Elis och jag just nu - inte helt friktionsfritt. Det finns alltid något att bråka om, tex frukost, kläder, ipad, tv, leksaker, toabesök osv. Det finns nog ingen som kan reta gallfeber på mig som han när han helt uppenbart hör mig, tittar mig i ögonen och struntar i vad jag säger/gör tvärtemot/vägrar sluta med något dumt. Då blir det bråk. Ibland när Elis tjurar ihop går han in på sitt rum. Rätt skönt har jag tyckt, en stunds time out från varandra och efter en stund kommer han tillbaka och vi säger förlåt och så är vi sams igen.
Nu tycker jag inte det längre. Ikväll när jag skulle natta honom och vi kröp upp i sängen tillsammans fick jag se ett färglatt konstverk på hans vita vägg. Med rätt sammanbiten min frågade jag honom bakgrunden till hans väggmålning och inspirationen hade tydligen varit något av alla våra bråk.
Just nu känns det som att allt bara eskalerar, från små harmlösa uttryck för frustration som att riva ner tvätten på golvet till att rita på väggen. What's next? Jag klippte saker som liten när jag var arg så det är väl ingen högoddsare att han fått det här beteendet från mig (Love ska tydligen ha varit ett A-barn och bara målat på vardagsrumsväggarna ändå, i ren glädje).
Om ni ursäktar mig nu så ska jag gå och gömma följande: kritor, blyertspennor, bläckpennor, vattenfärg och även saxar för säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar