Det torde glädja alla mina vänner, som under åren stört sig på att jag kväver mina nysar, att höra att jag inte längre klarar av det då det gör för ont i magen. Nu nyser jag högt, stort, vitt och brett, min far skulle bli stolt. Love, som i alla år varit en av dem som tyckt att jag nyser fånigt ångrar kanske sig lite nu när han tvingas leva med raka motsatsen istället. "Nys hard - Hämningslöst" hade filmen hetat.
Jag är hemma idag, fast utan Elis, och det är magiskt skönt. För första gången på länge har jag inte ont i kroppen, jag har läst massor och även hunnit plocka lite i lägenheten, samt sanerat lite ytor (där jag förmodligen nyst) eftersom syster Kajsa kommer på besök i helgen. Hon är införstådd med min förkylning, men den verkar ha kulminerat igår, för idag är det uthärdligt och näsan har iaf slutat rinna. Att jag nu istället gissningsvis är fast i nässpraysträsket tills bebsien kommer (and beyond?) är smällar man får ta. Tycker ändå jag höll mig bra länge jämfört med när jag väntade Elis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar