Neej hörni...

Alltså, jag vet inte.

Vad? undrar ni.

Jag vet inte om jag orkar med att blogga längre... svarar jag.

Under hela tiden vi bodde i Kristianstad kände jag ett behov av att förmedla för "de där hemma" vad vi höll på med. Att bo i Skåne var verkligen ett äventyr, mitt livs bästa, och det var sällan svårt att hitta på något att skriva om.

När vi flyttade till Västerås igen skickade jag bloggadressen till mina närmsta vänner i Kristianstad med tanken att de nu skulle kunna följa oss här uppe, dvs det omvända mot hur det var tidigare.

Men så bara dog mitt bloggintresse och jag känner väl själv att jag inte skrivit många läsvärda inlägg sedan vi kom hit, och om någon från Kristianstad fortfarande orkar klicka in sig här är det ett under. Om ni läser det här, jag har inte alltid varit en så här trist bloggskribent!

Några av er såg kanske fram emot att jag åter skulle bli bittra inredar-Kerstin, men faktum är att lägenheten är så hemsk och jag hatar den så mycket att det blir liksom inte ens kul. Nu har vi bott här längre än jag vill tänka på och det ser fortfarande ut som fan.

Love och jag diskuterar fram och tillbaka, men vi kommer egentligen inte fram till något. Ingen vill bo kvar, men samtidigt är det inte realistiskt att vi flyttar innan jul, kanske inte ens innan sommaren. Jag hatar lägenheten ännu mer. Den gör att jag inte vill julpynta.

Ni förstår allvaret? Jag - inte julpynta. Tidigare otänktbart, men nu den bittra verkligheten.

Jag vet alltså inte hur jag ska jag göra. Fortsätta skriva om min ganska händelselösa mammaledighet där en frikyrklig sångstund är höjdpunkten på veckan eller lägga ner? Det är frågan.