Jag har haft en helt underbar födelsedag!
Love kom hem safe and sound från Alinsgsås vid tvåtiden, lyckades inte sova något och vid niotiden gick vi och käkade hotellfrukost i en och halv timme. Vi fick även sällskap av Claus, en av danskarna från Loves lag som övernattat på hotellet. Romantisk frukost för tre med uteslutande handbollsprat med andra ord. Dock är människan så genomtrevlig att det inte ens finns en tanke på att bli irriterad. Dessutom hade jag och Love inte hunnit diskutera matchen ännu så ämnet passade mig fint.
Efter det gick vi och hämtade ut ca 200 biljetter från SJ:s automat. Jäklar vad vi ska åka tåg. Som vanligt.
Love betedde sig märkligt under hela morgonen men jag var för självupptagen för att reagera och inte ens när han tyckte att vi skulle skriva en lista på allt vi behövde packa innan vi gick ut i solen som jag ville tyckte jag att det var konstigt. Jag trodde att han bara ville undvika en promenad. Men helt plötsligt ringde det på dörren. Där stod Olle och Nasti och sjöng hållandes en tårta med min nya ålder på. Nu är man uppe i 28 raka utan förlust. Gammalt.
Jag blev hur som helst väldigt överraskad men eftersom ingen av oss hade ätit lunch bestämde vi att vi skulle äta lunch först sedan gå hem och fika igen. Dock hade mitt sug efter snömölkky vuxit sig stort under förmiddagen och innan vi fick fika tvingade jag alla att förfrysa låren av sig i parken under två partier.
Själva firandet avslutades med middag på Bar-b-ko och Olle och Nasti hängde med dit också. Det blev en fortsatt mysig födelsedag för fyra. Jag stortrivdes och är så himla glad att vi har så fina vänner härnere.
I present har jag fått en bok som heter "Så överlever du ditt första år som mamma", en sköldpadda med backhoppningskomplex och ett presentkort på en badrock. Presentkortet var en post-it inslagen i en toarulle. Min favoritpresent var sköldpaddan, som egentligen är en överdesignad dörrstopp, eftersom den är stor, mjuk och har världens gulligaste ansiktsuttryck. Eddie heter han, som the Eagle.
Imorgon bitti bär det av till Eskilstuna, jag bara hoppas att Anna lyckas knipa igen det sista dygnet, annars kan det bli en mer spännande nyårsafton än vi räknat med!
Tack för alla fina hälsningar via telefon, sms och Facebook. Jag och Love önskar er alla ett Gott Nytt År, Tjugotio blir något alldeles extra ya'll! (Vad hände där?!)
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Erik <3 Karin = 20 år
Min mamma och pappa träffades på lantbruksgymnasiet Vassbo och blev tillsammans efter pappas ihärdiga jagande av min otroligt söta mamma. Eftersom mamma hade träskor hann hon inte undan och i och med att han inte hade skägg än på den tiden gav mamma till slut med sig. Detta var på mitten av 70-talet och ungefär sedan dess har pappa haft skägg. Jag har aldrig sett honom utan och jag fyller 28 imorgon.
Efter att ha fött två oäkta barn bestämde de sig att åtminstone det tredje barnet skulle födas inom äktenskapet och den 29 december 1989 åkte de till rådhuset i Säter och gängade sig. Åtta månader senare föddes lillasyster Kajsa.
Så här fantastiskt fina var de på sin bröllopsdag, men självklart klarade inte pappa av att bli fotograferad utan att fjanta sig men kostymen är ball.
Min kusin Linda var på besök och vi gjorde oss så fina som slutet på åttiotalet tillät.
Dessutom hade vi vett att le ordentligt för kameran.
Idag har det gått 20 år och med detta lilla inlägg, som skrivs i viss frustration efter IFK:s förlust, vill jag önska dem ett stort grattis! Vi ses snart kära mamsen och pappsegubben.
Efter att ha fött två oäkta barn bestämde de sig att åtminstone det tredje barnet skulle födas inom äktenskapet och den 29 december 1989 åkte de till rådhuset i Säter och gängade sig. Åtta månader senare föddes lillasyster Kajsa.
Så här fantastiskt fina var de på sin bröllopsdag, men självklart klarade inte pappa av att bli fotograferad utan att fjanta sig men kostymen är ball.
Min kusin Linda var på besök och vi gjorde oss så fina som slutet på åttiotalet tillät.
Dessutom hade vi vett att le ordentligt för kameran.
Idag har det gått 20 år och med detta lilla inlägg, som skrivs i viss frustration efter IFK:s förlust, vill jag önska dem ett stort grattis! Vi ses snart kära mamsen och pappsegubben.
Tomorrow tomorrow!
Då är det min födelsedag, och Love lyckas alltid göra min dag till något extra, så jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att fylla år fastän man börjar bli till åren. I år ska han inte träna heller, så vi får hela långa dagen tillsammans.
Förhoppningsvis kommer de inte hem alltför sent från Alingsåsmatchen ikväll för imorgon ska vi börja dagen med hotellfrukost. Sedan är dagen öppen för förslag, kanske en tur till utställningen om Kristianstad eller en promenad i det fina vädret som utlovats? På kvällen ska vi käka på vår favoritrestaurang Bar-b-ko.
Någonstans ska vi hinna packa också, eftersom vi åker tidigt mot Eskilstuna på nyårsafton.
Idag ska Nasti och jag gå på stan, fika, sy kuddar och kolla IFK:s match via nätet. Det kan du också göra om du inte har något vettigare för dig den här tisdagen. Klicka här!
Förhoppningsvis kommer de inte hem alltför sent från Alingsåsmatchen ikväll för imorgon ska vi börja dagen med hotellfrukost. Sedan är dagen öppen för förslag, kanske en tur till utställningen om Kristianstad eller en promenad i det fina vädret som utlovats? På kvällen ska vi käka på vår favoritrestaurang Bar-b-ko.
Någonstans ska vi hinna packa också, eftersom vi åker tidigt mot Eskilstuna på nyårsafton.
Idag ska Nasti och jag gå på stan, fika, sy kuddar och kolla IFK:s match via nätet. Det kan du också göra om du inte har något vettigare för dig den här tisdagen. Klicka här!
måndag 28 december 2009
Personlig utveckling
Igår var en väldigt utvecklande dag måste jag säga. Jag utökade mitt CV med två punkter: Tennisproffs och Pressfotograf.
Långt innan jul föreslog Nasti att vi skulle spela tennis och efter diskussioner preliminärbokade vi den 27:e december, eftersom det är en tung dag för en julivrare som jag själv. Då är alla dagar som heter något med jul slut och det är bara att inse fakta - det är jävligt långt till nästa jul. Då kan man lika gärna spela tennis, resonerade jag.
När vi passerade hallen häromdagen påminde Nasti mig om vår deal och vi bokade en tid. Helt plötsligt var min tennisdebut ett blivande faktum. Men sedan vi flyttade till Skåne är det så här jag är. Jag provar tennis fast jag har medelmåttigt bollsinne och nedsatt sidledsförflyttningsförmåga.
Efter att ha stissat om vilken klädsel man förväntades ha (vit kjol, pannband?), vilket iofs inte spelar någon som helst roll eftersom min klädkod nuförtiden är "det jag kommer i", begav vi oss till hallen.
Vårt mål med tennistimmen var att ha roligt och att få röra på oss. Check and check. Jag skrattade så jag grät stundtals och sprang som en vettvilling. Eftersom varken Nasti eller jag hade fickor på kläderna fick vi proppa ner bollarna i byxlinningen. Så länge jag inte kutade alltför mycket funkade det bra, men så fort jag gjorde en tjurrusning mot nät förflyttade de sig söderut i brallan. Det var ett grävande i byxorna efter nya bollar utan dess like och ett tag var jag orolig att jag skulle hitta bollar i skinkvecken veckor senare.
Jag var inte helt värdelös på tennis, men samtidigt spelade jag och Nasti efter våra egna regler, vilket några söta små blivande tennisproffs i 4-årsåldern påpekade så gulligt så. Vårt mål var inte att spöa varandra utan att slå bollen till varandra och minimera antalet gånger vi behövde böja oss ner och samla ihop alla bollarna igen. Vi lyckades iaf med det förstnämnda.
Jag blev så inspirerad att jag fick för mig att jag och Love skulle spela på min födelsedag men när jag skulle boka var hallen stängd för reparation då, så det får vänta.
På eftermiddagen var det dags för hemmamatch och det var bara att pälsa på sig halsduken och bege sig. Det var en trevlig match med seger och go stämning som vanligt. Love lyckades blåsa caféteriakillen på 4000 kr i målchansen. Han hade spelat på 30-24 men med fem sekunder kvar spikade Love slutresultatet till 31-24... Han blev uppringd efteråt och krävd på pengarna, på skoj förstås även om frustrationen var äkta.
Efter matchen blev killarna intervjuade och tidningen hade koll på att vi firat jul tillsammans och ställde lite frågor om det. Då informerade Olle om vårt pepparkaksbygge och då ville förstås Bladet ha bilder, eftersom Arenabygget är något av en het potatis i staden. Då Olle inte hade någon redo fick jag i uppgift att maila reportern vilket jag gjorde. Från och med imorse kan jag därmed titulera mig pressfotograf eftersom min bild fanns i både pappersbilagan och på nätet.
Nu sitter jag i soffan med tummarna i hängslena och bara pyser av stolthet.
Långt innan jul föreslog Nasti att vi skulle spela tennis och efter diskussioner preliminärbokade vi den 27:e december, eftersom det är en tung dag för en julivrare som jag själv. Då är alla dagar som heter något med jul slut och det är bara att inse fakta - det är jävligt långt till nästa jul. Då kan man lika gärna spela tennis, resonerade jag.
När vi passerade hallen häromdagen påminde Nasti mig om vår deal och vi bokade en tid. Helt plötsligt var min tennisdebut ett blivande faktum. Men sedan vi flyttade till Skåne är det så här jag är. Jag provar tennis fast jag har medelmåttigt bollsinne och nedsatt sidledsförflyttningsförmåga.
Efter att ha stissat om vilken klädsel man förväntades ha (vit kjol, pannband?), vilket iofs inte spelar någon som helst roll eftersom min klädkod nuförtiden är "det jag kommer i", begav vi oss till hallen.
Vårt mål med tennistimmen var att ha roligt och att få röra på oss. Check and check. Jag skrattade så jag grät stundtals och sprang som en vettvilling. Eftersom varken Nasti eller jag hade fickor på kläderna fick vi proppa ner bollarna i byxlinningen. Så länge jag inte kutade alltför mycket funkade det bra, men så fort jag gjorde en tjurrusning mot nät förflyttade de sig söderut i brallan. Det var ett grävande i byxorna efter nya bollar utan dess like och ett tag var jag orolig att jag skulle hitta bollar i skinkvecken veckor senare.
Jag var inte helt värdelös på tennis, men samtidigt spelade jag och Nasti efter våra egna regler, vilket några söta små blivande tennisproffs i 4-årsåldern påpekade så gulligt så. Vårt mål var inte att spöa varandra utan att slå bollen till varandra och minimera antalet gånger vi behövde böja oss ner och samla ihop alla bollarna igen. Vi lyckades iaf med det förstnämnda.
Jag blev så inspirerad att jag fick för mig att jag och Love skulle spela på min födelsedag men när jag skulle boka var hallen stängd för reparation då, så det får vänta.
På eftermiddagen var det dags för hemmamatch och det var bara att pälsa på sig halsduken och bege sig. Det var en trevlig match med seger och go stämning som vanligt. Love lyckades blåsa caféteriakillen på 4000 kr i målchansen. Han hade spelat på 30-24 men med fem sekunder kvar spikade Love slutresultatet till 31-24... Han blev uppringd efteråt och krävd på pengarna, på skoj förstås även om frustrationen var äkta.
Efter matchen blev killarna intervjuade och tidningen hade koll på att vi firat jul tillsammans och ställde lite frågor om det. Då informerade Olle om vårt pepparkaksbygge och då ville förstås Bladet ha bilder, eftersom Arenabygget är något av en het potatis i staden. Då Olle inte hade någon redo fick jag i uppgift att maila reportern vilket jag gjorde. Från och med imorse kan jag därmed titulera mig pressfotograf eftersom min bild fanns i både pappersbilagan och på nätet.
Nu sitter jag i soffan med tummarna i hängslena och bara pyser av stolthet.
söndag 27 december 2009
lördag 26 december 2009
Julens
Sådärja, dags att bli som folk igen.
Julhelgen har varit mycket lyckad. I nuläget är jag väldigt väldigt trött, gissningsvis har tid och trötthet nu kommit ikapp mig och det känns skönt att bara vara hemma med Love och inte göra ett skvatt förutom att titta på tv, lösa korsord, hyra film och äta icke-julaktig mat.
För att spara lite på bokstäverna får det bli en Julens...
Julens finaste present:
Smurrehalsbandet som Love helt på egen hand komponerat. Det bästa är, vilket han noggrannt förklarade, att jag kan köpa till andra berlocker och förändra halsbandet i takt med Smurre.
Julens roligaste spel:
Alla som vi spelade. Jag hade sjukt flyt och vann både Dotcard och Uno. Däremot var jag helt värdelös på Quackle, ett spel där det gällde att härma rätt djur först under stressade former. Jag bara skrattade hejdlöst istället, i synnerhet när Olle skulle härma en östgötsk ko som enligt Love och Gustis sa "Möu dö". Olle tyckte att han sa det likadant, men jag tyckte det lät som om han sa murder med talfel och överdimensionerad tunga.
Julens adrenalinkick:
Julklappsspelet. Vi hade två julklappar med oss var som vi lade i en hög på bordet. Sedan slog vi två tärningar laget runt och varje gång någon fick ett par fick denne välja ett paket. När alla paket var utdelade öppnade de som fått (jag fick inga, Love fick fem). Sedan satte Gustis larmet på en tid som vi andra inte visste och nu började vi om igen, med en tärning. Slog man en sexa fick man ta ett paket från någon annan och slog man en etta fick man ge någon annans paket till någon annan. När sedan alarmet tjöt var leken slut och man fick de presenter man hade framför sig.
I början var det ganska lugnt men allteftersom tiden gick blev det hetsigare och hetsigare. De populäraste presenterna var Ice Age med lotter, Unospelet, ryggkliaren och fem små Absolutflaskor. De for fram och tillbaka över bordet och vi hade så himla skoj! När tiden var ute hade jag lyckats behålla en påse röda värmeljus och Uno-spelet. Love hade en termos, en bok och Ord-yatzy. När han öppnade boken visade det sig ligga en dubbeltriss i som ingen vetat om, kanske att boken blivit något populärare om folk vetat det...
Julens "och vad läser du?":
I ett obevakat (trodde han) ögonblick bläddrade Love i norrmannens jultidning och självklart kände jag mig tvingad att fota.
Julhelgen har varit mycket lyckad. I nuläget är jag väldigt väldigt trött, gissningsvis har tid och trötthet nu kommit ikapp mig och det känns skönt att bara vara hemma med Love och inte göra ett skvatt förutom att titta på tv, lösa korsord, hyra film och äta icke-julaktig mat.
För att spara lite på bokstäverna får det bli en Julens...
Julens finaste present:
Smurrehalsbandet som Love helt på egen hand komponerat. Det bästa är, vilket han noggrannt förklarade, att jag kan köpa till andra berlocker och förändra halsbandet i takt med Smurre.
Julens inte riktigt i samma klass:
En av mina julklappar till Love. Han tyckte om den, vilket jag visste att han skulle, men efter han fått den fick jag halsbandet och då kändes våra gåvor väldigt olika. Jag sa att jag tyckte det var fånigt: "Du får en tramsig t-shirt och jag får världens finaste present!" Då plockade Love ytterligare poäng genom att konstatera att det passade bra: "Jag är tramsig och du världens finaste..." Han var jätteretsam resten av julen för att det inte skulle bli för mycket gulligull.
Julens matbesvikelse:
Laxen. Om jag någonsin gravar igen ska jag vara ute i betydligt godare tid och köpa en finfin färsk lax och frysa på egen hand. Nu pga tidsbrist tvingades vi köpa en som redan var fryst och den var alldeles för sladdrig i köttet. Tror dessutom att jag var för snål med saltet. Den smakade bättre på juldagen men var fortfarande ingen superupplevelse.
Julens mest förväntade "besvikelse":
Björnpatén. En liten knivsudd med paté testade jag och jag kan inte påstå att jag vet om det smakade värst björnigt, men gott var det inte iaf. När Nasti läste innehållsförteckningen innehöll patén dessutom mest fläsk. Fläskpaté smaksatt med en nypa björn.
Julens mest spännande julbord:
Vårt. Roligt att testa andra länders julmat men det var ingen höjdare att vara gravid eftersom jag egentligen inte kunde äta merparten av den. Men jag testade minibitar av det jag tyckte såg godast ut.
Från Finland bjöds det på karelska piroger med äggsmör, potatislåda, morotslåda och björnpaté. Pirogerna är egentligen inte någon typisk julmat utan bara något som Olle velat bjuda på sedan vårt besök i somras. Han berättade också att man kunde märka att Finland länge varit fattigt eftersom det finska julbordets rätter till större delen var baserade på billiga råvaror såsom olika rotsaker serverade i lådform.
Från Norge fick vi prova Räkfisk, lufttorkat lamm och lufttorkad skinka. Räkfisk är (om jag förstod Eriks södervästländska rätt) öring eller sik som filéats och grävts ner i marken i 40 dagar där den får ruttna. Sedan skulle man äta fisken i en smörad läfsa. Norsk kebab. Det var gott men eftersom det stod på förpackningen att gravida skulle vara försiktiga så var jag det också.
Våra svenska bidrag, förutom laxen, var julskinka, köttbullar och två sorters sill. Dessutom hade jag bakat mammas bröd tidigt på julaftons morgon så det var ordentligt färskt och gott.
Utöver detta hade vi lite ostar och korvar som bara halkat med. Vi led ingen brist på mat iaf.
Julens roligaste spel:
Alla som vi spelade. Jag hade sjukt flyt och vann både Dotcard och Uno. Däremot var jag helt värdelös på Quackle, ett spel där det gällde att härma rätt djur först under stressade former. Jag bara skrattade hejdlöst istället, i synnerhet när Olle skulle härma en östgötsk ko som enligt Love och Gustis sa "Möu dö". Olle tyckte att han sa det likadant, men jag tyckte det lät som om han sa murder med talfel och överdimensionerad tunga.
Julens adrenalinkick:
Julklappsspelet. Vi hade två julklappar med oss var som vi lade i en hög på bordet. Sedan slog vi två tärningar laget runt och varje gång någon fick ett par fick denne välja ett paket. När alla paket var utdelade öppnade de som fått (jag fick inga, Love fick fem). Sedan satte Gustis larmet på en tid som vi andra inte visste och nu började vi om igen, med en tärning. Slog man en sexa fick man ta ett paket från någon annan och slog man en etta fick man ge någon annans paket till någon annan. När sedan alarmet tjöt var leken slut och man fick de presenter man hade framför sig.
I början var det ganska lugnt men allteftersom tiden gick blev det hetsigare och hetsigare. De populäraste presenterna var Ice Age med lotter, Unospelet, ryggkliaren och fem små Absolutflaskor. De for fram och tillbaka över bordet och vi hade så himla skoj! När tiden var ute hade jag lyckats behålla en påse röda värmeljus och Uno-spelet. Love hade en termos, en bok och Ord-yatzy. När han öppnade boken visade det sig ligga en dubbeltriss i som ingen vetat om, kanske att boken blivit något populärare om folk vetat det...
Julens "och vad läser du?":
I ett obevakat (trodde han) ögonblick bläddrade Love i norrmannens jultidning och självklart kände jag mig tvingad att fota.
Julens försvarstal:
Love upptäcker att jag fotar och vänder på tidningen för att visa att han faktiskt läste spelrecensionerna, inget annat.
Julens tristaste:
Snön. Fram till julaftonsmorgon var det snökänsla, men redan på morgonen började det töa och när vi skulle masa oss hem mitt i natten regnade det sidleds.
Julens samlade betyg:
Årets firande får 4 björnpatéer av 5 möjliga. Det var bara släkten som saknades.
torsdag 24 december 2009
How to...
...make your girlfriend cry on christmas morning:
Köp ett jättefint Smurresmycke med ett hjärta och en silvernapp.
Köp ett jättefint Smurresmycke med ett hjärta och en silvernapp.
God Jul!
Nu är den äntligen här, en av de absolut bästa dagarna på hela året!
Måste dock erkänna att det fortfarande känns märkligt att inte fira med någon familj. Det känns återigen som om vi bara ska leka jul, men tack vare gårdagens trevligheter är ändå julstämningen hög.
Igår kväll var vi till familjen Stenius och bakade pepparkakshus. Mycket riktigt var Olle sugen på att bygga Arenan. Jag såg framför mig ett jätteprojekt och det blev inte bättre när han berättade att han och hans familj kunde baka pepparkakshus hela nätterna.
Men det gick förvånansvärt smidigt och vi var väl hemma vid halv ett iaf. Projektets piece de resistance var den kurviga glasväggen vi tillverkade av socker. Visserligen blev färgen något mer 70-tal, men fasiken vad nöjda vi var. Stort kramkalas utbröt när allt var på plats. Jag gjorde en liten IFK-buss som fick stå framför.
Det är inte på något vis ett vackert hus men sättet vi alla - norrmän, finnar och svenskar - samarbetade var vackert. Vi byggde en Arena men vi byggde också broar.
Snart ska jag väcka Love så att vi kan öppna någon julklapp. Sedan ska jag baka bröd och göra mig i ordning. Kan tänka mig att vi behöver bege oss ganska tidigt till Steniusarna för att vi ska hinna äta innan Kalle. De är underbara människor men tidsplaner är inte deras grej.
Jag hoppas att ni alla får en helt underbar jul!
Måste dock erkänna att det fortfarande känns märkligt att inte fira med någon familj. Det känns återigen som om vi bara ska leka jul, men tack vare gårdagens trevligheter är ändå julstämningen hög.
Igår kväll var vi till familjen Stenius och bakade pepparkakshus. Mycket riktigt var Olle sugen på att bygga Arenan. Jag såg framför mig ett jätteprojekt och det blev inte bättre när han berättade att han och hans familj kunde baka pepparkakshus hela nätterna.
Men det gick förvånansvärt smidigt och vi var väl hemma vid halv ett iaf. Projektets piece de resistance var den kurviga glasväggen vi tillverkade av socker. Visserligen blev färgen något mer 70-tal, men fasiken vad nöjda vi var. Stort kramkalas utbröt när allt var på plats. Jag gjorde en liten IFK-buss som fick stå framför.
Det är inte på något vis ett vackert hus men sättet vi alla - norrmän, finnar och svenskar - samarbetade var vackert. Vi byggde en Arena men vi byggde också broar.
Snart ska jag väcka Love så att vi kan öppna någon julklapp. Sedan ska jag baka bröd och göra mig i ordning. Kan tänka mig att vi behöver bege oss ganska tidigt till Steniusarna för att vi ska hinna äta innan Kalle. De är underbara människor men tidsplaner är inte deras grej.
Jag hoppas att ni alla får en helt underbar jul!
onsdag 23 december 2009
Kanske...
...att man skulle följa Axel och Saras linje och fira jul i Holland någon gång? God jul på holländska heter nämligen "Prettige Kerstdagen" och det heter ju nästan jag med. PrettoKerstin.
Lillejulafton
Idag är det Lillejulafton, en benämning på Dan för Dopparedan som jag inte hade hört innan jag flyttade söderut, men härnere är det stort.
Vi ska fira genom att baka pepparkakshus hos Olle och Nasti. Först var tanken att vi skulle göra Muminhuset, vilket skulle bli en favorit i repris för mig, men sedan hade de sett på nätet att varannan finländare bakat enligt det temat så då kändes det inte tillräckligt originellt. Nu vill Olle göra Nya Arenan istället. Det kan ju bli mysigt. Undrar om han tänker sig att göra den färdiga versionen eller så som den ser ut nu, vilket är en byggarbetsplats?
Kan bara inflika här att vi under de mest pepparkaksbaksintensiva åren hemma hade olika litterära teman för pepparkakshuset varje år. Det började med, om jag inte minns fel, att mamma tröttnade på att klistra ihop en massa delar och istället kavlade ut en stor platta som hon lade över en ugnsfast kruka och kallade det gräddade verket för Hattstugan. Det blev så bra att inspirationen tog fart igen och nedan kommer en lista på några olika teman vi haft sedan dess.
Nalle Puh
Mumindalen
Pippi Långstrump
Harry Potter
Som ni ser är den inte jättelång, vilket nog främst beror på att jag flyttade hemifrån året efter Harry Twatter. Jag kan ha glömt något också.
Efter mina bravader i köket igår är jag helt färdig idag. Har bara orkat handla det sista, för andra gången, och slå in några julklappar. Sitter i soffan och sneglar bort mot dörren in till lilla rummet (lägenhetens svarta hål), som jag verkligen borde ta tag i, men det bär emot! Jag har varit in och tänt lampan, vilket nog får anses vara en bra början.
Vi ska fira genom att baka pepparkakshus hos Olle och Nasti. Först var tanken att vi skulle göra Muminhuset, vilket skulle bli en favorit i repris för mig, men sedan hade de sett på nätet att varannan finländare bakat enligt det temat så då kändes det inte tillräckligt originellt. Nu vill Olle göra Nya Arenan istället. Det kan ju bli mysigt. Undrar om han tänker sig att göra den färdiga versionen eller så som den ser ut nu, vilket är en byggarbetsplats?
Kan bara inflika här att vi under de mest pepparkaksbaksintensiva åren hemma hade olika litterära teman för pepparkakshuset varje år. Det började med, om jag inte minns fel, att mamma tröttnade på att klistra ihop en massa delar och istället kavlade ut en stor platta som hon lade över en ugnsfast kruka och kallade det gräddade verket för Hattstugan. Det blev så bra att inspirationen tog fart igen och nedan kommer en lista på några olika teman vi haft sedan dess.
Nalle Puh
Mumindalen
Pippi Långstrump
Harry Potter
Som ni ser är den inte jättelång, vilket nog främst beror på att jag flyttade hemifrån året efter Harry Twatter. Jag kan ha glömt något också.
Efter mina bravader i köket igår är jag helt färdig idag. Har bara orkat handla det sista, för andra gången, och slå in några julklappar. Sitter i soffan och sneglar bort mot dörren in till lilla rummet (lägenhetens svarta hål), som jag verkligen borde ta tag i, men det bär emot! Jag har varit in och tänt lampan, vilket nog får anses vara en bra början.
tisdag 22 december 2009
Inte på listan
Planera och laga vanlig mat mitt i allt. Otroligt irriterande.
Diska mellan varje omgång knäck, kola, köttbullar och Fan och hans hemgjorda farmor.
Diska mellan varje omgång knäck, kola, köttbullar och Fan och hans hemgjorda farmor.
Att göra-listan
Det är en del att stå i men ändå känner jag ingen stress, utan jag njuter bara. På listan:
Grava lax - check!
Göra skinkan - check!
Lägga in mer sill i olika varianter - hoppar det...
Göra limeknäck - typ check, missade en dl sirap så de blev lite lösa...
Göra kola - check!
Göra Kuckelimuckmedicin
Göra köttbullar - check!
Baka kolakakor - check!
Baka Nötchokladrutor - check!
Baka bröd
Köpa Loves julklappar - check!
Köpa julklappar till julaftonens byte - check!
Slå in julklappar
Rimma?
Handla det sista - check! (uppe i två sista handlingar nu)
Baka pepparkakshus och göra julgodis hos Olle och Nasti
Igår begav vi oss till Maxi för att handla "det sista", något man aldrig tycks lyckas med, men det var inte riktigt så hysteriskt som vi hade väntat oss. Det var väl mest vid delikatessdisken som man fick känna på folks julstämning. Men eftersom vi ska göra nästan allt själva kunde vi bara sicksacka förbi i lugn takt. Direkt när vi kom hem påbörjades nästa inköpslista.
Julaftonens meny ser ut att bli en spännande blandning. Utöver våra svenska bidrag får vi från Finland björnpaté, potatislåda och karelska piroger och från Norge någon form av typisk lammrätt.
In other news (skånska sådana) berättas att snöröjningsbudgetarna i kommunerna runtom i landskapet redan är sprängda flera gånger om. I Trelleborg hade de en budget på 80000 kr men ligger nu nästan en halv mille back. Intervjuer med lokalinvånare visar att folk härnere ogillar snön och i synnerhet den skottning den medför. "Man måste ju ha en skyffel under armen var man än går!" De är för rara, skåningarna.
Grava lax - check!
Göra skinkan - check!
Lägga in mer sill i olika varianter - hoppar det...
Göra limeknäck - typ check, missade en dl sirap så de blev lite lösa...
Göra kola - check!
Göra Kuckelimuckmedicin
Göra köttbullar - check!
Baka kolakakor - check!
Baka Nötchokladrutor - check!
Baka bröd
Köpa Loves julklappar - check!
Köpa julklappar till julaftonens byte - check!
Slå in julklappar
Rimma?
Handla det sista - check! (uppe i två sista handlingar nu)
Baka pepparkakshus och göra julgodis hos Olle och Nasti
Igår begav vi oss till Maxi för att handla "det sista", något man aldrig tycks lyckas med, men det var inte riktigt så hysteriskt som vi hade väntat oss. Det var väl mest vid delikatessdisken som man fick känna på folks julstämning. Men eftersom vi ska göra nästan allt själva kunde vi bara sicksacka förbi i lugn takt. Direkt när vi kom hem påbörjades nästa inköpslista.
Julaftonens meny ser ut att bli en spännande blandning. Utöver våra svenska bidrag får vi från Finland björnpaté, potatislåda och karelska piroger och från Norge någon form av typisk lammrätt.
In other news (skånska sådana) berättas att snöröjningsbudgetarna i kommunerna runtom i landskapet redan är sprängda flera gånger om. I Trelleborg hade de en budget på 80000 kr men ligger nu nästan en halv mille back. Intervjuer med lokalinvånare visar att folk härnere ogillar snön och i synnerhet den skottning den medför. "Man måste ju ha en skyffel under armen var man än går!" De är för rara, skåningarna.
måndag 21 december 2009
En tidig julklapp
Det har varit väldigt gulligt och julputtinuttigt de senaste inläggen. Jag kan inte hjälpa det, jag mår bra och är lycklig! Tyvärr blir inläggen oftast lite tråkigare då...
Jag har köpt leggings för gravida och de är helt underbara, sådana skulle jag vilja ha alltid, de kommer aldrig att kasa ner på halva magen. Men, de rymmer förmodligen en mage med åttlingar.
Som motvikt till allt myspys bjuder jag er på bilden på mig när jag provade dem för första gången. Jag skrattade ihjäl mig och Love ville helst gömma sig. Men jag tvingade honom att fota härligheten först. Det är nog få tillfällen som jag känt mig sexigare.
Jag kunde ha dragit upp dem längre... En snygg bolero till bara, sedan är man färdig för stan.
Jag har köpt leggings för gravida och de är helt underbara, sådana skulle jag vilja ha alltid, de kommer aldrig att kasa ner på halva magen. Men, de rymmer förmodligen en mage med åttlingar.
Som motvikt till allt myspys bjuder jag er på bilden på mig när jag provade dem för första gången. Jag skrattade ihjäl mig och Love ville helst gömma sig. Men jag tvingade honom att fota härligheten först. Det är nog få tillfällen som jag känt mig sexigare.
Jag kunde ha dragit upp dem längre... En snygg bolero till bara, sedan är man färdig för stan.
söndag 20 december 2009
Ännu en helg i bilder
Det har verkligen varit en lyckad helg. Julfesten var jättemysig, även om Nasti hade missat lite med tilltuggen för oss gravida. Eftersom hon väljer bort kött och mjölkprodukter och "alltid är till besvär" ville hon bjuda igen genom att specialanpassa. Hon hade gjort laxrullader, och trodde att laxen var okej, men inte rommen, så hon hade gjort ett gäng utan. Tyvärr var det ju tvärtom. Därmed satt jag i ett hav av laxrullader och fick inte äta en enda. Det skulle kunna vara min värsta mardröm om jag inte hade perspektiv på livet.
På grund av detta återuppstod behovet av att grava en lax till jul, men det betyder inte nödvändigtvis att jag inte vill bli bjuden på det i januari...
Kvällens stora samtalsämne var ju annars deras gran som gästerna pyntade friskt med sina bidrag. Allt från julgranskulor och smällkarameller med eget foto på till colaburkar och bilder på spelarna i IFK. Den var spektakulär.
Några av grabbarna pysslade en stjärna. Den var inte spektakulär.
Love var på gott humör.
Idag var vi bjudna till Jeppsons på brunch. Efter det tog vi en vinterpromenad. Kristianstad passar i snö och jag är så vansinnigt glad att det verkar som om vi får en vit jul! Det händer inte ofta härnere, för några år sedan var det varmare på julafton än på midsommarafton fick jag berättat för mig.
Ann har tvingat alla att lurpassa på Johan med snöbollar. Jag höll mig i bakgrunden eftersom jag hatar att bli snöpulad.
Johan är den suddiga killen som står och "vinkar" med pekfingret i en vante. Han gick inte på Anns tricks och...
...det slutade med hon var snöigast.
Efter promenaden blev det glögg och fika, sedan gick Love och jag hem och vi har väl slöat framför sport och allehanda julmatlagningsprogram (fast inte Pernillas jul - urk) sedan dess.
På grund av detta återuppstod behovet av att grava en lax till jul, men det betyder inte nödvändigtvis att jag inte vill bli bjuden på det i januari...
Kvällens stora samtalsämne var ju annars deras gran som gästerna pyntade friskt med sina bidrag. Allt från julgranskulor och smällkarameller med eget foto på till colaburkar och bilder på spelarna i IFK. Den var spektakulär.
Några av grabbarna pysslade en stjärna. Den var inte spektakulär.
Love var på gott humör.
Idag var vi bjudna till Jeppsons på brunch. Efter det tog vi en vinterpromenad. Kristianstad passar i snö och jag är så vansinnigt glad att det verkar som om vi får en vit jul! Det händer inte ofta härnere, för några år sedan var det varmare på julafton än på midsommarafton fick jag berättat för mig.
Ann har tvingat alla att lurpassa på Johan med snöbollar. Jag höll mig i bakgrunden eftersom jag hatar att bli snöpulad.
Johan är den suddiga killen som står och "vinkar" med pekfingret i en vante. Han gick inte på Anns tricks och...
...det slutade med hon var snöigast.
Efter promenaden blev det glögg och fika, sedan gick Love och jag hem och vi har väl slöat framför sport och allehanda julmatlagningsprogram (fast inte Pernillas jul - urk) sedan dess.
Fest-Smurre
Tänk att mer än halva tiden har gått redan, känns som vi knappt kommit igång...
Gårdagskvällens julfest till ära fick Smurre ha paljettlinne på sig. Kände mig nästan som en fisk med fjällig stinn buk.
Gårdagskvällens julfest till ära fick Smurre ha paljettlinne på sig. Kände mig nästan som en fisk med fjällig stinn buk.
lördag 19 december 2009
Brimful of Christmas
Sista dagen på jobbet var verkligen inte arbetsam. Läsa "Pettson får julbesök" högt för åk 2-3 och sedan gå och käka godis och titta på Transformers med 6-7. Hemma hos Love klockan 14.
Jullovet har börjat bra måste jag säga. Fredagsfika med julmust, räkmacka, glögg och pepparkaksmuffin. Biobesök på fredagskvällen. Megajulstämning i form av ymnigt snöfall och mysshopping på stan idag och ikväll är det dags för julfest hos Olle och Nasti. Fudgeing fantastic!
Filmen vi såg igår var Avatar, en film vars existens jag var helt ovetande om tills för någon vecka sedan när de började hypa den på tv. Min första tanke när jag såg reklamen var väl "Njä..". Jag kände inget direkt behov av att se den. Men så frågade en i laget om vi ville följa med han och hans tjej och eftersom jag varit biosugen (popcorn och mys) ett bra tag så tackade vi ja.
Därmed har vi för andra gången i vår biobesökshistoria varit med om att publiken applåderar när filmen är slut (inte för att filmen är slut). Eftersom jag hade noll förväntningar på filmen blev det en riktigt trevlig kväll. Första halvan var väl lite småseg, precis allt var förutsägbart men filmen är så pass spektakulär att det ändå var värt det. Vi såg den dock inte i 3D vilket kanske skulle öka upplevelsen ännu mer.
Idag har Love stått på stan och sett ut som en översnöad IFK-spelare. De skulle stå på torget och bjuda på peppisar och prata med folk. Som vanligt kommer IFK i sista stund med sina sponsorgrejer, första träningslediga lördagen på evigheter och då lägger de detta mög mitt på dagen, sista helgen innan jul... Jag fick kuta runt på stan själv vilket iofs var bra eftersom jag behövde köpa en del saker till kvällens julfestklädsel. Någonstans tror jag att Love hade tyckt att det var lika tråkigt att hänga på mig som att stå och frysa på torget. Möjligtvis att hans tår hade tyckt annorlunda.
Jag fick iaf en signerad idolbild. Den ska jag sätta upp.
Förresten ser Loves lillfinger härligt groteskt ut. Det är en klump mer än något annat.
Ordnade med kvällens gåbort-present till makarna Stenius. De har önskat att gästerna tar med sig något julgranspynt och jag var inte direkt nödbedd eftersom det innebar att jag fick köpa julgranskulor, som jag älskar. Tyckte presenten blev ganska fin, en glasvas med kulor inslagen i cellofan. Allt man lindar in i cellofan blir fint, ungefär som att allt man lindar in i bacon blir gott.
Har för första gången i mitt liv lagt in sill idag. För folk som gjort det förut kan det kanske te sig lite småfånigt att stoltsera med det, men det bryr jag mig inte om. Eftersom mängden hemlagad julmat i år på själva julafton förmodligen blir minimerad känner jag att det är min plikt att ta tag i det. Hade funderingar på att grava en lax också eftersom jag inte får äta köpt sådan i vacuumförpackning men jag tror att jag bloggar om det istället och hoppas att någon som jag besöker i början på januari fattar vinken och bjuder på det när vi kommer...
Ser ju ut som riktig sill!
Jullovet har börjat bra måste jag säga. Fredagsfika med julmust, räkmacka, glögg och pepparkaksmuffin. Biobesök på fredagskvällen. Megajulstämning i form av ymnigt snöfall och mysshopping på stan idag och ikväll är det dags för julfest hos Olle och Nasti. Fudgeing fantastic!
Filmen vi såg igår var Avatar, en film vars existens jag var helt ovetande om tills för någon vecka sedan när de började hypa den på tv. Min första tanke när jag såg reklamen var väl "Njä..". Jag kände inget direkt behov av att se den. Men så frågade en i laget om vi ville följa med han och hans tjej och eftersom jag varit biosugen (popcorn och mys) ett bra tag så tackade vi ja.
Därmed har vi för andra gången i vår biobesökshistoria varit med om att publiken applåderar när filmen är slut (inte för att filmen är slut). Eftersom jag hade noll förväntningar på filmen blev det en riktigt trevlig kväll. Första halvan var väl lite småseg, precis allt var förutsägbart men filmen är så pass spektakulär att det ändå var värt det. Vi såg den dock inte i 3D vilket kanske skulle öka upplevelsen ännu mer.
Idag har Love stått på stan och sett ut som en översnöad IFK-spelare. De skulle stå på torget och bjuda på peppisar och prata med folk. Som vanligt kommer IFK i sista stund med sina sponsorgrejer, första träningslediga lördagen på evigheter och då lägger de detta mög mitt på dagen, sista helgen innan jul... Jag fick kuta runt på stan själv vilket iofs var bra eftersom jag behövde köpa en del saker till kvällens julfestklädsel. Någonstans tror jag att Love hade tyckt att det var lika tråkigt att hänga på mig som att stå och frysa på torget. Möjligtvis att hans tår hade tyckt annorlunda.
Jag fick iaf en signerad idolbild. Den ska jag sätta upp.
Förresten ser Loves lillfinger härligt groteskt ut. Det är en klump mer än något annat.
Ordnade med kvällens gåbort-present till makarna Stenius. De har önskat att gästerna tar med sig något julgranspynt och jag var inte direkt nödbedd eftersom det innebar att jag fick köpa julgranskulor, som jag älskar. Tyckte presenten blev ganska fin, en glasvas med kulor inslagen i cellofan. Allt man lindar in i cellofan blir fint, ungefär som att allt man lindar in i bacon blir gott.
Har för första gången i mitt liv lagt in sill idag. För folk som gjort det förut kan det kanske te sig lite småfånigt att stoltsera med det, men det bryr jag mig inte om. Eftersom mängden hemlagad julmat i år på själva julafton förmodligen blir minimerad känner jag att det är min plikt att ta tag i det. Hade funderingar på att grava en lax också eftersom jag inte får äta köpt sådan i vacuumförpackning men jag tror att jag bloggar om det istället och hoppas att någon som jag besöker i början på januari fattar vinken och bjuder på det när vi kommer...
Ser ju ut som riktig sill!
torsdag 17 december 2009
Inget vettigt
Snart jullov. Tänkte att ni ville veta. Jag är så glad att den här terminen snart är över att jag tamdidammade hela vägen till bussen.
Tittade på film idag igen med en klass. Fattar inte varför jag utsätter mig själv för att visa filmer där jag vet att jag kommer få svårt att hålla tårarna i styr mot slutet. Men det är bra träning, eftersom jag märker att känslotsunamisarna inte blir mindre direkt.
Igår exempelvis, när jag skulle sova och precis hade fått godnatt-sms från Love på bussen började jag tänka på allt hemskt som kan hända en buss med Love på, på väg hem genom ett snöigt Sverige. Till slut blev det så hemskt att jag började gråta. Tvingade mig själv att tänka på att jag precis fått ett sms från honom vilket innebar att han mådde bra (under omständigheterna) bara några minuter tidigare iaf.
Hallå.
04.20 rasslade det till i dörren och så var Love äntligen hemma. Efter det blev det inte mycket sovet, eftersom allt som har hänt sedan vi sågs senast måste avhandlas. Trött imorse är bara förnamnet.
I och med Loves hemkomst är det fritt fram att till fullo njuta av det härliga vintervädret. Flera minus, gnistrande snö och blå himmel under dagen och när jag kom till Kristianstad föll lätt snö, typ så som det snöar på film, riktigt fint. Men snöröjningen härnere är patetisk, de vet inte hur man gör och har typ en plog fastspänd på en gräsklippare.
Tittade på film idag igen med en klass. Fattar inte varför jag utsätter mig själv för att visa filmer där jag vet att jag kommer få svårt att hålla tårarna i styr mot slutet. Men det är bra träning, eftersom jag märker att känslotsunamisarna inte blir mindre direkt.
Igår exempelvis, när jag skulle sova och precis hade fått godnatt-sms från Love på bussen började jag tänka på allt hemskt som kan hända en buss med Love på, på väg hem genom ett snöigt Sverige. Till slut blev det så hemskt att jag började gråta. Tvingade mig själv att tänka på att jag precis fått ett sms från honom vilket innebar att han mådde bra (under omständigheterna) bara några minuter tidigare iaf.
Hallå.
04.20 rasslade det till i dörren och så var Love äntligen hemma. Efter det blev det inte mycket sovet, eftersom allt som har hänt sedan vi sågs senast måste avhandlas. Trött imorse är bara förnamnet.
I och med Loves hemkomst är det fritt fram att till fullo njuta av det härliga vintervädret. Flera minus, gnistrande snö och blå himmel under dagen och när jag kom till Kristianstad föll lätt snö, typ så som det snöar på film, riktigt fint. Men snöröjningen härnere är patetisk, de vet inte hur man gör och har typ en plog fastspänd på en gräsklippare.
onsdag 16 december 2009
En dagens
Dagens yes
Snön ligger kvar, även i Kristianstad, och det snöar fortfarande!
Dagens Oh No!
Love ska åka buss hem längs hela den snökaosutsatta kanten av Sverige hela natten...
Dagens jobbjulklapp
En låda med delikatesser från Ridderheims. Jag får nog inte ens äta hälften av det, men slipper gå till affären och köpa det åt andra.
Dagens längtan 1
Jullov. I want it now. I want it sooo bad.
Dagens längtan 2
Fredagsfikan. Då ska jag njuta fulla muggar av mitt alldeles nyblivna jullov!
Dagens längtan 3
Julfesten hos Nasti och Olle på lördag. Ska bli kul med lite fest och då ska jag sporta mitt långa paljettlinne med Smurreput!
De senaste dagarnas längtan BIG TIME
Att Love ska hinna komma hem från Stockholm innan jag åker till jobbet imorgon
Dagens shit, måste fixa, men när?
Julgransprydnad i present till finnarna som är individuell, genomtänkt och värdig en julgran.
Dagens kanske Axel om 20 år
Såg på Svt-sporten hans motsvarighet i Liverpools svenska fanclub som sitter i en friggebod tapetserad med Pool-prylar och gör ungefär det Axel gör nu i Arsenals dito. Han fick betalt dessutom.
Dagens tråkigaste
Online-bevakningen av IFK:s match mot Bajen, en match där precis allt verkar ha klickat. Skönt att ha skitmatchen avklarad för den här säsongen.
Dagens spöke
Packade en kasse med julmust och annat gott som jag skulle ta med mig hem till Ann ikväll, men när jag skulle gå var halva julmusten urdrucken. Ganska säker på att den var full när jag ställde den i påsen. Känns ändå okej att ha ett spöke som diggar julen.
Dagens sluta krysta fram dagens
Nu.
Snön ligger kvar, även i Kristianstad, och det snöar fortfarande!
Dagens Oh No!
Love ska åka buss hem längs hela den snökaosutsatta kanten av Sverige hela natten...
Dagens jobbjulklapp
En låda med delikatesser från Ridderheims. Jag får nog inte ens äta hälften av det, men slipper gå till affären och köpa det åt andra.
Dagens längtan 1
Jullov. I want it now. I want it sooo bad.
Dagens längtan 2
Fredagsfikan. Då ska jag njuta fulla muggar av mitt alldeles nyblivna jullov!
Dagens längtan 3
Julfesten hos Nasti och Olle på lördag. Ska bli kul med lite fest och då ska jag sporta mitt långa paljettlinne med Smurreput!
De senaste dagarnas längtan BIG TIME
Att Love ska hinna komma hem från Stockholm innan jag åker till jobbet imorgon
Dagens shit, måste fixa, men när?
Julgransprydnad i present till finnarna som är individuell, genomtänkt och värdig en julgran.
Dagens kanske Axel om 20 år
Såg på Svt-sporten hans motsvarighet i Liverpools svenska fanclub som sitter i en friggebod tapetserad med Pool-prylar och gör ungefär det Axel gör nu i Arsenals dito. Han fick betalt dessutom.
Dagens tråkigaste
Online-bevakningen av IFK:s match mot Bajen, en match där precis allt verkar ha klickat. Skönt att ha skitmatchen avklarad för den här säsongen.
Dagens spöke
Packade en kasse med julmust och annat gott som jag skulle ta med mig hem till Ann ikväll, men när jag skulle gå var halva julmusten urdrucken. Ganska säker på att den var full när jag ställde den i påsen. Känns ändå okej att ha ett spöke som diggar julen.
Dagens sluta krysta fram dagens
Nu.
tisdag 15 december 2009
Sådant som zombies tar
I brist på Love har jag degat framför gravidsidor på nätet en stund. Har tidigare nämnt att jag är skeptisk till alla hysteriska gravida människor som i det ena forumet efter det andra hetsar varandra om precis allt. Ändå var jag inne i en tråd och kikade och slogs återigen av hur jäkla dåligt blivande mammor i Sverige skriver och stavar. Försöker, som lärare med förståelse för skrivsvårigheter, att inte reta mig men hallå, "Hjärntillskott"?! Finns uppenbarligen ett behov av sådant.
Det var bara det jag ville säga.
Det var bara det jag ville säga.
Handbollsänka
I skrivande stund sitter nog Love på en buss i närheten av södra Stockholm. Imorgon möter de Hammarby och för att inte ha 8 timmars bussresa i benen har de åkt dagen före. Detta innebär att jag måste sova M-sam två nätter.
Ogilla.
Har haft ont i sidan av magen i ett dygn till och från nu, vilket är halvjobbigt. Fast jag läser på nätet, pratar med folk som vet bättre och själv inser att det är normalt att det blir kännbara konsekvenser av att magen växer är det ändå lite oroligt. Det är inte jättesvårt att skrämma upp sig själv. Men idag hade Smurre hicka en liten stund så h*n verkar ta det med ro.
Idag visade jag film för första gången denna terminen, och filmvalet gick oväntat väl hem. Julmysfeelgoodfilmen Love Actually hade jag valt och jag var rätt övertygad om att åtminstone ett par av de tuffare inslagen skulle opponera sig.
Inte ett ljud. Förmodligen mycket tack vare svordomsinslagen och det faktum att man fick se tuttar. Två gånger. Det räckte för att de skulle sitta fint.
Har fått bocka av mycket saker på Måste-göras-innan-lovet-listan idag. De tyngsta proven är rättade, betygen är satta och utvecklingssamtalen är klara. Jag börjar nästan se slutet på den här terminen nu. Var faktiskt så nöjd med dagen att jag hade snudd på fredagskänsla redan idag.
Bara en liten bit till..
Ogilla.
Har haft ont i sidan av magen i ett dygn till och från nu, vilket är halvjobbigt. Fast jag läser på nätet, pratar med folk som vet bättre och själv inser att det är normalt att det blir kännbara konsekvenser av att magen växer är det ändå lite oroligt. Det är inte jättesvårt att skrämma upp sig själv. Men idag hade Smurre hicka en liten stund så h*n verkar ta det med ro.
Idag visade jag film för första gången denna terminen, och filmvalet gick oväntat väl hem. Julmysfeelgoodfilmen Love Actually hade jag valt och jag var rätt övertygad om att åtminstone ett par av de tuffare inslagen skulle opponera sig.
Inte ett ljud. Förmodligen mycket tack vare svordomsinslagen och det faktum att man fick se tuttar. Två gånger. Det räckte för att de skulle sitta fint.
Har fått bocka av mycket saker på Måste-göras-innan-lovet-listan idag. De tyngsta proven är rättade, betygen är satta och utvecklingssamtalen är klara. Jag börjar nästan se slutet på den här terminen nu. Var faktiskt så nöjd med dagen att jag hade snudd på fredagskänsla redan idag.
Bara en liten bit till..
måndag 14 december 2009
Måndagsblandning
Istället för att rätta allt som jag måste rätta kände jag ett behov av att rensa mobilen på allt fantastiskt intressant som jag fotat senaste tiden och blogga om det. Prokrastinera? Jag?
Safety first på jobbets egna skolbussar. Skruvmejseln håller fönstret uppe och den gulsvarta tejpen hjälper till samt förhindrar drag.
Någon flottig person med stubbig överläpp har lämnat ansiktsavtryck på hela busskuren. Riktigt så tråkigt har jag aldrig haft på en busshållsplats.
Dagen före första advent var det dags att baka lussebullar och i mitt julförkläde såg jag helt plötsligt vansinnigt gravid ut. Det är bullar var man än tittar...
Som den vanemänniska jag är hamnar jag nästan alltid bakom detta säte i bussen hem. Kristet klotter - lite mer klass, men fortfarande klotter.
Min curlingutstyrsel. Bilden är tagen strax före vi drog igång och där har jag det väl ungefär så roligt som det blev på curlingen. De första stenarna jag sköt gav poäng men resten var för lösa eller för hårda.
De dåliga resultaten kan omöjligtvis härledas till den gravida stilen på curling som jag körde med. Hellre vara kass i curling än välta på Smurre.
Helmethair. Tur att man kammade sig innan man åkte eftersom vi skulle på finmiddag efteråt.
Love på Rosenströms Bokbinderi, ofrivilligt fotad därav den muntra uppsynen. Vi var där och handlade material till årets julkort och då höll jag på att nästan säga till ägarinnan att jag älskade henne. Anledningen till detta var att jag plockat på mig massor av stuvpapper men fick det för långt under halva priset. Panduro kan hoppa och skita för ingen slår henne när det kommer till papper.
Vår julbasar sedd från skolans ingång.
I finskor och mysbyxor bar det igår kväll av till akuten. Grym kombo.
Safety first på jobbets egna skolbussar. Skruvmejseln håller fönstret uppe och den gulsvarta tejpen hjälper till samt förhindrar drag.
Någon flottig person med stubbig överläpp har lämnat ansiktsavtryck på hela busskuren. Riktigt så tråkigt har jag aldrig haft på en busshållsplats.
Dagen före första advent var det dags att baka lussebullar och i mitt julförkläde såg jag helt plötsligt vansinnigt gravid ut. Det är bullar var man än tittar...
Som den vanemänniska jag är hamnar jag nästan alltid bakom detta säte i bussen hem. Kristet klotter - lite mer klass, men fortfarande klotter.
Min curlingutstyrsel. Bilden är tagen strax före vi drog igång och där har jag det väl ungefär så roligt som det blev på curlingen. De första stenarna jag sköt gav poäng men resten var för lösa eller för hårda.
De dåliga resultaten kan omöjligtvis härledas till den gravida stilen på curling som jag körde med. Hellre vara kass i curling än välta på Smurre.
Helmethair. Tur att man kammade sig innan man åkte eftersom vi skulle på finmiddag efteråt.
Love på Rosenströms Bokbinderi, ofrivilligt fotad därav den muntra uppsynen. Vi var där och handlade material till årets julkort och då höll jag på att nästan säga till ägarinnan att jag älskade henne. Anledningen till detta var att jag plockat på mig massor av stuvpapper men fick det för långt under halva priset. Panduro kan hoppa och skita för ingen slår henne när det kommer till papper.
Vår julbasar sedd från skolans ingång.
I finskor och mysbyxor bar det igår kväll av till akuten. Grym kombo.
söndag 13 december 2009
Lätt Topp 2 osköna helger
Vansinnigt oskön helg detta, varvat med korta inslag av hyfsad okejhet.
Jobbedag igår, som gick ut på att jag satt och gjorde ingenting varvat med att spendera hutlösa 45 kr sammanlagt på lotter i brist på vettigt göra. Tur då att jag ändå vann två gånger (en av två positiva saker denna helg). På chokladhjulet, där jag satsade en femma, vann jag belgiska sjöfrukter. På tombolan blåste jag resterande 40 kr och till min stora lycka var det vinst på den absolut sista lotten som jag vecklade upp.
Vad jag vann? Vita tavelkrokar i plast från IKEA. Lyckan var total.
Halv fem fick jag nog och tog en tidigare buss hem än vad samvetet (kollegorna) gav tillåtelse till. Jag kände mig som en svikare som inte stannade kvar hela marknaden och städade efteråt, men det gick över ganska snabbt.
Idag gick vi på stan en sväng innan det var dags för match. Jag lyckades köpa en julklapp samt hamna i alla de långsamma köerna. Tror att jag börjar utveckla graviditetsilska.
Halv fem var det dags för hemmamatch mot Ystads IF, som de mötte i onsdags med eftersom serien vänder. Vi var i Ystad och kollade men det var ingen kul upplevelse. Ystad luktade rutten fisk, publiken var kass, vi fick hallens sämsta platser, speakern var dum i huvudet och de hade en gul kycklingbanan till maskot. När IFK dessutom förlorade den matchen kändes det riktigt tungt.
Idag var det alltså läge för revansch och det var taggad publik och taggade spelare. Efter ungefär en minut fastnade Love med höger lillfinger i en Ystadtröja och jag såg ända uppe från näst översta raden att fingret stod ut i rät vinkel från mittenleden. Love gick irriterat av, vinkade in avbytaren och gick iväg med sjukgymnasten som drog det rätt och tejpade. Efter klartecken från matchläkaren gick han in och körde igen. Därmed tänkte jag att allt var okej.
Matchen blev vansinnigt spännande och någonstans tänker jag att det inte kan vara hälsosamt för någon, gravid eller ej, att må så som man gör under en riktigt spännande match. Min kompis Ann skrek så att det svartnade framför ögonen när luften tog slut och anspänningen tvingar en att sitta ner en stund efter matchens slut eftersom benen darrar så att man inte klarar av att gå ner för trappen utan att slå ihjäl sig.
Undrar vad Smurre tycker om mitt skrikande?
Efter ett sekunddrama, där IFK äntligen gick segrande ur striden med båda poängen (positiv sak 2), gjorde jag mig redo för en lugn söndagkväll med lite mat och lite tv i soffan. Då kommer Love upp från omklädningsrummet och informerar mig om att han måste till akuten och röntga lillfingret för att kolla att det inte var brutet. Han var fantastiskt söt i hoplånad mjukisdress och finskor. De har kostym på sig till hemmamatcherna men Love kände inte för att sitta på akuten i den.
Tre timmar spenderade vi i olika väntrum, och diagnosen blev ett pajat ledband och två veckors vila. Men på handbollsspråk betyder det: Inget brutet - tejpa och kör.
Nu är vi äntligen hemma och den här sabla helgen är snart över. Söndagsångesten är, liksom Axel redan påpekat, inte särskilt påtaglig eftersom man vet att det är sista måndagen på terminen. Jullov - here I come.
Jobbedag igår, som gick ut på att jag satt och gjorde ingenting varvat med att spendera hutlösa 45 kr sammanlagt på lotter i brist på vettigt göra. Tur då att jag ändå vann två gånger (en av två positiva saker denna helg). På chokladhjulet, där jag satsade en femma, vann jag belgiska sjöfrukter. På tombolan blåste jag resterande 40 kr och till min stora lycka var det vinst på den absolut sista lotten som jag vecklade upp.
Vad jag vann? Vita tavelkrokar i plast från IKEA. Lyckan var total.
Halv fem fick jag nog och tog en tidigare buss hem än vad samvetet (kollegorna) gav tillåtelse till. Jag kände mig som en svikare som inte stannade kvar hela marknaden och städade efteråt, men det gick över ganska snabbt.
Idag gick vi på stan en sväng innan det var dags för match. Jag lyckades köpa en julklapp samt hamna i alla de långsamma köerna. Tror att jag börjar utveckla graviditetsilska.
Halv fem var det dags för hemmamatch mot Ystads IF, som de mötte i onsdags med eftersom serien vänder. Vi var i Ystad och kollade men det var ingen kul upplevelse. Ystad luktade rutten fisk, publiken var kass, vi fick hallens sämsta platser, speakern var dum i huvudet och de hade en gul kycklingbanan till maskot. När IFK dessutom förlorade den matchen kändes det riktigt tungt.
Idag var det alltså läge för revansch och det var taggad publik och taggade spelare. Efter ungefär en minut fastnade Love med höger lillfinger i en Ystadtröja och jag såg ända uppe från näst översta raden att fingret stod ut i rät vinkel från mittenleden. Love gick irriterat av, vinkade in avbytaren och gick iväg med sjukgymnasten som drog det rätt och tejpade. Efter klartecken från matchläkaren gick han in och körde igen. Därmed tänkte jag att allt var okej.
Matchen blev vansinnigt spännande och någonstans tänker jag att det inte kan vara hälsosamt för någon, gravid eller ej, att må så som man gör under en riktigt spännande match. Min kompis Ann skrek så att det svartnade framför ögonen när luften tog slut och anspänningen tvingar en att sitta ner en stund efter matchens slut eftersom benen darrar så att man inte klarar av att gå ner för trappen utan att slå ihjäl sig.
Undrar vad Smurre tycker om mitt skrikande?
Efter ett sekunddrama, där IFK äntligen gick segrande ur striden med båda poängen (positiv sak 2), gjorde jag mig redo för en lugn söndagkväll med lite mat och lite tv i soffan. Då kommer Love upp från omklädningsrummet och informerar mig om att han måste till akuten och röntga lillfingret för att kolla att det inte var brutet. Han var fantastiskt söt i hoplånad mjukisdress och finskor. De har kostym på sig till hemmamatcherna men Love kände inte för att sitta på akuten i den.
Tre timmar spenderade vi i olika väntrum, och diagnosen blev ett pajat ledband och två veckors vila. Men på handbollsspråk betyder det: Inget brutet - tejpa och kör.
Nu är vi äntligen hemma och den här sabla helgen är snart över. Söndagsångesten är, liksom Axel redan påpekat, inte särskilt påtaglig eftersom man vet att det är sista måndagen på terminen. Jullov - here I come.
lördag 12 december 2009
Jobbedag
Igår var fredagskänslan något minimerad eftersom jag hela tiden visste att jag skulle till jobbet idag igen.
Idag ställer skolan till med julmarknad och Luciafirande och självklart är vi beordrade till övertid. Klockan elva blir jag hämtad och jag ska nog vara glad om jag är hemma före åtta.
Det var den helgen det.
Idag ställer skolan till med julmarknad och Luciafirande och självklart är vi beordrade till övertid. Klockan elva blir jag hämtad och jag ska nog vara glad om jag är hemma före åtta.
Det var den helgen det.
tisdag 8 december 2009
Smurre har kvicknat, ordentligt!
Igår var det alltså dags för vårt första ultraljud. Det var två smånervösa blivande föräldrar som åkte till CSK i god tid för att kunna gå vilse i korridorerna. Men det gjorde vi inte så istället fick vi sitta i 10 minuter i väntrummet och bli ännu mer nervösa.
Efter en smärre tidsålder fick vi komma in och jag fick lägga mig på britsen, med kläderna åt alla håll. Sköterskan körde klassikern "Nu blir det lite kallt på magen" och vräkte ut en halv flaska gelé och började sprida runt det med ultraljudsmojen. Direkt kunde man se något runt på höger sida. När hon joxade på vänster sida såg vi något runt där med och då stannade tiden och jag tänkte att "nu, nu kommer ögonblicket då vi får veta att det är tvillingar..."
När hon joxat klart sa hon dock att en av de saker de tittar efter är antalet och "här är det bara en."
- "O..okej."
Sedan började den bästa film vi någonsin sett.
Jag trodde innan att hon skulle vara tvungen att förklara det mesta man såg på skärmen men det var busenkelt att identifiera vad som var vad. Det enda som hon pekade ut som vi båda kände "Ok, if you say so.." var mjälten.
Sedan såg vi aldrig vad Smurre var för sort, hon joxade inte runt i det området så mycket. Jag hävdar dock fortfarande att hon vid ett tillfälle sa "han" i en mening, men Love säger att han aldrig hörde något. Jag vågade dock inte fråga varför hon sagt han och nu gör jag mitt bästa för att inbilla mig att hon bara sa så utan att mena något, så att jag inte ställer in mig på något som kanske inte är.
Hon mätte och donade, visade och hmmade och allt verkar vara A-ok med Smurre så här långt. För närvarande är huvudet ca 4 cm långt från panna till bakhuvud, helt otroligt.
Smurre var ordentligt igång under undersökningen. H*n sprallade med benen och vevlade med armen (den vi såg), vände på sig, käkade lite och petade sig i ögat. Love sa inte så mycket under tiden (inte jag heller) men efter ett tag så konstaterade han, helt utan värderingar inlagda, att Smurre verkade vara högerhänt. För er som inte är handbollsnördar kan jag berätta att det finns en underliggande mening i Loves uttalande. Vänsterhänta handbollsspelare är sällsynta och tjänar mer pengar.
Efter en stund när Smurre hade vänt på sig kom även vänstran fram och h*n vevlade lika mycket med den så än finns det hopp.
Efter mätningarna tidigarelade sköterskan datumet för BF till 5e maj. Om nu IFK håller i sitt nuvarande spel och håller slutspelsplatsen kanske Smurre hinner komma så vi kan se pappa Love i finalen! Eller så ska vi inte tänka så alls.
När undersökningen var klar fick vi välja vilka bilder vi ville köpa. Döm om min avundsjuka när min kompis Kicki berättade att de i Falun fick 5 bilder gratis. Vi fick betala 30 kr stycket kontant, vilket gjorde att vi bara köpte två. Bilden nedan är den ena vi köpte. Smurre i någorlunda profil. Den svarta pricken en bit nedanför huvudet är Smurres lilla hjärta...
I vecka 31 ska vi tillbaka för ett andra ultraljud då hon ville kolla att moderkakan låg tillräckligt högt upp. Tydligen är det ganska vanligt att den ligger långt ner vid den här tiden och att den sedan i 95% av fallen drar sig tillbaka till "normalläge". Det beskedet var det enda som var lite oroande, men än så länge finns det ingen anledning att hetsa upp sig över detta i onödan, det är långt kvar och så länge Smurre mår bra mår vi bra.
Avslutningsvis vill jag tacka moster Lena för det fina mailet. Smurre har verkligen kvicknat och precis som du skriver går man än så länge och bara längtar efter minsta lilla rörelse! När det om några veckor sitter en klockren bicicleta i njuren är det kanske inte lika kul...
Efter en smärre tidsålder fick vi komma in och jag fick lägga mig på britsen, med kläderna åt alla håll. Sköterskan körde klassikern "Nu blir det lite kallt på magen" och vräkte ut en halv flaska gelé och började sprida runt det med ultraljudsmojen. Direkt kunde man se något runt på höger sida. När hon joxade på vänster sida såg vi något runt där med och då stannade tiden och jag tänkte att "nu, nu kommer ögonblicket då vi får veta att det är tvillingar..."
När hon joxat klart sa hon dock att en av de saker de tittar efter är antalet och "här är det bara en."
- "O..okej."
Sedan började den bästa film vi någonsin sett.
Jag trodde innan att hon skulle vara tvungen att förklara det mesta man såg på skärmen men det var busenkelt att identifiera vad som var vad. Det enda som hon pekade ut som vi båda kände "Ok, if you say so.." var mjälten.
Sedan såg vi aldrig vad Smurre var för sort, hon joxade inte runt i det området så mycket. Jag hävdar dock fortfarande att hon vid ett tillfälle sa "han" i en mening, men Love säger att han aldrig hörde något. Jag vågade dock inte fråga varför hon sagt han och nu gör jag mitt bästa för att inbilla mig att hon bara sa så utan att mena något, så att jag inte ställer in mig på något som kanske inte är.
Hon mätte och donade, visade och hmmade och allt verkar vara A-ok med Smurre så här långt. För närvarande är huvudet ca 4 cm långt från panna till bakhuvud, helt otroligt.
Smurre var ordentligt igång under undersökningen. H*n sprallade med benen och vevlade med armen (den vi såg), vände på sig, käkade lite och petade sig i ögat. Love sa inte så mycket under tiden (inte jag heller) men efter ett tag så konstaterade han, helt utan värderingar inlagda, att Smurre verkade vara högerhänt. För er som inte är handbollsnördar kan jag berätta att det finns en underliggande mening i Loves uttalande. Vänsterhänta handbollsspelare är sällsynta och tjänar mer pengar.
Efter en stund när Smurre hade vänt på sig kom även vänstran fram och h*n vevlade lika mycket med den så än finns det hopp.
Efter mätningarna tidigarelade sköterskan datumet för BF till 5e maj. Om nu IFK håller i sitt nuvarande spel och håller slutspelsplatsen kanske Smurre hinner komma så vi kan se pappa Love i finalen! Eller så ska vi inte tänka så alls.
När undersökningen var klar fick vi välja vilka bilder vi ville köpa. Döm om min avundsjuka när min kompis Kicki berättade att de i Falun fick 5 bilder gratis. Vi fick betala 30 kr stycket kontant, vilket gjorde att vi bara köpte två. Bilden nedan är den ena vi köpte. Smurre i någorlunda profil. Den svarta pricken en bit nedanför huvudet är Smurres lilla hjärta...
I vecka 31 ska vi tillbaka för ett andra ultraljud då hon ville kolla att moderkakan låg tillräckligt högt upp. Tydligen är det ganska vanligt att den ligger långt ner vid den här tiden och att den sedan i 95% av fallen drar sig tillbaka till "normalläge". Det beskedet var det enda som var lite oroande, men än så länge finns det ingen anledning att hetsa upp sig över detta i onödan, det är långt kvar och så länge Smurre mår bra mår vi bra.
Avslutningsvis vill jag tacka moster Lena för det fina mailet. Smurre har verkligen kvicknat och precis som du skriver går man än så länge och bara längtar efter minsta lilla rörelse! När det om några veckor sitter en klockren bicicleta i njuren är det kanske inte lika kul...
måndag 7 december 2009
Ultraljud
Det var ingen fisk. Ingen alien heller. Det var Smurre. Men jag har precis kommit hem från den längsta måndagen på mycket länge med fem möten på rad så just nu är jag för trött för att göra detta magiska tillfälle rättvisa.
Write you tomorrow.
Write you tomorrow.
lördag 5 december 2009
Alive and kicking!
Igår var jag på curling och efterföljande personalfest. Mitt under middagen bestämde sig Smurre för att det var dags att jag skulle få känna på första sparken i magen!
Det kändes precis som de flesta har beskrivit det, som att en liten fisk slår till med stjärten inuti. Tidigare har jag gått och inbillat mig att det skulle vara svårt att känna skillnad mellan en fis på tvären och första rörelsen men det var aldrig något tvivel om vad det var som hände.
Jag hoppade till, utbrast att "Bebisen rörde sig! Det har aldrig hänt förut!" och fick kämpa för att hålla tillbaka en och annan tår. Min bordsdam och kollega tyckte att jag skulle gå och ringa Love en stund vilket jag också gjorde.
Efter det ville jag bara hem. Jag ville vara med Love och inte behöva sitta med mina jobbkompisar och vänta på att få åka hem. Väldigt lång middag blev det helt plötsligt.
Det var en frän känsla men samtidigt nästan lite läskig. Nu går jag hela tiden och väntar på att det ska röra sig, och spänningen är olidlig! Dessutom blev det väldigt konkret, igen, att det är något levande därinne och min hjärna gillar egentligen inte fiskliknelsen, eftersom jag inte gillar tanken på att ha en levande fisk i magen. Alienassociationerna är inte heller långt borta.
Jag ser verkligen fram emot ultraljudet på måndag när jag förhoppningsvis får bekräftat att det varken är en fisk eller en alien därinne. Bara Smurre.
Det kändes precis som de flesta har beskrivit det, som att en liten fisk slår till med stjärten inuti. Tidigare har jag gått och inbillat mig att det skulle vara svårt att känna skillnad mellan en fis på tvären och första rörelsen men det var aldrig något tvivel om vad det var som hände.
Jag hoppade till, utbrast att "Bebisen rörde sig! Det har aldrig hänt förut!" och fick kämpa för att hålla tillbaka en och annan tår. Min bordsdam och kollega tyckte att jag skulle gå och ringa Love en stund vilket jag också gjorde.
Efter det ville jag bara hem. Jag ville vara med Love och inte behöva sitta med mina jobbkompisar och vänta på att få åka hem. Väldigt lång middag blev det helt plötsligt.
Det var en frän känsla men samtidigt nästan lite läskig. Nu går jag hela tiden och väntar på att det ska röra sig, och spänningen är olidlig! Dessutom blev det väldigt konkret, igen, att det är något levande därinne och min hjärna gillar egentligen inte fiskliknelsen, eftersom jag inte gillar tanken på att ha en levande fisk i magen. Alienassociationerna är inte heller långt borta.
Jag ser verkligen fram emot ultraljudet på måndag när jag förhoppningsvis får bekräftat att det varken är en fisk eller en alien därinne. Bara Smurre.
onsdag 2 december 2009
Love is all around
Fick en gruppinbjudan på Facebook idag. De unga männen som håller upp Loves banderoll på matcherna har startat gruppen "LOVE ASPLUND FANS!!!" där de uppmanar: "alla som tycker love asplund är bäst gå med här!!!!!"
Många utropstecken var det iallafall.
Bör jag gå med? Jag är förmodligen Loves största fan.
Många utropstecken var det iallafall.
Bör jag gå med? Jag är förmodligen Loves största fan.
måndag 30 november 2009
The end is the beginning is the end
Snart är det över. Novemberhelvetet. Förväntar mig en fantastisk skillnad i både väder och sinnesstämning imorgon när favoritmånaden drar igång.
November har verkligen varit vidrig. Minimalt med soltimmar och maximalt med snålblåsande fukt rakt genom ben och märg. Vilken blogg man än läser, vilken person man än konverserar så är det samma skitkänsla överallt. Förutom kanske de som fyller i november tror jag det är få som faktiskt gillar denna månad. För egen del är novembers enda ursäkt för dess existens att man ser ännu mer fram emot advent.
Min hjärnas tillstånd är numera kritiskt, men än så länge har jag lyckats undgå att göra som Sara och skeda mjölk från glaset i paketet med o'boy istället för tvärtom. Kanske tack vare att jag inte har o'boy hemma. Jag är vansinnigt stressad på jobbet just nu och bara längtar till jullovet. Det ska bli så fantastiskt skönt! Ser faktiskt fram emot att få tid härhemma, känns som om lovet blir längre då.
Igår åkte vi till Lund och kollade när IFK mötte H43. Hallen med Sveriges nu erkänt fulaste namn Färs och Frosta Sparbank Arena rymmer ca 4000 pers men var inte ens halvsatt igår. Vi var väl åtminstone ett hundratal IFK:are som hade tagit oss de 8 milen för att heja. Återigen ägde vi hallen och IFK hade hemmaplan ljudmässigt.
Dock gjorde H43 sitt bästa för att sära på oss IFK:are. De placerade ut oss på olika sektioner och platser och det var bara ett 40-tal som åkt med supporterbussen som fick sitta i närheten av varandra. Inte ens vi som fick fribiljetter från killarna fick sitta tillsammans. Nasti och jag hamnade bredvid varandra och Ann hamnade en rad nedanför längst ner i hörnet snett bakom målet, mao de sämsta platserna du kan tänka dig, trots att det fanns 1000-tals platser längs långsidorna.
Strax innan matchstart bytte vi resolut platser och bildade en stark IFK-klack tillsammans med andra som tänkte likadant. Därmed gick H43:s förmodade planer att splittra oss om intet.
Matchen var stundtals ganska hetsig och domarna höll jämn nivå, så till vida att de var lika dåliga åt båda håll. Lyckligtvis fick IFK avsluta med konstiga domslut med sig istället för mot sig som hela första halvlek.
IFK låg under med 5 i början på första halvleken, men när Love kom in och de bytte till 6-0 i försvaret segade de sig ikapp och förbi. Det var ruggigt spännande och otroligt skönt med ännu en seger. Kvällarna blir så mycket trevligare efteråt.
November har verkligen varit vidrig. Minimalt med soltimmar och maximalt med snålblåsande fukt rakt genom ben och märg. Vilken blogg man än läser, vilken person man än konverserar så är det samma skitkänsla överallt. Förutom kanske de som fyller i november tror jag det är få som faktiskt gillar denna månad. För egen del är novembers enda ursäkt för dess existens att man ser ännu mer fram emot advent.
Min hjärnas tillstånd är numera kritiskt, men än så länge har jag lyckats undgå att göra som Sara och skeda mjölk från glaset i paketet med o'boy istället för tvärtom. Kanske tack vare att jag inte har o'boy hemma. Jag är vansinnigt stressad på jobbet just nu och bara längtar till jullovet. Det ska bli så fantastiskt skönt! Ser faktiskt fram emot att få tid härhemma, känns som om lovet blir längre då.
Igår åkte vi till Lund och kollade när IFK mötte H43. Hallen med Sveriges nu erkänt fulaste namn Färs och Frosta Sparbank Arena rymmer ca 4000 pers men var inte ens halvsatt igår. Vi var väl åtminstone ett hundratal IFK:are som hade tagit oss de 8 milen för att heja. Återigen ägde vi hallen och IFK hade hemmaplan ljudmässigt.
Dock gjorde H43 sitt bästa för att sära på oss IFK:are. De placerade ut oss på olika sektioner och platser och det var bara ett 40-tal som åkt med supporterbussen som fick sitta i närheten av varandra. Inte ens vi som fick fribiljetter från killarna fick sitta tillsammans. Nasti och jag hamnade bredvid varandra och Ann hamnade en rad nedanför längst ner i hörnet snett bakom målet, mao de sämsta platserna du kan tänka dig, trots att det fanns 1000-tals platser längs långsidorna.
Strax innan matchstart bytte vi resolut platser och bildade en stark IFK-klack tillsammans med andra som tänkte likadant. Därmed gick H43:s förmodade planer att splittra oss om intet.
Matchen var stundtals ganska hetsig och domarna höll jämn nivå, så till vida att de var lika dåliga åt båda håll. Lyckligtvis fick IFK avsluta med konstiga domslut med sig istället för mot sig som hela första halvlek.
IFK låg under med 5 i början på första halvleken, men när Love kom in och de bytte till 6-0 i försvaret segade de sig ikapp och förbi. Det var ruggigt spännande och otroligt skönt med ännu en seger. Kvällarna blir så mycket trevligare efteråt.
lördag 28 november 2009
Namnbyte
Ni minns den söta lilla musen Gus som jag köpte på julmässan häromdagen? Han får byta namn, till något mer passande.
Han heter numera Torsten. Det kan väl ingen bli sur för?
Den gulliga, något runda, lilla julmusen Torsten. Låter trevligt. Undrar om han gillar korv...?
Han heter numera Torsten. Det kan väl ingen bli sur för?
Den gulliga, något runda, lilla julmusen Torsten. Låter trevligt. Undrar om han gillar korv...?
Rättelse och Lift off
Enligt uppgift från indignerad källa (Love) är det inte tal om några småkillar i Fancluben, utan de är faktiskt 16-17 år gamla. Noterat? Då lämnar vi det.
Nu till det helt otroliga som hände igår. Jag lyckades aldrig ta mig hem till datorn för att kunna spela julmusik och har alltså i skrivande stund, nästan 32 timmar efter det blivit tillåtet, inte spelat en endaste jullåt. Det är heeeeeeelt sjukt...
För att kompensera shoppade jag julgranskulor och annat julmys på stan innan vi gick hem till Olle och Nasti för Idol och hämtmat.
Jag tittar inte på Idol. Love tittar inte heller på Idol. Men ändå tror jag att vi suttit i soffan framför tv:n minst fyra fredagar i rad senaste tiden. Anledningen stavas Calle. Som Kristianstadbo i själ och hjärta måste jag ju dra mitt strå till stacken och igår när han hängde löst röstade jag. Twice. Det hjälpte.
Nu till det helt otroliga som hände igår. Jag lyckades aldrig ta mig hem till datorn för att kunna spela julmusik och har alltså i skrivande stund, nästan 32 timmar efter det blivit tillåtet, inte spelat en endaste jullåt. Det är heeeeeeelt sjukt...
För att kompensera shoppade jag julgranskulor och annat julmys på stan innan vi gick hem till Olle och Nasti för Idol och hämtmat.
Jag tittar inte på Idol. Love tittar inte heller på Idol. Men ändå tror jag att vi suttit i soffan framför tv:n minst fyra fredagar i rad senaste tiden. Anledningen stavas Calle. Som Kristianstadbo i själ och hjärta måste jag ju dra mitt strå till stacken och igår när han hängde löst röstade jag. Twice. Det hjälpte.
torsdag 26 november 2009
En sketen timme kvar
...fast iofs måste jag sova, jobba och fredagsfika innan det kan bli tal om själva julmusikspelandet, men det spelar ingen roll. Dagen jag väntat på i ett år är nu så nära att jag kan känna lukten av den.
Luktar lussebulle. Luktar julmust. Julskum. Peppisar... Saftglögg!
Imorgon får jag alltså julstäda och spela julmusik. På lördag får jag börja pynta och göra i ordning. Det bästa av allt är att Loves bortamatch på söndag gör att vi får tjuvstarta adventsmyset redan på lördag!
På lördag ska jag baka lussebullar och shoppa loss på julgolgatan på Domus. Funderar på att ta en kundvagn, knuffa den framåt med magen samtidigt som jag har båda armarna utåt sidorna och bara kasar ner varor i vagnen. Gäller bara att väja vid körsbärssåsen, som är något skånskt otyg till jul.
Sedan på kvällen är det återigen dags för Loves och min adventstradition: Sagan om Ringen. Måste erkänna att det ibland känns lite tungt att behöva genomlida Frodos stirrögon och det där slitsamma jäkla kravlandet uppför berget ännu en gång men någonstans är det ändå halva nöjet att hetsa om just detta. Dessutom får jag julstämning av orcher.
Hörde en så klockren kommentar om Ringen i något tv-program häromnyssens. "Varför flyger inte Frodo till Mordor med de där örnarna som kommer i slutet på trean?" Precis det tänker jag i slutet varje gång jag ser den.
Annars är vi hemkomna från en underbar handbollsmatch i Idrottshallen. Seger mot Loves gamla gäng GUIF och två sköna poäng. Love gjorde inte sin fanclub besviken, fyra strutar och riktigt bra försvarsspel. Fancluben består numera inte bara av mig, utan även av ett gäng killar i 14-årsåldern som målat på ett lakan. Men det tror jag att jag har berättat om förut. Det roliga är att folk tror att jag betalat småkillarna för att stå där och hålla upp banderollen.
Ingen dum idé kanske.
Nu ska Love få leka med datorn, han sneglar argt på mig.
Luktar lussebulle. Luktar julmust. Julskum. Peppisar... Saftglögg!
Imorgon får jag alltså julstäda och spela julmusik. På lördag får jag börja pynta och göra i ordning. Det bästa av allt är att Loves bortamatch på söndag gör att vi får tjuvstarta adventsmyset redan på lördag!
På lördag ska jag baka lussebullar och shoppa loss på julgolgatan på Domus. Funderar på att ta en kundvagn, knuffa den framåt med magen samtidigt som jag har båda armarna utåt sidorna och bara kasar ner varor i vagnen. Gäller bara att väja vid körsbärssåsen, som är något skånskt otyg till jul.
Sedan på kvällen är det återigen dags för Loves och min adventstradition: Sagan om Ringen. Måste erkänna att det ibland känns lite tungt att behöva genomlida Frodos stirrögon och det där slitsamma jäkla kravlandet uppför berget ännu en gång men någonstans är det ändå halva nöjet att hetsa om just detta. Dessutom får jag julstämning av orcher.
Hörde en så klockren kommentar om Ringen i något tv-program häromnyssens. "Varför flyger inte Frodo till Mordor med de där örnarna som kommer i slutet på trean?" Precis det tänker jag i slutet varje gång jag ser den.
Annars är vi hemkomna från en underbar handbollsmatch i Idrottshallen. Seger mot Loves gamla gäng GUIF och två sköna poäng. Love gjorde inte sin fanclub besviken, fyra strutar och riktigt bra försvarsspel. Fancluben består numera inte bara av mig, utan även av ett gäng killar i 14-årsåldern som målat på ett lakan. Men det tror jag att jag har berättat om förut. Det roliga är att folk tror att jag betalat småkillarna för att stå där och hålla upp banderollen.
Ingen dum idé kanske.
Nu ska Love få leka med datorn, han sneglar argt på mig.
tisdag 24 november 2009
3 dagar kvar
Så, vill man så går det! Idag fick jag veta att jag fick ledigt 7-8 januari vilket möjliggjorde en snabb pannkaksträff i Västerås, innan vi far vidare till Linköping! Oh happy day!
Då får jag träffa dessa fina människor.
Enda smolket i glädjebägaren är att Ulrica inte kunde komma då, och henne har jag inte träffat på galet länge nu, eftersom hon inte kunde ses vid maratonfikat i somras heller... Ulrica, ni kan inte ha kickoff på en röd dag! Kom till Västerås!
Då får jag träffa dessa fina människor.
Enda smolket i glädjebägaren är att Ulrica inte kunde komma då, och henne har jag inte träffat på galet länge nu, eftersom hon inte kunde ses vid maratonfikat i somras heller... Ulrica, ni kan inte ha kickoff på en röd dag! Kom till Västerås!
söndag 22 november 2009
Fantastisk julmässa
...skulle jag nog inte kalla det, men eftersom jag hade ganska lågt ställda förväntningar är betyget sammantaget helt Godkänt. Hälften av stånden var det vanliga marknadsskräpet, en fjärdedel var dåligt julpyssel och den sista delen var rökt ål, salami och helt okej julgrejer. Jag fick fika en liten julbordssmörgås, hittade två julprydnader som jag ville ha och höjdpunkten var förstås när vi hittade IFK:s gran som var dekorerad med endast bilder på spelarna. Jag tvingade Love att posera bredvid sin bild, men eftersom mobilkameran fortfarande är kass fick det bli en närbild istället.
Fattar ni vad detta innebär?! Jag är sambo och ska ha barn med en julgransprydnad! It's a dream come true!
Den här lilla krabaten fick följa med hem, känner att min gran behöver en liten julekorre. Dessutom verkar det inte jättesvårt att tillverka egna om man skulle vilja ha flera. De skulle helt säkert bli snyggare än originalet när jag tänker efter.
Här var det kärlek vid första ögonkastet, även om priset tvingade mig att gå ett helt mässvarv först innan jag kunde slå till. Hans ansiktsuttryck är helt fantastiskt, föreställer mig att han precis blivit tagen på bar gärning vid julgodiset. Gus heter han.
Fattar ni vad detta innebär?! Jag är sambo och ska ha barn med en julgransprydnad! It's a dream come true!
Den här lilla krabaten fick följa med hem, känner att min gran behöver en liten julekorre. Dessutom verkar det inte jättesvårt att tillverka egna om man skulle vilja ha flera. De skulle helt säkert bli snyggare än originalet när jag tänker efter.
Här var det kärlek vid första ögonkastet, även om priset tvingade mig att gå ett helt mässvarv först innan jag kunde slå till. Hans ansiktsuttryck är helt fantastiskt, föreställer mig att han precis blivit tagen på bar gärning vid julgodiset. Gus heter han.
4 dagar kvar
Nej, det håller inte. Jag vill träffa mina pannkakskompisar... Sitter och leker med tanken att vårt tåg från Dalarna till Linköping faktiskt passerar Västerås. Tänk om man skulle ta ett litet matstopp i Västerås och fortsätta med ett senare tåg? Får kika på möjligheterna när vi vet när vi åker. Hur låter det PKK?
Annars är lyckan än så länge total just nu denna söndag. Jag har nämligen fått dispens att få gå på Julmässa idag! Sedan om lyckan består efteråt återstår att se, mässan kan mycket väl vara skräp, men om jag får se en tomte och lukta på glöggen pojk, så blir det nog bra. Dessutom följer Love helt frivilligt med!
Som om inte det vore nog har kändisar i stan klätt varsin julgran och tydligen deltar IFK i detta spektakel. Love visste inget som vanligt men det ska bli roligt att se den. Jag gissar att den är orange.
Avslutar med en bild på Smurre, som äntligen behagat visa sig. Först i början var jag osäker på om det var min vanliga putmage så jag vågade inte ta någon bild utifall det senare skulle visa sig att jag bara fotat mitt vanliga bukfett. Men nu råder det nog ingen tvekan längre om att Smurre åtminsone putar ut mitt vanliga put. Om ni fattar.
Annars är lyckan än så länge total just nu denna söndag. Jag har nämligen fått dispens att få gå på Julmässa idag! Sedan om lyckan består efteråt återstår att se, mässan kan mycket väl vara skräp, men om jag får se en tomte och lukta på glöggen pojk, så blir det nog bra. Dessutom följer Love helt frivilligt med!
Som om inte det vore nog har kändisar i stan klätt varsin julgran och tydligen deltar IFK i detta spektakel. Love visste inget som vanligt men det ska bli roligt att se den. Jag gissar att den är orange.
Avslutar med en bild på Smurre, som äntligen behagat visa sig. Först i början var jag osäker på om det var min vanliga putmage så jag vågade inte ta någon bild utifall det senare skulle visa sig att jag bara fotat mitt vanliga bukfett. Men nu råder det nog ingen tvekan längre om att Smurre åtminsone putar ut mitt vanliga put. Om ni fattar.
lördag 21 november 2009
Fortfarande 5 dagar kvar
Har jag berättat hur vi ska fira jul i år?
Love tränar den 23/12, 25/12, 26/12, match 27/12 hemma, träna 28/12 och avslutningsvis match 29/12 borta i Alingsås innan de får ledigt.
Det blir med andra ord en skånsk jul i år.
Eftersom vi är fler i laget som inte har en ärlig chans att åka hem över jul kommer vi att fira tillsammans hemma hos Olle och Nasti. Än så länge ser vi ut att bli två finländare, två östgötar, en dalkulla och tre norska personer, varav jag aldrig träffat två. Det är en målvakt i ett annat skånskt lag och hans tjej som känner vår norrman som eventuellt blir med.
Skumt att fira jul med folk man verkligen aldrig träffat.
Skumt att fira jul utan familj.
När Love var uppe i Elitserien med Västerås kunde vi inte heller åka någonstans och fira jul men då var det bara Love och jag. Det var den konstigaste julen ever. Det kändes som om vi lekte jul när vi dukade upp ett litet julbord, bytte julklappar och hade oss. När det var dags för Kalle insåg jag för första gången att det inte var på låtsas och att det skulle dröja ett helt år innan jag fick se Kalle igen som jag är van, omgiven av tjocka släkten. Dessutom somnade Love strax efter "say mama" vilket kändes sådär.
Jag har aldrig somnat under Kalle.
I år ska det ändå bli trevligt eftersom det är människor jag tycker om som vi ska fira tillsammans med men det kommer inte bli en vanlig jul direkt. Men någonstans känner jag att ska det vara konstigt och annorlunda kan man lika gärna köra all-in.
Exempelvis äter inte Nasti något massproducerat kött så istället föreslog hon att vi skulle köra hemjagad vildsvinsskinka. Jag är så glad att hon inte föreslagit likblek tofuskinka så för egen del är det helt okej. Har dessutom en känsla av att jag kommer griljera en egen skinka för hemmabruk under advent och mellandagar.
Sedan har vi det här med de obligatoriska julprogrammen. Jag har aldrig missat Kalle, och på senare år har även Karl-Bertil blivit ett behov (vi öppnade alltid julklappar på den tiden förr så jag såg inte det förrän Love kom in mitt liv). I Norge tittar man på Grevinnan och betjänten på julafton men i Finland verkar man inte ha något särskilt. Nasti vill helst inte titta på tv alls, och blev lite orolig när hon hörde alla våra krav.
Jag SKA titta på Kalle, något annat finns inte i min värld.
Det bästa med att fira hos Olle och Nasti är att de har vansinnigt högt i tak och får därmed plats med en jättegran. Nasti gjorde misstaget att hinta att hon tänkte att folk skulle få skänka julgransprydnader som present på deras kombinerade jul/inflyttningsfest i mitten på december.
Hon vet inte vad hon har gjort. Hon har öppnat fördämnningarna.
Jag har något av ett köpstopp på julgranspynt, dels pga att vi har 3-4 kassar, dels för att vi inte har någon gran i Skåne, men iom detta öppnas helt nya möjligheter för mig. Det enda sättet jag har att stoppa mig själv från att go bananas är att försöka sätta mig in i Nastis situation: skulle jag vilja att någon helt tog över min gran? Nej.
Vi kommer inte att åka norrut förrän på självaste nyårsafton, då vi stannar till i Etuna och firar en lugn preggoafton hos Anna och Magnus. Dagen efter drar vi vidare till Dalarna.
Det är än så länge oklart hur mycket tid vi har att jobba med, eftersom jag börjar jobba redan den 7/1. Förhoppningsvis kan jag ta ledigt 7-8 så att vi får längre tid på oss. Men det kommer nog ändå bli så att vi lägger tiden på våra respektive familjer. Ser inte ut som om vi kan klämma in en date i Västerås...
Det var typ det jag skulle komma till med detta inlägg.
Love tränar den 23/12, 25/12, 26/12, match 27/12 hemma, träna 28/12 och avslutningsvis match 29/12 borta i Alingsås innan de får ledigt.
Det blir med andra ord en skånsk jul i år.
Eftersom vi är fler i laget som inte har en ärlig chans att åka hem över jul kommer vi att fira tillsammans hemma hos Olle och Nasti. Än så länge ser vi ut att bli två finländare, två östgötar, en dalkulla och tre norska personer, varav jag aldrig träffat två. Det är en målvakt i ett annat skånskt lag och hans tjej som känner vår norrman som eventuellt blir med.
Skumt att fira jul med folk man verkligen aldrig träffat.
Skumt att fira jul utan familj.
När Love var uppe i Elitserien med Västerås kunde vi inte heller åka någonstans och fira jul men då var det bara Love och jag. Det var den konstigaste julen ever. Det kändes som om vi lekte jul när vi dukade upp ett litet julbord, bytte julklappar och hade oss. När det var dags för Kalle insåg jag för första gången att det inte var på låtsas och att det skulle dröja ett helt år innan jag fick se Kalle igen som jag är van, omgiven av tjocka släkten. Dessutom somnade Love strax efter "say mama" vilket kändes sådär.
Jag har aldrig somnat under Kalle.
I år ska det ändå bli trevligt eftersom det är människor jag tycker om som vi ska fira tillsammans med men det kommer inte bli en vanlig jul direkt. Men någonstans känner jag att ska det vara konstigt och annorlunda kan man lika gärna köra all-in.
Exempelvis äter inte Nasti något massproducerat kött så istället föreslog hon att vi skulle köra hemjagad vildsvinsskinka. Jag är så glad att hon inte föreslagit likblek tofuskinka så för egen del är det helt okej. Har dessutom en känsla av att jag kommer griljera en egen skinka för hemmabruk under advent och mellandagar.
Sedan har vi det här med de obligatoriska julprogrammen. Jag har aldrig missat Kalle, och på senare år har även Karl-Bertil blivit ett behov (vi öppnade alltid julklappar på den tiden förr så jag såg inte det förrän Love kom in mitt liv). I Norge tittar man på Grevinnan och betjänten på julafton men i Finland verkar man inte ha något särskilt. Nasti vill helst inte titta på tv alls, och blev lite orolig när hon hörde alla våra krav.
Jag SKA titta på Kalle, något annat finns inte i min värld.
Det bästa med att fira hos Olle och Nasti är att de har vansinnigt högt i tak och får därmed plats med en jättegran. Nasti gjorde misstaget att hinta att hon tänkte att folk skulle få skänka julgransprydnader som present på deras kombinerade jul/inflyttningsfest i mitten på december.
Hon vet inte vad hon har gjort. Hon har öppnat fördämnningarna.
Jag har något av ett köpstopp på julgranspynt, dels pga att vi har 3-4 kassar, dels för att vi inte har någon gran i Skåne, men iom detta öppnas helt nya möjligheter för mig. Det enda sättet jag har att stoppa mig själv från att go bananas är att försöka sätta mig in i Nastis situation: skulle jag vilja att någon helt tog över min gran? Nej.
Vi kommer inte att åka norrut förrän på självaste nyårsafton, då vi stannar till i Etuna och firar en lugn preggoafton hos Anna och Magnus. Dagen efter drar vi vidare till Dalarna.
Det är än så länge oklart hur mycket tid vi har att jobba med, eftersom jag börjar jobba redan den 7/1. Förhoppningsvis kan jag ta ledigt 7-8 så att vi får längre tid på oss. Men det kommer nog ändå bli så att vi lägger tiden på våra respektive familjer. Ser inte ut som om vi kan klämma in en date i Västerås...
Det var typ det jag skulle komma till med detta inlägg.
5 dagar kvar
Var till frisören och klöpp mig idag, som vi säger därhemma. Har under en längre tid funderat på att skaffa mig en längre page eftersom jag haft fyra nyanser av samma uppklippta frisyr de senaste åren. Trots att jag flera gånger gått till frisören med föresatsen att de ska få hitta på något nytt åt mig så har jag alltid gått därifrån med samma frisyr.
Idag satte jag mig i stolen och bad hon med saxen komma med förslag. Hör och häpna när hon föreslår en "rockigare" variant av min vanliga do. Tydligen går inte mitt hår att klippa på något annat sätt, kanske beror det på mitt galna hår därbak som alltid gör sin egen grej helt utan att samarbeta med resten av huvudsvålen. När jag försiktigt framförde min tanke om page bara skakade hon på huvudet.
"Alltså, med ditt lockiga hår här bak kommer du få platta och föna varje dag plus att jag måste klippa ur det jättemycket och sedan när bebisen kommer kanske du inte vill ha en sådan frisyr om du ska stå böjd över den mycket. Då blir du nog bara irriterad."
Efter sådan argumentation fick hon göra som hon ville.
Trots att det är samma som vanligt är jag ändå nöjd, åtminstone idag när håret fortfarande är frisörfint. Nästa gång jag tvättar håret blir det dock spännande att se vad som händer efteråt. Nu är det ju plattat och fixat, vilket inte lär ske jätteofta framöver. Kanske till jul.
Idag satte jag mig i stolen och bad hon med saxen komma med förslag. Hör och häpna när hon föreslår en "rockigare" variant av min vanliga do. Tydligen går inte mitt hår att klippa på något annat sätt, kanske beror det på mitt galna hår därbak som alltid gör sin egen grej helt utan att samarbeta med resten av huvudsvålen. När jag försiktigt framförde min tanke om page bara skakade hon på huvudet.
"Alltså, med ditt lockiga hår här bak kommer du få platta och föna varje dag plus att jag måste klippa ur det jättemycket och sedan när bebisen kommer kanske du inte vill ha en sådan frisyr om du ska stå böjd över den mycket. Då blir du nog bara irriterad."
Efter sådan argumentation fick hon göra som hon ville.
Trots att det är samma som vanligt är jag ändå nöjd, åtminstone idag när håret fortfarande är frisörfint. Nästa gång jag tvättar håret blir det dock spännande att se vad som händer efteråt. Nu är det ju plattat och fixat, vilket inte lär ske jätteofta framöver. Kanske till jul.
torsdag 19 november 2009
7 dagar kvar
Innan jag skriver vidare måste jag klargöra en sak. Julrestriktionerna gäller bara härhemma i lägenheten - utanför lägenheten har varken jag eller, more importantly, Love någon kontroll över vad som händer julmässigt.
Så.
I onsdags var det temadag på jobbet där vi ägnade en heldag åt att förbereda inför skolans luciafirande och julmarknad. I min grupp tillverkade vi bland annat 50 meter girlanger. En annan grupp bakade pepparkakor så att hela huset luktade jul. Då kände jag mig faktiskt tvingad att installera Spotify på en av våra datorer så att eleverna skulle få känna lite stämning. Vid något tillfälle visste de inte sitt eget bästa och bytte till Linkin park när jag lämnade rummet, men så fort jag kom tillbaka styrde jag in dem på rätt väg igen genom att byta till Adolphson & Falk, som är något av en nationalsång för undertecknad.
Sen var alla glada igen.
Dock försvann det stämningsfulla myset ganska raskt när man klev utanför dörren när det var dags att åka hem. Stormen av klass 2-typ som drog in över Skåne igår gjorde jobbet.
När jag kom hem var det dock inte läge att sätta sig och mysa under en filt eftersom vi lovat att hjälpa Olle och Nasti att flytta.
Perfekt flyttväder, storm.
Dessutom flyttade de bara ca 100 meter bort, fyra trappor upp utan hiss, så det var bara att bära deras bohag genom sidoregn och stormbyar som hotade att blåsa omkull en. Vid ett tillfälle fick vinden tag på mitt ena byxben och blåste in mitt ben bakom det andra. Om jag inte varit så snabb att parera hade jag lagt krokben för mig själv.
Eftersom vi var så många och man som gravid tjej i sällskap av massa handbollskillar aldrig behöver bära något som är tyngre än en lampa gick det ändå rätt smidigt.
Hett tips: Flytta aldrig krukväxter när det blåser utan att täcka över jorden. Grus i ögat.
Idag har dagen varit lång och torsdagsaktig. Det enda som är sig likt från en dag till en annan på mitt jobb är att ingen dag är den andra lik. När jag äntligen kom hem från jobbet hann jag inte ens få av mig kläderna innan telefonen ringde så istället för att få prata med Love fick jag sitta i soffan och lyssna på en bekymrad förälder medan Love klädde på sig och gick till träningen. Det kändes drygt och som om jag aldrig kom hem ordentligt.
Så.
I onsdags var det temadag på jobbet där vi ägnade en heldag åt att förbereda inför skolans luciafirande och julmarknad. I min grupp tillverkade vi bland annat 50 meter girlanger. En annan grupp bakade pepparkakor så att hela huset luktade jul. Då kände jag mig faktiskt tvingad att installera Spotify på en av våra datorer så att eleverna skulle få känna lite stämning. Vid något tillfälle visste de inte sitt eget bästa och bytte till Linkin park när jag lämnade rummet, men så fort jag kom tillbaka styrde jag in dem på rätt väg igen genom att byta till Adolphson & Falk, som är något av en nationalsång för undertecknad.
Sen var alla glada igen.
Dock försvann det stämningsfulla myset ganska raskt när man klev utanför dörren när det var dags att åka hem. Stormen av klass 2-typ som drog in över Skåne igår gjorde jobbet.
När jag kom hem var det dock inte läge att sätta sig och mysa under en filt eftersom vi lovat att hjälpa Olle och Nasti att flytta.
Perfekt flyttväder, storm.
Dessutom flyttade de bara ca 100 meter bort, fyra trappor upp utan hiss, så det var bara att bära deras bohag genom sidoregn och stormbyar som hotade att blåsa omkull en. Vid ett tillfälle fick vinden tag på mitt ena byxben och blåste in mitt ben bakom det andra. Om jag inte varit så snabb att parera hade jag lagt krokben för mig själv.
Eftersom vi var så många och man som gravid tjej i sällskap av massa handbollskillar aldrig behöver bära något som är tyngre än en lampa gick det ändå rätt smidigt.
Hett tips: Flytta aldrig krukväxter när det blåser utan att täcka över jorden. Grus i ögat.
Idag har dagen varit lång och torsdagsaktig. Det enda som är sig likt från en dag till en annan på mitt jobb är att ingen dag är den andra lik. När jag äntligen kom hem från jobbet hann jag inte ens få av mig kläderna innan telefonen ringde så istället för att få prata med Love fick jag sitta i soffan och lyssna på en bekymrad förälder medan Love klädde på sig och gick till träningen. Det kändes drygt och som om jag aldrig kom hem ordentligt.
tisdag 17 november 2009
9 dagar kvar
Idag hade vi studiebesök från en skola i Tjörnarp (ugly ortnamn, varför förstöra Tjörn med något som låter som en sur uppstötning?). De var tydligen nöjda med sin visit för som tack fick vi en Aladdin-ask.
Eftersom inte alla var i arbetsrummet när den öppnades sattes en gräns till en pralin var. Men när Data-killen helt sonika tog trillingnöten från övre lagret samt en till från det undre fast det var massa choklad kvar brast det för mig. Jag slog till honom på armen så att några pralinger hoppade ut på bordet. Sen var det liksom skit samma med pralingränser. Tror jag har ätit sammanlagt sju eller något, och bara de godaste, vilket är en bravad i sig, eftersom alla de goda pralinerna de senaste åren bytts ut mot äckel.
När jag promenerade till bussen ockuperades mina tankar av detta enorma irritationsmoment och jag funderade på att antingen skicka ett upplysande mail till Marabou eller starta ett upprop på bloggen.
Men, mitt problem löste sig själv, delvis, nyss framför tv:n. Chokladasken fyller 70 år och ska få en ny medlem i pralinfamiljen på bekostnad av någon annan. Jag ska efter att jag publicerat gå in här och rösta på min favorit. Ser att de jag gillar bäst ligger på stabila pallplatser vilket känns tryggt. Om någon av er därute röstar på någon av följande praliner kommer jag att bli upprörd men inte göra ett skit åt saken: Höstnougat, Pärlnougat och Cocoskola. De är skräp.
Eftersom inte alla var i arbetsrummet när den öppnades sattes en gräns till en pralin var. Men när Data-killen helt sonika tog trillingnöten från övre lagret samt en till från det undre fast det var massa choklad kvar brast det för mig. Jag slog till honom på armen så att några pralinger hoppade ut på bordet. Sen var det liksom skit samma med pralingränser. Tror jag har ätit sammanlagt sju eller något, och bara de godaste, vilket är en bravad i sig, eftersom alla de goda pralinerna de senaste åren bytts ut mot äckel.
När jag promenerade till bussen ockuperades mina tankar av detta enorma irritationsmoment och jag funderade på att antingen skicka ett upplysande mail till Marabou eller starta ett upprop på bloggen.
Men, mitt problem löste sig själv, delvis, nyss framför tv:n. Chokladasken fyller 70 år och ska få en ny medlem i pralinfamiljen på bekostnad av någon annan. Jag ska efter att jag publicerat gå in här och rösta på min favorit. Ser att de jag gillar bäst ligger på stabila pallplatser vilket känns tryggt. Om någon av er därute röstar på någon av följande praliner kommer jag att bli upprörd men inte göra ett skit åt saken: Höstnougat, Pärlnougat och Cocoskola. De är skräp.
måndag 16 november 2009
Just my luck...
Läser med stigande fasa på text-tv att det saknas 5 miljoner opantade flaskor till julmusten. Det kunde man ju ha räknat ut att när jag väl får köpa must så kommer den vara slut.
söndag 15 november 2009
11 dagar kvar
Länge sedan jag hade bilder i ett inlägg fick jag känslan av, men så har jag fotat väldigt lite den här hösten jämfört med förra. Ändring idag.
Igår var det dags för Olle och Nasti att få sin bröllopspresent, som var lyxfrukost, spabehandling och middag i goda vänners sällskap. Vi som var med till Finland plus ett par till som inte kunde följa med fixade tapasrätter och dricka. Vi bestämde att man skulle fixa en eller två rätter men ingen fixade färre än tre och ingen kollade med någon annan vad de skulle göra. Det blev asbra och massor med god mat.
Ja, ni ser ju.. Mumma! För egen del är det dock alltid ett problem med buffé eftersom jag drabbas av julbordssyndrom så fort det är fler än fyra komponenter på tallriken, och med Smurre i magen får det plats ännu mindre.
Dessa skönheter är de mammor som jag umgicks med förra lördagen och om man blir så här snygg av att bli mamma är det ju bara att tacka och ta emot.
De har väldigt fina barn också. Lilla Texas är bra reklam för barn.
På kvällen spelades det Wee, med bland annat backhoppning. Jag passade på just den grenen när jag insåg att det var en dylik utsikt mina vänner skulle bjudas på bakom mig fast värre samt att jag med största sannolikhet skulle skymma en 50-tums widescreenflatplasmabigasstv med mitt eget big ass.
Love satt skönt i deras megabeanbag större delen av kvällen. Nu vill han ha en sådan.
Det var en väldigt lyckad och trevlig kväll med många fina vänner. Idag har det varit söndagslugnt. Vi har verkligen inte gjort ett jota. Vi har kollat Loves matcher på datorn, jag har fikat med Nasti och vi har hyrt film. Nu är det den vanliga söndagstv:n med lite mys på bordet i form av godis, de nya ljushållarna som matchar den stora jag har sedan tidigare samt tre hjärtan som jag köpte strax efter vi hade varit på inskrivningen. Det knubbiga hjärtat är jag, det andra stora är Love och det lilla hjärtat är Smurre, vilket ni nog kunde räkna ut. Övergulligt på gränsen till tacky, men det verkar som om man inte bryr sig om sådant längre.
Igår var det dags för Olle och Nasti att få sin bröllopspresent, som var lyxfrukost, spabehandling och middag i goda vänners sällskap. Vi som var med till Finland plus ett par till som inte kunde följa med fixade tapasrätter och dricka. Vi bestämde att man skulle fixa en eller två rätter men ingen fixade färre än tre och ingen kollade med någon annan vad de skulle göra. Det blev asbra och massor med god mat.
Ja, ni ser ju.. Mumma! För egen del är det dock alltid ett problem med buffé eftersom jag drabbas av julbordssyndrom så fort det är fler än fyra komponenter på tallriken, och med Smurre i magen får det plats ännu mindre.
Dessa skönheter är de mammor som jag umgicks med förra lördagen och om man blir så här snygg av att bli mamma är det ju bara att tacka och ta emot.
De har väldigt fina barn också. Lilla Texas är bra reklam för barn.
På kvällen spelades det Wee, med bland annat backhoppning. Jag passade på just den grenen när jag insåg att det var en dylik utsikt mina vänner skulle bjudas på bakom mig fast värre samt att jag med största sannolikhet skulle skymma en 50-tums widescreenflatplasmabigasstv med mitt eget big ass.
Love satt skönt i deras megabeanbag större delen av kvällen. Nu vill han ha en sådan.
Det var en väldigt lyckad och trevlig kväll med många fina vänner. Idag har det varit söndagslugnt. Vi har verkligen inte gjort ett jota. Vi har kollat Loves matcher på datorn, jag har fikat med Nasti och vi har hyrt film. Nu är det den vanliga söndagstv:n med lite mys på bordet i form av godis, de nya ljushållarna som matchar den stora jag har sedan tidigare samt tre hjärtan som jag köpte strax efter vi hade varit på inskrivningen. Det knubbiga hjärtat är jag, det andra stora är Love och det lilla hjärtat är Smurre, vilket ni nog kunde räkna ut. Övergulligt på gränsen till tacky, men det verkar som om man inte bryr sig om sådant längre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)