Smakportioner

Det här inlägget kommer inte handla om Elis, utan om Elis pappa. Han är lite som ett barn ibland, fast oftare.

När små barn ska börja med mat ska man introducera ett födoämne i taget för att kunna upptäcka eventuella allergier och vänja barnet vid de nya smakerna.

Det verkar Love hålla på med fortfarande. Han har liksom inte förstått hur man komponerar "den perfekta gaffeln". Störigt.

Idag exempelvis. Lilla moi hade lagat något Club Sandwich-liknande till middag. Jag ostgratinerade skivor av lantbröd och staplade sedan på stekt bacon, ruccola, paprika, tomat, avokado och skivor av stekt kycklingfilé. Till det serverades potatisklyftor, balsamvinäger (till mig) och fetbea (till Love).

Jag är sådan när jag äter att jag vill att varje gaffel ska vara perfekt sammansatt av allt det goda man har på tallriken. Sålunda satt jag och spetsade småbitar av allt det ovannämnda och bara njöt. Gott var det! (Okej då, jag kanske också tog lite fetbea...)

När jag lyfter blicken från tallriken ser jag hur Love mer eller mindre har raserat sin sandwich och tar en hel skiva kyckling och vispar runt i såsen och äter upp. Ingen avokado, ingen potatis, inte ens något bröd! Ingen perfekt gaffel!

Jag gjorde mitt bästa för att få Love att inse det oerhörda i sina handlingar men det var lönlöst. Så har han alltid ätit och kommer alltid att äta. För mig är det obegripligt, hela idén med att laga mat och kombinera en massa gott går ju förlorad om man ändå ska sitta och äta en sak i taget! Visst?!