Hellweek 2 with a twist

På något vänster fick vi ihop schemat till temat och det kändes tom bra, inte bara som att vi i sista stund hittat på något i panik. Igår körde vi igång och eleverna var med, argumentation är så tacksamt på det viset.

Allt eftersom dagen rullade på började jag känna mig allt mer snorig och förkyld. På eftermiddagen hade vi tid hos barnmorskan och det var skönt att komma iväg tidigt. På plats hos barnmorskan var det de vanliga undersökningarna och allt var fint. Passade på att fråga om jag, precis som i Kristianstad, skulle göra någon glukosbelastning, men hon svarade att det bara gjordes om man misstänkte något pga dåliga värden, eller om man hade fött "ett barn som vägde över 4500 kg". Då kan jag förstå att man blir orolig. Jag har varken eller så jag slipper glukosen denna gång! Små segrar osv.

Efter mvc åkte på skojakt, då Elis springskor gett upp några veckor för tidigt för de höstigare skorna vi köpt. Vi hittade ett par begagnade adidas för 49 kr med snörning, dvs helt olämpliga för förskolan, men de skulle han prompt ha, så jakten på ett par med kardborre gick vidare. På Skopunkten hittade han ett par, med hör och häpna, Blixten McQueen på, och då var alla andra förslag vi höll fram körda. När vi stod och betalade kom Elis på att han ville köpa glass. Jag sade dock nej, som den duktiga mamma jag är. Då säger Elis: "Men du kan ju sitta och titta på din mobil mamma, så äter jag glass?"

Ouch. I brist på bättre reaktioner bröt jag ihop av skratt och jag gissar att kassörskan fick något att berätta om på fikarasten.

På kvällen tilltog snuvan och då inleddes den sedvanliga mentala brottningsmatchen med mig själv. Jobba eller vara hemma nästa dag? Om jag gick till jobbet skulle jag dessutom behöva hämta Elis efteråt och det skulle jag inte orka. Om jag var hemma skulle jag behöva ha Elis hemma med mig för att slippa hämta honom, och hur vilsamt är det? Dessutom, hur skulle vårt redan underbemannade tema klara sig med en lärare mindre (jättebra har det visat sig efteråt)?

Större delen av natten gick åt till att snora, fundera, vända och vrida sig och mellan 3 och 5 försökte jag inte ens sova utan satt i köket och fipplade med mobilen. När morgonen kom togs beslutet ändå rätt lätt, så idag har jag varit hemma med Elis som sällskap. Han har varit jättesnäll mot sin mamma hela dagen, men förkylningen har inte blivit bättre. Det där första dygnet, när snoret bara rinner, man nyser okontrollerat och vill riva av sig ansiktet för att allt kliar, så trökigt.

Imorgon kommer jag nog inte jobba om det känns som idag, dock har jag missat att boka av min klipptid och har ingen lust att bli debiterad fullt pris, så jag får dopa mig så gott det går och ge mig ner. Tror skynke och stripigt hår klär mig rätt bra just nu.