Grinchen

Att bli sjuk som nybliven tvåbarnsmamma var verkligen ingen höjdare för julstämningen. All ork att fixa och mysa bara försvann i feberdimmorna som kom med mjölkstockningen i måndags. Andra vändan med mjölkstockning nu, samma tutte som förra gången, den vänstra, eller Judas som jag döpt om den till (fråga inte vad de hette innan).

I takt med att lägenheten förfallit, julblommorna vissnat och gråvädret härjat utanför fönstret har allt sug efter jul nästan försvunnit och det kommer krävas ett raskt tillfrisknande och en myshelg av episka mått för att få min julskuta på rätt köl.

Att vara sjuk och ta hand om två barn är en utmaning men det har ändå gått helt ok, dvs jag har inte lagt ut någon av dem till försäljning iaf. Var livrädd för hur det skulle gå med Elis och hans härliga humör men att vara sjuk verkar vara tricket för på fyra dagar har vi inte brakat ihop mer än ett par gånger sammanlagt! Fråga mig bara inte hur många timmar framför plattan det blivit för den gode Elis.

Det enda julrelaterade jag försökt ordna med är de förbaskade julkorten. Två dagar tog det att ens plocka fram dem, kuvert och adressbok. Igår började jag försöka skriva men Edith, som lider av smärre fadersskräck satte stopp för vidare försök och istället fick Love ta över. Det innebär att Loves familj och vänner kommer få sina julkort i tid, för han skrev sina och postade i morse. Jag lyckades få en stund över idag och kommer förhoppningsvis posta mina imorgon. Det är näst minsta möjliga insats i år, dvs inget egetpysslat men heller inget köpekort utan något mittemellan.

Jag kan heller inte lova att det är ett kort i alla kuvert, eller att jag kommit ihåg att skriva på baksidan, precis som förra gången jag led av amningshjärna och skrev julkort. Vi har också gjort slut på fulkuverten från Loves gamla jobb så på så många som Elis orkade fick han dekorera lite. Det första han valde att måla var en "björnfabrik". Det är med andra ord riktiga original i endast en upplaga så släng inte kuvertet utifall han blir känd/ökänd.