Adventshelg

En av de bästa helgerna på året för min del inleddes i fredags. Jag älskar helgen då första advent infaller eftersom det innebär startskottet på fyra veckors orgie i jul. Men i egenskap av nybliven tvåbarnsmor stod det ganska tidigt klart redan i fredags att jag skulle få lov att revidera ambitionsnivån något.

Efter att ha klarat av min första tis-tors med lämning/hämtning på förskolan såg jag verkligen fram emot att bara vara hemma i fredags och kunna ägna mig åt adventsförberedelser. Jag ville städa, pynta, baka och fixa, men Edith hade andra planer, eller snarare bara en och det var att sova på sin mammas mage. Elis kände samtidigt akut av bristen på aktivitet och ägnade orimligt mycket tid åt att bli sur för struntsaker, som att tex kanelen kom på sist istället för först på pannkakan (hade det varit på gröten hade jag kunnat förstå, men pannkakan rullar man ju ändå ihop!)

Jag har inte tålamod för barn som blir sura över kanel.

Så det blev inte så mycket fixat i fredags som jag hade hoppats. Jag lyckades typ sätta igång en tvättmaskin och tömma diskmaskinen, och de sakerna står inte högst upp på min "Myssysslor i advent-lista". När Love kom hem fick jag lite mer spelrum och lyckades tvätta fönstren i köket och få upp några ljusstakar och stjärnan, men resten fick helt enkelt vänta till lördagen.

På lördagen hade vi en tid att passa och det var 13:30, då vi skulle på dop. Halv två tänkte jag, gott om tid att tex besöka en julmarknad innan och shoppa krans. Men allteftersom morgonen fortskred stod det klart att vi skulle få stryka julmarknaden och bara fokusera på att hinna få i oss lunch innan vi åkte. Det var på håret kan man säga. Precis när kyrkklockorna hade klämtat klart rasslade vi av oss jackorna i kyrkbänken och försökte se ut som att vi inte alls stressat. Jag fixar alltså att mata och klä två ungar på egen hand och promenera till förskolan i tid men när vi är två vuxna som hjälps åt och färdas med bil, då blir vi (nästan) sena. Märkligt. Dopet var iaf jättefint och jag fick torka tårarna med Ediths kräklapp.

När vi kom hem efter ett pitstop på Maxi för att handla julmust och skumtomtar var planen att göra klart det sista inför advent. På adventsmorgonen vill jag helst ha allt klart så man bara kan tända första ljuset och njuta av lugnet.

Riktigt så blev det ju inte.

Edith kompenserade sitt exemplariska beteende på dop och efterföljande fika med att hålla den värsta kräkfesten sedan hon föddes, så mitt fixande avbröts ständigt av rop på hjälp, matning, klädbyten och annat kräkrelaterat. Elis, som farit runt som en tok på dopfikat, toppade vi med en polkagrisklubba som han köpte på julmarknaden förra helgen, och den gick han runt och kletade med, trots idoga förmaningar att han skulle sitta still och äta ordenligt. Man skulle ju kunna tro att hans föräldrar är lite dumma i huvudet när de ger sådana instruktioner till en 3,5-åring och förväntar sig att han ska följa dem.

Resultatet blev iaf att vi måste tvätta våra överdrag till fåtöljerna för det ser ut som att någon har begått ett mord i vardagsrummet.

På något vis fick jag iaf i ordning det mesta, och skulle bara fixa det viktigaste, dvs adventsljusstaken. Trots mitt köpförbud (köpförbud - schmöpförbud) på julgranskulor kunde jag inte motstå Lagerhaus underbara pralinask med minikulor i massor av färger och de hade jag i ljusstaken istället för mossa. Sedan var det bara ljusen kvar. Vis av tidigare års fiaskon när jag bara hade ett enda stearinljus hemma hade jag i år i god tid köpt nya ljus. Men de var spårlöst borta. Letade överallt (nej, verkligen inte) och upprepade gånger i ljuslådan för dummare saker har jag ju gjort styrd av amningshjärnan men de låg verkligen inte där. Gick några vändor och svor och letade lite till. Av en slump letade jag till slut i glödlampslådan och där låg de! Detta i sig är inte det intressanta utan det intressanta och framförallt irriterande var att alla ljusen var trasiga. Någon, jag nämner inga namn för jag vill ogärna hänga ut min son, hade nog lekt med ljusen, tappat asken i golvet och sedan bestämt sig för att gömma sitt misstag.

Det är mycket sådant här hemma nu, fråga gärna Love vid tillfälle om var hans bilnycklar var någonstans, det är en sk "funny story". Kan avslöja att det var lite svettigt där ett tag och att alla våra, och framförallt Elis, lådor var oerhört välsorterade efteråt.

Fick inte köpa fler kulor - köpte 90 st till.

Loves spidersense upptäckte inte alla de små julkulorna i adventsstaken imorse, men några timmar senare fick han syn på den tomma kartongen i en kasse så nu går han runt och muttrar illa förtäckta hot i stil med "Hoppas det inte händer en olycka". Ska man behöva ha det så i sitt eget hem?

Det största hotet mot allt pynt är dock någon meter kortare. Jag förstår att det är himla spännande med alla fina, blanka, nya och glittriga saker som jag ställt fram och kanske borde jag ha kört barnsäkert pynt i år också, men nej. Han får lära sig helt enkelt och jag får några gråa hår på köpet. Visst är jag kär i mitt pynt men det är nog inget som är oersättligt om jag verkligen känner efter.

Idag var det så äntligen första advent och Elis och jag smög upp före övriga i familjen och hade mysfrukost innan julkalendern. Tack vare sin morfar har Elis dessutom fått en chokladkalender (han passade på när vi var på BB den j*veln) och det kan vi väl konstatera redan efter första dagen att denna kalender kommer bli en härlig källa till gnäll, tjat och konflikter. Vi har pratat om hur det ska fungera med kalendern hela november och några minuter efter att första chokladbiten var uppäten verkade det funka. Men sedan kom det... "Jag vill öppna en till lucka."

Jag gjorde det enda vettiga och hotade med att antingen slänga kalendern eller äta upp den själv, så nu är problemet tillfälligt löst. Iaf till den 2/12.

Eftermiddagen ägnar jag åt glögg och lussebullebak, väntar nu på att degen ska jäsa. Testar för första gången att lägga saffranet i blöt i vodka, så i år hoppas jag på riktigt goda bullar alternativt extra trevliga fikastunder.