt att vi kände oss nödgade att sätta på en film för att lugna ner dem lite. De var så speedade att det bara var en tidsfråga innan någon skulle göra sig illa/bryta ihop. Valet föll, efter lite förhandlande, på Trassel. Den hade ingen i fam Wera sett och att döma av reaktionerna tyckte iaf Weras päron att den var bra.

Morgonen efter var det dags för Knatteskutt. Alla var mycket taggade, särskilt Love som tycker om sovmorgon, och särskilt Elis som inte egentligen förstod vad Knatteskutt var men var inställd på att åka rutschkana.

Väl på plats i gympasalen sänkte sig allvaret över Elis, och han satt knäpptyst med Love på mattan under samlingen. Inget barn vågade säga sitt namn utan föräldrarna fick sköta snacket. Många fd idrottande föräldrar där om en säger. Skönt att Love tog presentationen då jag känner att jag knappast kvalar in med två säsonger fotboll på högstadiet.

Inledningsvis var det uppvärmning och även om Elis såg lite blyg ut gjorde han sitt bästa för att härma olika djur, iaf halvvägs över planen. Efter en stund tyckte han dock att det räckte och ville inte vara med mer. Enligt Love hade han samma inställning till uppvärmning som sin far. När bollarna äntligen kom fram blev det dock fart i ungen och första gången får ändå räknas som ok. Han blåvägrade iaf inte. Vid slutsamlingen hade tunghäftan släppt hos barnen och Elis räckte upp handen och konstaterade nöjt att han kunde leka billeken de hade lekt bra för han hade bilar hemma. Sedan var det 10 till som också skulle berätta att de hade bilar hemma. Fick ganska duktiga flashbacks till min egen tid som ledare för handbollsskolan.

Resten av dagen hade vi egentligen tänkt försöka ta oss in i förrådet på jakt efter bebissaker, men det var inget som lockade så vi åkte ner på stan och gick på Alfons Åberg på bio istället. Elis var helt fångad, mycket bra film för barn!

Idag sov vi länge med våra mått mätt och jag var nästan utvilad så jag ställde mig till och med och bakade scones! Kanske andra gången det händer i vårt förhållande. Med en så mysig start på dagen och strålande sol kändes succésöndagen given. Men nej, så funkar det inte i barnfamiljer. Först sket sig våra förhoppningar om att träffa Elias i en lekpark då han hade feber, sedan utvecklade båda Elis föräldrar svår huvudvärk i kombination med 3-åring, vilket sällan är positivt. Vi gjorde några tappra försök till utflykt, men stället vi tänkt äta lunch på var stängt så vi hamnade på Björnön ett par timmar som vanligt. Det var otroligt varmt och inga badkläder hade vi heller. Inte för att det hade spelat någon roll, vattnet var illgrönt av algblomning och inte särskilt inbjudande.

Nu har vi kraschat hemma, ingen orkar göra någonting, trots (i mitt fall pga) det fina vädret. Men ärligt talat, det räcker med värme för min del, fint väder kan det vara ändå utan att det är så varmt. Lite hederlig fräsch höstkyla skulle sitta fint för detta preggot.

Hellweek. Den första av två.

Det är en del att stå i nu, på jobbet, eller "hemma" som jag brukar kalla det, vissa dagar (som idag) spenderar jag mer tid där än i lägenheten jag är folkbokförd på. Det andra, och förhoppningsvis sista mötet, klarades av idag och det gick relativt smärtfritt, hann till och med hem innan porten gick i lås. Win!

Men det är inte bara mötet som bidrar till känslan av att den här veckan är lite extra råddig. Varje dag den här veckan har en klass eller årskurs varit iväg på friluftsliv, vilket innebär att de som är kvar på skolan måste täcka upp för varandra för att inte kaos ska utbryta. Igår hade jag exempelvis bild, men det var ju ingen big deal för en gammal bildlärarräv som en själv.

Imorgon är det min tur att ge mig iväg med klassen och vandra och äta köttbullar i det fria. Tror dock att begreppet "vandra" kommer ha en annan innebörd för mig, då jag inte pallar att gå så där himla långt just nu. Jag får känna efter imorgon men det är väl ingen högoddsare om jag väljer en kortare sträcka än övriga.

Hon med vanklar

Resultatet av pysselhelgen blev fem par byxor, två mössor, en pappersgirland och massa fint umgänge med vänner jag inte träffar tillräckligt ofta. Baksidan av myntet verkade också vara att jag fick svullna fötter av att sitta och sy en hel dag, men idag har jag inte sytt något alls och fått svullna fötter ändå, så det känns ju ändå bra mitt i all misär. Om jag ändå får jämntjocka ben kan jag lika gärna sy samtidigt.

Fast jag blir trött i ryggen av det också.. Jaja, i kortare sejourer går det bra. Har fortfarande kvar mitt fina dalahästtyg som jag helst skulle vilja sy en filt av men är rädd för att misslyckas med så jag bara tittar på det och avvaktar. Sedan ska jag sy sängkläder till spjälsängen av mina gamla fina spetslakan också, så några timmar till vid maskinen blir det innan bebisen får komma.

Love har också pysslat i helgen, fast med kött. Mannen som hade tre rätter på sin repertoar när vi träffades överraskade stort och lagade Pulled pork till söndagsmiddag. Tillagningen inleddes redan på lördagen,pågick större delen av söndagen, och smakade fantastiskt. Det kommer han få laga igen!

Jag kom i säng rätt sent igår efter mitt symaraton och när jag vaknade imorse kände jag mig inte helt nyponrosig så jag körde slappa stilen till jobbet, dvs satte bara upp håret i en tofs och slet åt mig första bästa tröja. På vägen till jobbet kom jag på att det var dags för skolfoto idag. Två gånger dessutom, först med klassen, sedan kollegiet. Hurra. Egentligen var väl min uppenbarelse ganska vanlig för att vara jag, kör ofta den lite mer avslappnade stilen, men när det är dags för fotografering är det ju kul att se lite trevligare ut än vanligt. Inför foto 2 lyckades jag dessutom spilla cola mitt fram på tröjan. 2013 blir inte året då jag nailar skolfotot, det är bara att inse. Istället kommer det vara en tröttblek, morgonrufsig gravid kvinna med vanklar och fläck på tröjan.