När julen står för dörren (och man inte kan ta sig förbi)

Fick ett telefonsamtal från min ömme fader. Han frågade vad jag önskade mig i julklapp. Redan där borde jag ha anat oråd eftersom pappa inte har haft något med julklappar att göra sedan han firade jul med mammas familj för första gången och tvingades rimma på paket, något som gjorde honom så nervös att han behövde 4 paket cigg för att klara av uppgiften. Eller hur det nu gick till.

Pappa tyckte att jag skulle gå in på hans favoritauktionssida på nätet för att kolla om det han tittat ut var något att buda på. Jag tänkte först att han hade hittat något passande till Elis och klickade mig glatt vidare. Fast inte glatt, eftersom vår dators seghet ständigt förhindrar att man gör något med ett glatt sinne. Snarare ta sig för pannan och vilja kasta datorn i golvet-sinne.

Efter ett bredbandsögonblick hittade jag till slut det som min pappa funderade på att ropa in.


En två meter hög lysande tomte värd 15000 kr men ännu bara uppe i 1000, vilket kap. Det jag nog retar mig mest på är inte skämtet i sig, eller att den verkligen är jätteful, utan att jag bara för ett par inlägg sedan skrev att jag inte tänker julpynta den här lägenheten. Hur svårt kan det vara att komma ihåg?

Fast... it kind of grows on you. Snart vill jag ha den, bara för att jag kan.