En fars i 5000000000000 akter

Alltså, den här farsen som spelas varje varje dag i mitt hem, som jag tydligen har huvudrollen i, när ska den sluta sättas upp? I synnerhet morgonföreställningen som spelas tis-tors från 07:00 - 09:00 (oftast några minuter till, beroende på eventuella extranummer) skulle jag gärna lägga ner på direkten. Det är ju inte som att den går för fulla hus. Har en högst ofrivillig publik i ett spädbarn på 1 månad och eventuellt ett par grannar som bara hör replikskiftena (och snart ringer socialen om inte jag lär mig kontrollera min röst vid de mest dramatiska scenerna).

Igår var det en jobbig lämning. Idag hade vi tummat på att det inte skulle bli något tjafs oss emellan eftersom vi behövde vara på förskolan före kl 9 då hela gruppen skulle gå till biblioteket och lyssna på saga. Kul grej tyckte vi alla, som rimligtvis borde vara en hyfsad morot för att få morgonen att flyta på smärtfritt (tyckte jag).

Men nej, något sådant existerar inte.

Det började ändå ok. Vi tittade på julkalendern tillsammans, stängde sedan, vis av erfarenhet, av tv:n för att Elis skulle kunna fokusera på frukosten. Inser när hans frukost är framdukad att jag behöver besöka toaletten. Edith börjar vid det här laget knorra och tycker att det är dags för mat. Försöker ha henne på skötbordet medan jag sitter på toa (japp, det är no 2 jag behöver göra) men hon blir argare och argare. Att stressbajsa är inte ett alternativ för mig så nära inpå förlossningen så jag har inget alternativ än att ta det stackars barnet i famnen och amma henne, sittande på toaletten.

Under tiden detta fortgår försöker jag ropa uppmuntrande ord till Elis angående frukosten, men han har blivit mörkrädd där han sitter ensam i köket och sitter och håller för ögonen för att han inte vågar titta. Då blir det inte mycket yoghurt äten. Till slut lyckas jag peppa honom och han äter, halleluja, upp sin yoghurt på något av en rekordtid för denna vecka, förmodligen för att han är rädd. När han ätit färdigt joinar han oss i badrummet, så där sitter vi, han på pottan och Edith och jag på toaletten. Mysigt.

Edith och jag blir till slut också färdiga, trots att hon efter att hon ätit färdigt spyr ner hela sin body och vi tvingas byta, men det går fort.

Det lilla frukostmiraklet innebär att vi redan klockan 8, dvs 20 minuter innan vi ens behöver klä på oss för att ha tid att tjafsa om ytterkläder och ändå hinna med marginal innan 9, typ är klara. Det enda som återstår är tandborstning och ytterkläder x 3. Fylld av övermod ger jag Elis tillåtelse att spela en stund på plattan, på villkor att han så fort jag säger till slutar utan att bråka. Han lovar dyrt och heligt och allt är frid, mamman blid.

Men när det så är dags skiter det sig förstås. Den lilla stjärnan i farsen väljer att glömma vad han lovat och börjar sura/vägra/ och jag, i rollen som den hormonstinna modern med noll tålamod (jag kör all in på att bli ett med min roll, spelar den så sjukt bra), fick ett sådant bryt att jag fick lov och gå iväg och ångestilskevråla (det är så min roll gör istället för att räkna till tio) för att ens kunna fortsätta ta kampen.

Helt plötsligt har den goda marginalen försvunnit och det blir istället stressigt. När vi efter 5 minuter blivit sams igen är det lite bråttom. Jag snabborstar Elis tänder istället för att låta honom göra det själv och självklart spiller jag tandkräm på hans byxor, men det kan man inte bry sig om i det läget. Edith har jag lagt på overallen så hon bara är redo att packas ihop och under tiden jag hjälper Elis med de kopiösa mängder kläder det krävs i detta skitväder kräks hon ner body nr 2, men det bryr jag mig inte heller om, är bara glad att overallen lyckades klara sig den här gången. Det är liksom andra saker i livet man gläds åt nuförtiden tydligen.

Men vi hann iaf och jag hoppas verkligen att bibliotekarien läser Pettson och Findus med inlevelse så att det var värt det. Imorgon är det luciafirande 07:15 (Elis och jag går vanligtvis upp den tiden, så imorgon får vi gå upp typ 05:00 för att hinna?) sedan har vi jullov från förskolan till januari och jag vet inte om det är bra eller dåligt för manus.